"Man hade tid över på den tiden. På kvällarna var
man nere på Berns och hörde lite musik, som det hette.
Eller också gick man bort på supé. Umgänget var
livligt och trakteringen rundhänt hos småfolk.
Och punschdoften hängde full av mildhet och sötma
över de ofarliga virapartierna med dess speciella,
smädliga jargong. Ja, det var en rätt angenäm tid
för folk av vår klass."

Så idylliskt beskriver Sigfrid Siwertz virapartierna på Berns i en av sina romaner. Och visst var virapartierna där i allra högsta grad klassiska. Till och med kortgeniet Ely Culbertson lär ha fått sig en duvning i vira när han besökte Berns för att försöka lära stockholmarna spela bridge enligt det nya culbertsonsystemet. Culbertson återgick sedermera till bridgen, men många ögonvittnen har intygat att han blev så betagen av vira den där kvällen att han till bridgespelarnas stora förtret helt glömde bort att förklara sitt nya budsystem.

Vira är det enda kortspel av rang som någonsin utvecklats i Sverige. Dess ursprung har länge varit höljt i dunkel, med många mytiska anspelningar på vallonsmederna från Wira bruk norr om Stockholm som skall ha infört spelets många franskklingande termer. Ingen har helt lyckats skingra dimmorna kring viraspelets födelse, men en trovärdig muntlig tradition från Roslags-Kulla söder om Wira förtäljer att spelet kom till sedan tingshuset i Wira isolerats av ett snöoväder i februari 1810. Häradsdomaren och några av hans kollegor satt och spelade kort i väntan på gott slädföre, men när de tröskat sig igenom alla kända kortspel tröttnade de och uppfann till slut ett nytt - vira!

Viraspelet blev snabbt en succé och spred sig som en löpeld över mellansverige upp mot Norrland. Det finnes ingen Provins i Riket, och kanske icke någon Stad, der Wira icke spelas, berättas det 1818 i spelboken Lyckans Talisman. Alltsedan dess har det ansetts höra till allmänbildningen för varje man av börd och rang i samhället att kunna föra sig i ett viraparti. Tyvärr ledde en ökad hasard inom viraspelet och den allt hårdare konkurrensen från bridge till en kraftig tillbakagång under mellankrigstiden. Det avtagande släktet av viraspelare tvingades till slut organisera sig i spelsällskap för att komma i kontakt med likasinnade. Viraklubben i Umeå bildades t.ex. 1930, klubben i Sundsvall 1937, och Stockholms Wirasällskap 1954. Det finns numera ett tiotal klubbar i landet, och det är framförallt i denna form som viraspel utövas idag. Kom med du också och ta del av en levande svensk kulturtradition!

 
Övre bilden: Tingshuset i Wira bruk. Foto: Ulf Ring, Stockholms Wirasällskap
Undre bilden: Etsning, "hos Gjöthstrom och Magnusson". Foto: Lars Edberg, Wira bruks museum