Vårt andra kärleksbarn är beräknat att komma ut till den friska luften den 5 juli 2004.

Jag är oerhört illamående nästan dygnet runt. Väldigt jobbigt, men så länge som bebisen i magen (även kallad "Ärtan") mår bra så är vi nöjda. Jag har haft känningar på att lilla Ärtan är en flicka från den första stund som jag blev gravid, och detta långt innan vi ens visste att jag är gravid igen.

Med nio fulla gångna veckor gjorde vi ett ultraljud. Vi fick se det lilla hjärta slå. Ärtan levde och mådde bra. Vi fick se vårt andra kärleksbarn sprattla runt glatt i min mage. Ärtan verkade vara en livlig liten bebis. Så liten men så otroligt längtad och älskad redan.

Idag med elva fulla gångna veckor gjorde vi vårt andra ultraljud. Ärtan hade vuxit sen sist och hjärtat slog normalt. Ärtan låg på rygg med fötterna uppåt och tog det lugnt, så jättegullig! Längden på bebisen var 3.6 cm. Vi fick en bild med oss hem men deras ultraljuds apparat hade slut på färg så bilden blev lite otydlig. Men man kan åtminstone se att det bor någon i min mage :)

Med fjorton fulla veckor kan vi glatt konstatera att vi har passerat den mest kritiska gränsen för missfall.

Mitt illamående har börjat avta lite men vissa dagar finns den där precis som förut. Magen har inte vuxit så att man märker ännu att jag är gravid men Leif säger dock att magen har börjat växa. Några gånger har jag lyckats känna av Ärtan redan :) Underbart! Längtar så att det går några veckor framåt så att jag känner av Ärtan ordentligt varje dag.

Inatt fick jag starka sammandragningar som höll i sig hela natten lång och dagen. Jag tog kontakt med mödravården och fick komma till barnmorskan nästan på en gång. Nu är jag i vecka femton. Sammandragningar är inte farliga om dom inte har en infektion liggandes bakom som orsakar dom. Det är tydligen normalt att ha sammandragningar vid den här tiden i graviditeten och speciellt om man är omföderska.

Leif var med hos barnmorskan. Barnmorskan tog infektionsprover, kollade livmodertappen och gjorde ultraljud för att se att barnet mådde bra. Ärtan hade vuxit jättemycket sen senast! Mitt i all glädje för att Ärtan hade vuxit och mådde bra så glömde både vi och barnmorskan bort att mäta längden på barnet och skriva ut en ultraljuds bild. Ärtan låg på rygg och tog det lugnt. Vilken liten sötnos!

Vi är så lättade ikväll för att allt såg bra ut för Ärtan idag. Sammandragningarna slutade framåt kvällen men jag är väldigt öm i magen, området runt livmodern och jag är väldigt trött.

Äntligen kom dagen då vi skulle till Karolinska sjukhuset för den första "riktiga" ultraljudet, daterings ultraljud där man tar fram beräknad förlossnings datum och tittar efter om barnet lider av missbildningar eller andra avvikelser.

Läkaren tittade på dom viktiga organen. Det fanns normal mängd fostervatten vilket antyder till att njurarna fungerar normalt. Vi kunde se barnet svälja fostervatten och såg hur magsäcken fylldes. Vi kunde även se urinblåsan som var fylld med urin, det visar också att njurarna fungerar. Hjärtat såg normalt ut men dom ska kolla på hjärtat mer nästa gång när barnet har vuxit lite mer. Ärtan var så busig! Så pigg. Med ett leende på läpparna sa läkaren att bebisen gillar att visa upp sig för mamma och pappa :) Åh så gulligt!

Skallbenen var normala. Man kunde se den högra och vänstra hjärnhalvan. Läkaren sa att han kunde till och med se att barnet hade fina linjer på läpparna. Vi kunde räkna tårna :) Ärtan levde rövare i magen, så vild. Vår lilla bebis kliade sig i huvudet, viftade med armarna, vinkade till oss och sprattlade med benen. Det var så underbart. Allt gick bra. Diagnosen blev normal mängd fostervatten och inga missbildningar eller avvikelser kunde ses. Allt såg så bra ut. Vi är så glada idag!

Nu har det gått arton fulla veckor. Lilla bebisen i magen, Ärtan har inte börjat sparka ordentligt ännu men jag känner av smått kittlande dagligen. Det har jag känt ett tag nu. Mysigt! Längtar så tills barnet börjar sparka ordentligt. Pappa längtar tills Ärtan börjar sparka så hårt att han kan känna sparkarna när han lägger handen på min mage.

Jag har fått hemsk foglossning på sistone. På dagarna gör det ont och på kvällarna kan jag knappt gå alls. På nätterna har jag fått svårt att somna ibland på grund av värken. Vi har beställt en stödbälte till mig, hoppas den kan ge lite lindring. Min rörelseförmåga är redan nu begränsad på grund av fogarna, hur blir det då längre fram i graviditeten när bebisen är stor?

Nästa vecka, när jag gått nitton fulla veckor har vi nästa ultraljuds undersökning på Karolinska sjukhuset. Vi hoppas att läkaren kan se könet på barnet. Förra gången kunde dom inte se det. Vi vill gärna veta, jag vill gärna få bekräftelse på det som jag tror, att det är en flicka. Hoppas vi får en ny ultraljuds bild också.

Idag har vi varit på Karolinska sjukhuset akut. Hela natten hade jag känslan av att jag har börjat öppna mig och hade sammandragningar. Jag ringde sjukhuset tidigt imorse och dom sa att vi skulle åka dit.

Väl framme på sjukhuset började dom med att ta en massa prover. Inget av dom visade något fel. Både blodsockervärdet och blodtrycket var bra. Sen fick vi vänta fyra timmar innan det blev vår tur. Det var fyra otroligt långa timmar! Vi var så rädda, så oroliga.

Efter grundliga undersökningar på mig hittade läkaren inte skälet till mina besvär. Hon hade ingen aning om varför det känns som att jag håller på och öppnar mig eftersom livmodertappen var fem centimeter lång och stadig. Jag hade inte öppnats alls. Hon hade inte heller någon aning om vad mina sammandragningar beror på eller vad som utlöser dom. Hon tog ultraljud på Ärtan och allt var bra med barnet. Ärtan låg där och sparkade och viftade med armarna. Vår lilla älskade Ärtan. Det kändes så underbart att se det lilla hjärtat ticka!

Mina besvär finns kvar. Sammandragningarna har slutat nästan helt nu men stickningarna vid livmodertappen och den rivande känslan av att jag håller på och öppnar mig finns kvar. Med ingen anledning funnen skickade läkaren mina prover på odling. Läkaren hade ingen som helst aning om vad som orsakar mina besvär. Men vi alla vart jätteglada över att Ärtan mådde bra och att mina besvär inte påverkar barnet.

Idag med nitton fulla veckor var det dags för vårt andra ultraljuds undersökning på Karolinska sjukhuset. Läkaren skulle titta mer på barnets hjärta, njurarnas funktion och mängden på fostervatten.

Vi var inte speciellt nervösa inför besöket. Det kändes som allt skulle gå bra. Vi började med att äta lunch på sjukhus restaurangen. Tänkte att det kanske piggar upp Ärtan :) Det gjorde det och ordentligt också! Direkt när läkaren började med undersökningen fick vi se lilla Ärtan i full fart med sina sprattlande ben och viftande armar.

Jag har ända från början av graviditeten känt på mig att Ärtan är en flicka och idag fick vi det bekräftat av vår ultraljuds läkare. Han sa att eftersom barnet var så himla livligt hade han lite svårt att se det helt säkert, men han kunde se snabbt två gånger och sa att det ser ut som en flicka. Vi ska få det säkrare bekräftat vid kommande ultraljuds undersökningar lite längre fram.

Dagens diagnos blev normal mängd fostervatten och urinblåsan var fylld vilket tyder på att Ärtans njurar fungerar. Njurar kunde skymtas med tydliga artärer. Hjärtat såg normalt ut och inga avvikelser kunde ses.

Vår lilla busiga tjej kliade sig i huvudet, sög på tummen och vinkade. Vi fick se Ärtan lägga händerna för ansiktet. Även idag fick vi se Ärtan svälja fostervatten. Barnet har vuxit bra sen sist, strax över medel på kurvan är vår lilla dotter.

På dagens ultraljuds bild kan man se Ärtans ansikte i profil. Man kan se högra örat, ögat, näsan och munnen. Vår lilla sötnos!

Trots min starka misstanke om att vi ska få en dotter kändes det så väldigt verkligt efter att få det bekräftat av läkaren. Att det faktiskt är en liten flicka i min mage som växer och busar. Det blir en liten mini-Pia hos oss på sommaren! En liten Tindra Nea :)

Ibland skrämmer den här lilla tösen som bor i min mage nästan ihjäl oss! En hel dag var hon ovanligt lugn i magen, i vanliga fall så är hon väldigt livlig men jag tänkte att hon bara vilar och ställer till med mycket liv i magen på kvällen. Kvällen kom och tösen var alldeles för lugn, jag kände av henne några enstaka gång under dagen och kvällen men det var väldigt svagt och lite. Vi hade svårt att somna på kvällen eftersom vi blev så oroliga för att kanske tösen inte mår bra! Tankarna far runt i våra huvuden och oron växte. Kanske tösen hade blivit dålig och vi skulle förlora henne?!

Nästa morgon åt jag frukost och hoppades på att tösen skulle vakna och bli pigg av det. Det var en lång väntan på henne men till slut kom lite sparkar och hicka. Men sparkarna var inte så som dom brukade vara på morgonen. Vi var fortfarande jätteoroliga för tösen så jag ringde barnmorskan och berättade att tösen är ovanligt lugn. Fick tid direkt för att komma dit. Paniken steg desto närmare mödravårdscentralen jag kom! Tänk om tösen håller på och dör!

Barnmorskan tog ett ultraljud på en gång för att se om tösen mådde bra. Där låg hon, helt oskyldig till allt ståhej och sprattlade runt och hade det mysigt :) Vilken lättnad! Hon låg på sidan och enligt barnmorskan är det anledningen till varför jag inte kände av henne på samma sätt som förut.

Att få se tösen må bra var otroligt skönt. All oro och hemska tankar försvann. Vi hade redan flera dagar innan planerat att åka iväg och köpa en barnvagn åt tösen och kanske lite kläder. Det gjorde vi också :) Vi köpte en Brio kombi ´04. Färgen heter 113 och är röd-svart. Vi är jättenöjda med vagnen och hoppas att vår lilla dotter kommer att trivas i den.

Nu har det gått tjugofem fulla veckor och några dagar av graviditeten. Känns skönt att vi har kommit såhär långt utan några som helst problem alls. Tösen är så pigg hela tiden. Hon snurrar runt och sparkar, kanske åker hon karusell? Vilken liten sötnos hon är tösen våran :)

Längtan efter tösen är stor. Tiden går, månaderna går. Magen växer med tiden. Vi hoppas att tiden går fort så att vi får snart hålla vår dotter i våra famn. För varje spark som tösen ger njuter jag. Min famn längtar efter vår dotter.

Vi njuter i fulla drag av tösen i magen, Leif brukar lägga sin hand på min mage och känna hennes sparkar. Han pussar magen och pratar till tösen, hon svarar med lite sparkar.

Med tjugosex fulla veckor gjordes ett tillväxt ultraljud. Tösen hade normal hjärtaktivitet och hon låg med sätet nedåt. Mängden fostervatten uppskattades till en liter. Normalt är allt mellan en halv liter ända upp till två liter. Vår lilla dotters vikt uppskattades till 1123 gram.

Vi hade tid för ultraljudet tidigt på morgonen, tösen och jag brukar ha sovmorgon varje morgon i vanliga fall så idag märktes hur morgontrött vår dotter är. Tösen visade lite av sin temperament till barnmorskan som gjorde ultraljudet. När barnmorskan la ultraljuds grejen på magen så såg man tösen vifta mot den med armen, hon försökte vifta bort den och vände sig ifrån. Detta gjorde hon om och om igen. Jätteirriterad verkade hon vara när hon blev störd så tidigt på morgonen. En gång siktade hon in och gav en värsta spark på ultraljuds grejen, barnmorskan kände av sparken! Lilla busiga tösen våran :) Nästa gång ska vi på ultraljud i slutet av april och då har vi fått en eftermiddags tid istället för då brukar dom tycka att tösen är trevligare. Vilken tös vi har! Liten men tuff.

Nu har vi kommit fram till vecka trettio. Så spännande! Drömmer om tösen ibland, hur hon ser ut och så. Vad vi längtar efter henne! Tösen verkar gilla bananer jättemycket eftersom hon blir så väldigt pigg varje gång efter att jag har ätit banan. Vi njuter och njuter av hennes sparkar som blir starkare och starkare desto länge i graviditeten vi kommer. Det är så underbart och se min mage hoppa när tösen håller på och möblerar om i magen och sparkar med sina små fötter. Vi kan ligga hur länge som helst i sängen och bara njuta av hennes bus. Vår lilla dotter ger oss så otroligt mycket glädje. Vi pratar om hur hon kanske ser ut, vem hon liknar, vad hon gör i magen och sånt :) Vi älskar henne så otroligt mycket redan.

Med trettio fulla veckor var det dags för fler besök på sjukhuset. Dagen började med ett besök på förlossnings avdelningen. Lite förberedelse inför den kommande förlossningen. Vi var nervösa inför besöket men samtidigt kände vi att det kanske gör oss gott att bli av med alla funderingar som vi har haft innan.

Allt gick bra. Besöket gjorde oss gott. Nu är vi inte rädda längre för den dagen när vi ska åka in till förlossningen och tösen vill komma ut i den friska luften.

Efter besöket på förlossningen hade vi tid till tillväxt ultraljud. Vad vi såg framemot och se tösen igen!

Dagens diagnos blev normal hjärtaktivitet. Normal mängd fostervatten. Magsäcken var fylld. Navelsträngens och moderkakans flöde var normalt. Tösen låg med huvudet nedåt. Vi kunde se hennes njurar väldigt tydligt. Det tyckte vi var jättehäftigt. Barnmorskan som utförde ultraljudet gav oss ännu en gång bekräftelse på att tösen är en flicka och inget annat :) Tösens vikt uppskattades till 1705 gram. Nästa tillväxt ultraljud görs om tre veckor. Vi längtar redan!

Vi fick en ny ultraljuds bild på våran lilla dotter. Hennes ansikte i profil. Lilla flickan busar runt i min mage väldigt mycket. Ofta önskar vi att magen var genomskinlig så vi kunde se alla hennes bus och möblerande i magen.

Det är så underbart med ultraljud! Tack och lov att dom har uppfunnit dessa fantastiska apparater som gör att vi kan smygtitta på bebisarna långt innan dom tittar ut.

Efter ultraljuds undersökningen hade vi tid på special mödravården. Vi fick veta att vi har en garanterad plats på våran förlossning. Det känns skönt och veta att vi blir inte hänvisade vidare utan nu vet vi för säkert var tösen kommer och födas. 

Vi längtar efter tösen så otroligt mycket! Vi är så glada över att hon växer och mår bra. Hon är väldigt vild i magen. Hennes sparkar och rörelser har blivit så mycket starkare på sistone och jag känner tydligt när hon vänder på sig.

Jag har haft en tanke dom senaste veckorna som jag inte kan släppa. En kväll för ett tag sen när jag och Leif kramades och kollade på film så kom jag plötsligt på att tösen är ju helt ensam! Självklart har ju hon oss som smeker, klappar, pratar med magen och försöker ge så mycket kärlek som det går för henne när hon simmar runt i magen, men vi kan ju inte krama henne. Hon är jätteduktig som växer, utvecklas, blir starkare och kämpar på hela tiden där inne helt ensam. Vi är jättestolta över tösen. Men hon är därinne i min mage i månader utan någon fysisk kontakt med omvärlden. Om man tänker på sig själv så skulle man må jättedåligt utan kramar och närhet. Visserligen är det såhär som naturen fungerar, vi är ensamma i magen och lider inte av det. Men för mig känns det jobbigt när jag inte kan ge tösen all den kärlek som jag skulle vilja. Jag längtar efter henne så otroligt mycket. Kanske har jag bara för mycket mammakärlek att ge? Jag vet inte hur jag ska kunna skicka in lite av min kärlek till tösen. Hon är så vild och busig :) Vi längtar otroligt mycket efter henne. Att få se lilla flickan som bor i min mage. Få se dom små fötter och ben som har sparkat i magen.  Få se dom pyttesmå fingrarna som har kittlat mig i månader. Vår dotter, vår älskade Tindra.

Idag var jag på ett vanligt besök hos barnmorskan. Nu är jag i vecka trettiotvå. Magen växer som det ska. Barnmorskan ville göra ett ultraljud för att titta på tösen. Jag älskar ultraljud för det är så mysigt att smygtitta på vår underbara söta dotter.

Tösen låg med huvudet neråt. Vi kunde se på hennes bröstkorg att hon övade på andningen. Jättehäftigt. Sen gjorde hon några konstiga bebis övningar med sina små fingrar. Roligt och se :) Tösen är så duktig som gör sina övningar. Busig är hon också. Vår dotter är en väldigt livlig liten flicka som bor i min mage. Hon är väldigt aktiv genom dygnets alla timmar. Ibland tar hon någon lite lugnare dag för att vila upp sig, men sen är hon i farten igen och ännu busigare än förr.

Längtan efter tösen blir bara starkare och starkare desto närmare förlossningen vi kommer. Visserligen tycker vi att tiden går väldigt snabbt, men inte tillräckligt snabbt.

Nu börjas vecka trettiotre redan! Jösses vad långt vi har kommit :) Känns helt overkligt. Tiden går snabbt och längtan efter tösen bara växer och växer. Drömmer om henne på nätterna, vaknar på morgonen och ligger kvar i sängen länge för att njuta av drömmen. Tänker på framtiden. Vilken enorm lycka och få ha sin dotter i sin famn, vilken stolthet att få gå med henne i barnvagnen och visa upp henne.

Leif längtar så otroligt mycket efter tösen. Han är så stolt över att bli pappa till en liten dotter. Han dagdrömmer om att gå ut och promenera med tösen i barnvagnen. Att se henne växa upp. Få mata henne. Se hur hon reagerar när hon första gången får smaka på olika mat, när hon första gången får smaka på glass. Hennes roliga ansiktsuttryck när hon grimaserar av alla nya smaker.

Vi har packat klart tösens kasse som hon ska ta med till förlossningen. Så gulliga kläder hon har! Tänk att snart fylls dom där kläderna med en liten flicka som är vår älskade dotter. Snart blir vi fler som bor hemma hos oss. En till person, en liten busig flicka flyttar in hos oss. Och denna lilla flicka är vår alldeles egna dotter, Tindra.

Idag såg vi många nyfödda flickor. Gud vad söta dom var! Fortfarande lite röda i hyn, ostadig nacke och rosa kläder. Vår längtan efter tösen blev klart mycket större efter att ha fått se dom nyfödda med sina väldigt stolta föräldrar. Vad vi längtar! Hoppas veckorna går fort framåt och snart har vi tösen i våra famn. Vår lilla dotter är så otroligt längtad och enormt välkommen.

Vecka 35...

Med trettiosex fulla veckor kan jag verkligen säga att det börjar kännas väldigt pirrigt i magen nu när det närmar sig förlossningen. Vi har gjort i ordning hemmet för tösens ankomst. Nu väntar vi bara på dagen som tösen väljer att titta ut på. Jag är inte så nervös inför självaste förlossningen utan mest nervös för hur och när allting startar. Vi är på helspänn hela tiden.

Du är så otroligt välkommen vår älskade dotter! Vi längtar något otroligt mycket efter att få hålla dig i våra famn. Att få ge dig all den kärlek som vi har att ge och det är massor ;)

Tösen är så busig i magen dygnet runt. Trots att det börjar bli trångt för henne i magen så lugnar hon inte ner sig utan busar för fullt fortfarande :)  Magen går i vågor när hon håller på och möblerar och huserar där inne. Sparkarna är väldigt starka och magen hoppar till ordentligt när hon sparkar. Hon vänder på sig flera gånger i veckan fortfarande, ibland till och med flera gånger om dagen. Hoppas hon snart vänder sig med huvudet neråt och fixerar sig. Nu kan man säga att vi verkligen går i väntans tider. Vi bara väntar och väntar på att förlossningen ska gå igång och vi får vår efterlängtade dotter i våra famn. En spännande väntan ;)  

Vi fick en ny ultraljuds bild på våran efterlängtade dotter, ansiktet i profil. 

Längtan efter vår dotter är enorm. När vi kom hem så gjorde vi i ordning hennes fina barnvagn med lakan och allt. Känns som vi är helt redo att ta emot henne. Vi bara väntar och väntar. Det pirrar i magen jämt nuförtiden och man är på helspänn dygnet runt när man aldrig vet när förlossningen går igång. Snacka om spänning i tillvaron ;) 

Vecka 37...

I tösens kasse ska hon ha med sig sina kläder till förlossningen.