Så illa det kan gå - och så eländigt det kan bli!
 
Stackars, stackars liten Valle! Det hela började en kväll under hösten 06. Valle hade helt plötsligt ont i den ena testikeln. Vi tror att han hade gjort sig illa under lek, på något sätt. På morgonen därefter var han som vanligt igen. Inte alls ont och glad och pigg. Frid och fröjd alltså.
 
Efter ytterligare en och en halv vecka var katastrofen ett faktum! Hur ont en plötsligt uppsvullen testikel gör, kan man endast ana sig till. Pungkulan var stor som en pingisboll! Då ska man också veta att Valle bara är 5,5 månader och inte har så stora kulor ännu. Han skrek, gnällde och kunde knappt gå. Så fruktansvärt hjälplös man känner sig som djurägare, när man inte kan lindra det som gör ont!
 
En snabb tid hos veterinären och sedan ställdes allt på sin spets... Veterinären ville absolut göra en akut kastrering på plats och ställe. Risk fanns att inflammationen skulle kunna sprida sig till den andra testikeln också. Samlad expertis var också överens om att framtiden för denna kula i princip troligtvis var "körd".
 
Vilket dilemma för mig som matte! Å ena sidan är det det sista man vill, att ens älskling ska utsättas för onödigt lidande. Det är ju också därför man uppsöker veterinär snarast möjligt. Å andra sidan borde även en sån här åkomma, vara värd åtminstone ett försök med alternativ behandling. Fenomenet måste även förekomma hos folk - jag skulle vilja se den karl som frivilligt söker vård för en testikelinflammation om den enda, tänkbara hjälpen består i kastration! Som hanhundsägare med tävlingsintresse och ambitioner var budet också att få en ordentlig kalldusch och se framtidsvisionerna totalt grusade. Visst, man kan få ett intyg att hunden haft sina båda testiklar på rätt plats - under förutsättning att hunden är 6 månader, men Valle har ännu några veckor kvar dit och då skrivs inga intyg ut.
 
Valles uppfödare hade visserligen varnat mig för veterinärens inställning, men tanken föreföll ändå osannolik. Som tur var fick jag med mig min kompis Annis, som moraliskt stöd till veterinären. Hon kunde stå på sig och utkräva två dagars respit - till att åtminstone få prova en alternativ antibiotikabehandling till att börja med. Tack och lov för det! Vi åkte hem med två testiklar (en stor och en liten), recept på antibiotika, smärtstillande & antiinflammatoriskt samt ispåse.
 
Första medicindosen gavs på eftermiddagen. Redan samma kväll kunde vi ana en liten förbättring. Smärtlindring och ispåse gjorde naturligtvis sitt, men även en liten minskning på svullnaden kunde noteras. Natten blev också lugn. Efter en veckas behandling är både Valle och "juvelerna" som vanligt igen! Veterinären ansåg  - än så länge i alla fall - att prognosen var ganska god!
 
Stackars Valle...
 

061123 var vi på återbesök hos veterinären. Med tanke på den smärtupplevelsen Valle borde ha associerat till det förra besöket, var jag beredd på en darrande liten jycke på undersökningsbordet. Döm om min förvåning när veterinären istället blev bemött med pussar och dunkande svans! Vi fick också det mycket glädjande beskedet att testikeln tycks ha klarat sig! Akut orchit (testikelinflammation) är benämningen på detta - ovanliga - tillstånd. Trolig orsak till inflammationen antas vara någon blödningsrest som legat kvar från den första, till synes lindriga, skadan. Vi lärde oss onekligen en del på vägen.
 
Med facit i hand (vintern 07) kan vi konstatera att den skadade testikeln atrofierat (skrumpnat) efter hand och som en följd av inflammationen. En dispensansökan gjordes sedan hos SKK i januari -07.
 
070710 biföll SKK dispensansökan från testikelintyg, eftersom detta inte är en ärftlig defekt, utan ett resultat av en dokumenterad skada. Valle kan alltså delta vid officiella prov & tävlingar i framtiden
 
080116 konstaterades en utmärkt spermakvalitet via fetilitetstest hos AI-veterinär: Valle har "mycket rikligt med spermier med stor rörlighet. Inga avvikelser ses."