Nummer 24 1987

Frida vid spakarna i radiostudion

 

Tur att det inte var Direktsändning

Text: Annika Sundbaum-Melin
Foto: Monica Beckman


Att kunna knäppa på radion och höra våra favoritprogram tar vi som nånting naturligt. Men att göra ett radioprogram är ingen lätt match. Om Fridas medarbetare skulle ta över spakarna skulle det nog inte bli så många sändningar.
Här kan du läsa hur man inte gör ett radioprogram. Och du som vet med dig att du aldrig skulle göra en tabbe får tips om hur du ska bära dig åt om du vill börja jobba med radio.


Att göra radioprogram är inte så lätt som det ser ut, eller hörs ut snarare. Det fick jag snabbt lära mig när jag följde med Pär Fontander (Rockbox) under en av hans arbetsdagar på radion. Meningen var att han skulle visa mig hur det skulle gå till och att jag skulle göra ett inslag.

Löjligt enkelt, tyckte jag, innan vi började alltså. Tur att Pär och jag var kompisar innan, efter en sån pärs är det alltför lätt att råka i luven på varandra.
Pär själv hamnade på radion av en slump, vilket verkar det vanliga när det gäller radioproducenter. Det var när han gick EL-Teleteknisk linje hemma i Dalarna idén om att jobba med radio föddes. Han skulle skriva ett kompendium om hur det går till attarbeta i skiv-och radiostudio. Till sin hjälp hade han en bandspelare, och i stället för att framlägga sitt kompendium med det skrivna ordets hjälp gjorde han ett skolradioprogram. På den vägen är det...

-Sedan den dag jag hörde mitt eget radioprogram hemma i min egen radioapparat visste jagexakt vad jag ville syssla medsäger Pär och ler saligt.

Nu är det inte bara att ringa till Sveriges Radio och få ett fast jobb, Pärs väg till framgång har varit lång och krokig. Även idag idag jobbar han på frilansbasis, men det gör även riktigt kända namn, som t.ex Ulf Elving. Pär kan iallafall skryta med ett eget program en gång i veckan och behöver inte springa benen av sig för brödfödan längre. Hans program ”Rockbox” är ett specialprogram omhårdrock och eftersom de flesta av oss vill höra våra egna röster i radion är det inte undertecknat något undantag. Jag tjatade mig till ett eget litet inslag helt enkelt. Om du själv har en idé om vad du tycker borde göras för radion är det alltså alltid en idé att skriva ner ett litet manus och skicka iväg det till lämpligt program. Har du tur så...

Det får gärna vara ett hållbart manus också. När man väl skrivit ner det en gång, händer det alltför ofta att man omedelbart får skriva om det. Orsak? När man läser det högt inser man att man ska skriva som man talar och inte som man skriver. Att t.ex uttala mig och dig som det stavas, låter väldigt styltigt oh högtravande.
Efter några fler försök får man förhoppningsvis godkänt. Då är det dags att plocka fram skivorna men bestämt ska spelas i programmet.Tyvärr är det inte bara knalla in i Grammofonarkivet, slå på N som t.ex ”November” och hoppas att hitta skivan. Det skulle ta veckor eftersom arkivet 650 000 skivor.

Istället får man skriva November på en dataterminal och strax ploppar det fram en hel massa fakta om skivan på skärmen. Du ser hur många skivor gruppen gjort, vilket år de kom ut, vad låtarna på plattorna heter, vem som har producerat...puh...

Det allra bästa är att datorn talar om för dig var i Sveriges Radios ohyggliga stora grammofon arkiv du kan hitta plattan.
Man får låna plattan skivan och och vipps är den biten avklarad. Nu återstår bara den värst
a biten, att sätta sig i ett ludisolerat rum med en mick framför munnen och prata som man aldrig gjorde annat än pratade i radion...

Det började inte så värst bra, jag pratade tills Pär nästan var tvungen att bära ut mig –  avsvimmad. Man ska nämligen inte glömma bort en viktig sak i sammanhanget  –  att andas.

Skriv tecken i manuset där det är lämpligt att dra efter andan, säger Pär tålmodigt.
- Okey, okey, vi tar om det från början...

Ljudteknikern sitter ute bland sina knappar och pustar och stönar.
- Jag är inte så van, piper jag olyckligt.

Nytt försök. Jag läser glatt på tills Pär ånyo kommer instormande.

Snörvla inte i micken, säger han och jag ser att han nog gärna vill lägga till ”fårskalle” eller något annat försmädligt.

-Jag stirrar bistert på honom...
-Jamen herregud, ja, ja, vi tar om det från början

De ord man nu tycker sig läsa för ungefär 50:e gången börjar kännas lite utjadade och man funderar på om de verkligen är någon radiolyssnare som vill höra rappakaljan... Knappt hinner man tänka det klart innan Pär kommer inspringande..

-Det hörs att du läser innantill, inte nog med du prasslar med papperen, du läser så oangagerat, du måste förstå att man inte kan mala på i samma tonart hela tiden. Pär börjar se trött ut...

Ljudteknikern gäspar och spolar tillbaks bandet från början igen...

-Okey, vi tar det från början...

Tro det eller ej eller ej, det satt efter ett tag, efter ungefär fyra timmar i studion vill säga, då har alla svordommar och felsägningar tagits bort och det fick göras mer än en gång...

Om man efter en sån pärs fortfarande är intresserad av att jobba på radion, finns det tyvärr ingen enkel väg att gå. Det finns en enda linje att söka som direkt vänder sig till blivande radiomedarbetare.

Det är en tvåårig linje för radioproducenter på dramatiska Institutet i Stockholm. Fem personer om året har möjlighet att komma in...
Låt dig dock dig inte nedslås av det. Bitte Spiik som arbetar som chef på radions personalutbildning, säger att det finns många vägar trots allt.

Var och en som jobbar på radion har sin egen historia om hur de hamnade här. Även om det är svårt att komma in på Dramatiska Institutet är journalistska utbildningar överlag bra. Förutom journalisthögskolan finns det ju journalistikutbildning på vissa folkhögskolor. Många elever där gör sin praktik på radion och blir på så sätt intresserade...

Du kan ju också också alltid skrivatill Barn- och ungdomsredaktionen och be om en pryoplats, det är tufft om platserna men försöka kan man alltid. Tycker du att du har en bra idé om ett inslag i ett radioprogram så skriv ner ett manus och skicka in förslaget.

Många lokalstationer söker ungdomar som kan jobba under loven och du kan också skaffa dig radioerfarenhet genom att hjälpa till på Närradion.
Vägarna är många, och om du inte ger upp i första taget kanske just du är morgondagens Ulf Elfving eller Pär Fontander?

FOTNOT:  ”Rockbox” sänds varje lördag i P3 18:15-19:00

 
     
  Detta sändes den 31 oktober 1987