CentralfängelsetEtt helt nytt fängelse norr om det gamla började byggas 1874 och stod klart 1880. Det innehöll 300 nattceller, 200 dagceller, kyrka, skolsal mm. Centralfängelset byggdes "som en spindel" - en mittkropp med fyra trevåningsflyglar som ben. Två flyglar hade celler enligt Philadelphiatyp, de andra två hade nattceller utan fönster. 
Från 1880-talet fram till slutet av 1910-talet satt flera av arbetarrörelsens kända agitatorer i olika skeden på Långholmen, dömda för hädelse (Hjalmar Branting), ärekränkning och dynamitattentat (Amaltheafallet). Dessa straff bidrog till det förakt mot Långholmen som institution, som sedan blev bestående. Avrättningen av den dödsdömde Johan Alfred Andersson Ander 1910 - den förste och siste som avrättats med giljotin i landet - bidrog säkert också till dödsstraffets avskaffande. Under 1900-talet fram till nedläggningen har några av våra mest kända författare skildrat livet på Långholmen, antingen som internerade eller bara som besökare. Här återfinns August Strindberg och Hjalmar Söderberg, visdiktaren Ruben Nilsson, arbetarförfattarna Erik Asklund, Josef Kjellgren och Jan Fridegård. Från senare år och mer allmänt bekant är kanske Lasse Strömstedts skildringar av sin vistelse på Långholmen.
Centralfängelset med fasta paviljongen. Till höger
som det ser ut idag dvs. en tom plan.
Klicka här så kommer du tillbaks till
kartan. |
