Träningsdagbok inför Fjällräven Classic 110km ultramarathon 2009

Tid kvar att träna till Fjällräven Classic:

 

 

Dela gärna med dig av ev. tips, tankar och idéer här: Fjällräven Classic blogg


Skrivet 2009-01-31 15.30
Nej, detta fungerar inte. Smärtan i höger knä (under knäskålen) finns fortfarande kvar. Och mitt löparknä i vänster knä är inte heller bra. Att då träna inför detta härliga, men ack så ansträngande lopp, går inte.

Jag får ta och köra ett lite mindre påfrestande lopp i år istället. Kommer nog att köra Kalmar Järnman och Ö till Ö. Får sikta på Fjällräven Classic 2010 istället... Trist trist... :-/

Skrivet 2008-12-01 11.10
Nu på morgonen fick jag en länk till ultradistans.se från Marcus, varpå jag surfade vidare ut på Rune Larssons hemsida. Rune Larsson är verkligen en fantastisk personlighet. Så hygglig och ödmjuk. Har lyssnat på hans föredrag. Han är en stor människa. En typisk långdistansare.

Jag tycker att Rune, som ju vunnit Sparthalon 3 ggr, är så skönt ovetenskaplig. Vilket behövs i våra tider, då vetenskap dyrkas som en religion. Han tränar för att det är skoj. För att han älskar att springa. Han är kritisk mot dem som säger sig sett sanningen. Och kritiskt mot vad allt som "vetenskap" heter.

Jag läste en gång en artikel av Rune i tidningen Runners World. Den började med att konstatera att man inte skulle äta salt, eftersom en Israelisk "vetenskaplig" undersökning visade att man presterade sämre då. Han skrev att detta hade spridigt sig som en löpeld bland marathonlöpare när undersökningen kom. Problemet var bara att killar som Kjell-Erik Ståhl ju åt salt, och vann. Rune gick tillbaka och kollade upp undersökningen. Det visade sig - om jag inte missminner mig - att undersökningen var gjord på 6 st soldater, som irrade omkring i öknen. Inte så vidare vetenskapligt alltså

Anyway: På Runes hemsida läste jag bl.a. om hur han laddar inför en ultralång tävling, ex 100km löpning. Rune menar att det är onödigt att kolhydratladda, eftersom det inte går att lagra tillräckligt med kolhydrater för att räcka under ett helt lopp. Vätskeuppladdning är också helt onödigt av samma andledning. Istället måste man se till att äta och dricka rejält under själva loppet loppet.

Rune rekommenderar att man ska äta fet och svårsmält mat till frukost. Han nämner exempel som ett halvt kilo ostkaka med två deciliter vispad grädde och en massa blåbärssylt en timma innan starten. Han nämner även en "rejäl laddning" blodpudding. Lättsmält mat, som marathonlöpare äter, går bort.

Ultralöpning så okomplicerat. Man behöver inte toppa sig, eller hålla på och mixtra på andra sätt. Det gäller bara att njuta av tävlingen. Det är nog kanske därför ultradistans passar mitt lynne.

Rune menar att en viktig del av uppladdningen är att tänka på tävlingen som ett äventyr, och tänka positivt på de kommande strapatserna. Man ska programmera hjärnan med glädje, som Rune uttrycker det.

Rune menar att träningen inför tävlingen ska vara så rolig som möjligt och ge så mycket lycka som möjligt. Det ger lust att löpa och löplusten är en "mycket stark drivkraft för en människa som ska springa 10 mil". Har man inte lycka i sitt inre och lust att löpa, är det svårt att orka 100km.

Att springa loppet med någon man trivs med, är inte fel. Att småprata och få timmarna att gå. Att peppa när modet börjar tryta. Att känna inre lycka. Det är ju därför man håller på med denna sport.

Jag har märkt att när jag börjar bli sliten på Kalmar Järnman, så ser jag till och ler och hejar på mina medtävlande. Det hjälper.

Jag minns exempelvis att jag blev omsprungen av en riktigt duktig löpare efter ca 15km. Vid 30km kom jag dock ikapp honom. Han gick och hängde med huvudet.

Jag drog ned på tempot ett slag och joggade bredvid honom. Försökte gjuta nytt mot hos honom. Sa att det såg lätt och fint ut när han sprang. Att han var en stark och duktig löpare. Att det nu bara var 10km kvar, av ett helt års träning. Vi var inne på sista timmen, av årets 500 träningstimmar.

Han sa inte så mycket. Jag började springa och sprang ifrån honom. Efter ett par minuter kom han dock ikapp mig. Han hälsade och sprang sedan ifrån mig så det sjöng om det. Efter några km mötte jag honom. Då hade han passerat vändpunkten och var på väg tillbaka mot mål. Han hade ett högt och fint löpsteg. Han hälsade glatt på mig och såg pigg och stark ut.

Både han och jag blev stärkta av situationen.

Och det är just detta jag älskar med ultradistans. Den psykologiska aspekten. Strävan efter lycka. Den positiva energi man kan få, när man hjälper varandra.

Skrivet 2008-11-27 16.42
Jag har nu nästan bestämt mig för att köpa skon IceBug Pytho. Verkar vara en bra och lätt trail-sko. En internet-vän som jobbar på löplabbet sa att den var bra.

Jag har också lagt upp en liten preliminär tävlings-planering för 2009, för att förbereda mig inför Fjällräven Classic. Det lutar åt något liknande:

2009-03-21 Täby Extreme Challenge
2009-05-10 Lidingö Ultra 50km
2009-08-07 Fjällräven Classic 110km
2009-09-06 Ö till Ö

Utöver det blir det ett gäng triathlontävlingar över olympisk distans, och kanske en på nice-distansen (Bergö Triathlon 17/7).

Dessutom har jag tänkt ge mig ut med familjen och fjällvandra ett par tre veckor innan Fjällräven. Tänkte ta med mig löpdojorna. Finns det något ljuvligare än löpning på kalfjället?

Skrivet 2008-11-24 00.59
Funderade under dagens löprunda på hur jag ska lägga upp kostdelen inför Fjällräven Classic. Eftersom man inte har vätskestationer kommer kolhydrater vara en bristvara under loppet, så det kan nog vara klokt att vänja kroppen vid långvarit arbete utan tillförsel av kolhydrater. Nackdelen med sådan träning - som jag redan testat endel inför årets Kalmar Järnman - är att risken för överträning ökar. Jag har dock märkt att om man ser till att käka en rejäl portion pasta direkt efter långpassen, så återhämtar man sig bra.

Så, även under mina längre pass, dvs. cykel+löppass över 5 timmar, kommer jag bara dricka vatten. Det gör att kroppen lär sig att hushålla på det dyrbara högoktaniga glykogenet.

När man väl är ute på fjällmassivet och springer, så borde den sprotdryck man bär med sig, "runekakor" och gel räcka gott och väl. Så får de bli.

Skrivet 2008-11-21 16.31
Damn, nu är jag ju helt biten av Fjällräven Classic 110km ultramara. Jag är så lustig. Har suttit och surfat runt och kollat hur folkt tränat, vad dom hade för utrustning etc.

Läste att fjolårsvinnaren Anders Dahlin (Kungliga Orienterings Teknologerna) sprang i perfekt väder på 12:53:59. Han kommenterar det hela så här:

- Det har gått förvånansvärt bra, säger Anders efter målgången, förutom att jag har gått i alla uppförsbackar så har jag kunnat springa på flaken och nedför som jag villat. Förutom energikakor och dryck så hade jag med regnkläder, värmeplagg och ett liggunderlag om något oväntat skulle inträffa.

Jägare Larsson, som varit uppe i dessa trakter massa gånger, tänkte ha en liknande packning. En vattentät väst (sån där man har när man cyklar) och ett extra par strumpor. Sen får man ta med ett gäng hemmabakade runekakor.

Allt ska dock rymmas i mitt vätskebälte (FeulBelt), så man får packa smart. Blir att tejpa fast grejer med silvertejp. Liggunderlaget skippar jag dock. Fattar inte varför man ska kånka med det. Vad för "oväntat" kan hända på Kungsleden, som gör att man behöver liggunderlag??

Funderar också vad man ska ha på fötterna. IceBug Pytho verkar vara ett hett alternativt. Man vill ha skor som inte tar upp väta, så att man kan springa över Jokkarna utan att dom väger bly efter. Och dessa verkar inte ta upp något vatten... Någon som testat dem?

Skrivet 2008-11-19 15.22
Idag bestämde jag mig. I valet mellan Kalmar Järnman 2009 och Fjällräven Classic 110km så har lotten landat på Fjällräven Classic. De båda loppen går med bara en veckas mellanrum, så det är omöjligt att köra båda.

Jag hade tänkt köra Kalmar och försöka komma under 10 timmar, men knäskadan gör att jag vill komma igång i lite makligt tempo. När man börjar sätta upp tidsgränser finns risken att jag annars kommer att stressa igång med träningen och köra sönder mig igen. Vi är sånna - vi tävlingsmänniskor.

Så istället tänkte jag alltså springa 110km mellan Nikkaluokta och Abisko. Ny giv, nya insatser. I och med att det är en helt annan tävling, så behöver jag inte stressa igång med träningen. Jag har ju ingen tidspress på mig. Istället kan jag träna bara för att det är så underbart att springa.

Jag kommer nog inte ändra så mycket i träningsupplägget jämfört med tidigare. Cykel är en utmärkt träningsform, även för ultralöpning, eftersom man kan hålla på länge utan att riskera att skada sig. Och simma kommer jag självklart också fortsätta med.

Utöver Fjällräven Classic får det bli ett gäng triathlon-tävlingar över olympisk distans under 2009, och kanske någon halv-ironman också. Vi får ta det som det kommer.

Jag har anmält mig till startgruppen "lördag 03:46". Banrekordet ligger på 12:53:59, så man borde ju vara i mål runt 18-tiden. Förhoppningsvis.

Känns riktigt utmanade och skoj!!

Skrivet 2008-07-03 21.06
Läste att det var bra att springa Fjällräven Classic 110km med ett vätskebälte bestående av två flaskor. En som man fyller vatten i när man passerar jokkar, en annan som man har energipulver i. Har kollat runt efter vätskebälten, och fastnat för ett som heter Fuel Belt. Har sprungit med det och jag är riktigt nöjd.