Döden i Egypten
De gamla Egyptierna hade många gudar, en av dem var Amon Ra solguden
och han ansågs bära ansvaret för hela skapelsen.
De andra gudarna hade ansvar för var sitt område.
Egyptierna som trodde att alla händelser bestämdes av gudarna
försökte göra dem på gott humör genom att offra och deltaga i olika offerceremonier
i de många tempel som har byggts upp i antika Egypten.
Man försökte leva ett gott liv för att vara beredd när guden Osiris skulle avkunna sin dom.
Osiris var den gud som styrde över det himmelska kungariket
där egyptierna hoppades att få leva efter döden.
De föreställde sig den som en fulländad kopia av dåtidens Egypten och kallade det ”sävfältet”.
För att kunna ta sig dit måste den dödas själ ta sig genom underjorden,
förbi farliga monster och brinnande sjöar.
Lyckades man ta sig förbi allt detta ställdes man nu inför den sista prövningen,
Osiris dom i De två sanningarnas hus.
Man förberedde sig på många olika sätt inför döden.
Man mumifierade den dödas kropp för att bevara den för evigt
så att själen för alltid skulle ha ett hem.
Organen satte man i heliga krukor som vaktades av guden Horus fyra söner,
(Hapy skyddade lungorna, Imset skyddade levern,
Kebehsenuf skyddade tarmarna och Duamutef skyddade magsäcken),
så att själen skulle fortsätta att fungera som en människa efter döden.
Symboler ristades in i deras sarkofager och på väggarna i gravkammaren
för att hjälpa till på resan till underjorden.
Resan genom underjorden till det himmelska kungariket var lång och tröttsam,
och den tog flera dagar att gå.
För att kunna klara av denna prövning stoppade man gravkammaren full
med mat och dryck så att själen kunde klara resan.
Dom rika och Faraonerna nöjde sig inte med bara en kammare med mat och dryck
utan de byggde till flera kammare som fylldes med alla möjliga rikedomar,
så att de skulle ha det lika bra i livet efter detta.
De rika hade även med sig en hel del Shabti-figurer.
Dessa figurer fungerade på så sätt att de väcktes till liv
när man har passerat De två sanningarnas hus
för att arbeta åt den döde,
ifall Osiris beordrade denne att arbeta ute på fälten.
Dödsboken kallades den papyrusrulle som följde med i graven.
Dödsboken innehåller en samling magiska formler och
dessa formler är böner eller vädjanden som hjälper den döde på sin resa.
Desto rikare man var desto finare var papyrusen,
och desto fler formler fanns det på den
för att säkra den dödes väg så mycket som möjligt.
Om de döda klarade sig igenom underjorden
kom de till slut till De två sanningarnas hus där guden Osiris väntade på dem.
Där vägdes den dödes hjärta på våg mot Sanningens fjäder
(en symbol för Ma’at, ordningens, sanningens och rättvisans gudinna)
för att se om det var tyngt av synder.
Guden Anubis är den gud som ser till att inget fusk förekommer under vägningen
och även den guden som tar emot de döda och vägleder dem genom underjordens mörker till vågen,
och guden Thoth vishetens gud antecknar resultatet.
Klarar den döde av provet kommer denne att presenteras inför Osiris
och träda in i hans himmelska rike.
Misslyckas man kommer monstret Ammut att sluka hans hjärta och med det hans själ.
Anubis spelar en viktig roll i det antika Egyptens tro om döden.
Han är bland annat den som varslar om döden.
Han är väktaren av Necropolis (kyrkogården),
övervakaren av mumifieringen och vårdaren av mediciner, örter och drycker.
Han var den som såg till att skaffa fram sällsynta örter och salvor
vid mumifieringen av Osiris som skulle bli modellen för alla kommande mumifieringar.
I De två sanningarnas hall så står han på den dödes sida
och skyddar den döde från besten Ammut.
Han är även den gud som hämtade den döde i sin kammare
och ledsagade honom genom underjorden till De två sanningarnas kammare.
Anubis ser ut som en människa men har ett schakalhuvud istället för ett vanligt människohuvud.
Han tros vara son till Nephthys och Osiris.
Vissa tror att han är son till Seth (kaosets gud).