Sagan om Falby 3 - Gryningsljus

Minnesdikt

Vad döljer sig därute,
finns det någon som har svar?
Någon som har nyckeln
till de minnen jag har kvar?

Mörka ögon söker
och de gör mig riktigt rädd,
de får mig inte finna,
jag får inte alls bli sedd.

Obehaget kryper
som ormar i mitt bröst
att en av dem är döda
är inte någon tröst

Andra varma hjärtan
en känsla: jag är trygg,
kan inte hindra smärtan
utav kniven i vår rygg

På något har vi kallat
vi vet inte vad det är
men på något vis det hotar
den värld som vi har kär

Förtvivlat får vi kämpa
slita bäst vi kan
för vårat rikes bästa
skall vi slåss till sista man!

Villemo

Brännmärkt - Om mötet med Zani

Två ögon som stirrar
kölden ilar längs min rygg
det finns ingenstans att fly
jag kan aldrig mer bli trygg

Det glimmar av metall
ett vapen i din hand
hur ska jag komma undan
jag är fast i skräckens band

Jag kan redan känna snaran
som fästs runtom min hals
jag blir dömd som häxa
och får inga chanser alls

Du sitter där och väntar
så mörk och hård och kall
kanske vill du bara veta
när flykten komma skall

Dina ögon blir som svarta
av avsky och förakt
kanske vet du ingenting
eller allting som jag sagt

Fast blodet i mig isar
jag vänder och går ut
och vet att om du följer
är livet redan slut

Vi kommer ses igen
du stirra på mig mer
och jag får bara hoppas
att du tecknet inte ser

Tecknet som bevisar
min skuld och kätteri
jag blev märkt för evigt
kommer aldrig mer bli fri....

Zani/Kryddhandlaren

Zani/Kryddhandlaren

Sagan om Falby 3 - Gryningsljus

Så anlände jag då till Falby för att återfinna mitt förflutna.... Många var de människor jag träffade där och det är svårt så här i efterhand att säga vad det var som fick mig att lita på dem - nu vet jag att det var något jag aldrig borde gjort.... Det var mycket som hände så därför berättar jag bara det som gjorde störst intryck på mig och som etsade sig fast ordentligt i mitt minne...

Mitt brev ledde mig till en man vid namn Borin Vis och hans sällskap. Vi hade tydligen träffats tidigare och det var hans vän jag rest med. Tråkigt var det att behöva berätta för honom om hans väns död. Tyvärr hade inte Borin mycket att berätta om vem jag var eftersom vi blivit överfallna i samband med vårt möte och kommit ifrån varandra. Dock reste en man i Borins sällskap som visade sig känna mig desto bättre. Frans berättade att jag var den försvunna drottningens kammarjungfru och närmaste och att han var den sista överlevande ur hennes garde. Jag måste ha varit den sista personen som såg drottningen vid liv...

Med Borin och hans vänners hjälp fick jag fram att jag precis som de tillhörde den gamla och numera förbjudna läran. Att tecknet handlade om någon form av sällskap som under skördefesten skulle utföra något viktigt som skulle avgöra Feinorns öde. Jag var en nyckel och vad min roll i det hela var visste de inte. Det vet jag tyvärr fortfarande inte och jag önskar bara att det som kom att hända inte var mitt fel...

En annan person som påverkade min tid där var en mystisk kryddhandlare. Redan första morgonen i Falby stirrade han ondskefullt på mig och spred obehag i min kropp. Sedan fanns han där - nästan alltid i närheten, snokandes, frågandes och stirrandes. Som om han visste vilken hemlighet jag dolde och bara väntade på att sätta dit mig på värsta tänkbara sätt. Att han vid ett senare tillfälle angav en av mina vänner som häxa gjorde ju inte saken bättre, men tack och lov att han aldrig fann ut min hemlighet. Ryktena sade att han tillhörde inkvisitonen och vid hans död låstes kroppen under stor hemlighet in så en del sade även att han tillhörde skuggornas armé. Jag är glad att mina vänner fann honom lika skrämmande och såg till att han togs av daga...

Flera var de vänner jag träffade som envist stod vid min sida trots att alla med mitt tecken var efterlysta och det fanns stora belöningar på mitt huvud. Tilda & Theo som hjälpte mig på jakten efter Borin och även med att finna Hubb. Hubb som hjälpte mig inse att fröken Beryan och Eminna inte var farliga motståndare utan faktiskt på min sida. Gycklaren Adrian som jag borde lyssnat på - som talade om att märket och mörkret var sammanflätat - varför lyssnade jag inte på dig....

I hopp om att komma undan inkvisitionen i det fall de tog fast mig bestämde jag mig för att gå i lära hos fröken Beryan och Eminna. Tack vare Hubb fick jag veta att de var mina vänner och under mäktig magi svor jag min tysthet till dem men även Tova och Borin. De försökte även hjälpa mig med mitt minne, men tydligen låg mäktig magi bakom det jag förlorat och ingenting återvände trots deras magiska påverkan. De skulle iallafall utföra skörderitualen - det som jag mindes - det var en skörderitual!! En ledtråd till mitt förflutna, om jag bara mindes vad det var som var så viktigt med dem. Varför mörkret kom efter elden....

Kvällen kom och under stor hemlighet tog vi oss ut till den speciella platsen. Skuggor strök kring oss och på en del av oss så isade sig blodet. Jag var inte rädd, det var som om de kallade på mig. Precis som natten innnan var det någonting i mig som sade att de hade svar - de skulle veta vem jag var... Dock kom den natten att förändra allting. När kärlet brändes i elden var det som om jag fylldes av skräck - ville bara skrika ut men jag satt som förstummad och väntade på att mörkret skulle svepa in över oss. Skuggorna lät oss gå - men först efter att ha meddelat oss att vi nu hade plockat fram de mörkas armé och lämnat makten till någon eller något som vi inte visste vad det var.... Förtvivlan var stor - mörkret skulle ta över och det var till och med ännu värre för folket än Croitz varit...

I förtvivlan över vad vi gjort försökte vi varna folket. Försökte få dem att förbereda sig för en värre strid än de någonsin varit med om, en strid vi måste kämpa sida vid sida med Croitz. Märket blev känt som ett mörkrets märke och när denna kännedom nu var så öppen var jag tvungen att lämna Falby. Under beskydd av Hector och hans män kände jag mig lite trygg. Fröken Beryans öde vet jag inte, Eminna skulle finna alvernas beskydd. Jag kan bara hoppas och be för att de kom i säkerhet och att vi kan finna kraften att motstå dessa skuggor vi nu släppt ut.... Vi vet att Tova vet något om det för hon försvann i samband med ritualen, men vi vet inte vilka hemligheter hon tog med sig...

Än idag hoppas jag att minnet ska återvända till mig. Att jag ska finna ut vad dessa skuggor i mitt huvud döljer för mig och hur det kan hjälpa oss. Just nu kan jag inte göra så mycket annat än att hålla mig levande....

Villemo



Fröken Beryan

Borin Vis

Hector