Spinnhuset

Från arbetsinrättning till korrektionsfängelse

Enligt 1723 års tjänstehjonsstadga var den som inte hade en husbonde eller egendom för sitt uppehälle "försvarslös". Det ansågs som ett brott. Enligt en publikation från 1724 skulle särskilt "lösa kvinnopersoner vilka löpa med korgen kring gator och i husen" förpassas till spinnhuset. Metoden att sälja frukt men i själva verket bjuda ut mer än innehållet i korgen, har skildrats av Bellman i Fredmans epistel 63.

Ur en förteckning över "klientelet" på Spinnhuset från den 23 mars 1780 kan man läsa vilka brott de intagna hade begått: Av de 136 kvinnorna och 28 männen satt 56 för snatteri eller stöld - vilket kunde ge upp till livstids fängelse, 25 barnamördare och kvinnor som "sitt foster i enslighet fött och å lönn lagt" - vanligtvis belagt med livstidsstraff, 21 kvinnor som "lupit från Fabriquen", 19 straffade för vanart och gatutiggeri, 11 uppstudsiga och lata samt 10 för liderlighet och horeri. Pigan Cajsa Stina Berg satt 1/2 år på spinnhuset för att hon "karlar nattetid igenom fönstret insläppt". Möjligen förebilden till en av Bellmans många sångmöer. (ur Kommerskollegiets arkiv, Stockholms spinnhus strödda räkenskaper. RA)

På 1820-talet byggdes Spinnhuset till och fick sina första celler. De intagnas antal hade ökat och var 1818 uppe i närmare 500. De kvinnliga fångarna flyttades till en ombyggd textilfabrik på Norrmalm, som inrättats till nytt kvinnofängelse och övertog namnet Spinnhuset. Fängelset på Långholmen fick hädanefter heta Södra korrektionsinrättningen.

Idag har Alstavik och Spinnhuset helt andra funktioner. Efter avvecklingen av fängelset 1975 hyrdes lokalerna ut till konstnärsateljéer. Byggnaderna renoverades och stod klara 1989, konstnärerna fick förnyade kontrakt och i nordvästra delen av Alstavik flyttade delar av Långholmens värdshus in.