RASSTANDARD
Ursprungsland/hemland:
Tyskland
Bakgrund/ändamål:
Doberman är den enda tyska hundras, vars rasnamn anknyter till sin första
kända uppfödare: Friedirich Louis Dobermann (1834-1894). Förutom
som uppfödare var han verksam som skatteindrivare, rackare och stadens hundfångare
med laglig rätt att infånga alla kringströvande hundar. Från
denna depå handplockade han särskilt skarpa hundar för avelsbruk.
De s k "slaktarhundarna", som redan vid denna tid kunde betraktas som
en tämligen homogen "ras", utgjorde troligen den främsta grunden
för dobermannrasen. Dessa hundar, en slags föregångare till nutida
rottweiler, uppblanade med en schäfervariant från Thürigen, som
var svart med roströda tecken. Från nämnda blandning hundar framavlade
han på 1870-talet dobermann, som vid denna tid erhöll sina bruksegenskaper,
både som vakt- gårds- och sällskapshand. Den användes flitigt
som polishund och fick därför benämningen "gendarmerihund".
Vid jakt användes den främst för rovdjursbekämpning. Mot denna
bakgrund var det nästan självklart att dobermann redan i början
av 1900-talet officiellt blev erkänd som polishund. I avelsarbetet eftersträvas
en medelstor, kraftig och muskulöst byggd hund, som trots den substansfulla
kroppen uppvisar elegans och ädelhet. Den är synnerligen lämplig
som sällskaps-, skydds- och brukshund såväl som familjehund.
Helhetsintryck:
Dobermann är en medelstor, kraftig och muskulöst byggd hund. Genom sina
eleganta linjer och stolta hållning, sitt temperament och beslutsamma uttryck
motsvarar den idealbilden av en hund.
Viktiga måttförhållanden:
Kroppen skall vara nästan kvadratisk, vilket gäller framför allt
hanhunden. Kroppslängden (från bröstbenet till sittbensknölen)
skall hos hanhundar inte överskrida mankhöjden med mer än 5% och
hos tikar med högst 10%.
Uppförande/karaktär:
Dobermann skall till sin karaktär vara vänlig och fredlig. Den är
mycket trogen sin familj och barnkär. Eftersträvansvärt är
måttligt livligt temperament, samt måttlig skärpa och retningströskel.
En dobermanns goda följsamhet och arbets- glädje samt prestations-
förmåga, mod och hårdhet bör även beaktas. Rasen
skall också ha en balanserad uppmärksamhet på omvärlden
och stor vikt skall läggas vid självsäkerhet och oräddhet.
Huvud: Skallparti:
Skallen skall vara kraftig och i proportion till kroppen. Sedd ovanifrån
har skallenformen av en avhuggen kil. Hjässans tvärlinje skall framifrån
sett löpa nästan vågrätt (hjässan skall vara plan)
och alltså inte slutta mot öronen. En nästan rak linje skall
löpa från nosryggen till pannbenet och sedan bilda en lätt rundning
mot nacken. Ögonbrynsbågama skall vara väl utvecklade utan att
vara fram- trädande. Pannfåran skall knappt vara synlig. Nackknölen
skall inte vara påfallande markerad. Huvudets muskler skall vara kraftigt
utvecklade. Stop: Föga markerat stop, men likväl fullt synligt.
Nostryffel:
Nostryffeln skall vara väl utvecklad, mer bred än rund och med stora
näsborrar utan att i sin helhet vara framträdande. Hos svarta hundar
skall nostryffeln vara svart, hos bruna får den vara brun.
Nosparti:
Nospartiet skalp vara i proportion till skallen och skall vara kraftigt utvecklat
och djupt. Munnen sträcker sig bakåt ända till molarerna. Nosen
skall också vara bred i partiet kring övre och undre framtänderna.
Läppar: Läpparna skall ligga stramt an mot käkarna. De skall
vara mörkt pigamenterade, hos bruna hundar får pigmenteringen vara
något ljusare.
Käkar/tänder:
Över- och underkäkar skall vara kraftiga och breda. Saxbett med 42
normalstora tänder vilka skall motsvara tandformeln.
Kinder:
Framifrån och ovanifrån skall huvudets flata sidor inte verka utstående.
Ögon:
Ögonen skall vara medelstora, ovala och mörka. Hos bruna hundar får
de vara något ljusare. Ögonlockskanterna skall vara åtliggande
och väl behårade.
Öron:
Öronen skall vara högt ansatta och bäras upprätt och kuperade
till en längd som passar till huvudet. I länder med kuperingsförbud
bedöms okuperade öron likvärdigt. De skall vara medelstora med
den inre kanten liggande slätt an mot kinden.
KUPERING AV ÖRON OCH SVANS ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE !
Hals:
Halsen skall vara av god längd och stå i proportion till kropp och
huvud. Den skall vara torr och muskulös och bilda en uppåtstigande
elegant böjd linje. Hållningen skall vara mycket ädel och stram.
Kropp:
Manke:
Manken skall i synnerhet hos hanhundar vara kraftigt utvecklad. Dess höjd
och längd bestämmer rygglinjens lutning mot korset. Rygg: Ryggen skall
vara kort, fast, ha god bredd och vara muskulös.
Ländparti:
Tikar får ha något längre ländparti. Kors: Korset skall
slutta svagt, nästan omärkligt från korsbenet mot svansfästet.
Korset verkar därmed väl avrundat och skall varken vara plant eller
påfallande sluttande. Det skall ha god bredd med kraftig muskulatur.
Bröstkorg:
Bröstkorgens längd och djup skall vara i proportion till rygglängden.
Bröstdjupet med dess lätt välvda revben skall nästan nå
halva mankhöjden. Bröstet skall ha god bredd och ett utpräglat
förbröst.
Underlinje:
Från bröstkorgens bakre del till bäckenet skall buken vara tydligt
uppdragen.
Svans:
Svansen skall vara högt ansatt och kuperas kon varvid två svanskotor
behållas. I länder där svanskuperingsförbud utfärdats
förblir svansen kvar naturlig.
Extremiteter:
Framställ:
De kraftigt utvecklade frambenen skall från alla sidor sett vara nästan
raka, dvs stå lodrätt mot marken.
Skulderblad:
Skulderbladen skall ligga tätt an mot bröstkorgen, vara muskulösa
ochtäcka övre delen av bröstkorgen. De skall vara väl tillbakalagda
och så snedställda som möjligt, med en vinkel mot den vågräta
kroppslinjen på ca 50°.
Överram:
Överarmen skall vara av god längd och ha god muskulatur med en vinkel
till skulderbladet på ca 105-110°.
Armbåge:
Armbågen skall vara väl åtliggande, inte utåtvriden.
Underarm: Underarmen skall vara kraftig, rak och ha god muskulatur. Dess längd
skall stå i proportion till kroppslängden.
Handlov:
Handloven skall vara kraftig.
Mellanhand:
Mellanhanden skall vara kraftig, framifrån sett rak och från sidan
sett med endast en antydan till vinkel (högst 10°).
Tassar:
Tassarna skall vara korta och slutna. Tårna skall vara välvda (kattfot),
klorna korta och mörka.
Bakställ:
Sedd bakifrån verkar dobermann på grund av sin kraftiga bäckenmuskulatur
bred och rund över höfter och kors. De muskler som löper från
bäckenet till lår och underben ger också en bra bredd på
låret, knäpartiet och underbenet. De kraftiga bakbenen skall vara
parallella.
Lår:
Låret skall ha samma längd och bredd med kraftiga muskler. God vinkel
vid höftleden. Vinkeln till den vågräta kroppslinjen skall vara
ca 80-85°.
Knäled:
Låret och underbenet bildar tillsammans med knäskålen den kraftiga
knäleden, som skall vara vinklad i 130°.
Underben:
Underbenet skall vara medellångt och i proportion till bakbenets totala
längd.
Has:
Hasleden skall vara medelkraftig och parallell. Underbenets vinkel mot mellanfoten
vid hasleden skall vara ca 140°.
Mellanfot:
Mellanfoten skall vara kort och stå lodrätt mot marken.
Tassar:
Baktassar som framtassar.
Rörelser:
Rörelserna har stor betydelse både för prestationsförmågan
och det exteriöra hehetsintrycket. De skall vara elastiska, eleganta, fria
och vägvinnande. Frambenen för kroppen med långa steg framåt
och bakbenen ger det nödvändiga påskjutet i ett långt, markvinnande
och fjädrande steg. I trav sätter hunden den ena sidans framben och
den andra sidans bakben i marken samtidigt. Stor fasthet i rygg, ledband och leder
är nödvändigt.
Huden skall överallt vara stram och väl pigmenterad.
Päls: Pälsstruktur:
Pälsen skall vara kort, hård och tät. Den skall vara slät
och blank och av samma kvalitet överallt. Underull är inte tillåtet.
Färg:
Färgen skall vara svart eller brun med roströda, skarpt avgränsade
och rena tecken. Roströda tecken skall finnas på nospartiet, kinderna
och övre ögonbryns- bågarna, på strupen, som två fläckar
på bröstet, på mellanhänderna, mellanfötterna och tassarna,
på insidan av bakbenen, på sittbensknölarna, runt anus samt på
svansens undersida.
Storlek: Mankhöjd:
Hanhund 68-72 cm Tik 63-68 cm Medelstorlek eftersträvas
Vikt:
Hanhund ca 40-45 kg Tik ca 32-35 kg
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse.
Helhetsintryck:
Avsaknad av könsprägel och massa. För lätt, för tung,
för högställd. Klen benstomme.
Huvud:
För kraftigt, för smalt, för kort och för långt huvud.
För djupt eller för grunt stop. Ramsnos. För starkt sluttande hjässlinje.
Klen underkäke. Rund sneda eller ljusa ögon. Bulliga kinder. Lösa
läppar. Utstående eller djupt liggande ögon. För högt
eller för lågt ansatta öron. Öppna mungipor.
Hals:
Något kort eller för kort hals. Hjorthals eller för lång
hals (oproportionerligt). Alltför mycket löst halsskinn, hakpåsar.
Kropp:
För svag rygg, sluttande kors, svank- eller karprygg. För mycket eller
för litet välvda revben, otillräcklig bröstbredd och bröstdjup.
Ryggpartiet som helhet för långt. Otillräckligt utvecklat förbröst.
För högt eller för lågt ansatt svans. För mycket eller
för litet uppdragen buk.
Extremiteter:
För litet eller för mycket vinkling i fram- och bakställ. Lösa
armbågar. Ben eller leder vars längd och läge avviker från
standarden. Tåtrång eller tåvid benställning. Kohasighet,
hjulbenthet eller trångt bakställ. Lösa eller platta tassar. Förkrympta
tår. Ljusa klor.
Pälsstruktur:
För lång, för mjuk, glanslös, vågig eller gles päls.
Kala fläckar. Större hårvirvel, i synnerhet på kroppen.
Underull.
Pälsfärg:
För ljusa, oskarpa eller orena fläckar. För mörk mask. Stora,
svarta fläckar på benen. Knappt synliga eller för stora bröstfläckar.
Uppförande/Karaktär:
Bristande självförtroende. För hetsigt temperament, för stor
skärpa. För hög eller för låg retningströskel.
Mankhöjd:
Mankhöjd, som med högst 2 cm avviker från den i standarden angivna.
Rörelser:
Ostadiga, ofria och trippande rörelser samt passgång.
Diskvalificerande fel:
Helhetsintryck:
Uttalad brist på könsprägel.
Ögon:
Gula ögon (rovfågelsögon), olikfärgade ögon.
Bett:
Överbett eller tångbett, underbett. Tandantal som understiger tandformeln.
Pälsstruktur:
Utpräglat långhårig eller lockig päls. Anmärkningsvärt
tunnhårig päls eller päls med större kala fläckar.
Pälsfärg:
Vita fläckar.
Uppförande/Karaktär:
Ängsligt, skyggt, nervöst eller aggressivt uppförande eller karaktär.
Mankhöjd:
Mankhöjd som över- eller understiger den i standarden föreskrivna
med mer än 2 cm.
Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt
belägna i pungen.
Färg:
Blå färg finns sedan 1994 inte angiven som tillåten i standarden.
Färgen accepteras dock fram till 1999-01-01.
