Vargens lilla lamm
Herr Svante hade 5 döttrar, den ena vackrare än den andra. Men döttrarna var också hans enda rikedom. 
Kejsarens många krigare hade kostat mycket, och nöden stod för dörren. 
Något måste göras! Varför inte använda dom giftasvuxna döttrarna. En ordentlig hemgift skulle inte skada. 
Så en dag inviteras dom till gästabud, och friarna kommer från när och fjärran. 
Dom mörka och mystiska Strekla-bröderna, furst Radagais och prins Barim, kom också. 
Alla hade hört om Streklaslottet, en bortglömd trollborg i en dyster skog. 
Många har dött på oförklarligt sätt, och onda tungor säger att Radagais dödade sin första hustru. 
Men dessa rykten är inte värre än att herr Svante önskar dom välkomna. 
Godset är i stort behov av renovering. Är det någon som ser hur illa det står till. 
Strekla bröderna gör det, och dom kommer med sitt bud. 
Svante får guld och klingande mynt i utbyte mot två av sina vackraste döttrar. 
Den ena gråter av förtvivlan, den andra finner sig i sitt öde. 
Så ger dom sig iväg på sin långa resa till trollslottet i skogen, där både levande och döda bär på farliga hemligheter.

Ensam i världen
Fattig, föräldralös och ensam är Kiara på flykt undan krigets fasor. V
em är hon egentligen, och var kommer hon ifrån. 
Efter moderns död har Kiara glömt sitt riktiga namn. 
Hon har inte någon plats hon kan kalla ett hem, bara landsvägen och slagfälten, där hon flackar omkring i soldaternas följe. 
Ingen man bryr sig om henne, stor och grov som hon är, tills hon möter Johannes. 
Tillsammans ger dom sig ut på den långa resan att finna ut vem hon är, och Johannes är snäll mot henne, som en syster. 
Stor är överraskningen när dom äntligen kommer fram. 
Kiara är arvinge till ett vackert gammalt gods. Men någon misstycker att hon kommer. 
Någon är ute efter hennes arv. Hon står inför många gåtor, kommer hon att finna svaren i tid. 
Kan nyckeln hon fick efter modern hjälpa henne. 
Johannes, kommer han förstå att han finns med i hennes drömmar. Där är han ingen bror utan hennes älskade.

I nattens tystnad
Irina låg sömnlös om nätterna.
Efter skilsmässan höll skuld och sorg henne vaken och hon hade inte klarat att återvända till sitt arbete.
Då fick hon en, som hon tyckte, lysande idé.
Säkert var hon inte den enda som inte kunde sova utan satt uppe om nätterna med sina problem.
Hon kunde ju sätta ut en annons i tidningen om att folk som behövde tala med någon nattetid kunde ringa henne.
Givetvis skulle hon vara anonym och använda ett särskilt telefonnummer.
Bland samtalen Irina fick fanns naturligtvis en hel del som var oseriösa,
men även de som hade problem eller bara ville prata ringde.
Men en del samtal var riktigt oroande.
Särskilt var det en man som ringde och hotade henne.
Kunde han innebära en fara för Irina?

Den mörka sanningen
Cornelia levde med ett minne så flyktigt och diffust som fladdermusens jakt om natten.
Det förföljde henne, jagade henne och fyllde henne med en oförklarlig skräck.
Fast kan man kalla det minne, det man inte minns.
Jättehöga varelser tornade upp sig över henne där hon låg i sin säng.
Vi vet att du vet, du vet att vi vet. En dag ska du minnas Cornelia, och då ska du dö.
Det var det fasansfulla budskapet som nådde henne.
Hon kunde inte förstå att hon inte hade något minne från barndomen.
En 19-åring borde minnas 5-års ålder.
Kunde det vara så att hon inte ville komma ihåg.
Att hon hade blockerat minnet.
Kunde hon fråga sin pappa?