Sjukdomar som jag har erfarenhet utav.

Då Demuz var 3-4måmader gammal så började han få plitor på hela kroppen och vi sökte hjälp på olika håll om detta. Veterinärerna behandlade honom med olika mediciner och schampon mot parasiter fram till vi tröttnade på det. Vi ansåg nämligen att man inte behandlar en hund mot parasiter då de inte hittade något på några prov som togs. Så när han var ca ett halvår gammal så sökte vi hjälp utav en hudspecialist på eget bevåg, hudspecialisten befinner sig i STHLM på DjurAkuten och heter Kerstin Bergwall. Vi var där på vårt första besök och de tog massor med prover och hittade ingen ohyra och sedan tog de biopsi prover och vi fick ringa tio dagar efter det för provsvar. När vi ringde så fick vi veta att han hade infektion under huden och varför han hade det skulle vi testa senare så vi fick en ny tid för att testa om han hade någon allergi. eller om det var något annat som orsakade hans infektion.
På återbesöket så tog vi blodprov på om han hade bland annat allergi och skulle invänta provsvar. Provsvaret visade att han hade allergi och ett nytt besök bokades för att göra ett pricktest. Då pricktestet genomfördes så visade det att han hade kraftig reaktion mot mögel, reaktion på dammkvalster och svag reaktion på ull. Vi testade även om det fanns någon form utav foderallergi men slutförde inte det testet då Demuz började helt plötsligt vid åtta månaders ålder att tugga på våra gipsväggar när vi inte var hemma tidigare klarade han av att vara ensam utan problem. Efter det att vi fått råd utav en hundkonsult att ta kontakt med ett kostråd som vi gjorde. Kostrådet gav oss ett recept och vitaminer så Demuz skulle bli bättre. Under tiden så flyttade vi till en annan lägenhet med bättra vädring städade oftare och plockade undan ull- filtarna som vi hade.

Veterinären ville sätta in ett vaccin så att han skulle slippa få fler infektioner men vi ville vänta lite och testa lite kostförändring och andra förändringar i hemmet. Demuz blev bättre och bättre så vi började inte med vaccinet. Så allt handlar egentligen om att hunden får rätt näring i sig så klarar den sig väldigt bra utan vaccin eller annan form utav behandling.

Vilken form utav foder som passar den enskilda hunden varierar alla hundar tillgodoser sig inte på samma sätt. Vi fortsatte inte att laga mat till Demuz själv utan med en kontakt med andra hundmänniskor bytte vi till färskfoder från Fodax. Detta val gjorde vi då hans mage inte klarade av torrfoder utav någon form och efter det så la han på sig i vikt, pälskvalitén blev superb och allmäntillståndet blev bra. Allt detta bara för att han kunde tillgodose sig näringen i fodret.
Sidan som handlar om stress har jag lagt in därför den förklarar lite varför Demuz utvecklade rubbningar i sköldkörteln. Då stress utav alla former kan påverka utvecklandet utav sköldkörtelsrubbningar. Hur jag vet detta jo jag själv har underproduktion av sköldkörtelshormon och är väldigt påläst. Symtomerna är de samma på människa och hund även om vissa benämningar är olika som exempel på människa heter det hår och hund naturligtvis päls.
Då Demuz var 2år och 8månader så hade han ökat i vikt väldigt mycket vid 2,5år vägde han 36kg och då han var 2år och åtta månader vägde han 45kg och var ojämnt fet.
Fetman låg klumpvis över hela hans kropp fetman berodde inte på för lite motion då vi var ute på promenader mellan 2-4h/dag utöver det så aktiverades han mentalt. Så vi bokade tid hos veterinären för prov på sköldkörteln och det visade sig att han hade under produktion. Levaxin sattes in och sakta men säkert blev han bättre. Doseringen på honom blev 4 tabletter två gånger dagligen då han hade en hög förbränning. Vikten rasade och han blev riktigt bra och fick för första gången vara frisk längre än tre månader. Samtidigt vid denna tiden så började han halta mystiskt och gick hos en hund/hästmassör blev även fri från detta fram till han var 3år och 4månader mer om detta kan ni läsa på Till minne av sidan. Men detta var en tid som han var frisk en längre tid och det var underbart för oss alla.
Kontentan utav det hela hade Demuz blivet behandlad för rätt saker direkt från början så hade han aldrig fått problem med sköldkörteln. Därför uppmanar jag er andra hundägare att ställa krav på veterinärerna att de inte får behandla eran hund utan att de finner någon form utav anledning. De bör ha bevis på åkomman innan behandling sätts in.
Nedan följer information om de sjukdomar som Demuz drabbades utav och jag har fått tillstånd att publicera dem.

Texten nedanför är urklippt från olika sidor och jag har lov att publicera den här

Allergi Saxat ur

http://www.pedigree.tm.se/Pedigree/SE/0.3/0.3.2/0.3.2.6.htm#allergi

Det finns många hundar som är allergiska. Till exempel har 15 av 100 hundar i USA en inhalationsallergi (atopi). Därför är allergi något som många hundägare förr eller senare kommer att få stifta bekantskap med. Vid allergi överreagerar hundens immunförsvar mot vissa ämnen (allergener) i omgivningen och dessa ämnen kan den komma i kontakt med på tre sätt:

1. via luften

2. via maten

3. vid direktkontakt med huden
Hundens hud avslöjar allergi
När vi människor drabbas av hösnuva får vi ofta röda ögon och rinnande näsa. För hundar är det helt annorlunda. Deras allergi visar sig nästan alltid genom symptom på huden. Det beror på att immunförsvaret hos allergiska hundar aktiverar immunceller i deras hud, som frigör en massa olika ämnen vilka bland annat ger klåda. Ett tecken på att din hund är allergisk är att den nästan alltid kliar sig – speciellt på huvudet, i ljumskarna, i armhålorna och på tassarna. Dessutom kan den drabbas av hårlöshet runt ögonen, något som yttrar sig som "glasögon", samt av inflammation i hörselgångar och ögon.
Vissa raser är mer utsatta än andra
Allergi är ärftligt och vissa raser har större tendens att utveckla allergi än andra. Några av de mest utsatta raserna är:

• shar-pei

• små terrier (West Highland White terrier, fox terrier, skotsk terrier, cairn terrier)

• lhasa apso

• schäfer

• dalmatiner

• irländsk och engelsk setter

• golden retriever

• boxer

Men faktum är att alla raser kan drabbas av allergi. Undersökningar visar också att tikar löper större risk att få allergi än hanhundar och att valpar som är födda på våren – under pollensäsongen – får allergi i högre grad än valpar födda under övriga delen av året.
Vad är allergener?
Allergener är de proteinämnen som din hund kan bli allergisk mot. De kan komma från olika källor. Till exempel rör det sig om pollen från träd och gräs, damm, dammkvalster, loppor, svampsporer och mjäll (från människor, katter och till och med andra hundar).
Särskilda tidpunkter för allergi
En del allergityper är säsongsbetingade som till exempel pollenallergi vilken som regel bryter ut på våren eller under sommaren för att sedan försvinna igen. Foderallergi däremot kan förekomma under hela året. Om din hund bara är allergisk mot pollen kommer hundens symptom alltså att försvinna igen när pollensäsongen är över. Men ofta är hundar med allergi allergiska mot flera ämnen i omgivningen. Så när symptomen väl har uppkommit kommer de att hålla i sig året runt. Om din hund blir allergisk visar sig de första symptomen ofta när den är mellan ett och fyra år – och före sju års ålder.
Veterinärens diagnos
Det är ofta väldigt svårt för veterinären att ställa diagnosen allergi eftersom symptomen kan vara väldigt generella. Därför blir det ofta nödvändigt med ytterligare undersökningar som kan omfatta:

• ett blodprov från din hund för att se om blodet innehåller antikroppar mot olika antigener.

• ett pricktest på din hund där veterinären injicerar små mängder av olika allergener i din hunds hud för att se om den reagerar på de olika ämnena.

• en hudbiopsi på din hund där veterinären tar ett prov från de besvärade hudområdena och skickar till en specialist som kan se om din hund är allergisk.

Av alla dessa ytterligare undersökningar som nämns är inte alla lika bra, särskilt inte för de hundar som är allergiska mot flera saker. Vid de tre metoder som används ovan finns inte alltid möjlighet att hitta/konstatera alla de allergiformer som hunden kan ha. Väljer du att låta allergitesta din hund är det klokt att du rustar dig med massor av tålamod. Det kan nämligen bli både tidskrävande och dyrt. Och har du otur hittar veterinären kanske aldrig orsaken till hundens allergi.
Så behandlar du själv din hunds allergi
Har din hund drabbats av allergi beror dess fortsatta behandling på hur allvarliga symptomen är och hur komplicerad dess allergi är. Men som utgångspunkt bör du avlägsna de ämnen som utlöser allergin. Är din hund till exempel allergisk mot husdammskvalster kan du låta den sova utomhus i en isolerad hundkoja – som du ser till att hålla ordentligt ren. På det sättet kan du se till att din hund exponeras så lite som möjligt för det som den inte tål.

Eftersom allergiformer som loppallergi och foderallergi ofta förekommer hos hundar med andra typer av allergier är det klokt att samtidigt effektivt behandla din hund mot loppor och utfodra den med ett lågallergenfoder.
Veterinärens behandlingar
Är din hund bara allergisk mot högst två allergener kan du be veterinären behandla den med hyposensibilisering. Då injicerar veterinären mycket små mängder allergener i hunden för att förhindra en okontrollerad allergisk reaktion. Din hund får injektionerna med några veckors mellanrum och i allt större mängder fram till dess att hundens immunförsvar har lärt sig acceptera de ämnen som den tidigare var allergisk mot. Upp till 70 % av de hundar som lider av "vanliga" allergier skulle kunna bli hjälpta på det här sättet.

I lindriga fall kan en blandning av fiskolja och antihistaminer räcka för att hålla symptomen borta. Om det inte räcker kan du välja att komplettera din hunds behandling med binjurebarkhormon som har en kraftigt dämpande effekt på klådan. Det borde som regel kunna hålla symptomen under kontroll.
Så förebygger du allergi
Vill du förebygga att din hund får allergi ska du vidta i stort sett samma åtgärder som om den redan vore allergisk:

• Avlägsna så många allergener som möjligt från din hunds omgivande miljö.

• Städa ofta grundligt, vädra varje dag och rengör/dammsug dina möbler.

• Skaffa en luftavfuktare som kan hjälpa till att göra luften torrare än den normalt är i vårt fuktiga klimat.

• Ta med din hund ut i friska luften så ofta som möjligt.

• Skaffa en väl isolerad hundkoja i en stor hundgård så att din hund kan vistas utomhus när du inte är hemma och eventuellt sova ute på natten.

Lider din hund av gräs- eller pollenallergi ska du undvika att den kommer i kontakt med för mycket gräs och pollen. Håll dig informerad om pollenhalterna genom medierna och se till att inte rasta din hund i onödan på gräsytor eller blommande ängsmarker under de värsta pollenperioderna.

Allergi/Saxat ur

www.skk.se

Enligt Öhlén och Bergvall (1999) är foder-, kontakt- samt inandningsallergi de tre vanligaste
formerna av allergi hos hund. Inandningsallergi brukar hos djur kallas atopi.
Foderallergi är relativt ovanligt hos hund. Endast 1-2 procent av problemen med hudklåda
antas bero på allergi mot fodret (Molin, 2000). Foderallergier kan visa sig hos valpar direkt
efter avvänjning, vid 2-4 månaders ålder, men uppkommer även hos äldre hundar. Reaktionen
kan både komma direkt efter att hunden ätit fodret men även efter flera timmar till dagar. En
hund med foderallergi har vanligtvis upprepade öroninflammationer samt seborré. Andra
symtom är att hunden kräks, får diarré och/eller kliar sig över hela kroppen. I regel kan vilka
animaliska och vegetabiliska protein som helst framkalla en reaktion. Dock finns det vissa
ämnen, likt komjölk och mejeriprodukter, som anses vara mer allergena än andra. Andra
exempel på relativt vanliga allergener är oxkött, ägg och sädesslag som vete, havre, råg och
korn eller tillsatser i fodret som vitaminer, mineraler och färgämnen (Öhlén & Bergvall,
1999).
Även kontaktallergi är ovanligt hos hund, men vissa terrierraser verkar vara mer utsatta än
andra raser (Öhlén & Bergvall, 1999). Vid denna typ av allergi tränger allergiframkallande
ämnen in genom normal oskadad hud och framkallar en reaktion (Molin, 2000). Vid
kontaktallergi uppvisar hunden lindrig till måttlig klåda samt hudförändringar på de ställen på
kroppen som kommer i kontakt med det allergiframkallande ämnet. Vanligast är att det tar
cirka två år för allergin att utvecklas men i vissa fall kan hunden få en reaktion efter att enbart
varit utsatt för allergenet i 3-5 veckor (Öhlén & Bergvall, 1999). Exempel på allergen är
tvålar, schampon, desinficeringsmedel, insektsmedel, ull, nylon, plast, gummi och vissa
färgämnen i till exempel mattor eller filtar (Grant, 1991).
Enligt Öhlén och Bergvall (1999) är atopi den vanligaste formen av allergi hos hund. Det
finns en klar ärftlig disposition för denna sjukdom, vilket gör att det förekommer oftare hos
vissa raser. Raserna boxer och foxterrier har visat sig vara predisponerade för denna typ av
allergi, i jämförelse med resten av hundpopulationen i Sverige. Golden retrievern kommer på
en tionde plats på samma lista. Hundar med atopi har ofta upprepade öroninflammationer och
stark klåda främst i ansikte, armveck och på tassar samt även på undersidan av kroppen.
Vanligtvis är hunden inte yngre än 1-2 år och inte äldre än sju år då allergin visar sig (Öhlén
& Bergvall, 1999). Exempel på allergener hos hund är dammpartiklar, pollen, mögel, fjädrar,
människa, andra djur (som hund och katt), insekter och kvalster. Vissa av dessa allergener
finns bara en viss tid på året vilket medför att atopi kan vara säsongsbundet (Grant, 1991;
Groh, 2000). Atopi kan inte botas men lindras vanligtvis med relativt gott resultat genom
eliminering av tänkbara allergener samt kortisonbehandling (Molin, 2000).

Sköldkörtelsjukdomar:

(Glandula thyreoidea = sköldkörteln; ö.anm.) Hypothyreos, underfunktion av sköldkörteln med låga nivåer av sköldkörtelhormoner, är den vanligaste endokrina åkomman hos hundar. De låga hormonnivåerna sänker ämnesomsättningen hos de flesta celler i kroppen. Detta ger många olika symptom. Vanligast är olika kombinationer av viktökning, slöhet, hud- och pälsproblem (inklusive hårförlust), svaghet, köldkänslighet och ofruktsamhet. Sjukdomen är inte livshotande men den påverkar förvisso den allmänna livskvalitén. Sköldkörteln tillverkar två hormon: thyroxin (T4) och trijodothyronin (T3). Huvuddelen av hormonproduktionen består av T4 som omvandlas till T3 av kroppens vävnader. T3 är den aktiva formen av hormonet. Det är lätt att mäta T4, men att använda T4 ensamt som mått på sköldkörtelaktiviteten är inte särskilt rättvisande. T4-nivåerna fluktuerar normalt och kan sänkas av andra faktorer än sköldkörtelsjukdom, såsom stress och andra systemsjukdomar. De låga nivåerna av cirkulerande T3 är svåra att säkert mäta, varför T3 vanligtvis inte (heller) används som sållningsprov. Produktionen av sköldkörtelhormon stimuleras från hypofysen, som avsöndrar thyreoideastimulerande hormon (TSH). Produktionen av TSH ökas när nivån av cirkulerande sköldkörtelhormon sjunker. Hos hundar med hypothyreos produceras höga nivåer av TSH i ett försök att stimulera produktionen av sköldkörtelhormon. Eftersom sköldkörteln har blivit skadad eller förstörd, kan den inte tillverka tillräckligt med sköldkörtelhormon och det blir ingen feedback som kan minska produktionen av TSH. Lågt T4 och högt TSH är därför fynd som stöder diagnosen hypothyreos.

Autoimmun sköldkörtelsjukdom:

Autoantikroppar mot thyreoglobulin (Thyroglobulin Autoantibodies = TGAA) tillverkas som immunreaktion mot sköldkörteln. Av okända skäl utvecklar kroppen dessa antikroppar mot de celler i sköldkörteln som tillverkar T3 och T4, vilket medför dessa cellers undergång. När körteln blivit tillräckligt skadad, kan den inte längre producera tillräcklig mängd T3 eller T4. Eftersom kroppen här tillverkar antikroppar mot sig själv, kallas detta en autoimmun sjukdom (auto = själv, ö.anm.). De flesta hypothyreoser orsakas av autoimmun sköldkörtelsjukdom med TGAA-produktion. Mycket talar för att denna form av sköldkörtelsjukdom överförs genetiskt genom en enda recessiv gen. Studier av alla hundraser vid Michigan State University har givit vid handen att:
1. Mycket få hundar utvecklade TGAA-antikroppar före ett års ålder, varför provtagning bör påbörjas efter första levnadsåret.
2. De flesta hundar som hade höga TGAA var mellan två och sex år.
3. Efter sex års ålder hade hundar med autoimmun hypothyreos så stora körtelskador att resterande körtelvävnad inte längre stimulerade produktionen av TGAA, vilket medförde att TGAA-nivåerna sjönk till normala nivåer.

WSSCA:s sköldkörtelstudie 2000

Denna studie gjordes våren 2000 av WSSCA i samarbete med Michigan State University och Oxford Laboratories. Studien startades för att undersöka två områden: förekomsten av TGAA hos Welsh Springer Spaniels och överensstämmelsen mellan resultaten av blodfläckstest från Oxfordlaboratoriet och serumtest från MSU. Deltagande i studien var frivilligt.

53 Welsh Springer Spaniels (19 hanar, 34 tikar) deltog i studien. Endast hundar mellan 1 och 7 års ålder testades. Till en början kördes endast TGAA-test på proverna. Alla ägare som deltog i sköldkörtelstudien fick skriftliga provsvar. 5 hundar (2 hanar, 3 tikar) var positiva för TGAA och 3 hundar (1 hane, 2 tikar) gav oklara resultat. Resten av hundarna hade normala TGAA-nivåer. Senare har de tre oklara proverna körts om – ett har visat sig negativt, ett är fortfarande oklart och ett är troligen från en sjukdom i slutstadiet med åtföljande låga TGAA.

Sedan studien fullföljts har en 3 1/2-årig tik, Hund A (med normala TGAA-nivåer), lämnat ett prov med lågt T4 och förhöjt TSH. Ett komplett batteri av sköldkörtelprover visade tidig hypothyreos. En annan 31/2-årig tik, Hund B (med normala TGAA-nivåer) fick också ett komplett provbatteri och visade extremt låga sköldkörtelhormonnivåer. Man gjorde biopsi (vävnadsprov från levande vävnad, ö. Anm.) på hennes körtel och fann en svår lymfocytdominerad inflammation med nästan total förtvining av folliklarna (de hormonproducerande körtelblåsorna, ö. Anm.). Detta innebär att autoimmun sjukdom nästan totalt hade förstört den hormonproducerande körteln. Alltför litet körtelvävnad återstod för att stimulera till höga TGAA-nivåer. Denna hund hade också kliniska tecken som överensstämde med sköldkörtelsjukdom: glesnande fäll och förtjockad pigmenterad hud över skuldrorna samt kronisk mild öroninflammation orsakad av jästsvamp.

Sköldkörtelbiopsi gjordes också på en kliniskt frisk 17-månaders tik, Hund C, med mycket starkt positivt TGAA (2311, normalt är det mindre än 200). Biopsin togs 4 månader efter de ursprungliga proverna. TGAA var då 1426, TSH förhöjt (92, det normala ligger under 30 mU/L) och T4 var normalt. Sköldkörteln visade diffus, svår lymfocytinflammation tydande på autoimmun lymfocyt-thyreoidit (tidig autoimmun thyreoidit). Denna hund tillhörde en kull på 8 syskon. Alla 8 har testats. 4 av dem är starkt positiva, 2 är normala och 2 är oklara. Mamman till denna kull är Hund A. Pappan har ännu vid 10 ½ års ålder normal sköldkörtelfunktion. Emellertid har pappan en avkomma, Hund B, med autoimmun lymfocyt-thyreoidit, vilket tyder på att han är bärare av sjukdomen. Om denna är enkelt recessiv, modern är sjuk och fadern anlagsbärare, så blir ungefär 50% av valparna sjuka och 50% anlagsbärare. Så tycks också vara fallet i denna kull, trots att antalet är så litet.

Eftersom WSS i denna studie utvecklade TGAA-nivåer tidigare än väntat och den autoimmuna sköldkörtelsjukdomen framskred snabbare än väntat, har T4 och TSH tagits på alla hundar i studien. Ägare till hundar med onormala T4 och/eller TSH-nivåer har underrättats. Vid testningen fann man 2 hundar som misstänktes ha hypothyreos med normala TGAA-nivåer, därför att sjukdomen nått slutstadiet. En av dessa hundar hade normala värden vid upprepad provtagning och har rekommenderats till omtestning inom 6 månader. Den andra hunden hade lågt T4 och T3 och lätt förhöjt TSH samt kliniska tecken på hypothyreos.

Slutsatser

Blodfläckstestet är i hög grad samstämmigt med prover från blodserum och duger därför som TGAA-test för hundar (korrelation = 0,99). Fastän endast ett litet stickprov gjordes, förefaller det som om den totala förekomsten av autoimmun sköldkörtelsjukdom hos WSS är låg. Emellertid började (sjuka) Welsh Springers utveckla TGAA tidigt, möjligen före ett års ålder. Angripna hundar var starkt positiva vid 2 års ålder och skada på körtelvävnaden inträdde snabbt. Vid 3 ½ års ålder var så mycket av körteln förstörd att TGAA-nivåerna var normala eller nästan normala och TSH började stiga. Så småningom sjönk T4-nivåerna.

Rekommendationer

1.Alla avelsdjur kan testas för tidig autoimmun sköldkörtelsjukdom genom enbart TGAA-prov mellan 12 och 30 månaders ålder.
2. Mellan 30 månader och 6 år bör TGAA mätas tillsammans med T4 och TSH för att utesluta autoimmun sköldkörtelsjukdom och tidig hypothyreos.
3. Om hunden är negativ för TGAA efter 6 år och T4 och TSH inte är förhöjda, kommer hunden sannolikt inte att utveckla autoimmun sköldkörtelsjukdom.
4. Hundar positiva för TGAA bör årligen testas med T4 och TSH för att kontrollera sköldkörtelfunktionen. Om kliniska symptom uppträder bör hunden kontinuerligt ges sköldkörtelersättning.
5. Överväg noga om hunden bör användas för avel. Om hundar med högt TGAA paras, bör det vara med hundar som är TGAA-negativa och/eller som äldre testade och frikända (normala T4 och TSH) för sköldkörtelsjukdom.

Behandling

Om hunden börjar visa symptom på hypothyreos, bör ersättning med T4 (thyroxin) sättas in. (Levaxin) Dosen anpassas efter vikt och ges en eller två gånger dagligen. När behandlingen påbörjats är det viktigt att kontrollera blodhalterna då och då för att förvissa sig om att dosen är rätt. Behandlingen är livslång.

Länkarna nedan innehåller mycket bra information om sköldkörtelsproblem hos hund.

http://www2.slu.se/forskning/amne/vetmed/vettidn/1999/hypotyr1.html

http://www2.slu.se/forskning/amne/vetmed/vettidn/1999/hypotyr2.html

http://www.srhf.se/vet/vet3.htm

http://www.slbk.com/omslbk/avelskommitte/hypothyreos.cfm