Till Innehållsförteckning

 

 

Vi är alla döende!

 

  

Förord

 

Man måste ligga vid fronten
för att inte mista förståndet.
I fronten där din operativa verklighet
är något som någon skulle kunna kalla realism. 

Vintern sedan sista diktsamlingen
har varit riktigt lång, hård och kall! 

Det absolut värsta är att jag vet
varför jag tappade mig själv på vägen,
och blev oförmögen att skapa.

Ändå sitter jag här och skriver
om min oförmåga att skapa.

Jag föll tillbaka på att jag tidigare
skapat så mycket,
och då trodde jag att det löser sig! 

Men vilket hjärnkrig skapande är!

Allt det gamla är utfört, och jag kommer inte att
komma i närheten av det jag skapade en gång i tiden!

Så tror man ju hela tiden som författare.

De dikter som följer har jag inga egentliga
kommentarer till,
då tolkningarna endast ligger i läsarens sinne.

Min dotter rättade mig en dag då jag berättade
om en episod om mig och mina vänner som
jag kallade för grabbarna.
Hon sa, du är ingen grabb, du är en gubbe!

Och jag insåg tveklöst att likkylsbritsen närmar sig! 

 kryp nu ut ur ditt hål och kom och möt mig!

 


  

 

 

Drygt 40 (eller ingen tid att förlora!)

  

Nu är jag drygt 40 och likkylsbritsen
ser betydligt kallare ut nu

Den kan ju faktiskt vara av rostfritt,
kall nog att skapa obehag för en död 

Mina tatueringar har jag dödat,
och de hade förmånen att födas på nytt,
inget jag kan hoppas på!

Första gången jag såg britsen var jag 28,
och tänkte; här finns ingen tid att förlora!

Plötsligt sitter jag här på en tomgångsonsdag
i oktober och undrar vad som hände!

Förlorade jag drygt tio år av mitt liv
eller
tog jag till vara på dem?

Nu har jag ännu mindre tid att förlora!

 

 

 

 

 

Märkligt mörker

 

I vilket märkligt mörker

bor du,

eller bor du?

Du kanske är död,

för jag kan inte se dig andas,

kanske bara ibland

Fan vad du måste hålla andan länge ibland! 

 

 

 

 

 

Hannah

 

Du är värd,

med din skönhet,

att i fred

växa upp

med din

vackra obetalbara lycka,

ditt sökande,

din obegriplighet 

Du kommer aldrig att förstå

hur de skar sönder mina ögon 

Ingen kommer att skära i dina ögon!

 

 

 

 

Vapen

  

Det bor en Kalasjnikov

i min hjärna,

inbäddad i ligamenten

Ibland skaver metallen mot förståndet 

Skarpa skott (trasigt kött)

 

 

 

 


  

Götgatans blå asfalt



Tillbaka

Tillbaka i myrstacken igen,

den av människor fylld,

den av öden fylld till spybrädden

Labyrinternas stad 

Kontemplation,

trots att det låter som en motsägelse

Livet känns inte nära (precis som i Finland)

Man blir kung här

Jag förstår att kungen bor här

Här finns de i flertal

som gör som jag,

sitter ensam och skriver  

Myrstigen på Götgatan

slingrar sig mot obestämda

enkelriktade mål

Jag följer bara strömmen en liten bit

för att sen vika av in till Fenix Bar

Lössen avlöser varandra

på det blå med kantsten

Citys mest märkliga kantsten bor

här utanför Fenix Bar (Götgatans dröm)

Den självgode kantstenen

i Bohusgranit har landat här

för något decennium sedan,

Lika självgod som jag 

Därför är jag här,

som fågel Fenix

Lössen låg där

rynkiga, druckna och smutsiga

som sig bör,

varför låg de ej vid Gyllende Freden i Gamla stan?

 

 

 

 

 

Slutförvaring 

 

Maktfullkomligt in i det jävla mörkret,
eller som de fega av oss säger;
Evigheten! 

Som ångest i en kärnreaktor,
där vattnet som bäddar in stavarna
är dina förbannade tårar

Radioaktiv glädje,
säger Cancern som smider ränker och försåt

Han hotar alla som trodde på livet,
och de av oss banalt svaga konstruerade referenser 

Referenser som Gud och Påven sitter och
skrattar åt i sina bakrus 

Under återställaren funderar de på hur de
skall slutförvara våra profana tankar 

 

 

 

 

 

Zagorka Beach

 
 

Måsarna skriker under samma
himmel som hemma,
bara en annan vinkel 

Det dunkla ljudet av mitt hjärta
hörs i bakgrunden 

Stampet från nerverna
känns i marken,
i vattnet,
i sinnet 

Det godas saga finns inom mig,
de ondas är förpassad
till mörkrets tetragram 

När livet skakar loss ur fundamentet,
brister allt,
livet spyr,
oavbrutet och oavsett

  

 

 

 

OBS! Kom ihåg

  

Kontrollera om du är lycklig,

samt vilka normer som gäller!

Eventuellt kan det finns dispenser

I bästa fall några prejudikat

 

 

 

 

 

Snöfluga

  

När snöflingor dör,

händer inget,

precis inget,

hårt blir mjukt,

sen bara borta

Inget arv,

inget tal

ingen grav

Flingan rinner bara till slut bort

Någonstans påminner

det mig om någonting

 

 

 

 

 

Nästan som sex (eller bättre än sex)

 
 

Förverkligandets potential
ligger i dvala i viljan 

Förverkligandet
är arbetsamt 

Men det smakar
riktigt bra efteråt!

Nästan som efter
att ha knullat 

Efter det är man
bra klädd
att kliva ut!

  

 

 

 

Religion
 

 

En drog för de fasadlyckliga,
de som aldrig behövde berusningens frihet 

De som hade allt att förlora,
och förlorade allt, inget vann 

Egentligen äkta dårskap intagen. 

Allt bara för att de blev religiösa
och undvek erkänna att de egentligen
inte kunde tro eller veta!

Vad har de för verkningsgrad på livet? 

Falsk styrka under ett konstruerat skydd av svaghetens skugga!

  

 

 

 

 

Dina Tankar

  

Var är det mentala mötet
i

rymden av alla tankar? 

Dina tankar!  

Var är ditt mentala mörker? 

Ljug inte! 

Det finns där! 

Men du vågar bara inte erkänna det! 

(Du kanske har ett mentalt sköte?) 

Du kan ju inte vara tanklös.

eller?

  

 

 

 

 

Larm 

 
 

Tystnaden äger larmet
sägs det? 

Larmet kväver sinnets
suveränitet

Tidens kompressor
mal och komprimerar
allt till dåtida minnen

 

 

 

 

 

Assimilerad ansamling 

 
 

Digert att ansamla allt dumhet
i trotsen. 

Assimilera och eliminera, 
borde man göra med vissa tankar 

Det finns mediciner för sånt, va?

 

 

 

 

 

Älvsborgsbron

(eller tidigare avgång)


 

Hur skall allt skötas?

genom attack och beslutsamhet 

eller avvaktande eftertänksamhet? 

Små, små bitar av min

verklighet

faller sämre på plats ibland 

pusslet i hjärnan har tappat

somliga bitar

obemärkt har jag förlorat dem 

Labyrintens karta har blivit otydlig,

som ett bläckskrivet papper

grovt angripit av fukt 

lösningen flyter bara ut planlöst 

Tidigarelägga avgången?

 

 

 

  

 

VVS

 
 

Hon frågade mig;

Varför gör du det du gör?

- Arbetet är bara ett tidsfördriv som

föder mig och min familj,

mitt yrke är bara en simpel bisyssla!

Varför?

Tycker du inte om det?

- Nej!

- Något måste jag ju leva på!

Varför?

- Tydligen tycker somliga att jag är bra på det jag gör!

Är du det då?

- Inte ett dugg.

- Jag är förmodligen värdelös!

Men du har ju lyckats bra vad jag förstår!

- Det är ju för att de flesta inte

förstår vad som är riktigt bra.

- Annars kan ju alla lyckas.

Vad är du egentligen bra på då?

- Inte är det mitt yrke i alla fall,

för det är ju helt meningslöst egentligen,

bara ett stort svart hål!

- Min åsikt är att vill du vårda de

eventuellt betydelsefulla

egenskaperna du har

så bör du hålla dig hemma från ett kontor,

annars dör du, långsamt,

och förbannat smärtsamt,

men du begriper det inte,

ungefär som om du vore drogad!

- Och det är inte konst eller hållbart äkta att vara drogad på det sättet,

det är bara en illusion om att du tror att du är behövd!

 

 

  

 

 

Stjärnfall

 

Stjärnfall i novembernatten,

ovan kyld fullmåne,
 

Klar himmel

sedd genom frostbitet fönster,

vars båge fortfarande är omålad
 

Alla sover utom jag,

jag fastnar framför fönstret,

kan inte slita mig trots att jag fryser lite.
 

Det skulle komma flera stjärnfall denna natt

men jag kan inte se några
 

Jag går och lägger mig istället
 

Huset lever och rister

när kylan biter till,

och jag somnar under

pågående stjärnfall.

 

   

 

 

 

Anden

 

Anden väser i skuggan

av oändligheten,

Som obändiga ikoner spetsar

hans ögon dig,

de viker ej en tum
 

Bakom dig står prinsessan

med nakna, glänsande

och värkande bröst
 

Du försvarar din erotik

hårdhänt och flämtande

Du vill inte förlora känslan

av att kupa dina händer

över hennes glänsande kupoler

 

  

 

 

 

X2000
 

 

När solen som bländat mig

hyvlas av i horisonten,

känner jag någonstans i mellersta Sverige

att jag vann denna dag! 

Tåget passerar hus och landskap

lika fort som jag upptäckt

att mina år passerat,

snart 40, och ändå som ett barn

Snart 40, en gammal ärrad,

mental veteran

återigen på väg mot något nytt i livet

En veteran som i det här stadiet av livet måste skapa

en mental underhållsplan. 

I tåget står dock tiden still,

fastän solen snart viker ner sig,

som en man i min ålder kan göra.

Fast jag givetvis inte gör det!

jag gör ju inga misstag!

 

 

 

 

 

Villabrand

  

Efter någon villabrand

kommer inte ett enda barn

att saknas!

 

 

 

 

 

Vidare?

 
 

Hur går man vidare

efter en sådan här

ytterst märklig upplevelse?
 

Jag trodde jag var slut,

hade inget kvar att ge,

absolut inget, inget som helst
 

Men insåg fantastiskt nog

och med skrämmande förvåning

att det med mycket skarp tydlighet fanns mer i livet,

mer än det jag tidigare upplevt.

Det var som en käftsmäll när garden är helt nere,

helt chanslös faktiskt!
 

Försöker att logiskt vifta bort det

med att det endast är stundens

nuförtiden obefintliga och ovanliga sötma

som lockar och smakar.

Men,

jag är inte ens i närheten av att

lyckas vifta bort eller distrahera det

Vidare,

hur går jag vidare efter detta?

 

 

 

 

Grävarna

  

Jag har hört dem smyga omkring

i trädgården, tyst så tyst.

De är som råttor, du ser dem sällan eller aldrig

Det är egentligen bara när råttan sitter

med knäckt nacke i fällan som du ser den

Men de här kan du inte fånga med fällor

Jag har rörelsedeckare på husets

utelampor så jag vet att det rör på sig därute

Ibland kan jag svagt höra hur de förflyttar sig,

snabbt som vesslor

Men de lämnar inte ens spår i snön,

mycket märkligt!

Men de finns där, de tysta obeskrivbara

Ibland har jag drömt att de till och med

tagit sig in i huset,

men när jag vaknar undrar jag verkligen om jag drömt

då det luktar lite märkligt, lite gammalt, lite dött,

men lukten försvinner snart

Har de rent av varit ända inne i sovrummet?

Jävligt obehaglig tanke!

Vad vill de, vill de ont?

Inte vill de gott!

Det förstod jag när jag hittade

grannens katt makabert flådd

och slaktad inne i rabatten,

endast halvt nergrävd,

precis som om någon stört grävarna!

 

 

  

 

Fan ta Sartre!

  

Jag trodde inte han kunde skriva,

men jag kunde inte sova efter första kapitlet,

efter skotten i ansiktet!

 

  

   

Underligt

 
 

Tänk så underligt livet
faller sig.

Jag sitter belåten
på mitt kontor,
lyssnar på Jimi Hendrix
och granskar en förhandskopia på
en konstruktion av
takskyddsanordningar 

På Haiti dör människorna som flugor
efter orkanen som drog fram

Här på kontoret
kan jag inte ens lyckas

ha ihjäl den irriterande
flugan som
surrar omkring

Underligt!

 

 

 

 

 

Faktiskt fortfarande ensam
 

 

Det gör så ont att vakna

när man inser att den

bästa möjligheten till att

bryta vansinnet

är att somna om igen

Inte det bästa för dig,

men det bästa för världen

runt omkring,

den som ändå inte förstår dig

Jag är fortfarande ensam efter

mer än halva livet

Jag bor i min särskildhet

och provar allt

för att mota bort vansinnet

Det går för det mesta bra, riktigt bra,

men jag är fortfarande ensam

det är ju ingen som ser världen

med mina ögon

Det är ingen som lever

med mina tankar

Det är bara jag

som tvingas  

leva ensam i mitt eget liv

 

 

 

 

 

Kämpebron 2

 

Nu går du inte längre på bron,

du står i köket och steker plättar

med något mindre silkeslätt hår

Jag sitter inte längre vid mitt fönster

och väntar på att du skall komma gående,

och du går heller inte längre över bron.

Det är något år sedan nu,

både du och jag är äldre,

men din vackra, klara blick finns kvar,

och

jag beundrar dig fortfarande sagolikt,

trots att du nyss svor över något

som hänt på jobbet,

och är förhållandevis mycket mindre romantisk

än den första tiden vi tillbringade tillsammans.

Himlen vi levde i har upplösts till rak

och hård vardag där barnens svarta hål äter

upp livet på ett alltigenom beräknande sätt.

Trots detta är du samma vackra varelse

jag avgudade på avstånd.

Nu känner jag dig,

du känner mig,

känner du det?

Förra veckan när vi var i fjällen tyckte du

att livet var bra märkligt,

att vi fann varandra,

av en slump,

märkligt men förbannat vackert,

och att sådant kan hända på ett tåg till Stockholm.

När du sedan mindes, att jag efter tag av

konversation på tåget berättade

hur jag brukade beundra dig på bron,

gapskrattade du bara på ett förlösande sätt,

och frågade om jag var sådan där på riktigt,

i allra högsta grad, sa jag,

i allra högsta grad, oavsiktligt och ofrivilligt!

Nu vet jag vad du heter

och du vet vad jag heter………

 

 

  

 

Eppu
  

Ibland känns det som om jag
bor i en priviligerad dröm

Som att ständigt och säkert
passera mjuka moln före landning

Den dagen jag landar för sista gången
så vet jag att allt detta var en vacker dröm,
som är så få förunnat

Lika vackert som planets löpande skugga,
varenda sekund är en smärtlös njutning!

 

 

 

 

 

Bitterhet

 

Bitterheten
föds av dialogen
som aldrig vaknade 

När originalet
kopieras förloras allt,

är det otrohet?

 

  

  

 

 

Moskva 1



Hur vinner man ett krig?

Inte är det på ett rökigt hotell vid
Moskvas flygplats!

Möjligtvis kan jag se detta som
en tillfällig reträtt för att slicka
sår från ett förödande krig.

Lugnt nog för att smida vinnande planer!


Vem måste vinna i äktenskapet!

Måste någon vinna?

 

 

 

  

Kultur
 

 

Igår läste jag återigen Sartres "Muren",

och ikväll blev jag ofrivilligt sittandes framför

Let´s Dance på TV.

Jag kunde urskilja en viss skillnad

trots att jag var både trött och packad!

När jag sedan gick upp och lyssnade

till drömteatern,

insåg jag tydligt varför jag har råd att

vara arrogant vid vissa tillfällen!

 

 

 

 

 

Tåget

 

Visst är man patetisk,

men fortfarande bara en människa,

en märklig sådan.

På tåget upp tyckte jag inte om någon,

de var så självupptagna,

precis som jag! 

 

 

 

 

 

Vänta

 

Väntar vi ut varandra?

Om båda väntar,

hur skall något då kunna hända?

  

 

 

 

 

Samtal med Gud

 

När människan ringer Gud
kliver själen på en trampmina 

Söndertrasad av alla religioner
ber människan om exil till evigheten 

Svaret består av likgiltig grymhet
när han spränger sönder hoppet om frälsning
med befängda teser 

Människan kuvar sig banalt
under gudarnas gapskratt 

Gudarna vet själva
att inte ens de har några svar 

De bara roar sig en stund med oss
naivt storögda och lättledda människobarn

 

 

 

 

 

Det lilla svinet!
 

 

Rädslan finns
givetvis där hela tiden 

Ibland fullkomligt
förlamar den mig 

För det mesta har
jag kraft att nonchalera den 

Men den jäveln finns
där hela tiden,
det lilla svinet 

Det är en ständigt pågående
brutal kamp!

Samtidigt förväntas man
sköta sitt uppdrag som
människa i livet 

Gärna med glans

  

 

 

  

 

Moskva 2

  

Tja, brandröken på hotellet

känns lite avlägsen nu.

Den Ryska likgiltigheten

ritar dock fortfarande

konturer på näthinnan.
 

Som den skenbart plikttrogne mannen

som kl. 06.30 varje morgon

i mörkret plockade skräp

invid motorvägen till St. Petersburg
 

Undrar just vad han gör just nu?
 

Han kanske tröttnat och hängt av sig

den fosforgula västen och sitter

och super någonstans
 

Jag klandrar honom inte,

vem står ut med sådant nykter!
 

Nu brann vi ju aldrig inne på hotellet

som ni förstår.

Inte ens brandlarmet gick!

 

 

 

 

 

Ode till Bukowski

 

När mörkret kommer igen
skymtar demonen i töcknet 

Jag försöker läsa mig trött
för att hålla honom på avstånd 

Bukowski borde veta hur demonen
beter sig 

Just därför är han min bäste vän
innan jag somnar 

Vintern var ju som tidigare nämnt
så förbannat
kall, hård och lång 

Framför allt nätterna
då jag inte kunde hitta sömnen 

Tur att Charles fanns där
hos mig då 

Nu är ju våren här
som vanligt trevande

Hoppas att sommaren blir riktigt
lång, ljus och mjuk 

Samt att jag hittar några av Charles
på biblioteket som jag inte läst

 

 

 

 

 

Manusarbete
 

 

Var nere i källaren och
talade med min lille vän
som sitter där

Vi onanerade tillsammans
och det kändes bra 

Storheten efteråt fanns kvar,
allt var som vanligt 

Handfatets erotik
är kall och rå 

Nu gäller det bara att vakna till
få klart manuset,

gå upp till tangentbordet
och svina som man säger här i trakten 

En whisky och ett par öl
hjälper ibland till att
fylla luckorna 

De förrädiska luckor som
oundvikligt dyker upp ibland

när pennans glöd falnar

 

 

 

 

 

Hur viktig är segern?

 

Hon vann! 

Återigen vann hon i lördags,

ändå fick jag ta kvällspasset 

Hur jag än gör

så förlorar jag! 

När vinner jag? 

Jag skall nog bara hålla käften,

eller

hålla mig härifrån 

Oönskad som tidigare 

Hur blev det så här? 

Hur blev jag en elak

egocentrisk gubbjävel? 

Jag vet ta mig fan ingenting längre,

jag kan inte ens sortera ut begreppen 

Jag kan inte se nyanserna,

kan inte tolka utkristalliseringarna

i aningarna 

Kan inte se det komma,

trots att lösningen är genial!

 

 

 

 

  

Existens

 
 

Otroligt nog så fanns jag
ej före min födsel 

Otroligt nog så finns jag
ej heller efter min död 

Otroligt nog så finns jag
endast en stund i mitten

  

 

 

 

 

Dasvidanja

 

Jag sticker nu,

jag tar ledigt från mig själv ett tag nu

Jag är lite trött på mig själv,

behöver vila 

Behöver vara från mig själv ett tag 

Ha det bra!

   

 

 

Allt material på denna sida tillhör
Tommy Vähä-Rainio och är
upphovsrättsligt skyddat. ©