Förberedelser

De länderna vi reste genom tillhör delvis inte de allra enklaste när det gäller att skaffa visum. Ingen av oss hade rest i Centralasien förut, så det gällde att samla information om länderna och senare sätta igång byråkratin. För 5 länder (Iran, Turkmenistan, Uzbekistan, Kazakstan och Ryssland) behövde vi visum, varav tre inte har ambassader eller konsulat i Sverige. Att få information om visumbestämmelserna från officiellt håll visade sig vara besvärligt, svar på E-post och Fax kom i stort sett aldrig. Vissa ambassader i Berlin har dyra betalnummer som inte går att ringa från utomlands, och upplysningar man får därifrån är ibland hårresande nonsens.

Iran var delvis lite krånglig. Det var svårt att veta vad som gäller när man vill resa ditt som individualturist, ofta verkar det vara ganska godtyckliga bedömningar av konsulaten. Dessvärre tar ambassaden på Stockholm-Lidingö emot visumansökan tidigast en månad före avresa; det fick vi veta efter att ha varit där tre månader innan den ursprungligen planerade avresan - då fick vi dra därifrån med tomma händer. Om man inte är från Israel, USA eller Storbritannien brukar det dock gå som individualturist, fast så riktigt säker kan man inte vara i förväg. Därför är det en bra idé att kontakta ett iranskt reseföretag som kan ordna visumgodkännelse från utrikesdepartementet i Teheran i förväg - det går utmärkt utan att man behöver boka något program. Sedan får man ett referensnummer som man anger på sin visumansökan. Sedan får man sitt visum hos den önskade ambassaden utan större svårigheter.
När vi besökte ambassaden och visade upp våran inbjudan och de övriga dokumenten började konsulärtjänstemannen ställa många frågor om inbjudandet. Varifrån vi hade fått den, hur vi hade kommit i kontakt med reseföretaget, hur mycket det hade kostad, och så vidare... vi undrade redan om något inte var i sin ordning med inbjudandet, när tjänstemannen slutligen sa: "Nästa gång, ta kontakt med oss först. Ni behöver nämligen inget inbjudan."

Turkmenistan är det mest restriktiva av länderna när det gäller utfärdande av turistvisa. Där tillåts sedan en tid sedan inte längre individuell turism. Man måste ha en godkänd guide med sig och bestämma ett program i förväg, annars får man inget turistvisum. Det enda alternativet är att bara genomkorsar landet med transitvisum, dock får man då inte avvika från den direkta vägen. Vi hittade en specialiserad researrangör som kan ordna Turkmenistan-resor med skräddarsytt program, så att det inte blev så hemsk "paketresa-känsla". Byråkratin tar några veckor tid, eftersom det gällde att få godkännelser från turkmeniska utrikesdepartementet i Aschgabat. Det fungerar dock bra, bara att man har en researrangör som vet hur det fungerar. Sedan var det inga svårigheter att få visumen.

Uzbekistan har öppnad upp sig för turister och avskaffat inbjudankravet för medborgare av många länder, dock officiellt inte för svenskar. Vid ett besök hos Uzbekistans ambassad i Berlin gick det dock bra utan inbjudan för båda Till (som är tysk medborgare) och Bengt (svensk).

Kazakstan avskaffade inbjudantvånget för de flesta europeiska länderna i februari 2004, men då hade vi redan skaffat inbjudan för 30 $ per skalle från ett reseföretag och själva visumen drygt en vecka innan...

Ryssland kräver fortfarande inbjudan, dock kan en del resebyråer fixa inbjudan utan att man behöver boka några arrangemang. De kan också lämna visumansökningarna till den ryska ambassaden i Stockholm, om man inte låter de fixa det måste man gå dit själv och stå länge i kön, så det är värt några hundralappar extra.