I blixtljus blir allting bra

En del av mitt jobb består av att plåta de prylar jag testar. Egentligen inget som krävs av en skribent men jag såg tidigt hur fotograferande ändå blev något som berörde mig. Dels fick börja skriva bildmanus eftersom jag tänker i termer av artikel där allt samverkar. Hos mig är det inte ”Min text. Era bilder” utan raka motsatsen. Dels blev det alltid tjafs med logistiken när fotografen behövde prylarna samtidigt som jag jobbade för fullt.

Så jag bestämde mig för att göra detta själv och köpte en digital systemkamera 2004. Sedan vara det bara att lära sig slutare, bländare och brännvidd. Enkelt. Det svåra är inte kameran utan ljussättningen. Det kan ta timmar att få ljuset dit man vill och eftersom jag kör ifrån vardagsrummet utan assistent växer man till slut en tredje arm. Photoshop är oumbärligt.

Fotograferande är väl närmast en verksamhet som går back. Jag har investerat rejält med pengar i utrustning och spenderat mycket tid som jag aldrig fått betalt för. Men det har det varit värt. Här är ju fördelen att vara frilansare att man själv kan bestämma. Vilket företag skulle investera 150.000 kronor och tusentals timmar med att låta en skribent lära sig själv bli studiofotograf?