<< tillbaka till texter
<< tillbaka till CV.

Dagens Nyheter 21/9 2002

Med maximalt utvidgade pupiller.

Ulf Lundin visar fascinerande vaxdockeliknande porträtt som inget ser och ingen ser.

Konst
Ulf Lundin
Galleri Magnus Karlsson,
Stockholm
Utställningen pågår till och med den 28/9.

ÖGAT OCH KAMERAN. Är inte den senare en trogen modell av det förra? Det kunde man kanske förledas att tro. Men ingenting vore felaktigare. Mellan kamerabild och yttre ljus finns ett nödvändigt samband. Inget ljus, ingen kamerabild. Mellan synupplevelse och yttervärld existerar inte något sådant nödvändigt samband. Tag de efterbilder som Marcus Hansson och Ulf Lundin härförleden åstadkom med sin "Maskin" (visad på Galleri Magnus Karlsson) som exempel.
Maskinen var en becksvart kammare, en "camera obscura", som man kunde gå in i. Plötsligt brann en fotoblixt av och man såg sin spegelbild, i form av en efterbild, i några sekunder. Ljuset från fotoblixten hade däremot bara varat i någon hundradels sekund.
Efterbilder är synbilder som, då de upplevs, inte motsvaras av något ljus från tingen i yttervärlden. Ögat är inte ens troget mot den yttervärld som nyss var. Om jag stirrar på en röd fläck på väggen och sedan sluter ögonen, upplever jag fläcken som grön. Ögat och kameran, hur olika de än är, liknar därför varandra i åtminstone ett avseende.
Bägge ljuger.
Ulf Lundin följer nu, på samma galleri, upp "Maskinen" med en serie porträtt, som angriper problemet med mörker, seende och fotografi ur en delvis annan synvinkel. De porträtterade personerna har placerats i en totalt mörklagd ateljé, varvid de instruerats att hålla ögonen öppna.
Efter att ha suttit där cirka en halvtimme har en kamera försedd med trådutlösare och blixt utan förvarning fotograferat dem. I stället för att, i enlighet med traditionell fotoromantisk uppfattning, "fånga deras personlighet" har kameran här fått dem att se ut som vaxdockor, Pupillerna är maximalt utvidgade. Men de ser ingenting. Ögat är själens spegel heter det.
Vad dessa porträtt på ett fascinerande sätt visar är snarare att ögat är ett kommunikationsredskap. Vi existerar socialt, via den Andre, genom att se och bli sedda.

Lars O Ericsson

<< tillbaka till texter
<< tillbaka till CV