Träningsdagbok inför Kalmar Järnman 2007 och 2008 (träning 2006)

 

 

Kalmar Järnman 2008

Så var det dags att summera årets Kalmar Järnman. Det är som vanligt svårt att göra i några korta rader, så det får bli en liten teknisk redovisning istället. Det gick dock ofantligt bra och jag är så lycklig. Från start till mål kände jag mig pigg och stark. Jag disponerade krafterna väl, och var på intet sätt slut när jag var i mål. Min anaeroba motor verkar fungera. Här är en kort rapport:

Simning 3,8km 01:15:40 (00:35:12 + 00:40:29)
Simningen kändes rätt bra. I år valde jag inte att ställa mig uppe på stranden, utan gick längre fram. Är man hyfsad simmare får man annars tampas för att ta sig fram. Men i år gick det bra. Jag hittade första och andra bojen bra. Tredje navigerade jag lite för långt åt höger, men kom sedan rätt. Lite svårt när man har immiga glasögon och är närsynt. Vädret var utmärkt. Bättre simförutsättningar får man inte. Andra varvet gick inte riktigt lika smidigt. Jag tappade fem minuter på andra varvet jämfört med första. Det berodde inte på att jag blev trött, utan för att jag gjorde tre navigeringsmissar. Till nästa år ska jag träna mer på detta moment. Jag hittade första bojen, men simmade för långt åt höger till andra bojen. Jag stannade och simmade bröstsim för att hitta bojen, men det gick bara inte. Så jag började simma och hoppades att övriga visste vart vi skulle. Vi var dock fler som var vilsna, men tillslut nådde jag bojen. Men istället för att vika av ca 300 grader åt höger, så vek jag av 360 grader. Jag tittade upp och såg gula badmössor. "Perfekt, tänkte jag". Men det jag inte visste, eller tänkte på, var att det ju var människor som var påväg mot bojen - inte från! Jag simmade ett tag och såg plötsligt att jag ju höll på att krocka med folk. Shit, vart är jag? Upp, simma bröstsim och orientera. Åh, så såg jag ju att jag navigerat helt fel. Så jag simmade av vänster mot gula badmössor på min babordssida. Tillslut nådde jag fram. Men ändå navigerade jag fel. Istället för att gå på tredje bojen, gick jag mot fjärde. Jag upptäkte relativt sent mitt misstag, eftersom vi var fler som var ute och cyklade. Eller simmade. Så jag vek av babord igen och simmade rätt. När väl trejde bojen var passerad var det lätt att hitta. Tiden blev ändå bra, men en lärdom är att det är bra att simma banan innan själva rejset, så att man kan ta ut landmärken. Med imma i glasögonen, kan det gå lite snett. Simningen gick dock lätt. Jag använde inte benen, så de var helt utvilade när cyklingen startade.

Snittfart: 19:36 sek/km. Växlingstid 00:02:33

Cykel 180km 05:15:06 (01:46:17 + 01:44:36 + 01:44:14)
Jag gick ut konservativt på cyklingen, vilket syns på varvtiderna. Första varvet gick ett par minuter långsammare än de båda följande. Jag tror att strategin var klok. Ty första varvet dundrade folk om mig, men efter andra och framförallt tredje så var det knappt någon som körde om mig. Istället dundrade jag om andra. Att öppna försiktigt har två goda funktioner. Dels så sparar man på krutet, men sen är det också roligare att jaga ikapp människor, än att bli ifrånåkt. Vädret var optimalt. Svalt till att börja med, sedan lätt regn. Bättre kan det inte bli. Första varvet försökte jag köra på hyfsad kadens, men jag är ingen som kan gå på höga varvtal, så det andra och tredje varvet låg jag och körde runt 70 varv/min. Där trivs jag, och därför ska jag ligga där. När man känner sig seg, kan man växla upp några minuter, och sedan växla ned och trumma på igen. I uppförsbackarna såg jag till att sätta mig upp och jobba lite med gluteus. Bra att varva sittställning tror jag. Vätskan bestod först av vatten, sen växlade jag till cola, sen höll jag mig till sportdryck. Jag åt banan och två runekakor. Det jag tjänade rätt mycket tid på, var att inte stanna och kissa. Istället gjorde jag det i brallan. Kändes bizarrt första ggn, men när man börjar bli lite trött är kiss i brallan det sista man bryr sig om. Jag passade på att kissa när jag närmade mig växling, så att jag skulle slippa göra det under löpningen. Ty när man kissar på hojen går det ändå 20 km/h. När man gör det på löpningen går det 0 km/h.

Snittfart: 34,41 km/h. Snittpuls: 134. Växlingstid 00:01:35

Löpning 42km 04:04:10 (01:17:39 + 01:23:13 + 01:23:18)
Så var det dags för löpningen. Cyklingen hade känts stark och jag var vid mycket gott mod. Men jag minns misstaget från ifjol. "Inte gå ut för hårt" var det enda jag tänkte på. Men det är svårt att hålla igen. Man är nämligen lite "fartblind" från cyklingen. Men tack och lov så hade jag lånat frugans pulsklocka som har fartmätare, så jag såg till att bromsa när det gick för fort. Jag försökte tänka att jag var en "ultralöpare" med ett lågt, vägvinnande och energi-effektivt löpsteg. Under själva loppet struntade jag i mångt och mycket i vad pulsklockan visade, utan försökte istället lyssna på kroppens signaler. Dessa signaler är finkalibrerade under miljoner år av evolution. Pulsklockan har dock bara funnits några tiotal år. Och strategin funkade. Klockan visade det den visade, men det struntade jag i. Jag såg bara till att inte hålla för högt tempo. Jag hade tänkt hålla 5:30 tempo, och det gick också fint. 5:15 kändes under första vavet som en barnlek, men jag försökte ändå bromsa farten. Andra varvet såg jag till att ta det lungt, eftersom jag året innan började krokna då. Men det gjorde jag inte i år. Inte heller tredje varvet kändes speciellt jobbigt. Jag hade inga skavanker förutom blåsor på vänster fot. Förra året fick jag kramp i benen när jag stannade på vätskestationerna, så i år stannade jag inte förutom en gång när jag pinkade. Istället sprang jag. Jag drack alltid ett glas sportdryck samt åt endera banan eller saltgurka. Det fungerade toppen!! Eftersom jag hade öppnat så försiktigt - det kändes som att "alla" sprintade ifrån mig första varvet - så kunde jag springa ifrån rätt många på sista varvet. Det var mycket inspirerande. En annan mycket upplyftande sak var att var och varannan löpare kände igen mig! "Heja TriathlonLarsson", "Heja småbarnspappan", "Tack för en bra blogg" osv. hördes titt som tätt. Varje gång jag hörde det så kändes det lättare. Och kanske var det därför det gick så bra. Jag sprang i mål på 10:39:02, vilket visade sig vara klubbrekord för Vallentuna CK Triathlon! Jag kom på 51 plats på SM. Men framförallt så är jag så ofantligt lycklig över att min träning som småbarnspappa bar frukt. När jag var ett par kilometer från mål kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Jag tänkte på lilla tjejen som väntade i mål. På all träning, och på att jag krossade mitt eget personbästa med 1 timme och 18 minuter.

Snittfart: 5:45 min/km. Snittpuls: 132. Sluttid 10:39:02

2008-07-27

Idag körde jag mitt sista distanspass triathlon innan Kalmar Järnman.

Började med 1km simning. Öppnade hyfsat hårt och stumnade, höll sedan tillbaka. Piggnade till och fortsatte köra. Jag har bra driv och det går bra att orientera. Nu var det visserligen helt vindstilla och inga vågor ute, vilket det aldrig är i Kalmarsund, men simningen känns trots allt mycket bra.

Cyklade sedan 33km på 1h. Jag snittade 32,2km/h. Jag försökte hålla IM-puls och snittet bliev 131 slag/min. Kändes fantastiskt bra. Jag tror att jag kommer att kunna hålla ca 32-33km/h på i Kalmar.

Sprang sedan 7km på 38min. Försökte hålla IM-tempo och snittet blev 5:27. Jag tror att det blir perfekt IM-fart. Pulsen låg i snitt på 129. Körde även några kortare sträckor med lite hårdare tryck.

Tja... nu är det inget mer att göra än att vila. På måndag har jag tänkt simma lite, men det är bara för att behålla "vattenkänslan". På tisdag och onsdag har jag tänkt träna på växlingar, men det blir ju lite kort simning, cykling och löpning också.

Sen smäller det. Oj vad jag längtar!!! Som det känns nu tror jag faktiskt att jag kommer att spöa 11:57. Jag tror att 11:30 är möjligt att nå och kanske till och med 11:15 om allt funkar perfekt. Men... man kan ju inte styra över dålig mage och kramp i benen och sånt så ... bara jag kommer i mål är jag nöjd.

2008-07-07

Nu är det blott fyra veckor kvar till kalmar järnman. Så här ser detaljplaneringen ut fram till tävling (editerad efter så att den stämmer med det verkliga utfallet):

Vecka 28 (hård vecka)
Mån: Simning 2km (återhämtning)
Tis: Löpning 19km (sista 5 km i hårdare tempo)
Ons: Simning 2km (återhämtning)
Tor: Löpning 19km + cykelintervaller 30 min
Fre: Simning 2km (återhämtning)
Lör: Löpning 31,5km (hårt tempo sista 10km)
Sön: Cykel 81km (mycket hård körning i backar etc.)

Vecka 29 (tempo utan mjölksyra)
Mån: Simning 1km (återhämtning)
Tis: Duathlonintervaller (cykel 8-7-6-5min + löpning 4-3-2-1min)
Ons: Simning 1km (återhämtning)
Tor: Duathlonintervaller (cykel 8-7-6-5min + löpning 4-3-2-1min)
Fre:
Lör: Sim 1km + cykel 67km + löpning 8km (lungt)
Sön:

Vecka 30 (lugn vecka med fokus på löpkänsla)
Mån: Simning 2km (återhämtning)
Tis: Cykel och löpning i IM-fart (42min + 28min)
Ons: Simning 2km (återhämtning)
Tor: Cykel och löpning i IM-fart (40min + 40min)
Fre:
Lör: Sim 1km + cykel 33km + löpning 7km (lungt). (På kvällen pintball och gokart!)
Sön:

Vecka 31 (vila)
Mån:
Tis:
Ons:
Tor: Lätt jogg 20 min
Fre:
Lör: Kalmar Järnman. 3,8km sim, 180km cyk, 42km löp.
Sön:

2008-06-01

Så var Hallsta Triathlon avklarat. 1,5km simning, 40km cykel och 10km löpning.

Jag var lite orolig för simningen. Jag har har bara kört ett fåtal ströpass sedan Kalmar Järnman ifjol (augusti 2007). Och i år har jag bara fått två korta simpass utomhus. Och gissa om det var tungt! Shit. Jag blev toktrött efter bara några hundra meter och tänkte att detta måtte sluta illa. I land kom jag tillsut, men jag kände mig lika stel som en gipsad giraff när jag började cykla. 1,5 km på 28:34 (19:02 min/km).

Cyklingen gick segt från början, men lättade allt mer. Dom stumma benen blev piggare och piggare och mot slutet av loppet kände jag mig stark. Dock så var jag klantig nog och tog med mig för lite vatten på hojen, så jag var rejält törstig sista varvet. 40km avverkades på 1.09:19 (35 km/h). Pulsen rusade i början, men stabiliserade sig sedan. Stittpulsen blev 157 slag/min.

Löpningen kändes också bra. Det märks att jag lagt endel krut på det under vintern. Som vanligt kändes det lite stappligt första km, men sen gick det lättare. Sista km sprang jag så hårt jag orkade. Tiden på 10km blev 45:06 (4:30 min/km) och snittpulsen 165 slag/min.

Från att ha kännts seg i början, kändes allt underbart i mål. I grunden en mycket positiv upplevelse. Totaltiden blev 2.25:00.


2008-05-03

Jag har aldrig varit så besviken på ett lopp som Lux-marathon. Det slår till och med den gång då Tommy Lundemo spöade mig på längdskidtävlingen Lilla-Karlavagnen i Öjebyn. Det säger endel. Jag vet inte riktigt vad som gick snett. Men det gick långsamt. Jäkligt långsamt. Jag hade liksom ingen spänst i kroppen.

Innan loppet gick jag omkring med olustkänslor. Jag visste inte om jag skulle köra framfotalöpning eller häl-löpning. Jag valde det sistnämnda. Och sen visste jag inte om jag var pigg eller trött i låren. Låren kändes liksom varken eller.

På startlinjen var jag orolig. Hur ska detta sluta? Startskottet ljöd och jag började springa. Pulsen rusade i höjden, men det är inget ovanligt i början. Man är fylld av adrenalin. Första km gick på exakt 5 min och första milen på exakt 50 min. Enligt plan. Dock så försökte jag känna efter hur mina lår svarade, men ... jag kände liksom inget. Äh, tänkte jag, jag får jobba mig in i loppet.

Men jag gjorde aldrig det. Jag piggnade aldrig till. Under lång tid såg 3:30 ut att fungera, men jag började slira och tänkte att jag i alla fall skulle gå i mål på 3:40. Jag tittar inte så mycket på kilometertider utan lunkade på, men helt plötsligt - vid 25km - kommer en farthållare springandes. På ballongen står det 3:45!! Då gick musten helt ur mig.

Jag funderade faktiskt på att bryta loppet, men då dök min träningskompis Magnus ord upp i huvudet: "Om du bryter ett lopp, så kommer du fortsätta bryta lopp". Jag bestämde mig därför att i alla fall ta mig i mål. "Ta det som ett träningspass", som min far skulle ha sagt. (Vilket han också mycket riktigt sa när jag gått i mål).

Jag följde den där farthållaren till ca 30km sen släppte jag honom och lunkade sista 12km i mål.

Jag är så grymt besviken på mig själv. All nedlagd träning har gett noll resultat. Jag tror inte ens att jag spöade min gamla tid från Stockholm marathon från ifjol. Och då sprang jag efter ett njurstensanfall i hettan.

Jag har dock funderat endel och dragit några slutsatser. Man måste ju göra det, om man överhuvudtaget ska orka fortsätta träna/tävla. Här är 5 slutsatser

1) Om du tränar framfotalöpning, så ska du också tävla framfotalöpning. Jag valde på grund av osäkerhet att falla tillbaka på häl-löpning, men då blir det varken hackat eller malet. Tävla på samma sätt som du tränar. Punkt slut.

2) Om du vill förbättra dina tider på marathon, så måste du se till att inte vara för tung. Det är liksom ingen mening att träna mycket och försöka kapa tider, om du inte också försöker göra något åt vikten. Du ångrar dig om du inte går ned dom där extra kilona. Jag lovar! Själv väger jag 86kg efter kolhydratladdning. Det är åt helsike för mycket. Bit ihop och gå ned!

3) Om du blir illamående under loppet, så gör det motsatta mot du tror att man ska göra: Drick mycket sportdryck! Det gjorde jag och illamåendet försvann. Hände vid två tillfällen.

4) När det gäller träning räcker det inte att nöta halvlånga distanspass på 90min. Det är bättre att variera träningen. Kör ett långt löppass på 2-2,5h. Övriga pass ska vara kortare, men gå i hårdare tempo.

5) Sätt inte upp några tider innan loppet. Du blir bara besviken om du missar dina mål och riskerar då att göra ännu sämre tider.

Nå, allt var inte trist. Här är Isola och jag på en Sherman M4 som står parkerad i den lilla belgiska staden Bastogne. Stridsvagnen vi satt på var den första som bröt igenom den tyska belägringen av staden under Ardenneroffensiven vintern 1944/45. Därmed undsattes också den avskurna amerikanska 101 fallskärmsjägardivisionen som hårdnackat försvarat staden. Ni som följde TV-serien Band of Brothers minns kanske denna strid.

2008-03-01

Februari blev ytterligare en bra löpmånad. Dels slog jag PB på 18km hem från jobbet (1h17min). Dels så började jag springa hem från jobbet 4 ggr/vecka. Mån, tis, tor och fre. Jag har varit lite rädd att köra så mycket pga skaderisk, men det känns faktiskt helt ok. Jag verkar vara så pass grundtränad att kroppen pallar den typen av mängdträning.

Dock så måste jag få mer tid på sadeln. Cykel är den viktigaste grenen på en Ironman. Det är där man kan vinna tid, men är man trött efter cyklingen så kommer löpningen gå dåligt. Så 8:44 är för lite. Men nu är ju våren här. Mitt mål är att köra 12-18mil varje helg från och med näst helg, beroende på hur slitet jag känner mig.

Även simningen är försummad. Men jag har inte tid att simma mer. Tyvärr. Min lokala simhall renoveras, och ställtiden att ta sig till andra blir för lång. Jag får vänta med det tills det är så pass varm i vattnet att jag kan simma utomhus i våtdräkt (+14 grader). Det får räcka.

Simning: 1:45 (-1:00)
Cykel: 8:44 (+4:05)
Löpning: 21:53 (+17:04)
Styrke: 1:25 (+1:25)
Längd: 0:00 (-2:03)
Totalt: 33:47 (+19:16)

(I parentes förändring från ifjol)

 

2008-02-24

Idag var jag ute på en småtrefvlig cykeltur. Vädret var inte det bästa, men vad gör det när man har trevliga personer att cykla med? Vi cyklade till Sigtuna och tillbaka. Det är ännu rätt grusigt och skitigt på vägarna, så jag drog på mig en punktering 100 meter hemifrån. Sånt som händer. Börjar bli van. Hade lite ont i huvude, så jag var inte riktigt på G. Hoppas att det inte är influensan.

Grabbarna jag tränar med är för övrigt alla föräldrar eller småbarnsföräldrar. Så alla är i samma situation att man vill göra bort träningen så tidigt på morgonen som möjligt. Känns faktiskt riktigt bra. Grabben jag körde med idag, brukade förra året ge sig ut 05:00 på morgonen. Lite tidigt kanske, men å andra sidan kommer man ju hem i rimligt tid. För man vill ju hinna med att pussa på lillan så mycket som möjligt!! :-)

 

 

2008-01-23

Lilla Isola och triathlon-mamman var på 2-månaders kontroll idag. Läkaren lade Isola på mage, och genast reste hon på nacke och huvud och tog sats för att krypa och ställa sig på knäna.

Läkaren frågade triathlon-mamman om hon brukade träna Isolas nacke. "Njaaaeee, svarade triathlon-mamman."

Men det triathlon-mamman inte vet, är att triathlon-pappan ju brukar vara ute och flyga med lillan.

Snabbt dundrar vi fram bland molnen. Plötsligt ser vi en fiende lågt klockan två. Fullt gaspådrag (pappa står för ljudeffekterna). Vi närmar oss fienden. En snabb kultjärve (pappa står åter igen för ljudeffekten). Vi ser hur spårljusen letar sig fram. Smack, smack, smack. Vi dundrar förbi och när vi vänder oss om ser vi fienden falla från himlen. En segerroll, och sedan är vi på hemfärd igen.

Det behövs inte mycket får att få en pappa att spricka av stolthet. Det räcker med en läkares fråga.

"Stark i nacken?"
"Javisst, min dotter är ju jaktpilot!!"

 

2008-01-23

Jag gillar Asics DS Racer, även till träning. Enda problemet är att dom inte är tillräckligt slitstarka fram på foten, vilket ju man inte kan kräva av tävlingsskor.

Idag köpte jag därför en lite stabilare skor, men ändå en riktig lättviktare. Dessutom, men det visste jag inte tidigare, så är det en sko framtagen speciellt för triathleter.

Jag testade dojan på löpband i några minuter och dom var mjuka och sköna. (Min vad kändes för övrigt rätt bra på löpbandet.) Det ser ut att vara en relativt tjock och slitstark gummisula. Och dom är mycket mjuka och sköna. Kanske allt för mjuka? Hoppas inte det. Slitstyrkan tenderar nämligen att bli mindre då (sjunker ihop). Framtiden får utvisa det. Lätta är dom i alla fall. Mina i storlek 42 väger bara 266g.

En iten rolig detalj är att det följde med elastiska snören, så att vi triathleter ska få på dem snabbt. Dessutom är dom gjorda så att triathleter kan springa barfota i dem. Små-coolt att springa barfota. Särskillt på vintern... :-)

Nåja, dojan heter Asics Gel Noosa Tri 25th. Nedan testar Isola dem. Hon ser lite skeptisk ut, men jag tycker att dom passar. För visst ser dessa blommiga dojor mer ut som barn-skor, än skor till Järnmän??

 

 

2008-01-16

Det finns inget mysigare än när lill-tjejjen börjar morra och knorra 05.00 på morgonen. Man sätter sig upp och tittar på henne. Där möts man av en klarvacken varm blick. Jag fiskar upp henne. Lägger henne på bröstet. Hon ålar och far. Bökar och stökar. Men så hittar hon en skön ställning. Suckar och somnar.

06.30 ringer klockan. Jag vaknar med lill-tjejen sovandes på bröstet. Det är varmt och mysigt. Jag lägger ned henne i spjälsängen. Hon sover djupt. Jag äter frukost. 07:20 går jag hemifrån. Pussar på lillan. Säger hej då till frugan. Sedan sitter jag på jobbet hela dagen och längtar hem. Hem till jollret, de runda kinderna och den mjuka hyn.

Idag spang jag hem 18km från jobbet på 81 minuter (4:30 fart). Jag försökte hålla hyfsad styrfart, och tryckte på lite extra mot slutet. Skönt.

Tålöpningen i mina tunna dojor börjar kännas allt mer naturlig. Problemet är att nedre delen av vaderna tar lite stryk. Framförallt när man springer snabbt utför. Har ganska ont nu. Men det kommer nog att gå till sig med tiden. På fredag blir det dock häl-löpning i mina gamla dämpade dojor.
 

2008-01-03

Idag köpte jag en babybjörn. Kanske inte det mest manliga att bära, men den funkar! Isola, som har en släng av kolik, gråter mycket mindre idag. TriathlonMamman har även slutat använda mjölkprodukter, kaffe, te och starka kryddor. Dessutom sitter Isola upp när hon ammar. Tips från mödravården. Och det funkar över all förväntan! Fy vad skönt.


Isola sover på pappas bröst.

 

2008-01-02

Det är nått speciellt med orientering. Nått fritt och spännande. Idag brakade jag rakt in i två stora älgar. De var inte på längre avstånd än 20 meter. En stod och tittade på mig, den andra låg. Även om jag jagar älg själv, så är dessa djur respektingivande. Lite pirrigt att vara så nära dem. Efter 10 sekunder reste sig den liggande älgen. Sedan lufsade båda iväg. Häftig känsla.

Jag brukar lägga upp 10 stationer, med en bana på ca 10km. Det brukar ta mig ca 90 min att springa ett sådant pass. Det fina med orientering är att det blir en typ av "naturlig" intervallträning, dock utan att man tänker på det. Jag brukar nämligen lägga mina "kontroller" (fornlämningar, bunkrar, stenar etc.) på höjder. Det tvingar upp pulsen rejält! Ett litet tips till er som ogillar intervallträning! :-)

 


 

2008-01-01

Stackars lillgumman. Inte nog med att hon hade en besvärlig födsel och ett höftfel som måste korrigeras med en obekväm skena. Nu har hon fått ont i magen också. En släng av kolik.

Somliga säger att det är ”jobbigt” för föräldrarna att ha ett barn med mag-ont. Jag håller inte riktigt med om det. Självklart skär det i hjärtat att se att lillgumman ha ont, men det är ju trots allt inte jag som har ont i magen. Det är min roll som förälder att nynna, trösta och vagga. Det gör jag så gärna, så gärna.

Den det är jobbigt för är ju lillpyret. Jättejobbigt. Varje gång hon äter så får hon ont. Ansiktet skrynklas till ett russin. Hon blir helt otröstlig. Man går runt med henne. Sjunger och vaggar. Men inget hjälper. Hon gråter sig i princip till söms. Jag och frugan gör så gott vi kan. Mitt nynnande blir för övrigt allt bättre. Även om jag ännu hittar på alla sång-texter. Förutom Imse vimse spindel och Du gamla du fria.

Kolik brukar tydligen gå över på tre månader. Och tre månader går fort. Tydligen är hennes tarmflora inte helt utvecklad ännu.

Ett kolikbarn behöver extra närhet och värme. Det märker man inte minst, i och med enda gången hon sover länge och tryggt, är då hon sover på mitt bröst. Så nu funderar vi på att köpa en sån där "baby-björn". Förut tyckte jag att dom såg skit-töntiga ut (vilket dom gör), men vad gör man inte för att lillpyret ska få lite extra närhet och värme? Vaggandet verkar dessutom mildra hennes magont.

Igår såg jag en små-vresig 100 åring på TV som sa något klokt:
 

Reportern frågade:

"Saknar du något i livet?"

 

100-åringen svarade kort:

"Saknar?? Jag HAR ju livet!"

 

Sedan sa 100-åringen:
"Om man inte har haft svåra tider, så uppskattar man inte goda tider."
"Om man bara har haft goda stunder, bryter man ihop när man får svåra stunder."


Livet är inte alltid på topp. Ibland har man ont i magen. Men så är det hela livet. Bara att acceptera.

 

2007-12-26

Idag fastställde jag min tröskelpuls "vetenskapligt". Det går till på så sätt att man sätter sig på sin cykeltrainer och successivt ökar belastning. Jag gör det genom att programmera trainern via datorn.

Man börjar på ca 140 watts belastning (pulsen ca 120). Var 45 sekund ökar man belastningen med 25 watt. I slutet av varje intervall noterar man pulsen. Testet är utarbetat av den italienska idrottsfysiologen Conconi

Hur ser man då sin tröskelpuls? Jo, pulsen följer arbetsbelastningen linjärt upp till en viss nivå där den plötsligt inte längre hänger med. Denna nivå kallas pulströskeln. Den ligger ofta runt 75-90% av maxpuls.
 

Exempel:




Jag gjorde testet idag och kom fram till att min cykel-tröskelpuls är 159 slag/minut (vid en belastning på 320 watt). Resultatet blev några slag högre än förväntat, så det var bra att jag gjorde testet. Jag ska dock göra om testet om några veckor för att fastställa värdet.

Igår estimerade jag min löp-tröskelpuls till någonstans mellan 160-162 slag/minut, genom att titta på klockan när jag blev andfådd. Det är ett annat sätt att fastställa tröskelpulsen, men självklart kan man även fastställa löp-tröskelpulsen med Conconis metod. Det gör lättast på ett löpband.

 

2007-12-24
Julafton. Idag körde jag intervallträning på min cykeltrainer. Jag körde 60 min och valde att köra "pulsbaserad" träning. Här kommer verkligen trainern till sin rätt.

 

Jag körde 6 arbetsintervaller á 4 minuter med 2 minuter arbetsvila. Den första intervallen ligger exakt på min tröskelpuls, nämligen 152 slag/min. Därefter ökas "puls-belastningen" successivt med 2% för varje intervall. Sista intervallen ligger på 167 slag/min. Vilan lade jag på 122 slag/min.

 

Jag gillar detta typ av kontrollerad intervallträning och kommer köra det en gång per vecka. Dock så kommer jag anpassa belastningen, så att den första intervallen ligger på min tröskelpuls. När man är i form, kan nämligen pulsen vara flera slag högre.

 

 

Jag hade lite problem med mitt pulsband i början, därför varierar pulsen rätt mycket (den röda linjen), men sedan gick det bra. Ni ser även två dipp, dels i den andra intervallen, och dels i den näst sista. Det första "dippet" beror på fel med växeln. Det andra på att jag blev så jäkla trött. Nästa gång ska jag försöka bita ihop lite bättre.

 

2007-12-21
Livet som tränande småbarnspappa går ju riktigt bra. Det har inte alls påverkat träningen negativt, tvärt om. Man får hitta de praktiska lösningarna istället. Idag tog jag exempelvis fram min cykeltrainer, som legat under min säng i ett år och dammat. Nu är det dags att börja köra på den.

 

 

2007-12-15
Idag sprang jag med mina tunna fina lätta tävlingsdojor. Vilken känsla! Jag har tidigare inte tordas löpa med dem, med risk för att skada mig. Men jösses. Evolutionen har ju haft 100.000 år på sig att skapa ett perfekt löpsteg.

Människan är helt enkelt skapt för löpning. Det är löpningen - och vår intelligens? - som gjort människan så framgångsrik. Det visar det faktum är att det bara finns ett enda däggdjur som är uthålligare än människan på långa distanser, och det är människans bästa vän Huskey*. I 100.000 år har vi sprungit ikapp våra byten barfota, genom att trötta ut dem. Varför inte fortsätta med ett detta vinnande koncept? Varför förstöra en fulländat löpsteg, med onödig dämpning?

När jag lärde mig springa för 25 år sedan, brukade pappa säga att jag skulle springa mjukt och tyst, som en indian. Man ska tassa fram. Det var före den dämpande dojan var uppfunnen. Har man dojor med allt för mycket dämpning, behöver man inte tänka på att springa mjukt. Istället "klafsar" man fram likt en elefant. Egentligen helt onödigt.

Jag ska helt klart förpassa mina dämpade dojor till hyllan. Hädanefter är det lätta, tunna dojor som gäller. Kroppen är ju trots allt fantastisk. Den kommer snabbt anpassa sig och lära sig att absorbera stötarna. Tunna dojor innebär att man automatiskt justerar löpsteget, från klafs till tassande.

Jag ska gå tillbaka till det pappa sade till mig för 25 år sedan: "Spring mjukt och tyst som en indian".

Idag sprang jag 8km till gymmet. Där körde jag 90 min spinning & 30 min core. Sedan sprang jag 8km tillbaka.

Sen har Isola och jag sett på skidskytte. Eller... det var nog mest pappa som tittade. Lilla Isola sov på mitt bröst.

* Källa: Runners World, nr 6, 2007, sid 22.

 

2007-12-14

Hehe... ja... Idag missade jag mitt första spinningpass. Somnade, och sov så hårt att jag inte vaknade. Nå, jag får köra lite extra hårt imorrn istället. :-)

 

Idag var vi på sjukhuset med Isola. Hon har ett litet höftfel, som är lätt att fixa, men hon måste bära en skena i 6 veckor. Läkaren vred och bände i höften. Det gjorde nog ont, för jag har aldrig hört Isola gråta som hon gjorde idag. Men tillslut lessnade hon och satte doktorn på plats. Hon lade av en rejäl brak-skit. Doktorn blev helt nedbajsad. Bra jobbat! Det är tåga i den lille!!

 

2007-12-12

Jag vet inte vad det är. Jag sover inte mer än 4 timmar per dag, och sällan mer än 1 timma i stöten, men shit vad träningen går bra. Är inte ett dugg trött. (Och är jag trött, så dricker jag en liter te). Det känns som att man har en massa extraenergi som småbarnspappa. Är det något hormonellt kanske?

Har börjat köra 60min spinning + 15min löpning. Tänkte köra lite mer tempo ett tag och lite mindre tidskrävande distans. Under dagens spinningpass körde jag jämnhård "tempoträning" första 30 min (och struntade i vad övriga gjorde). Resterande 30 min följde jag gruppen lite mer och körde tung "backe" när övriga stod upp.

 

Jag avslutade träningspasset med 15 min på löpbandet. Körde ett förinställt program med backintervaller. Riktig jobbigt. Riktigt bra.
 

2007-12-07

Du kom en regning dag, den 7 december 2007. Mamma hade anat att allt inte stod riktigt rätt till. Efter varje värk, sparkade du hårt. Det hade du gjort i tre veckor. Du gillade dem inte.

Mamma skulle bli igångsatt. Gyn-kontrollen drog dock ut på tiden. Ultraljud togs. Överläkare tillkallades. Efter ett tag konstaterades att du låg i en ovanlig "framstupa ansiktsbjudning", med näsan nedåt och ryggen uppåt.

Överläkare Sven sa med lugn stämma: "Du ska träffa syster Lena". Barmorskan Bibbi översatte till din mamma, att det betydde kejsarsnitt. Barnmorskan smekte din mammas hår när hon sa det. Din mamma var rädd.

Det går inte att föda när man ligger med näsan nedåt, och ryggen uppåt. Diametern på huvudet blir stort. Dessutom är redan huvudet så långt bakåtlutat att barnet inte kan böja det mer på väg ut. Det märkes att du inte mådde bra inne i magen. Vid varje värk dök din puls. Från normala 125 slag/min, till under 80 slag/minut.

Mamma rullades in till operationssalen. Pappa satt bredvid. Ryggmärgsbedövningen var otäck. Mamma hade ont. Pappa, som skulle vara stöd, höll på att svimma. Plötsligt dök alla i rummet på pappa, istället för mamma. Upp med benen. Pappa piggnade snabbt till, och kunde stödja mamma. Mamma var nu avdomnad i benen och aningen groggy. Hon var rädd. Jag hjälpte henne andas. Din mor var så modig.

Man hörde läkarna bakom skynket. Du låg besvärligt. Mamma hade konternueliga sammandragningar. De ryckte och slet. Du var svår att få ut. Men tillslut kom du. Det gick ett sus av "ojojojojååååhh" genom personalen.

Du hamnade på ett skötbord. Jag tog nu över. Du var liten och späd, och mycket svullen i ansiktet. Du hade ont. Du fick hälsa snabbt på mamma, sedan bar pappa dig till kuvös. Du behövde syre och värme.

Det var du och jag de första timmarna. Du var så stark. Du var så näpen. Moderkakan hade inte riktigt fungerat som den skulle, så du var mager. Ansiktsbjudningen gjorde att du var uppsvullen i ansiktet. Du hade ont och fick alvedon. Du grät när barnmorskan gav dig spruta. Jag tröstade och smekte. Det var bara du och jag i hela universum. Vi mot värden. Tiden stod stilla.

Efter några timmar gick vi till mamma. Jag bar dig på stadiga armar. Eller var det kanske du som bar mig?

Din mamma var lite omtöcknad men vid gott mod. Allt hade gått bra. Hon började få tillbaka känseln i benen.

Du vägde 2634 gram och var 50cm lång.

Det har nu gått exakt två dygn sedan du föddes. Alla mår bra. Du ammar fint, och mamma - som är en hårding - går med lätta steg, trots kjesarsnittet. Det är jag som sköter extraamningen. Du är ju ännu späd. Den känsla du uppfyller mig med när jag matar är obeskrivlig, den överträffar allt.

När jag skriver detta, är du och mamma fortfarande kvar på BB. Ni kommer att stanna där tills du börjat gå upp i vikt ordentligt. Jag har varit ifrån dig i 30 minuter, men det känns som en evighet. Jag kan fortfarande känna din doft i min näsa. Jag ser dina mörka kisande ögon framför mig. Jag längtar efter dig varje sekund.
 


 

Tips på bra löp- & cykelbarnvagn

Jag har köpt en kombinerad löp-, cykelbarvagn som jag är supernöjd med. Den kan i första anblicken se lite stor ut, men city-versionen är mycket smidgare. Smidigare än vanliga vagnar. Dessutom är vagnen lätt att fälla ihop. Frugan (som förvisso också gillar att springa) är stormförtjust över den. Hjulen och handtaget klickas lös på några sekunder och sen fäller man bara ihop den, om man vill få in den i kofferten. Lätt som en plätt. Det finns många tillsatser att köpa till, men jag har nöjt mig med cykel, city och löptillbehören. Förutom dessa tillbehör köpte jag en "hängmatta" som barnet hänger i, när dom är små. Dessutom köpte jag en "åkpåse".

 

 

Jag snackade med en multisportare för en tid sedan (han har bl.a. vunnit en SM-deltävling). Han sa att han har aldrig varit så vältränad, som efter pappa-ledigheten. Perfekt att cykla 45 min till badplatsen, och passa på att köra någon tung backe ett par tre ggr. Sen cyklar man tillbaka. Barnen glada - pappa glad. Cykling kombinerat med löpning, kommer nog göra att jag kan fortsätta med Ironman! Pappa får springa med vagnen, mamma får springa bredvid. På så vis kommer vi hålla jämna steg.

 

Cougarvagnen är tillverkad i impregnerad nyloncanvas och väger bara 10kg. Den har luftpumpade hjul som rullar lätt. De stora hjulen gör att det är lätt att gå i trappor med den. Och i terräng går den jämnt och smidigt, tack vare bladfjädringen. Fjädringen går att ställa in beroende på barnets vikt. Jag upplever den mycket mjuk och följsam.

Översta delen av ryggstödet har nät som ventilerar bra. Vagnen är utrustad med 5-punktssele som är vadderad över bröst och axlar. På baksidan av vagnen finns en väska med lock som är sträckt på en ram. På väskan finns fästen att hänga jogginghjulet på. 

 

                                    

Cougar är en kanonvagn för dig som vill ha en kombinerad löpvagn och cykelkärra. Jag beställde min hos addnature, jag fick den på några dagar. Den går även att beställa från generalagenten. Mejla gärna mig om ni har frågor hakanlarsson@msn.com.

 


 

 

Kalmar Järnman 2007

Det är svårt att sätta ord på känslan av att ha klarat av en Järnman. Det är en annan typ av smärta än att pressa sig maximalt under ett millopp. Ingen mjölksyra. Eller ska man verkligen kalla det smärta? Nej, smärta är fel ord. För trots att jag hade blåsor, rejält ont på utsidan av vänster fotled, höger hälsena, kramp i höftböjarna etc. så ”registrerade” jag bara det. Smärtan berörde mig inte. Tvärt om upplevde jag enorm tillfredsställelse under hela loppet.

 

När det var 20km kvar av löpningen, minns jag att jag sa till en klubbkompis att jag ”aldrig mer” skulle genomföra en Ironman. Men redan 5 min efter målgång utbrast jag ”detta måste jag göra om”. Det är nog just denna mekanism, denna förmåga, som gjort att den tillsynes harmlösa människan överlevt i 100.000 år. Vi klarar mer än vi tror. Både du och jag. Man kan uthärda om det behövs. Och inte bara det: Man kan till och med känna viss ”njutning” mitt i eländet.

 

Kroppen är fascinerande. Jag har fått förmånen att utforska en liten del av dess potential.

 

 

Simning 3,8km 1:19:47

Simningen gick relativt bra. Jag hade bestämt mig för att inte använda benen, och det gjorde jag inte heller. Det var ganska svårsimmat, trångt och endel vågor. Men i stort sett gick det som planerat. 1:19:47. Nästa år ska jag konsentrera mig mindre på mina medtävlande, och mer på min simning...

 

Cykling 180km 5:46:25

Cyklingen gick mycket bättre än planerat. Medelpulsen låg på 132 - eller 81% av min tröskelpuls. (Det är för övrigt en optimal cykelpuls för lopp som varar 12 timmar, enligt Joe Friel Total Heart Rate Training. Jag har för övrigt utvecklat hans metod på denna sida.)

 

Jag fick en liten svacka efter 120km, men då tryckte jag i mig energikagor och gel. Här började jag också bli rejält kissnödig. Jag hade tänkt försöka hålla mig till jag började springa, men det resulterade bara i att jag var så kissnödig under hela andra varvet, att jag inte kunde sitta i fartställning (syns tydligt på videon). När jag väl stannade och kissade, stod jag säkert 2 min. Men det var å andra sidan mycket moralhöjande. Himmelriket var nära, när jag ändligen tömde blåsan. Men en lärdom framöver är: Kissa när du blir kissnödig!! Tvärt om är det ju bra att bli kissnödig, då vet man att man fått i sig tillräckligt med vätska.

 

Under cyklingen blåste det stundvis rejält och regnet smattrade. Men under liknande förhållanden har ju nästan all träning bedrivits denna sommar, så det dåliga vädret berörde mig inte. Tvärt om så var det inspirerande, och man slapp svettas.

 

Nåja. Jag pinnade på. Sista 15 min tog jag det extremt lugnt, för att vara pigg till löpningen.

 

Löpning 42km 4:45:43

Löpningen gick till en början enormt bra. Jag sprang lätt och fint. Pulsen låg i början runt 142 och farten runt 5min/km. Det är en ok fart för en marathon, men så här i efterhand konstaterar jag att pulsen ändå var lite för hög. Jag låg på ca 88% av min tröskelpuls och riktmärken för löppulsen för 12 timmar är 85%. Men som sagt, det gick fantastiskt lätt.

 

Vid 15 km började jag dock plötsligt bli yr och illamående. Jag kissade ofta och mycket och jag hade druckit så mycket jag bara kunde under cyklingen. Det i kombination med det kalla vädret, gjorde att jag drog slutsatsen att jag kanske höll på att få en släng av vattenförgiftning. Jag stannade därför vid första vätskestation och käkade 3 saltgurkor, samt så mycket energikakor jag orkade. Dessutom drog jag ned på vattenintaget.

 

Det fungerade. Jag piggnade till. Yrseln och illamåendet försvann efter några kilometer. Jag fortsatte och springa, men plötsligt började höftböjarna krampa så smått. Det blev allt svårare att springa lätt och ledigt. Nu började jag så smått inse att jag inte skulle klara marathon på 4 timmar. Kanske inte ens 5 timmar.

 

Jag hade även en annan gammal skada som började göra sig påmind. För ett par tre år sedan slet jag av ett ligament i vänster fotled. Allmänläkaren som jag träffade sa att det inte var något att göra åt detta, det finns andra ligament som kompenserar. Denna allmänläkare har nog aldrig genomfört en Ironman. Jag har känt av skadan lite grand under mina långa träningspass. För att lindra smärtan, måste jag springa lite ”inåt” med foten. Nu började det göra rejält ont. Men naturligvis inte något som störde själva löpningen. En lärdom av detta, är att jag redan från start – och under träning – måste lära mig att springa inåt med fötterna, istället för utåt.

 

Vid 30km började jag få rejäl kramp i höftböjarna och låren. Och chippet, som man fäster runt ankeln för att mäta tiden, tryckte mot häslenan, så jag tillslut var tvunget att flytta chippet till vänster ben istället. Det blev helt enkelt svårt att springa. Jag ömsom gick, ömsom sprang. Jag gjorde en snabb kalkylering, och insåg att jag nog skulle klara 12 timmar, så länge jag höll hyfsad styrfart.

 

Jag gick i mål på 11:57:15

 

Känslan så här två dagar efter, är att det är det bästa jag varit med om. Detta kommer jag absolut göra om.

 

Jag rekommenderar alla som exempelvis kört en svensk klassiker att spänna bågen något mer och testa Kalmar Järnman. Inte bara loppet var trevligt - resan dit har varit fantastisk.


 

 



 

2007-07-25

Det är svårt att beskriva i ord känslan när jag tog de sista stegen, på den allra sista löprundan. Overkligt. All träning, allt slit. Nu är det dags. Nu kan jag inte göra mer för att påverka utfallet. Tärningarna är kastade, låt oss hoppas att rätt nummer kommer upp.

Svårt att beskriva utan att låta allt för patetisk. Men tänk er slutscenen i filmen Gallopoli. Detta är minuterarna innan visselpipan viner. Ovisshet. Rädsla för det okända. Allvar. Man vet att när visselpipan viner, finns där ingen återvändo. Då ska man upp över krönet, och storma fram mot en oviss framtid.

Samtidigt har jag förberett mig så bra jag kunnat. Den 2006-03-06 började jag träna löpning igen efter många års uppehåll. Och 2006-10-09 skrev jag i min dagbok: ”Så har jag äntligen dragit igång träningen inför Kalmar Ironman. Just nu känns loppet fjärran, och jag förmodar att jag kommer att få svackor, kanske få någon skada, men det känns som mitt livs största utmaning. Alla som går i mål efter 3,8km simning, 180km cykel och 42km löpning är riktiga järnmän. Och jag ska bli en sådan.”

Nu ska agnarna ska skiljas från vetet. Men hur det än går på lördag har resan varit trevlig. Jag lovar att sälja mig dyrt, att pressa mig till det yttersta. Men om utmaningen blir mig övermäktigt, och om jag plockas av banan, lovar jag att försöka igen nästa år.

Och om jag klarar testet, vad ska jag göra då? Tja... Om det får jag väl skriva senare.

Tack för all uppmuntran det gångna året. I'll see ya when I see ya!!

 

2007-07-25

Nu har jag varit på sjukan och röntgat njurarna. Jag har fått kontrastvätska insprutat i armen, och det tar 3 dar för kontrastvätskan att försvinna från kroppen. Jag knorrade och frågade om det inte var farligt - jag ska genomföra en extremt jobbig tävling, men läkaren sa att det inte skulle vara farlig. Känns lite som ett fullskaleexperiment, jag undrar om han är medveten om hur tuff tävling är. Men det är nog ingen fara. Igår pajade min bil också, men en vänlig kompis tar ledigt från jobbet för att skjutsa ned oss. Man blir nästan rörd när man tänker på vilka kompisar man har. Nu har kolhydratladdningen startat, och snart ska jag ut på en sista joggingtur.

 

2007-07-24

Så var näst sista avslappnande träningen avklarad. 20 min cykel + 20 min löpning. Men det är ju inte träning, utan bara uppmjukning.

Under löpningen kändes det som att vara ute och köra på tomgång, med en turbomatad 911:a boxer under huven. Redo att öppna spjällen. Men fullt spjäll kommer inte ges, förrän klockan 07.00 lördag morgon.

Idag har jag även läst ut Gunder Häggs dagbok från 1952. En fantastisk bok. Mycket lärorik. Grabben sprang till och från skolan från 7 års ålder. Och började hugga timmer vid 12 års ålder. Han hyllar enkelheten i träningsprogram, och inspirerar till löpning i den fria naturen, i snö, myrlöpning och backlöpning. Han var återhållsam med sprit och tobak. Träning två gånger per dag, bl.a. under lunchrasten för att hinna med. Under de tyngre träningsperioderna sov han 12 timmar per dag, och två månader per år tog han det lugnare.

En helt fantastisk bok för alla som idrottar!! Idag köpte jag för övrigt fyra andra böcker om just löpning, bl.a. Stora löparboken av Hans Wiktorson. Den verkar mycket gedigen och välskriven!

 


 

2007-07-21

Sista träningspasset avklarat. Lätt cykel 5km. Sedan 8x400 meter löpning under mjöklsyretröskeln (82% av maxpuls). Jag avslutade med 5km lätt cykel. Kändes hyfsat.

Nu är det blott 6 dagar kvar...

 

2007-07-19

Idag var det fartlek på schemat. Jag började med 15min MTB i kuperad terräng. Sedan körde jag 30 min löpning (fartlek). Hårt i backar, lösare på flacken. Jag avslutade med ett 15 minuters lugn cykel hem. Nu är det bara ett pass kvar... huh...

Anyway: Jag har nu läst Gunder Häggs bok "Mitt Livs Lopp" från 1987. Fantastisk läsning. Mycket intressant. Jag kommer själv från en släkt med skogshuggare, så jag känner igen många av de historier han berättar och uttryck han använder. Jag rekommenderar denna bok å det varmaste.

Intressant nog noterar jag att Gunders träningspass bara varade mellan 15-30 min. Han körde maxfart från första till sista meter och tränade nästan varje dag. På vintern är det mycket snöpulsning på programmet. Ingen LSD (Long Slow Distance) så långt ögat kan nå. Det väcker naturligtvis frågan: Hur tusan kunde han lyckas så bra med så korta träningspass?

Många har följt hans träningsråd, men få lyckats. Sanningen står nog att finna i hans uppväxt. Under vinterhalvåret högg Gunder Hägg timmer så länge solen var uppe. Och under sommarhalvåret flottade han. Timmerhuggning var ett fruktansvärt hårt yrke, viket gav honom den bästa möjliga fysiska grund att stå på. Och med en sån bas, kunde han naturligtvis få ut maximalt av sina 15-30 minuters stenhårda löppass.

Den största skillnaden mellan Gunder Hägg och dagens idrottsutövare är nog emellertid att det tunga skogsarbetet redan under unga år gjorde att han kunde träna i maximalt varje dag – ofta två ggr – utan skada sig. Dagens svenska elit-löpare har inte arbetat med kroppen från unga år, och får följaktligen ägna större delen av sin träningskarriär åt skador och rehab. Och rehab-träning är inte det mest effektiva, för den som siktar mot nya världsrekord. Det är nog därför afrikanerna – som är uppvuxnare i både enklare och hårdare förhållanden – dominerar på distanser upp till maraton.

Nåväl, även om det är omöjligt för dagens svenskar att följa skogshuggare Gunder Häggs träningsupplägg, har jag fått en del idéer. Snöpulsning är något jag ska börja träna regelbundet under vinterhalvåret. Jag ska även dra någon gång då och då till Karlbergs militära hinderbana. Rent generellt ska jag nog köra lite mer tempo, än vad jag gör idag - väl medveten om att 2000-talsmänniskan inte klarar lika hård träning som förr.

 

2007-07-17

Så var det bara 10 dagar kvar. Idag stod det "tri-träning kort backe" i min träningsplanering. Sagt och gjort.

Jag började passet med 15 min simning i bra fart (800m), sedan växlade jag till min cross-cykel och körde en terrängbana i 15 min. Sen växlade jag och påbörjade själva "huvudpasset", nämligen intervallträning i kort backe. Jag sprang till en rätt flack backe som tar 30 sek att springa upp för. I slutet är det en liten "knicks". Jag ryckte uppför backen, väl uppe vilade jag några sekunder och joggade sedan ned. Jag upprepade detta i 20 min. Sen joggade jag hem.

Det blev ett hyfsat tempopass. Jag känner mig lite seg i benen, men det kommer att lossna i slutet av veckan. Så var det i alla fall inför Stockholm marathon, då jag hade exakt samma upplägg. Jag hoppas dock att jag inte får njursten denna gång!! :-)

 


 

 

 

2007-07-15

Sista distanspasset avklarat. Det var riktigt skoj!! Först 800m simning på 15 min. Jag hade riktigt bra tryck och driv i simningen. Skoj!! Sedan 72km cykel på 2h25min. Även det kändes bra. Gryyyyym motvind på väg tillbaka, men shit happens. Det var sol och då får man vara nöjd. Jag avslutade med 8km löpning i mycket lugnt tempo (45 min). Skoj skoj!! Kan knappt vänta på Kalmar Järnman. Jag ser verkligen fram emot tävlingen nu!!

 

2007-07-14

Idag var det intervallträning igen. Jag körde min favvo-variant:
 

Uppvärmning 15 min
2x8 min cykel
2x4 min löpning
2x4 min cykel
2x2 min löpning

Nedvarvning 10 min

Jag vilade tills pulsen nådde 55% av max.

Intervallträningen kändes bra ... och det bästa av allt var att jag inte kände av lårskadan!! Livet leker!!

 

2007-07-12

Man ska inte lägga in nya typer av träning bara för att det börjar dra ihop sig för tävling. Har man inte kört backträning tidigare, ska man inte göra det just före ett lopp. Har dragit på mig en bristning i vänster lårmuskel. Det hindrar på intet sätt min löpning eller cykling, men det gör ont. Behandlar nu med ispåse och Ibumetin Gel. Men det är nog inga problem. Liknande smärta kommer och går, men med koncentration kan man förskjuta den. Och jag kommer inta att ha några som helst problem att förskjuta smärtan under Kalmar Järmnan. Om jag nu inte skulle hinna rehabba. Men det kommer jag garanterat hinna.


Anyway: Under dagens pass kände jag mig grymt stark. Jag har nya däck på hojen, och dom rullar grymt bra. 8.5kg tryck i slangarna!! Fy fasen vad skoj det var att cykla idag. Och löpningen kändes stark och fin. Det känns bra nu!!  Jag har även beställt en ny kolsyrepump, samt två nya slangar, på inrådan av frugan. Inge mer joxande med laglappar under mina cykelpass. Tack!!


Totalt blev det 41km cykel (32,8km/h) och 12km löpning (5.24min/km).
 

2007-07-10

Idag var det intervallträning på schemat. Men vad skulle jag köra? Hmmm, varför inte cykla till Väsjöbacken (slalombacke), springa upp för den och sedan cykla terrängspåret 5,5km några varv? Sagt och gjort. Jag cyklade till Väsjöbacken och sprang upp för den. Huh, va jobbigt. Första uppförslöpningen tog 4 min. Andra 4:30 min och tredje 5 min. Men skoj var det!! Mellan backlöpningen cyklade jag 5,5:an så fort jag kunde. Och jädrar vad skoj det var att cykla terrängspåret. Grym fartkänsla.

 

 

 

Man ska helt klart variera träningen, det blir så mycket roligare då!!  

 


 

 

2007-07-08

Idag skulle bli den hårdaste träningsdagen inför Kalmar Ironman. 180 km skulle jag cykla, och sen springa 10km. Bra för självförtroendet, tänkte jag. Men fy fan. Det blåste halv orkan motvind och regnet smattrade. Snittade 25 km/h. Och efter 7 mil får jag punka. IGEN!! Börjar fixa punkan, men laglappen vägrar fästa i vätan. Så jag fick ringa på frugan så hämtade hon mig. Istället för en bra genomkörare, blev det ett riktigt skitpass. Men men. Sånt som händer. Det är dock andra helgen på rad det regnar, blåser och jag får punka... börjar så smått lessna på dyngan... men nu har jag satt på nya däck och ny slang ... så förhoppningsvis slipper jag fler punka...

 

2007-07-04

Ost-dietens positiva rus gjorde att jag körde på tok för hårt i måndags. Jag borde ha avslutat 10km-löpningen i lugnt tempo, istället blåste jag på som aldrig förr. Idag fick jag plikta för det. Kände redan i morse att jag var seg i benen. Gick ut och gick på lunchen 45 min, för att få lite cirkulation. Men det hjälpte inte. Hade tänkt köra 30km, men det blev bara 18km. Men det må vara hänt. En träningsplanering är ju bara en planering och inget annat. Och 18km är ju ändå 18km. Viktigare än planer och diagram, är att lyssna till kroppen. Och idag sa den VILA!

 

2007-07-02

Kände mig riktigt sliten igår. Nästan rädd att åka på överträning. Visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Vila? Naaeeee... Istället tryckte en stor linsgryta, med rejält med lax och hoki ... plus ett sexpack folköl, hårdmackor och ett halvt kilo ost!! Haha, men det funkade! Idag var jag fit for fight igen!! Cyklade 78km och sprang därefter lite drygt 10 km i 4:57-fart. Hade faktiskt riktigt bra tryck i benen. Måste vara den hälsosamma ost-dieten, hädanefter kallad Larssons-ost-tryckar-diet!! :-))

 


 

Vecka 26

 Träning

 Kommentar C= 255 L= 43,4 S= 7km

 Måndag

 Simning 3km

 

 Tisdag

 Cykel 18+62km + Löpning intervall 10km

 Bra känsla, blev dock inte så hård intervallträning!

 Onsdag

 Simning 3km

 Kändes mycket bra!

 Torsdag

 Löpning 28km; 2h42min; 4:45min/km

 Var lite oinspirerad. Farsan fick hjärtinfarkt idag.

 Fredag

 

 Tog en liten vilodag, för att ladda inför cykelpasset imorrn

 Lördag

 Cykel 175km + Löpning 5,4km         

 5h50min cykel och 30min löning. Kändes bra. Regn o punka.

 Söndag

 Simning 1km

 Hade tänkt köra ett långpass, men kände mig lite sliten.

 

2007-06-30

Klockan ringer. Huh, dags för näst sista distanspasset inför Kalmar. Idag är det blåsigt och mulet. Rullar förbi Märsta och svänger upp mot Uppsala. Poff. Punktering. Fixar punkan. Knall. Hällregn.

Alla pass är inte lika trevliga. Idag var det både vindigt och regnigt. Totalt fick jag två punka. Men det är väl sånt som förbereder en till tävling. De som undviker dåligt väder, borde rimligtvis prestera sämre, om vädergudarna vredgas på tävlingsdagen.

Det blev totalt 175km cykel på 5h50min (30km/h) och 5,3km löpning på 30min. Kändes efter omständigheterna mycket bra.

 

2007-06-28

Nog är livet bra underligt. Igår såg jag min dotters lilla hjärta picka. Idag fick farsan en hjärtinfarkt. Livets stilla gång. Men han ser ut att repa sig. Ligger på akuten i Sundsvall. Han lever sunt, så det är nog stressen på jobbet som är den utlösande faktorn. Vi har svaga (men goda) hjärtan i släkten, så jag lär nog också trilla dit en vacker dag. Måste komma ihåg det, när jag själv är 63 år ung.

 

Var av naturliga orsaker oinspirerad att träna. Blev 28km på 2h42". Snittfarten låg på 5:46 och medelpulsen 129. 

 

2007-06-27

Hah, nu har jag sett min lilla dotter på ultraljud. Sög på tummen och tvillade runt och for. Ser redan att Isola är en duktig simmare!!

Pappa Larsson var också och simmade idag. Huj vad det går!! 3km simning känns numera som mer eller mindre ett vilopass, trots att jag trycker på. Men det är väl just det simpassen ska vara. Avslappnande och rehabiliterande, så att man kan fokusera på cyklingen och löpningen. Igår cyklade jag 80 km och sprang sedan 10km. Kändes bra. Och imorrn har jag tänkt cykla 40km och springa 20km. Nu är det bara 30 dagar kvar till Kalmar!!

 

2007-06-25

Att träna har nog aldrig varit så roligt som nu. Skyndade hem från jobbet, för att få köra ett simpass. Jag har ju ingen klocka längre, så jag vet inte hur länge jag höll på, men jag tror att jag slog rekord. 3km simning med bra tryck från början till slut. Fantastiskt skoj!!

Och imorrn är det 80km cykel och 10km löpning som gäller. Måtte kroppen hålla i två veckor till. Sen är det bara lätt träning kvar ända fram till Kalmar Järnman. På tal om det: Jag har bantat ned långpassen lite. På torsdag hade jag planerat att springa 31 km, men kommer "bara" att springa 28 km istället. Snackade nämligen med en ultralöpare idag - som körde comrades för en vecka sedan - och han tyckte nästan att jag körde väl hårt.


 

 Vecka 25

 Träning (medelhård vecka)

 Kommentar C= 280km L= 44km S= 12km

 Måndag

 Cykel 80,8km 3h

 

 Tisdag

 Simning 3km 55"

 

 Onsdag

 Cykel 80km 2h49" + löp 10,3km 55"    

 Första löppasset efter Stockholm marathon  

 Torsdag

 Simning 1km 20"

 Kände mig lite sliten, så jag körde 1km istället för 3km

 Fredag

 Löpning 18km 1h45"

 Sprang bl.a. uppför Vässjöbacken (slalomacke). Ont v-vad.  

 Lördag

 Simning 3km 60"

 Planen var 6km, men 3 kändes tillräckligt.

 Söndag

 Cykel 122km;3h57" + Löp 10km; 0h49"

 Totalt ca 5 timmar. Kändes riktigt riktigt bra!!

 

 Vecka 24

 Träning

 Kommentar (återhämtning)

 Måndag

 Simning 0,8km; 20"

 Lätt återhämtning. Kändes ok.

 Tisdag

 Simning 3km; 60"

 

 Onsdag

 

 

 Torsdag

 Simning 3km; 54"

 

 Fredag

 Cykel 43km; 1h28" 28,87km/h

 Helt ok. Känns återställd efter maran.

 Lördag

 Cykel 100km; 3h30"

 Lite seg och aningen omotiverad. Men det gick väl hyfsat.

 Söndag

 Simning 3,8km; 1h15"

 Ljuvligt simpass utomhus!!

 

 Vecka 23

 Träning

 Kommentar (vila för att toppa formen)  

 Måndag

 

 

 Tisdag

 Löpning 8km

 Lätt jogg bara för att hålla igång löpmusklerna    

 Onsdag

 Lätt naturlig intervall

 5km. Kändes riktigt bra!

 Torsdag

 

 Njursten!!  

 Fredag

 

 Njursten!!  

 Lördag

 Stockholm marathon

 Mål 3h45min; tid 3h56min

 Söndag

 

   

 

2007-06-24

Veckans distanspass. 12,3mil cykel på 3h57min (31km/h), följt av 10km löpning på 49 min (4:55min/km).

Träningen kändes riktig bra. Inga skavanker. Jag drog några nya intressanta lärdomar under detta distanspass.

1) Jag testade en ny hemmamixad sport/proteindryck som fugerade toppen: 750ml mjölk + 1 skopa proteinpulver (choklad) + 1 skopa sportdryck (neutral smak) + 1 dubbel espresso + 1 ägg. En riktigt bra dryck på långpasset. (Dessutom hade jag med mig ytterligare en flaska med "bara sportdryck".)

2) Jag testade även en ny gel, som gav bra med energi. Jag blev faktiskt riktigt överraskad. Den hette PowerBar gel med koffein. Dom är ju på tok för dyra för att använda ofta (20kr per styck) men under pass som varar över 4 timmar är det rätt skönt att trycka i sig en i timmen. Man kan åtminstone ha med ett par i reserv, om man kroknar. Jag tog en efter 3h30min och den andra efter 4h30min.

3) Att träna långa pass cykel+löpning varannan dag, och varannan dag simning gör att man är pigg i kroppen inför varje pass. Känns som att jag får mer ut av träningen, än när jag nöter cykel flera dagar på raken. Gillar verkligen mitt nya upplägg!!

 

2007-06-17

Regnet strilar ner när jag parkerar bilen vid rödsjöbadet. Tar av mig kläderna. Känns lite kallt. Kränger på mig våtdräkten. Går ned till stranden och sätter mig vid bryggan. Sätter på mig hörlurar och badmössa. Sköljer ur simglasögonen. Redo.

På bryggan bredvid står två personer iförda regnrockar och fiskar. Dom måste tro att man är galen. Jag glinder ned i vattnet och tar några simtag. Känns bra. Vågorna kluckar och så bär det av. Att simma utomhus är ljuvligt tycker jag. Som gammal simmare har jag svårt för simhallar. Men distanssimning i en sjö eller i havet erbjuder en helt annan upplevelse. Till och med en regnig dag som denna.

Det blev ett simpass på ca 3800 meter. Tog ungefär 75min.

 

2007-06-10 (Stockholm marathon)
Jag siktade som sagt på en tid mot 3h40” men kom i mål på 3h56”. Jag är inte direkt nöjd med tiden, men någorlunda nöjd med loppet. Förhållandena var rätt tuffa. Solen gassade, och dessutom hade jag hade haft njurstensanfall bara två dagar innan. Någon bra uppladdning fick jag inte. Istället för att kolhydratladda, fick jag ligga på akuten, spydde och hade fruktansvärt ont.

Nåja, hur gick då loppet? Att starta lågt bak är inte lätt för psyket. Tempot var ofta 7min/km eller sämre. Jag sprang ut vid sidan om spåret, för att komma förbi sölkorvarna. Men att springa så är grymt oekonomiskt. Ömsom 4:a fart, ömsom 7-fart. En lärdom av detta är att inte bli stressad, utan glida med tempot, trots att det går långsamt. Efter 3-4 km tunnas leden ut, och man kan löpa mer fritt.

Jag låg lite för högt i puls första halvan. Jag låg stadigt på en puls vid 87%. Det kändes rätt fint, men jag hade ju egentligen planerat att ligga på ca 84%. Ända från start kände jag mig seg i benen, och vid 26-km fick jag reda på att min rival Daniel Öberg låg lååångt före mig, så då tappade jag lite motivation att pressa mig. Kanske beroende på njurstenen så blev jag också plötsligt rädd att ”gå in i väggen”. Jag förmådde inte mig att hålla uppe tempot, utan drog ned på farten avsevärt. Jag började även känna mig sliten. Pulsen sjönk också till ca 78%. Jag gick uppför Västerbron, och stod stilla och drack på vattenstationerna. Det gjorde jag inte ens ifjol. Sista 5km kände jag mig rätt fräsch, så då forcerade jag lite, för att åtminstone komma under 4 timmar. Jag lyckades med några minuter.

Allt som allt kändes loppet hyfsat. En bra genomkörare till Kalmar Järnman. Att hålla igen på farten första halvan tjänar man på. Under Kalmar ska jag inte ligga över 80-82% av maxpuls.

Efter loppet kissade jag lite rött, och tre på natten fick jag åka in till akuten för akuta smärtor i njuren. Det släppte dock, kanske nått smågrus som skulle passera (inget farligt, bara ont). När man lider av vätskebrist, minskar trycket i njuren, vilket gör att grus lättare fastnar. Jag rekommenderar inte andra att springa en maraton dagen/dagarna efter ett njurstensanfall.

 

 

2007-06-06

Så var sista passet avklarat. Jag körde en lätt 4km terrängbana. Tryckte på lite uppför och joggade på flacken. Nu känner jag mig stark. Det var nästan svårt att hålla tillbaka. Oj vad jag längtar till Stockholm marathon !!

Och nu är alla förberedelser klara. Naglar klippta och filade. Alla förhårdnader på fötterna bortputsade. Skor, shorts, t-shirt och tävlingssockar framlagda. 

Min plan för årets Stockholm marathon är att ligga runt 82% av maxpuls fram till 21km. Jag hoppas att passera halvmaran efter 1h50min. Efter 21km kommer jag att känna om jag kan öka något, men jag kommer inte pressa pulsen över 84%. Där tror jag min gräns ligger. Efter Västerbron är det visserligen bara att öppna spjällen så gott det går, men då brukar man vara så trött att det är svårt att hålla uppe pulsen. Ifjol kroknade jag mot slutet, och orkade inte hålla pulsen över 65%. I år hoppas jag kunna hålla farten någelunda ända in i mål. 


 

 Vecka 22

 Träning

 Kommentar

 Måndag

 

 

 Tisdag

 Löpning kort backe 30-60 sek

 60 min. 3km + 24 min + 3km. Rätt seg.

 Onsdag

 

 

 Torsdag

 Löpning fartlek 3km+5km+2km

  60 min. Växelvis snabb löpning 2-4 min. Aningen seg.

 Fredag

 

 

 Lördag

  3km + 8x400m (vila 60sek) + 2km

 60 min. Kändes hyfsat. 3.45 fart. Lite seg i benen.

 Söndag

 Simning 3km

 60 min. Rösjöbadet. Riktigt najs pass.

 

2007-06-03

Skönt simpass. Från ände till ände i Rösjöbadet är det exakt 1,5km enligt Goggle Earth. Så idag simmade jag 3km. I lurarna hade jag AC/DC. Otroligt härligt. Skönt i vattnet också. Tog exakt 60 min.

 

2007-06-02

Sista intervallpasset. Kändes väl hyfsat, även om jag är lite tung i benen. 3km uppvärmning, följt av 8x400m intervaller med 60 sek vila. Sen avslutade jag med 2 km lätt nedvarvning. Jag höll ca 3.45 min/km på intervallerna ca 82% av maxpuls.

Nu återstår bara två futtiga joggingpass på tisdag och onsdag. Sen är det vila som gäller, så är man redo för Stockholm marathon nästa lördag.


 

 Vecka 21

 Träning

 Kommentar  

 Måndag

 

 

 Tisdag

 Cykel 90min

 Terräncykling i Järvafältet

 Onsdag

 Löpning 8km

 Tepoökningspass, fick lite känningar i v-bekben 

 Torsdag

 Simning 1km

 Utomhus Rösjöbadet

 Fredag

 Kort intervall 15x65sek (vila 45 sek)

 20 min uppvärmning - intervaller - 10 min nedvarvning  

 Lördag

 Cykel 108km; 3h30; medel 31km/h 

 Till Uppsala och tebax 

 Söndag

 Simning 2km

 Rösjöbadet. Skönt simpass med Ironmaiden i lurarna   

 

2007-05-27

Simmade ett par kilometer idag utomhus, med min vattentäta mp-3 spelare. Nu är det varmt och skönt i sjöarna runt Stockholm. Stannade mitt ute i sjön, rullade över på rygg och flöt som en kork med händerna knäppta bakom huvudetoch njöt av solen. I lurarna dunkade Iron Maiden. Simpass kan inte bli bättre än så !!

 

2007-05-26

Sista långpasset avklarat inför Stockholm marathon. Eftersom jag hade lite ont igår i baksida v-lår, så körde jag bara cykel. Lugnt och fint. 10,8 mil på 3h30min. Snittade 31km/h.

2007-05-25

Idag körde jag intervallträning. 3km uppvärmning följt av 14x300meter med 45 sek vila. Därefter körde jag 2km avslappnande löpning

Jag kände mig inte pigg i benen, tvärt om mycket stum. Dessutom gick en liten bristning upp på baksida av vänster ben efter 4:e intervallen. Kände av samma skada under Luxembourg halvmara. Tror dock inte att det är så farligt. Det läker nog på några dagar.

15 dagar kvar till Stockholm marathon...

 

2007-05-19 (Tävling Luxembourg Halvmara)

Jag var rätt trött i benen av all mängdträning, så dagen innan halvmaran åkte till ett spa i södra Luxembourg (Mondorf) och körde lite lätt styrketräning följt av bastu och badande i en varmvattenpool. Vi var där i 3,5 timmar. Naaajs.

Och avslappnad blev jag. Jag kände mig faktiskt rätt pigg i benen under själva halvmaran.

Jag försökte simulera en "riktig mara" och gick ut med en puls av 82% av max. Jag blev dock inte det minsta trött av denna fart. Jag passerade 10km efter 50h46min. Ingen bra tid, så jag bestämde mig för att öka farten något. Låt länge på en puls runt 86%. Även det kändes bra. Jag testade att gå på lite då och då. Kände att andningen ökade markant 88-89% så där verkar mjölksyretröskeln ligga för tillfället.

Tiden i mål blev 1:45:03. Ingen bra tid, men det positiva var att jag inte kände mig det minsta trött. Jag tror nästan att jag kan hålla en hel mara i detta tempo.

Om 18 dagar vet vi... :-)

 

2007-05-15

Nu är Larsson trött. Ursh. Detta är den tyngsta veckan innan Stockholm marathon, och varje led, varje muskel, varje liten cell ropar "halt". Jag ligger på gränsen vad kroppen klarar. Igår gick jag till och med lite över gränsen. Jag orkade knappt cykla hem från jobbet. Normalt ligger jag och pressar rätt fint, men igår låg jag på lättaste växeln och ändå var jag helt slut. Jag såg till att äta rejält när jag kom hem, för att om möjligt fylla på glykogendepåerna.

Jag var lite orolig inför dagens löppass, men det kändes rätt bra. Det blev ett rätt skönt 75min terrängpass. Jag skulle ljuga om jag sa att benen var pigga, men dom kändes OK. Imorron är det simning som gäller (utomhus så klart) och på torsdag ytterligare ett terrängpass. Ev. så byter jag ut det mot ett cykelpass, vi får se. På fredag är det sedan vila och på lördag springer jag Luxembourg halvmara.

Sen är all tung träning avklarad inför Stockholm Marathon. Då är det bara intervallträning och vila som gäller. Fy fan vad skönt det ska bli med lite vila.

 

2007-05-13

Idag körde jag ett cykelpass med några polare. 3h45min cykel följt av 1h löpning. Kändes väl rätt ok, även om jag var lite tom på energi efter cyklingen. 

 

2007-05-10

Ännu ett simpass utomhus. Nu är det tillräckligt varmt i sjöarna runt Stockholm för att simma. Vet inte hur varmt det var, men säkert runt 13 grader. Första minuten är kall, när vatten kommer in i våtdräkten. Men sen värms vattnet upp och det blir varmt och behagligt. Idag hade jag dessutom med min vattentäta mp3-spelare. Iron Maiden "The number of the Beast" dunkade fint i lurarna. Riktigt najs !!

 

2007-05-10

Nu har finliret inför Kalmar Ironman börjat så smått. Har beställt nya däck och nya slangar. Valde aningen tyngre grejer men med bättre punkteringsskydd. Jag tror att det kan vara ett smart drag:

 

Fusion Long Distance

Denna vecka har för övrigt varit antingen lättare än förra. Nästa blir dock tung och avslutas med Luxembourg halvamara. Därefter lättar jag på träningen, för att vara i hyfsad form till Stockholm marathon.
 

2007-05-09

Så var det gjort. Första simpasset utomhus. Lite kallt om pannan första minuten, men sen kändes det ok. Jag är dock så löjlig i början av året. Rycker till så fort jag ser sjögräs eller fiskar. Men det går över efter ett par pass. Det blev bara 20 min, men nu är man igång!! Utöver simningen körde jag 60 min cykel.

 

2007-05-07

En klassiker bland marathonlöpare när det gäller intervaller är att köra 6x1000m vila 60sek ungefär 14:e dag. Man kör något under tröskelfart, utan att dra på sig mjölksyra. Idag körde jag en hemmasnickrad triathlon-variant av detta. Istället för att köra 6 intervaller löpning, körde jag varannan intervall cykel, varannan intervall löpning. Det blev 6x4minuter - med 2 min vila. Jag körde kring 85% av maxpuls.

Med tanke på att jag är rätt sliten, och med tanke på att det var första intervallpasset på ett år gick det faktiskt riktigt riktigt bra. Skoj!!

2007-05-05

Idag tränade jag med Vallentuna CK Triathlon. Det var en lätt runda, mest för att lära känna varandra. Riktigt supertrevligt pass. Härliga individer.

Vi körde först 75km cykel. Tog 2h24min. Medelfart 31,1km/h. Jag var dock grymt seg i benen sedan torsdagens 31km löppass. I uppförsbackarna skrek benen "stanna". Efter cyklingen sprang vi 5 km på ca 30 min. Även det riktigt najs. Fan, att träna triathlon blir bara roligare och roligare.

Jag är dock fruktansvärt sliten nu. Ska bli skönt att köra ett litet lugnt simpass i öppet vatten imorrn. Brrrr...

 

2007-05-03

Ännu en häääärlig joggingtur. 31 km på strax under 3 timmar. 5.41 min/km. Jag kände mig inte direkt pigg i benen, men jag sprang 19km i måndags och cyklade 45km igår. Dessutom låg jag sjuk hela förra veckan, så det är kanske inte så underligt att man är lite små-seg. I lurarna hade jag filosofiska rummet. Som vanligt intressant.

 


 

Summering av april

Blev en hyfsad månad. Trodde att jag skulle komma upp i ca 50 timmar, men jag låg krasslig en vecka. Men 40 timmar är inte fy skam. Det blev rätt mycket distansträning, men lite för lite simning som vanligt. Jag är helt skadefri och pigg i kroppen.

 

2007-04-29

Så var man igång igen. En veckas förkylning är äntligen över. Sprang först 8km till Översjön i Järvafältet och mätte vattnet. 13,2 grader. Kanon, nu kan jag börja simma igen!! Sen sprang jag 5km hem. Totalt 13km på 71 min. Lugnt och fint.

Är lite pipig i lungorna ännu, men det är svårt att avgöra om det är förkylning eller astma. Det brukar vara så här på våren. Men jag kände mig pigg i kroppen, och det är ju det viktiga. Det är första gången på flera månader som jag sprang utan att vara sliten i benen. Härlig känsla!

2007-04-24

Lite småförkyld, svullna halsmandlar. Beror säkert på att jag kört lite för hårt. Men det är bara en liten förkylning, så det skadar inte träningen. Jag behövde ändå en lite lättare vecka. På torsdag ska jag springa 31 km.

 

Vecka 20

 

2007-04-21

Jag tittar ned på hastighetsmätaren. 9km/h?? Fy fan. Halv storm motvind och uppförsbacke. Det blåser så mycket att jag inte ens kan lyssna på talboken 1984 - på högsta volym. Det enda som håller uppe modet är att jag just passerat en tävlingscyklist. (För några kilometer sedan passerade jag en skylt "cykeltävling pågår"). Men ... tävlingscyklisten var nog inte mycket äldre än 10 år gammal... :-/

Nåja, det finns träningspass då man helt enkelt måste stålsätta sig. Detta var ett sånt. Totalt blev det 3h30min på cykelsadeln, följt av 20 min i löpspåret.

2007-04-15

Jag vek tidigt av från terrängspåret och lät istället landskapet avgöra varthän mina löpsteg bar. Upp på bergsknabbar, ned för slänter. Längs en bäck, över en stock. Hem via en spegelblank sjö, där fåglarna sjöng in sina revir. Ömsom accelererade jag uppför en backe, ömsom sträckte jag ut i nedförsluten. 1 timme och 20 minuter passerade allt för snabbt. En dag som denna, skulle jag kunna vara ute den dubbla tiden.

Livet är underbart. Tänk om blott fler kunde uppskatta det moder natur kan erbjuda en löpare.

2007-04-15

Det blev ännu en bra vecka. Mycket mängd. Riktigt nöjd över 26km passet. Kanske inte för tiden, men för att jag inte känner av någon skada. Jag har visserligen lite ont på insidan av vänster lår, men smärtan är i själva muskeln och inte i muskelfästet, så då är det ingen fara:

 

 

2007-04-14

Riktigt trevlig cykeltur. Drog iväg 08:15. Efter bara 10 minuter stötte jag ihop med 3 andra cyklister som jag krokade på. Vi körde 10,6 mil på 3h31min. Snittade 30.23 km/h. Fantastisk runda i kort-kort!! Vi kommer att köra kommande lördagar också. Riktigt skoj!!

 

2007-04-12

26 km på 2h17min. Jag jobbade till 19:00 idag, och åt inget innan jag gav mig iväg på löprundan, så jag var rätt tom på energi. Vid 23 km tappade jag allt tryck. Men sen piggnade jag till och mot mål kändes allt ok igen. Hade nog trott att jag skulle springa lite snabbare, men ca 5.16 min/km får väl duga. Det bästa av allt är att jag inte har några känningar alls i knäna!! 13 minuter snabbare än ifjol.

 

2007-04-11

Känner mig helt skadefri, så imorrn ska jag testa en lite längre löpsträcka. Jag ska testa en löprunda som är ca 25-26 km. Känns rätt skoj, faktiskt. Hoppas bara att knäna håller. Den 7 maj ifjol sprang jag denna runda på exakt 150 minuter. Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar imorrn.

 

2007-04-08

Så här såg veckans träning ut:

 

2007-04-07

Idag blev det ett lite kortare cykelpass. 10 mil på 3 timmar och 40 min. Det blåste som attan. Eftersom lördagspassen ska vara minst 4 timmar, tog jag på mig löpdojorna när jag kom hem och sprang en liten 20-min löprunda. Det kändes rätt stumt första 5 min att byta från cykel till löpning, men sen gick det faktiskt riktigt bra. Ett härligt fyratimmars lördagspass!!

 

2007-04-05

Idag var jag ute på ett härligt orienteringspass. Sprang i lugn mak och njöt av naturen. Stannade på en kulle och njöt av utsikten. Stretchade lite och sprang vidare. Ljuvligt!! Testade även hur varmt det var i Översjön. 7,1 grader sa mätaren. Det tar nog en månad innan vattnet är varmt nog att simma i.

 


 

Summering av mars

Simning: 1:30

Cykel: 22:08

Löpning 11:24
Styrke: 3:30

Skidor: 1:24
Rodd: 0:30
Totalt: 40:53

 

Knäskadan verkar vara borta och jag hittade en cykelklubb att cykla med. Dock så börjar jag tvivla på att jag verkligen kommer att klara Ironman. Att springa ett marathon efter 18 mil cykel är ju nästan omänskligt. Varför skulle lilla jag klara det? Huvva. Vad har jag gett mig in på? Idag är det bara 116 dagar kvar.

 

2007-03-31

Hemkommen efter 6 timmar på cykeln. 18 mil. Puh. Hängde med några cyklister från Vallentuna CK. Hade ingen aning om hur långt vi skulle cykla. Det var ett riktigt mysigt cykelpass, men som vanligt åt jag ingen frukost. Så efter 5h20min tappade jag allt tryck i benen. Allt hade gått bra före, men jag orkade helt enkelt inte hänga med övriga cyklister. Otroligt pinsamt. Nästa gång ska jag ha med mig sån där "energi-gel" som jag kan trycka i mig när energin tar slut. Efter 5:30 stannade jag på en mack och köpte läsk och chokladkaka. Och vipps var energin tillbaka. Tid: 6h2min Sträcka: 181km Snitthastighet: 30,0km/h

 

2007-03-24

Ännu en runda med Vallentuna CK. Vi var säkert 20 pers som körde i klunga. Att köra i en stor klunga är inte lika skoj, som att köra 7-8 pers och rycka och stöta. Men så kom en cyklist upp och frågade om vi skulle vika av från den stora klungan och köra en trevligare väg. (Det var samma tjommar - Leif och Hasse - som jag cyklade med förra helgen.) Javisst, sa jag. Och shit så skoj det blev!! Vi blev 7 pers som körde. Folk "stötte" och ryckte lite hela tiden. Cykel blir så skoj då. På raksträckorna drog jag som vanligt rätt mycket, men uppför har jag ingen chans. Jag begriper inte hur dom kan ha så fruktansvärt tryck, när de klättrar i backar. Men det krävs kanske många år av cykelträning för att utveckla tillräcklig muskulatur. Jag är ju trots allt blott en liten motionär, som tränar för att det är skoj. Passet blev 106km på 3h38min. Vi snittade 29 km/h.

 

2007-03-21

... så var det gjort, Rubicon är korsad. Nu finns det ingen återvändo.


Igår blev jag medlem i Vallentuna CK Triathlon. Idag betalade jag in startavgift + tävlingslicens för Karman Ironman.


3,9km simning - 180km cykel - 42km löpning


Vad har jag gett mig in på?

 

2007-03-18

Imorse körde jag lite avslappnade simning. Kände mig aningen sliten i benen efter gårdagens cykel, men efter ett par kilometer med dolme och paddlar är man piggelin igen. (Jag fick dolmen och paddlarna av en kollega till frugan - TUSEN TACK!!)

Nu när våren har kommit, är det dags att börja springa och cykla från jobbet. Funderar på att köra enligt följande tills det torkat upp i skogen:
 

Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Söndag
Löp 18km (e.m.) Cyk 18km (f.m.)
Cyk 18km (e.m.)
Cyk 18km (f.m.)
Cyk 18km (e.m.)
Löp 18km (e.m.) Vila Cyk 100km +
Löp 2km
Simning 2km

 

2007-03-17

Just hemkommen efter det roligaste passet i mitt liv. Vaknade 9:00 och masade mig ur sängen. Jag åt en pizza igårkväll, så jag orkade inte äta frukost. Fyllde vattenflaskorna, hoppade på hojen och iväg. 3 timmar cykel framför mig.

 

När jag kommer till Upplands-Väsby kommer en "riktig" cyklist ikapp mig. Vallentuna CK hade cykelträning. Fan, jag hittar ju ändå inte så jag hakar på. Efter några minuter ansluter ytterligare två tävlingscyklister. Off we go. Jag tänkte att det är lär väl sluta med att frugan får hämta mig grinandes i någon avkrok i nordvästra Stockholm, men det gick faktiskt riktigt bra. Jag drog rätt mycket på raksträckorna (lättare med en triathlon-racer), men uppför hade jag inte samma tryck som tävlingscyklisterna. Men oj så skoj det var. 3h42min av ren lycka, längs böljande vägar. Nästa lördag ska jag haka på dem igen. Samling 10:00 på McDonalds i Upplands-Väsby.

 

2007-03-13

Idag joggade jag hem från jobbet. 18 km på 1h30min. Jag kände mig inte det minsta trött. Skoj, skoj!! Och mina knän känns tipp-topp!!

 

2007-03-08

Underbart pass löppass. Dimma, såg knappt 3 meter trots pannlampa. I lurarna hade jag senaste programmet av Filosofiska rummet. Intressant. Handlade om upplysningen under 2000-talet, och huruvida vi lever i den bästa av världar.


Upplysningsfilosofen Rousseau vände sig mot dåtidens auktoriteter, men är vi verkligen så upplysta idag? Hyllar inte vi ismer, dogmer, experter, vetenskap och profit på samma naiva sätt Candide dyrkade den gode guden?
Och på samma sätt som upplysningens män, jakobinerna, i ren godhet använde giljotinen för att rensa ut gamla auktoriteter, använder kanske Du och jag giljotinen på både miljö och etik, utan att veta om det.


Det är sånt filosofer kommer att spekulera kring om si så där 200 år. Och jag på min löprunda i dimman anno dominus 2007.

 

2007-03-06

Vilken underbar dag. Jag sprang 13 km på ca 65 min. Inte det minsta ont någonstans!! Enda som som inte var lika roligt var lördagsintervjun, som jag laddat ner via pod-radion. Godmorgonvärldens kåserier lika klockrena som vanligt. Stackars Carl, han häcklas varje program. Men å andra sidan ska man väl kanske vara glad om man häcklas. Värre vore kanske att aldrig uppmärksammas. Kanske.

 

För övrig måste jag bara säga att jag har världen bästa kollegor. En funderar till och med att följa med till Kalmar och heja när jag kör min Ironman. Är inte det fantastiskt?

 

2007-03-04

Hyfsad helg.

Lördag: 30 min löpning och 60 min simning.
Söndag: 90 min löpning och 60 min spinning.

Men jag var tvungen att tvinga ut mig själv denna helg. Disciplin... Det är verkligen segt att komma igång när man varit sjuk, men det kommer.


 

Summering februari

Tja, vad kan man säga. Från 2 till 24 februari var jag sjuk. Positivt är att knäet äntligen känns bra!! Ska smyga igång med löpträningen, siktar på 10-12 timmar löpning under mars.

 

2007-02-25

Vaknade i morse och kände faktiskt av skidåkningen från igår. Ursh så fort det går att tappa ork. Upp på trainern. Cyklade 60 min. Sedan kom Robban. Ut på löprundan. Men Robban den stackaren är så grymt otränad, så det blev bara 35 minuter. Men han kämpar på. Nästa gång ska jag tvinga honom springa längre!! Lite frustrerad över den korta träningen drog jag till badhuset och simmade 60 min. 2h30 min får väl anses ok som söndagsträning.

Nu ska jag ned i källarn och lägga på lidvax på skidorna. :-)

2007-02-24

Tillbaka i skidspåret. Startade lite försiktigt. Ingen 90 min löpning som förra lördan', utan 45 min lätt längdskidåkning. Fick lite astma mot slutet, så luftrören är inte 100% ok ännu (men det brukar jag få på vårkanten av någon anledning). Kände mig dessutom små-seg i kroppen, men det är kanske inte så underligt när man legat sjuk i snart tre veckor. Skönt att vara igång i alla fall. Imorrn ska jag köra lite på cykel-trainern och sedan jogga lite lätt med Robban. På måndag rullar jag igång med min ordinarie träning igen.

 

2007-02-20

Dagen efter mitt löppass fick jag rejäl feber (vet inte om det var själva löppasset som var orsaken, jag tror att jag fick febern av en kollega). På kvällen hade jag nästa 39 grader feber och under natten hade jag feberdrömmar. Har tagit det lugnt sedan dess och sovit en helt del. Idag har jag varit fri från feber, men är fortfarande yr. Måhända har viruset gett sig på något balanssinne. Även om jag inte har feber idag, så stannar jag nog hemma från jobbet även imorron. Jag måste bli frisk från eländet någon gång. Dessutom är det svårt att koncentrera sig på en dataskärm, när den med jämna mellanrum snurrar runt.

 

Träningen blir lidande, men det är sånt som händer. Livet är långt, och jag hinner träna måååååånga pass innan jag faller för ätte-klubban.

 

2007-02-17

Vaknade upp i morse och såg solstrålarna tränga in genom persiennerna. Underbart. Halsen smärtade, men vem bryr sig om sånt?

2 koppar kaffe, på med dojorna och iväg. Planen var lugn jogg, inte så långt. Men vem kan sluta springa när man väl kommit igång? Det blev 15 km på måttliga 90 minuter. Måhända är det inte så bra att springa med förkylning, men tar man det bara lugnt tror jag inte att det är så farligt. Tror jag i alla fall.

Knäet då? Well, i USA köpte jag ett litet spänne som man sätter fast under knäskålen för att hindra den från att glida upp och den (löparknä typ II). Visst känns det fortfarande lite i knäet, men inte alls lika mycket som tidigare. Jag är helt klart på bättringsvägen.

Vad vore livet utan löpning?

2007-02-16

Alltså, jag är fortfarande förkyld. Inte roligt alls. Igår trodde jag att jag blivit frisk, men idag har jag åter ont i halsen. Så jag tog en extra vilodag. Jag vet att det är sånt som händer, men det är ju inte skoj. Värre förkylning har jag aldrig varit med om. Imorron ska jag dock ge mig ut och testspringa en liten runda. Vilken skitmånad!!

 

2007-02-03

Ursh, idag är jag rejält förkyld. For och körde ett lätt tekniksimpass. Detta kommer nog att bli en rätt dålig träningsmånad. Jag börjar den med att vara sjuk, och sen ska jag till USA en vecka. Kommer jag upp i 20 timmar får jag vara nöjd.

 


 

Januari summering:

Löpning: 45min

Cykel: 12h23min

Simning: 3h

Längdskidor: 13h03min

Rodd: 1h55min

Styrketräning: 3h50min

Totalt: 35h56min

 

Vecka 4

 

 

2007-01-26

Yes, så var man uppe i sadeln igen. Rejält blåslagen på höger höft ännu, men det gör inte ont. Fy fasen vad tur jag hade.

Idag körde jag 10km i Ursvik, 43 minuter. Fy fasen vilket härligt pass! Det som är bra med skidåkning är att man kan gå på till 100% i uppförsbackar utan att dra på sig sån där mördande mjölksyra. Eftersom man använder hela kroppen så blir man inte stum på samma sätt som när man cyklar eller löptränar. Det är väl just därför längdskidåkare har den högsta syreupptagningsförmågan av alla. Jag fick avbryta passet eftersom höger handtag pajade. Dags att plocka fram super-epoxy och lite ståltråd. (Äpplet faller inte så långt från trädet, eller hur L-G? :-)

Jag avslutade passet på cykel-trainern. 16km på 33 min. En riktigt härlig avslutning på en tung arbetsvecka!

2007-01-23

Idag var jag riktigt nära att slå ihjäl mig när jag var ute och åkte skidor. Tack och lov bröt jag bara av skidan, och sitter här med en blåslagen arm och ben.

 

Jag testade ett nytt skidspår idag. Jag hade varit ute en timme och passerade under en tunnel. Skidspåret fortsatte uppför en relativt brant backe, svängde vänster och sedan bar det av utför. I början gick det inte så fort, men plötsligt hade jag nått "the point of no return". Det gick inte bromsa. Jag hukade ihop mig och störtade utför backen. Längst ned i backen blev det en tvär knicks uppför. Det jag inte visste var att jag körde över samma tunnel jag åkt under några minuter tidigare. Jag trodde att spåret fortsatte snett vänster, men spåret svängde höger. Plötsligt försvinner marken under mig. Jag har åkt av spåret. Det går fort, men jag hinner se att marken består av meterstora stenblock. Jag vet inte om det beror på att jag pysslat lite med judo, men jag vrider mig i luften och väntar på att stenarna ska träffa mig i ryggen. Pang, så landar jag på ryggen. Jag vet allvarligt talat inte hur jag klarar mig, för jag landar helt mjukt, trots att jag landat mitt bland stenarna. Det måste ha gått 30 knyck och jag flög åtminstone ett par meter.

 

Jag ligger bland stenblocken några sekunder och känner efter om jag har känsel kvar i fötterna och om något är brutet, men mirakulöst nog så är allt helt. Jag sätter mig upp och förstår inget. Hur fasen klarade jag mig? Det enda som var brutet var bakre delen av höger skida, men det kvittar fullständigt. Jag får ta ett nytt par när jag besöker Piteå nästa gång. Jag har några stycken däruppe. En bruten rygg hade varit besvärligare att fixa.

 

2007-01-22

YES! Första skidpasset på måååånga år. Körde en liten 10km runda med en trefvlig jobbkollega som inte bor långt från mig (häng med nästa pass oxå!:) och det gick faktiskt riktigt bra. Det känns att jag simmat och åkt rullskidor, för såväl ryggslut, triceps eller lats kändes tipp topp!! Hoppas att snön ligger ett tag, jag ska passa på att åka varje dag, så länge snön ligger.

Körde även ett litet pass på cykel-trainern när jag kom hem! Stackars grannar. :-)

 

Summeringe av vecka 3

Denna vecka började si så där. Måndagspasset blev lite för hårt, vilket gjorde mig sliten flera dagar efter. Testade min nya cykel-tranier i fredags. Otroligt skoj. På söndag hade jag planerat att köra ett långpass, men det blev bara 60 min. Cykel-trainern strulade tyvärr lite (motorn hackade och smällde,  och jag hade problem med att få kontakt med datorn). Vet inte vad som var galet. Ska testa den på måndag igen. Jag hoppas verkligen att den inte är paj! Dessutom hade jag besök av några kompisar, och vi satt uppe till 5 på söndagsmorgonen och lirade brädspel, och då är det lite jobbigt att köra tre timmar. Nåja, den lätta träningen i slutet av denna vecka gör ju att jag kan köra desto mer nästa vecka!

 

 

2007-01-19

Första passet med min nya trainer I-Magic Fortius! Det var faktiskt riktigt trevligt! Man kopplar trainern till datorn, sen kan man följa vart man cyklar. Man kan tävla mot andra, eller ladda in en "livebana". Då rullar en film och ju fortare man cyklar desto fortare rullar filmen. Går det uppför så bromsar trainern, och går det nedför rullar den av sig själv. Framtiden är här.

 

 

 

2007-01-17

Lite roligt, måste bara nämna. Idag körde jag chins. Och jösses så bra det gick. Jag började häva mig upp, och körde riktigt strikta chins bakom nacken. Jag körde 15-16 stycken utan att känna mig trött. Jag blev själv lite chockad. Utvecklingen är enorm. Sen gjorde jag chins när jag drog mig upp till bröstet, pull-ups och sedan chins igen.

Rullskidor i kombination med rodd och simning, är rena dunderhonungen för latsen!! Jag funderar på att lägga ned styrketräningen helt. Det känns som att triathlonträningen räcker gott och väl. Jag kommer att köra ett styrkepass varannan vecka med Robban innan spinningen, men that’s it.

Spinningen idag var för övrigt rena sömnpillret. Det är uppenbart att man måste välja pass efter instruktör. Många gillar säkert den musik som spelades idag, men jag brast faktiskt ut i skratt mitt under passet. Jag kunde inte hålla mig. Hon satte på någon djungelmusik, som bara var för hemsk. Apor skrek i bakgrunden. Ni skulle ha varit där. Nåja, på fredag får jag min nya cykel-trainer, så då kan jag träna hemma på onsdagar. På måndagar kommer jag dock köra Spinning, under Evas ledning. Hon är så otroooooligt bäst!

2007-01-15

Efter att ha tappat inspirationen att spinna i, få se nu, en timme, körde jag idag våldsamt hårt. Shit så skoj det var. Jag började med 30 min rodd och hann 7373 meter. Det gjorde lite ont under höger knäskåle första 10 minuterarna, men sedan försvann smärtan. Märkligt. Har aldrig känt det förut. Säkert nått tillfälligt. Knäskålen liksom "ploppade" i ett visst läge. Men när jag leden blev varm slutade "poppandet". Efter rodden började spinninpasset. Jag var dyngsur i svett från första stund. Första halvan av loppet låg jag mellan 75-85% i puls, men mot slutet toppade jag vid 89%. Jag körde verkligen så hårt jag mäktade med. Härlich härlich!!

 

Summering vecka 2

Denna vecka blev lite si så där. Dels är jag lite småförkyld, inte så pass att jag måste avstå från träning, men så pass att man inte ligger på topp. Dessutom gör det lite småont i knäet. Inte outhärdligt, men tillräckligt för att inte kunna springa. Att ha löparknä är verkligen besvärligt. Jag ska lägga dojorna på hyllan en månad, och sedan successivt börja löpa igen.

 

Under veckat testade jag, för skojs skulle, att ”maxa” i bänkpress. Det kändes riktigt konstigt, för jag har ingen explosivitet längre. Min styrketräningspolare skrattade åt mig, eftersom jag knappt fick upp 100kg. Jag segade upp vikten under minst 5 sekunder. Han hånade även mina små biceps. Och sen klagar han på att spinning är det tråkigaste som finns. Jag tror att allt detta ingår i en pedagogisk offensiv, för att jag ska börjar träna mer styrke med honom. Haha, men det går jag inte på! För mig gäller bara Ironman. Inget annat!! Så här blev veckan:

 

 

2007-01-12

... alla pass går ju inte bra. Idag kände jag mig lite småkrasslig, förkyld. Fick dessutom lite smyg-ont i höger knä. Avbröt därför passet efter 16 minuter, och gick och småjoggade sedan tillbaka. Sånt som händer.

 

Tänk, hemska tanke, om knäbesvären gör att jag missar Kalmar Järnman?!? Näe, det får bara inte hända. Det skulle var fruktansvärt trist. Nåja, vi får se. Imorrn ska jag simma med Hägglöv. Får se om jag kör något förutom spinning på söndag. Behöver nog vila lite.

 

2007-01-10

Nu börjar jag bli riktigt sliten. Jag har kört rätt hårt 9 dagar på raken och det börjar kännas. Idag körde jag spinning 60 min och direkt efter löpning 15 min. Efter fem minuter tok-krampade båda vaderna så jag var tvungen att hoppa av löpbandet och stretcha dem en halv minut. Sen gick det bra igen. Jag kände dock inget i knäet, vilket känns bra. Imorrn blir det lite välbehövlig vila. Det ska bli riktigt skönt.

 

Summering vecka 1

Har mest kört knä-rehab. Därav den uteblivna löpningen. Riktigt skoj att köra rullskidor igen. Nästa vecka, på tisdag, ska jag testa knäet lite försiktigt igen. Blir 60 min terränglöpning. Jag tror att det kommer att gå bra. I övrigt rullar träningen på som vanligt.

 

 

2007-01-07

Idag kände jag mig riktigt sliten. Och ju längre dagen förlöpte, desto mer sliten kände jag mig. Tillslut kunde jag inte hålla mig. Jag var bara tvungen att köra ett litet avslappnade rullskidpass. Första kvarten var tung, men sedan lättade det. Och mot slutet kändes allt underbart. Kolsvart ute, +5 grader och regn. Grusiga vägar och djupa vattenpölar. Kan det bli bättre? Nu sitter jag nyduschad och bara mår bra. Livet är bra härligt ändå.

 

2007-01-06

Ett småtrevligt lördagspass: 15 min rodd + 60 min spinning + 45 min rullskidor. Börjar känna mig lite sliten, vilket bara är bra! Denna och nästa månad ska ju vara två grismånader, med mycket träning. 

 

Idag bestämde jag mig att köpa denna trainer I-Magic Fortius trainer av en annan triathlet. Utan en trainer är det svårt att köra seriös cykel på vintern. Dels tycker jag det är svårt att klä sig för att kunna köra 2-3 timmar, dels är jag ingen duktigt MTB-cyklist, vilket gör dom passen rätt ineffektiva (låg medelpuls). Då kan det vara bättre att köra på trainern i 90 min och sen avsluta med lite löpning.

 

2007-01-05

Första simpasset på över en månad. Blev lite stum i latsen efter 200 meter, men det släppte. Tog det riktigt lungt, förutom några 50:or där jag tryckte på lite extra. Kändes faktiskt riktigt bra, men oj oj vad jag längtar till sommaren och utomhus-simnig!

Jag har bestämt mig att gå ned några kilon nu. Jag börjar ju för fasen se ut som en muskelbyggare igen och det var ju inte riktigt meningen, när jag började satsa på Ironman för snart ett år sedan.

Dags att köra frugan från köket och få kontroll på kosten igen. Jag ska plocka fram ris-kokaren igen och min OBH-Nordica el-grill. Då får man enkel, nyttig, god och snabb mat. Tar inte mer än max 20 min att fixa sånt käk.

Nu och fram till Ironman (bara 203 dagar kvar!) är det ris och lax/kyckling + kikärtor som gäller. Till frukost ska jag käka endera omelett eller gröt.

2007-01-04

"Plånk" sa det i datorn idag. 5 min senare blev skärmen röd och sedan vit. Sedan svartnade allt. Det visade sig att en kylfläns hade lossnat och kortslutit grafikkortet. Meck-håkke fixade dock biffen. Det visade sig att en fast-lödd ögla hade lossnat, som kylflänsen skulle fästa i. Jag drog istället igenom en 0,50 fiskelina där öglan lossnat och snörde fast kylflänsen med den. Och vipps så funkar datorn igen!! Undrar hur länge... :-)

 

Idag har jag kört 15 min rodd med bra tryck, följt av 60 min spinning med riktigt bra tryck! Imorrn blir det nog lite avslappnande simning. Första passet på över en månad!

 

2007-01-03

Idag körde jag ett riktigt tufft spinningpass. 4-5 pulstoppar och i övrigt trampade jag på i en jäkla takt! Härligt härligt. Kände mig lite sliten i benen i början av passet, märkligt nog, men det glömde jag snabbt när dunket från stereon drog igång. Knäet känns helt ok. Funderar nästan på att testa det på lördag, då kan jag springa fram och tillbaka till simhallen, vilket tar ca 15 min enkel väg.

 

2007-01-02

Ett fantastiskt rullskidpass! 75 min i underbart väder. Lite småhalkigt på sina ställen och lite grusigt, men jag kände mig som värsta Thomas Wassberg! Under rullskidpasset funderade jag under varför jag inte som ungdom körde triathlon på somrarna och längdskidor på vintern. Det hade varit en perfekt kombination, och ett perfekt sätt att motivera sig att träna hårt. Men det förståss, att träna triathlon i Norrbotten är ju inte så enkelt. Kort säsong och ingen möjlighet att tävla. Och hur många hade hört talas om triahtlon på 80-talet? Synd i alla fall.

 

Ikväll väntar ett litet styrkepass med Robban. Härligt att vara igång med träningen igen!!

 

2007-01-01

Årets första dag börjar med vila. Måste rehabba mina knän. Imorgon rullar jag igång träningen igen. Ska försöka köra lite mer varierat, och lägga in mer simning, rodd och rullskidor.