Ni månd säga jag är tokig
ni månd säga jag är sjuk
ni månd säga jag är galen
men ni förstår ej ondskans stuk
Ni mötte mig med ondska
ni mötte mig med hat
nu är det min tur att få önska
ert huvud på ett fat
Ni månd säga jag är vacker
ni månd säga jag är ful
ni månd säga jag är tråkig
men säg inte jag är kul
Ni månd säga jag är galen
ni månd säga jag är vred,
men ni förstår ej alls att felet
ligger hos er med
Ni månd säga att min ondska
är det bästa som jag har
ni månd säga mig att hatet
är det enda jag har kvar
Om ni varit mera snälla
och vårdag mg mer ömt
hade jag kanske kunnat förlåta
och kanske kunnat glömt.
Ni månd säga jag är tokig
men varför blev det så?
Kan det va så svårt att fatta?
Det borde ni förstå!
Nu plågas jag av kvalen
både natt som dag
för att jag ej alls fick vara
jag, jag, jag!

Framföres finast som solosång med bas och altsax till. Framfördes på olika skolor i Enköping i samband med en skolturné under min gymnasietid...