|
|
Sagan om Liseli på Falby 4
"Många av er kanske kommer ha svårt att förstå det jag har att berätta, men ert folk skiljer sig ifrån vårt på många sätt. I vårt folk, Nituna Onata - döttrar av jorden - är det kvinnan som styr. Hon har som plikt att försörja, försvara & ta hand om de män som hon ansvarar för och har i sitt hushåll. En annan sak som gör att vi skiljer oss ifrån många andra folk är att vi styrs av ett prästinneråd med två moderprästinnor. Vi låter dem och vår tro på den stora modern vägleda oss när det gäller det mesta i vår tillvaro.
Jag är Liseli och jag reste samman med mina medsystrar Mosi & Annevay för att assistera vid Annevays wakenda (prästinneprov). Varför jag var kallad av modern att följa med på denna resa var länge ett mysterium, men för inte så länge sedan fick jag svar på detta.
När två dagars resa återstod till Falby fick mina medsystrar visioner av de män som den stora modern valt ut åt dem. De berättade gärna om sina Onida (utvalda) och trots att jag fått mina egna visioner så vågade jag inte berätta om dem. Jag hoppades innerligt att de var felaktiga och bara spår av för mycket dryck, men de kom tillbaka natt efter natt och jag vet nu att det jag såg var rätt.
Jag mötte inte mitt totem, räven, utan fylldes istället av en känsla av frihet och styrka. Jag har i uppdrag att själv finna en utvald som är mig värdig som jag ska föra med hem. Jag är nämligen utvald till att leda mitt folk då prästinnan lämnar den här världen under nattens sista timme.
Jag är övertygad om att Mosi, prästinnan som skulle leda oss på denna resa, hade varit tacksam om hon fått höra vad jag sett tidigare än hon fick, men jag kunde inte. Jag kunde inte ha sådant högmod att jag påstod mig vara vald av modern - inte då jag själv tvivlade på mitt kall till prästinneskapet och på intet vis ansåg mig värdig en sådan stor uppgift. Särskilt inte eftersom moderprästinnan därhemma trodde att den uppgiften var åt Annevay.
Vi kom åtminstone till byn Falby där Mosis och Annevays utvalda män skulle finnas och jag antog att det även var här jag skulle finna min. Det var utan några större problem som vi fann den styrande kvinnan över både byn, Liv, och värdshuset, "Grötamor". Det gladde oss att trots att det rådde en uppenbar brist på barn i byn så hade de åtminstone starka kvinnor i byn som verkade förstå oss och våra avsikter. Även om det verkade som om "Grötamor" inte alltid hade den bästa kollen på sina Kestejoo (tjänare).
Vi pratade med en hel del folk som fanns i byn och såg oss omkring för att försöka få ledtrådar i jakten på dem män som vi letade efter. Få var det dock som verkade veta någon om en man med ett gyllene pannband även om vi erbjöd ersättning till den som kunde skaffa fram informationen åt oss. Däremot gick det rätt fort att hitta karlar med kvinnotycke och det dröjde inte många glas innan jag hittat sällskap för natten, åtminstone verkade det så.
Gardet som vakade över byn och var utsända av skuggorna var snabba på att beslagta alla vapen och kräva den omtalade "skatt" på dessa samt vapentillstånd. Vi blev inte förvånade - begreppet "skatt" är något som plågat oss hela resan hit och det verkar som om män med maktpositioner är glada i att ta ut just detta. Att skaffa sig en vapenlicense var dock inget större problem till vår stora förvåning.
I väntan på att skaffa denna vapenlicense såg vi män som fick iaf mig att längta hem. De kallade sig Vindarnas barn och leddes av en man vid namn Ulvar. De verkade inte ha någon kvinna som ansvarade för dem men fega som de var så sprang dem så fort som Mosi försökte prata med dem. Kanske var de rädda att någon av männen skulle bli utan kjolstyg eller så tog de illa vid sig när Mosi stod och bedömde deras utseende i vapenlicense-kön. Jag vet inte vilket men jag var iaf villig att ta mig an dem allihop om så behövts. Men Mosi sa att Ulvar var fel..
Vårt läger hade också ett flertal besök och det oroade oss. Mer än fem gånger såg vi att folk varit i vårt tält och rotat bland våra saker. Vi saknade ingenting, men det kändes otäckt att folket här inte kunde låta andras saker vara ifred. Vår ritualplats blev t.ex. skändad och vår skydds-symbol bortplockad och ersatt av de avbrutna styrfjädrarna ifrån en Croizisk pil. Annevays diplomati verkade inte heller fungera när vi besökte det tält där vi trodde att dessa croizare höll till. Men jag skulle inte heller gilla att träffa Annevay när hon är upprörd. Till vår glädje lämnade dock den stora modern ett annat tecken vid vår ritalplats senare som visade att det var lust och liv vi skulle ägna oss åt och inte tänka så mycket på skydd.
Jag träffade en man i byn vid namn Hubb som sällskapade med en ung kvinna vid namn Sunniva. Vi hade ett långt samtal om våra olika kulturer och jag blev förvirrad över det faktum att han levde med en kvinna som på inget sätt verkade ansvara för honom. Istället var det Roshyn, en helt annan kvinna, som var den som ansvarade för honom och även en tjusig karl vid namn Hector. Det var uppenbart för oss att denna Roshyn måste vara en mäktig kvinna eftersom hon sade att Hector alltid hade med sig 20 mannar och hon ansvarade ju för Hector så jag kan bara antaga att hon på samma sätt ansvarade för alla de mannar som han hade under sig. Det är en underlig kultur här...
Vår fortsatta utfrågning av folket i byn ledde oss till två antaganden. Det ena var att min träff för natten, Grip, var Mosis utvalda man. Jag är dock tveksam till om han är rätt - jag vet inte varför - men någonting känns fel. Han var för enkel att finna så det är inte bara min avundsjuka som talar på det planet. Jag fann en annan man senare samma kväll som var långt mer värd.
Det andra antagandet vi gjorde var att Hubb kunde vara Annevays utvalda och att den stora modern försökte testa henne genom att helt enkelt ha en svår utmaning i beredskap. Annevay var dock duktig och ordnade själv ett möte med kvinnan han bodde med efter frukostmålet följande dag. Dessutom var det bara en grupp som påstod sig ha sett mannen med det gyllene pannbandet och deras löften var inte värda mycket då de inte ens kunde ordna ett möte med honom på ett enkelt sätt. Det var uppenbart att det var någon form av fälla de försökte lura in oss i och att den enda man med solgul glans kring pannan vi skulle finna var Hubb.
Andra oroande nyheter som nådde våra öron under dagens gång var att ett helt folkslag hade blivit utrotat! Ve och fasa - som om inte arbetslägret vi sett i Svart på vägen hit var illa nog. Mosi hade tidigare förklarat för oss om det här numera förbjudna folket som tydligen kallas "adel" eller "pack" och som har en väldigt speciell kultur och som man därför måste vara vänlig mot så att de inte blir vildsinta. Större delarna av detta folk hade nu blivit avrättade. Dessutom hade de få som överlevt fråntagits rätten att uttrycka sin kultur.
Vi träffade dock en del män som enligt Mosi verkar vara övertalningsbara för uppdrag som t.ex. hyrsvärd - "svalorna" som hon kallar dem.
 Mosi hade åtminstone hittat sin utvalda man och det var utan några större problem som vi fick honom att besöka vårt läger. Självklart ställde han villigt upp på allt underligt som Mosi försökte övertyga honom om och det dröjde inte länge innan han låg på vår ritualplats tätt intill den stora modern jord. Det var en både fertil, renad och lustfylld man som återvände med Mosi till tältet. Jag och Annevay lämnade de två ensamma för ett par glas och beslöt oss för att informera Hector om att det kunde dröja innan hans Grip återvände.
Väl på värdshuset fastnade vi istället i dryckens klor. Det sjöngs på värdshuset, folket var glada och Mosis gnäll över mitt flörtande och Annevays drickande var långt borta. Hector verkade dock inte allt för munter över att höra att det skulle dröja innan Grip kom tillbaka så vi beslöt oss för att göra honom lite mer förstående för saken genom att bjuda honom lite att dricka. Det verkade som en bra idé, åtminstone tills Hector svept bägaren och sprang till skogs. Vad skulle vi göra nu - var han på väg för att hämta Grip? Vi begav oss tillbaka till lägret för att varna de två så att de inte skulle få någon obehaglig överraskning. Självklart utan att avslöja allt för mycket för Mosi om vad vi haft för oss.
Annevay är trött efter en slitig dag så jag och Mosi gör sällskap till byn då Grip verkade ha andra viktiga saker för sig i nattens sena timme. Väl där träffar vi två charmerande män som vi sett tidigare under dagen men som vi nu tar chansen att samtala lite med - Sten och Kelric. Inte nog med att de visade sig vara trevliga, de var inte heller sena med att bjuda på både dryck och sång även om åtminstone Kelric verkade vara lite ovan vid kvinnlig närhet och envisades med att flytta på sig. Men till slut tog han mod till sig och tog mig med på en sen promenad för att titta på stjärnorna. Jag tror att han blev lite överrumplad över mitt agerande under nämnda promenad men det var en nöjd man som återvände till sitt läger med rustningen lite på sned. Då visste jag med säkerhet vem min utvalda skulle komma att bli.
Efter natten gjorde vi ett besök hos Hector och hans mannar, kallade Fähundarna, för att försäkra oss om att Grip och Hector klarat natten. Hector verkade inte allt för illa däran eller arg även om det var med rätt roade blickar som hans mannar såg på oss när vi kom till lägret på besök. Medan Mosi hade ett privat samtal med Grip passade Annevay på att med min hjälp förhandla med Hector om ett arbetserbjudande han kom med. Tydligen var det någon man som de arbetade åt som de önskade spela ett litet spratt och som de ville ha vår hjälp med. Orädda som vi var antog vi utmaningen och fick en konfunderad Hector att skaka hand på betalningen. Jag är rätt övertygad om att Hector och Annevay menade lite olika saker när de talade om Grip som betalning, men tids nog kommer nog Hector inse att det är för allas bästa.
 Annevay tog tidigt itu med det diplomatiska mötet med Sunniva & även om Hubb verkade oroad när vi nämnde ett och annat om Annevays övertalningstekniker så verkade Sunniva ha klarat sig oskadd. Annevay berättade att de gjort upp om betalning för Hubb. Dock verkade det ha blivit något missförstånd i frågan eftersom den styrande kvinnan i byn, Liv, verkade ha fått andra uppgifter av Sunniva. Tydligen skulle Hubb och Sunniva vigas samma kväll och vi fann det tråkigt att han skulle bli sliten ifrån sin förstvalda fru så tidigt men den stora moderns ord står högre och vi var inte rädda för att ta honom med oss med våld om så skulle behövas. Vi satte dock alla vårt hopp till att ryktena om mannen med det gyllene pannbandet skulle visa sig vara sanna - Hubb skulle aldrig överleva som Annevays utvalda - för detta var han på tok för mycket Lulu(feg/kanin).
Själv hade jag i uppgift att prata med Fröken Vilja, eller Virja eller vad nu damen hette. Jag tror att jag gjorde allt för att undvika detta - jag vet inte varför egentligen - jag är inte feg egentligen. Men tänk om hon skulle vägra att släppa Kelric? Tänk om hon skulle öka bevakningen av honom så att jag inte kunde få honom med mig hem ens med våld? Eller tänk om hon skulle arrestera mig bara för min förfrågan? Det här verkade ju onekligen vara en osäker plats.
Efter en diskussion i gruppen kring hur vi skulle samordna fortsatta aktiviteter under dagen så beslöt vi att Mosi skulle försöka ge oss lite friare händer så att vi får lära oss på egen hand hur man handskades med folket härikring. Vår första uppgift var att distrahera den rödklädde mannen åt Hector för en stund och även om Mosi var skeptisk till det hela så ansåg jag och Annevay att det inte borde vara några större problem. En av männen i Hectors grupp önskar också få tillgång till lite stenar som fanns i mannens bältesväska och jag antog att det inte skulle vara några större problem att ordna. Däremot blev jag förvånad över att han såg så rädd ut då han talade med mig och nästan verkade ångerfylld efter att ha bett mig om den hjälpen.
Annevay och jag söker upp den man som Hector beskrivit för oss och jag överlåter åt Annevay att försöka sköta diplomatin - hon behöver öva på den saken. Det visade sig rätt snart att mannen i fråga var både otrevlig och svår att komma in på livet. För att visa våra goda avsikter dricker jag själv ur den bägare jag erbjudit honom men han verkar både arg och upprörd och till slut blir vi tillsagda att lämna honom ifred om vi vill ha livet i behåll. Jag känner mig inte så oroad - det finns ju gott om andra vackra karlar här i byn och fortsätter glatt dricka ur kruset. Det var gott och det fanns så många fagra män runtomkring som jag fick lust till. Men det var innan Annevay tog mig i håret och släpade mig ur byn så fort jag lade ögonen på en karl. Hon gav dessutom bort resten av min dricka till ett skogsknytt - slöseri tycker jag!
Och inte mindre otäckt blev det när vi fick höra talas om att någon dött och såg vakterna sitta och intervjua skogsknytt inte så långt ifrån vårt läger inte många minuter senare. Vi insåg plötsligt att knytt kanske lustade över kött och att vi kunde ligga bakom de dödsfall som det pratades om. Till vår stora glädje visade det sig senare att så inte var fallet.
Vi har ett samtal med männen som lovat att ordna ett möte med mannen med det gyllene pannbandet och de fortsätter att förhala detta möte. Till slut lyckas vi dock få dem att lova att ordna ett möte med honom i skymningen. Ingen av oss tror dock på det och efter ett samtal med Kelric så verkar det som om en sådan man inte finns. Enligt Kelric hade inte ens deras spejare sett någon sådan man och de verkade skogsvana så det räckte och pratade dessutom om konstigheter som alver.
Vi träffar också Nen som vi snart döper om till TheyaNen (dyrbar dryck). Hon verkar helt klart vara en kvinna av vårt folk då hon sökte sig en man för att skaffa avkomma med. Det verkar uppenbart som hon är ute på någon motsvarighet till vårt prästinneprov då mannen ifråga inte ska vara ifrån hennes hemtrakter och det viktigaste i uppdraget var just avkomma. Hon sökte en speciell man som var stark, slug och gärna hade skägg. Helst skulle han inte vilja följa med hem heller efteråt så vårt försök att introducera henne till den store starke Sten gick inte så bra. Vi lovade dock att fortsätta hjälpa henne i sökandet och erbjöd våra tjänster med en fertilitetsritual ifall hon ville vara säker på att få avkomma.
Den man som vi försökt skåla med tidigare verkar vara hemskt långsint för jag och Annevay blev kallade till det som tidigare varit ett skugg-garde och numera verkade vara uppdelat i två läger för förhör angående ett förgiftningsförsök på biskopen. Vi försöker resonera med dem om det orealistiska i att försöka förgifta någon med samma dryck som man själv dricker, men varken min eller Annevays diplomati verkar fungera. Istället blir vi utfrågade av två män ifrån Croiz som verkar vara ute för att sluta fred med vårt folk och som överlag verkar ha en underlig inställning till saker och ting. Den vakt vi talar med beslagtar slutligen våra vapen och trots försök att ta reda på vad som skulle krävas för att få dem tillbaka verkade det som han var omedgörlig. Underligt för någon som bytt sida ifrån skuggorna till annat så plötsligt.
Vi för ett samtal med Mosi som inte alls verkar förstå varför vi är så upprörda. Hon säger att det ordnar sig och att vi inte ska bry oss eftersom vi ändå har vapen att försvara oss med i lägret och att vi faktiskt inte behöver de svärden. Men som kvinna som genomgått Taipa (kvinndomsprov) måste jag säga att jag känner mig mindre kvinnlig utan mitt svärd vid min sida. Och Annevays klubba skulle jag inte ens vilja försöka hantera. Annevay blir upprörd och springer iväg och med hjälp av Mosis list att spela det numera tvådelade gardet mot varandra lyckas vi få tillbaka svärden mot att vi inte bär dem öppet i byn.
Skymningen närmar sig med stormsteg och för att försäkra oss om att inte hamna i bakhåll av de män som påstår sig kunna ordna ett möte med pannbands-mannen så tar jag med mig en av dem på en tur för att kika efter Annevay. Turen slutar i hans tält och det verkar faktiskt som om de talar sant och att mannen faktiskt finns. Dessutom visade sig mannen vara en riktig Nita och efter det bestämde vi att både döpa om honom och anlita honom som "vakt" på vägen hem. Han blir en bra Kestejoo när vi kommer hem! Dessutom har vi ju anlitat "svalorna" som vakter inför mötet och de skulle dessutom hjälpa till att hitta ytterligare bevakning ifall så skulle krävas.
Mitt i byn anordnas denna afton också ett bröllop och det blir uppenbart för oss att Roshyn verkar vara en av deras motsvarigheter till moderprästinnorna i byn. Inte underligt att hon kunde ansvara för så många män. Hon, Liv, Hubb och Sunniva ser underligt på oss under hela ceremonin - antagligen för att se om vår tro skiljer sig mycket från deras. Men de verkade också ta med den stora modern i ceremonin så vi var nöjda. Mosi såg också till att önska paret en trevlig natt - kan vara bra utifall det skulle bli den enda de får ihop.
Det blir också uppenbart för oss att vi missat en viktig händelse i byn. Folket talar om att "drottningen" kommit tillbaka och återuppväckt folk ifrån de döda. Det är helt uppenbart att den kvinna dem pratar om är kvinnan i våra visioner - hon som är utsänd av den stora modern för att välsigna vårt folk... och vi missade henne! Vi frågade folket omkring men ingen verkade veta var hon stod att finna... vi hade missat vår chans! Det var viktigare än någonsin att vi fick utföra någon hedrande ritual till den stora modern denna kväll för att kanske få en ny chans.
Då vi gör oss och vårt läger i ordning för mötet med Annevays utvalda får vi ett överraskande besök. Kelric dyker upp tillsammans med en man vid namn Valdemar. Denne Valdemar är mannen med det gyllene pannbandet och det är tydligt att han är Annevays utvalda. Med sig har han dock en hel hög med vakter och stämningen är både tryckt och obehaglig innan Kelric lyckas övertyga honom om att vi var ofarliga och att så många vakter inte behövdes.
Annevay tar med sig Valdemar för en pratstund medan jag och Kelric beger oss in i tältet istället. Mosi avviker och känner jag henne rätt så sökte hon antagligen upp Grip eller "Svalorna". Det dröjde dock inte länge innan Annevay lyckas övertyga Valdemar om att göra oss sällskap i tältet över lite dryck och det dröjde inte så länge innan det blev mer liv mellan fällarna. Valdemar verkar dock vara en skuldtyngd man och avlägsnade sig rätt snabbt men Kelric stannade gärna en stund extra till min stora glädje.
Jag talar med Kelric om att följa med till mitt folk och han verkar inte helt ovillig till detta. Jag övertygar honom också om att han ska deltaga i en ritual som ska öka hans lust och fertilitet för att vi ska kunna ha en så nöjsam natt som möjligt. Till min stora förvåning så går han utan några större protester med på det hela och vi håller ritualen till moderns ära. Men det var med hjärtat i halsgropen för jag såg fler personer i skogen som vakade över oss denna gång än jag gjorde den gång som vi gjorde ritualen för Mosis Onida. Och det är uppenbart att folket i den här trakten inte alltid är så vänligt inställda till oss eller vår tro.
För att öka orken för natten beger vi oss upp till värdshuset för att få i oss lite dryck. Det märks att det ligger något nytt i luften och jag kan förstå Mosi när hon säger att inget blir så speciellt som med den utvalda. Jag tror han kände det han också för han pratade om ett nytt pirr som han så gärna ville utforska. Hans vänner hälsar förundrat på honom när vi går förbi och verkar förbryllade över de lyckosamma tecken vi fäst runt hans bröstkorg.
Stämningen på värdshuset är dock hög och det är glädje och lust i luften hos fler än mig och Kelric. Ölen flödar och musiken växer som ett lyckobrus i bakgrunden då våra blickar möts. Vi kommer ha svårt att hålla oss kvar på värdshuset särskilt länge men njuter av stunden tills Kelrics kamrater önskar tala med honom och jag med besvikelse ser honom gå.
De kommer tillbaka efter mig med en önskan om att tala även med mig. Det hela känns högst obehagligt eftersom dragna vapen sällan tenderar att vara ett gott tecken och jag var utan mina. Jag hör en man säga något om att hålla mina händer borta ifrån hans mannar och att jag inte överlever nästa gång innan jag sjunker ner i det behagliga mörkret.
När jag vaknade så mådde jag som nu. Jag har svårt att få luft och hade inte Nita och hans vän burit mig hade jag aldrig lyckats lämna den platsen i byn överlevande. Men nu är det inte långt kvar - det var därför jag var tvungen att berätta. Vi har misslyckats i vår uppgift att hedra modern... Saker kommer att förändras för de mina när de återvänder hem. Om nu Annevay kommmer kunna gå med de skador hon har. Drottningens män har underliga sätt att straffa den stora Moderns dyrkare för lust och fertilitet på - men Annevay kommer åtminstone få avkomma om hon överlever hem." Liseli hostar till och tittar på skaran med folk hon pratar till en sista gång innan hennes bröst höjer och sänker sig en sista gång.
Amazonerna Mosi, Liseli och Annevay
|
