Det har alltid funnits hårlösa katter genom tiderna, redan på Aztekernas tid hade dom hårlösa katter. En hårlös kattunge föddes 1966 av en svart/vit korthårig hona, vid namn Elizabeth. Det som ligger till grund för dagens Sphynx är tre stycken hårlösa kattungar, som hittades ute på gatan i Toronto, Ontario 1978. Dessa tre små varelser föddes av en långhårig bondkatt. Två av dessa, honorna Punkie och Paloma skickades till Dr. Hugo Hernandez i Nederländerna. Detta blev grunden för dagens Sphynx. En unge E.T. köptes av ett par, bosatta i New York vid namn Vicki och Peter Markstein. Det sägs att dom skulle ha betalat $ 40 000, för denna lilla kattunge. Därefter skall E.T. ha korsats med en Devon Rex, och resten förstår ni själva... Under 1970-talet startade det första avelsprogrammet i Europa. 1994 importerades den första Sphynxen till Sverige av Susie Anger-Söderberg. Sphynxen blev godkänd som ras av FIFe i Januari 2002.

Sphynxen är en katt som älskar livet, en nyfiken liten rackare, som kommer fram till alla främmande personer och hälsar glatt. Den är väldigt intelligent och har ett gott självförtroende. Många säger att det är en mix mellan en människa, hund och clown. Den går väldigt bra ihop med både barn och tex. hundar. Sphynxen är väldigt sällskaplig av sig och vantrivs att vara själv. Dom vill var med i händelsernas centrum, sitter gärna på din axel, eller hoppar upp i ditt knä, så fort tillfälle ges. Ja ibland räcker det nästan, bara med att man tittar på dem, för att dom skall börja spinna. Hela katten är fylld av kärlek att ge till dig. Dess kärlek till sin familj är obegränsad. Tack vare sin pälslöshet och att den badas regelbundet, så klarar de "flesta" allergiker Sphynxen. Dock finns det inget sådant som en helt allergifri katt och det beror helt på vad det är man är allergisk mot. Vissa är allergiska mot pälskvalster, andra proteinerna i kattens saliv, en del reagerar bara på urinen och avföringen. Så detta är ytterst individuellt om man tål en Sphynx eller inte. Allergi kan även förbättras eller försämras under dom olika årstiderna. Så det bästa man kan göra om man är allergiker är att komma på sk. provnosning och träffas och umgås en stund med katterna och tex. ta med sig ett örngott eller ett annat plagg och låta katterna "bekanta" sig och sprida sin doft på denna. Sedan tar man med sig plagget hem och känner efter om man reagerar på den eller inte. Ibland kan ju dock allergiska problem dröja ett tag och det kanske inte visade någonting vid ev. provnosning och "plaggmedtagning". Skulle man nu råka ha sådan otur att man inte tål sin nyinköpta katt, så återköper jag katten till reducerat pris inom 3 veckor från inköpstillfället. Dock kräver jag givetvis läkarintyg på ev. allergi.

Som andra katter, men en Sphynx behöver badas lite oftare, detta varierar dock väldigt mycket mellan katt och katt. Badandet är för att få bort den naturliga pälsoljan som katter med päls absorberar. Man skall dock inte bada för ofta, en del hävdar att man ska bada så ofta som en gång i veckan, vilket jag tycker är fel eftersom att badar man katten för ofta ändrar man hudens naturliga PH värde och katten ser smutsig ut nästan direkt efter badet. Men väntar man däremot några dagar, så upplever man att huden blivit "ren" igen och det händer när hudens PH värde har stabiliserats. Bada är det flesta Sphynxar vana vid från det dom var små, så det brukar inte vara några större problem. Öronen måste också rengöras oftare än på andra katter, eftersom den saknar päls i dom, som annars tar bort smuts och skräp. Även i klofalsarna samlas det smuts, både öron och klofalsar är lätt att få rent, tex. med en våtservett, längst ner i öronen är det enklast att använda tops, det görs lämpligast efter bad, likaså kloklippning eller vid behov. Sphynxen är i grund och botten en "ren" innekatt, dock finns det ingenting som hindrar att man tar ut sin katt i sele på promenad eller låter den vara ute på balkongen eller ute i en rastgård. Dock måste man se upp med solen, eftersom Sphynxen inte har någon skyddande päls, så är dess hud väldigt känslig för solen. Så det bästa du kan och bör göra är att smörja in katten med solskyddsmedel. Ett som då givetvis är anpassat till djur, tex. Helosan sol. Speciellt ljusa katter är väldigt känsliga för solen och kan få svåra brännskador på huden, öronen är speciellt utsatta för att det är så tunn hud på dom. Har du tex. en rastgård till din katt så måste du se till att det finns skugga eller tak, så att den kan söka skydd när hettan blir för stark. Föredrar katten själv att ligga i solen på dygnets varmaste timmar, så ta in katten så att den inte bränner sig. Det är dock inte alltför ovanligt med katter som har hudcancer, utekatter är speciellt utsatta och ljusa katter då framförallt.

Sphynxen är enligt standarden en mellanstor ras, men variationen är stor, det kan även skilja mycket mellan könen. Alla färger och kombinationer är tillåtna, även maskade. Sphynxens teckning, är hudpigment som ger dess färg. Sphynxens hårlöshet är en naturlig mutation som kan uppkomma hos alla katter oavsett ras, men dock är det vanligast hos huskatter. Det är en recessiv gen som ger Sphynxen dess pälslöshet. Huden är len som persika och den har även rynkor på kroppen. Avsaknaden av päls gör att den har en högre kroppsförbränning än pälsade katter. Därför behöver en sphynx äta mer än andra katter, då de behöver extra energi för att värma upp kroppen eftersom deras värme försvinner ut genom huden. Katter med päls stänger inne en del av kroppsvärmen och när du känner på en Sphynx, så känns den varmare än pälsade katter, men kroppstemperaturen ligger som för alla katter mellan 38-39 grader. En Sphynx skall helst inte utsättas för stark sol eller kyla. Huvudet på en Sphynx är ganska litet och kilformat med ett svagt stop. Öronen skall vara mycket stora och öppna samt med bred bas och rundad spets. Ögonens färg skall passa kroppsfärgen och skall vara stora och lätt sneda sk. citronformade. Nacken på en Sphynx är muskulös så även kroppsbyggnaden, men endå slank. Själva kroppen är spolformad och en mage skall synas. Markerade morrhårskuddar och morrhår om det finns sådanna, skall vara spröda eller avbrutna. Kroppen skall vara mycket muskulös och hård. Svansen skall vara lång och piskliknande, det kan även finnas lite "fjun" på svansen, en del har en sk. liontail en "pälstofs" längst ut på svansen. Benen skall vara långa och muskulösa och tassarna ovala, med höga trampdynor. Ibland ser det nästan ut som att katten har "luftkuddar" under tassarna. Sphynxar är oftast inte helt hårlösa, utan de flesta har ett mycket tunt, knappt synligt fjun på kroppen, dessa känns som en ljummen persika när man stryker på dom. Det finns dock helt nakna Sphynxar också, känslan man får när man stryker på dom är "gummi". Fin päls är tillåten på öron, tassar, testiklar och svans. Många katter kan få mera behåring under pubertet dräktighet eller när dom kastreras. En del får "päls" vintertid, som oftast faller av igen när det blir varmare ute. Till sist så är Sphynxen inte alls så ömtålig som den ser ut. På utställningar räknas grava fel som för brett eller smalt huvud, rak profil, icke markerade morrhårskuddar, lockigt hår, för mycket hår, liten i storleken eller tydliga tecken på hårborttagning.