Snatterand Anas strepera Linné 1758

Utbredning

Snatteranden häckar sällsynt och mycket lokalt vid näringsrika vatten i Västmanland. Arten har dock häckat i samtliga naturgeografiska regioner.

Figur. Lokaler med konstaterad häckning av snatterand 1976-2010.

Numerär

Följande 10 konstaterade häckningar föreligger under perioden 1976-2010:

1984      1 ♀ + 2 pulli Asköviken i Västerås-Barkarö 29.6 (FiV 16:79).

1987      1 ♀ + 9 pulli Asköviken 4.7 (FiV 19:62; VF 47:387).

1988      6 ad. + 1 pull. 28.7 Asköviken (FiV 20:55; VF 48:389).

1989      1 ♀ + 4 pulli Oxfjärden vid Granskär i Ängsö 5.8 (FiV 21:59; VF 49:398).

1992      3 pulli Hötjärn i Grängesberg/Ljusnarsberg (FiD 26:50).

1998      1 ♀ + 10 pulli Gränasjön i Haraker 9.7 (FiV 30[2]:22).

2000      1 ♀ + 3 juv. Gränasjön 22.7 (FiV 32:61).

2004      1 ♀ + 10 pulli + 5 ad. Gränasjön 20.6 (FiV 36:107).

2005      1 ♀ + 8 1K Gränasjön 13.8 (FiV 37:97).

2006      1 ♀ + 8 1K Gränasjön 15.7 (FiV 38:94).

I övrigt uppträder snatteranden också rätt oregelbundet med stora variationer mellan åren. I slutet av 1990-talet märktes dock en markant ökning av antalet observerade snatteränder inklusive fynd under häckningstid. Som en aktuell genomsnittlig siffra föreslås 10 häckande par årligen.

Historik

L. A. Jägerskiöld (1919) presenterar en karta över snatterandens utbredning i Sverige och på denna kan en symbol med betydelsen ”Utbredning före 1898” utläsas i trakten av Västerås.

SOF (1948, s. 54) anger: ”Har troligen häckat i Vstm...”. Detta påstående grundas troligen på uppgiften ”...i Gussjön i Fläckebo socken i Västmanland sågs i augusti 1943 en snatterandhona, vilken av beteendet att döma måste ha haft kull. Enligt en bondes utsago häckade hon året innan 'på exakt samma ställe' (G. Liljeström)” (Kai Curry-Lindahl (1959-63, s. 186). I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns en skinnlagd juvenil hona från Munktorp den 19 september 1953 (Göran Frisk, in litt.). Både Bertil Walldén (1955, s. 256) och Hans Avelin (1958, s. 192) nämner, att arten anträffats vid Asköviken i Västerås-Barkarö, men utan närmare uppgifter. En anteckning i regionala rapportkommitténs arkiv gör dock gällande att den observerats där år 1951 av Bo Kumlin. I övrigt från 1950-talet nämner Göran Lundqvist (1972), att ”den sällsynta snatteranden har varit på besök vid två tillfällen” vid Östersjön i Sura. Även under 1960-talet var snatteranden en stor raritet och endast fyra fynd är kända:

1965      1 ♂ + 1 ♀ Norsa i Munktorp 2.5 (Arne Eklöw 1970).

1965      1 ♂ + 1 ♀ Asköviken 9.5 (VF 27:76).

1965      1 ♂ + 1 ♀ Gångholmen i Västerås-Barkarö 9.5 (VF 27:76).

1966      1 ♂ Asköviken 5.6 (VF 27:76).

Först från och med 1970 uppträdde snatteranden årligen i Västmanland. Det handlade nästan uteslutande om fynd under vår och höst, medan fynden under häckningstid således var mycket få:

1970      1 ♂ + 1 ♀ Norsa i Munktorp 22.5 (Arne Eklöw 1970; Arne Eklöw 1970b; VF 31:201).

1972      1 ♂ Ösby i Västerfärnebo 15.6 (VF 32:227).

1975      1 ♂ Fläcksjön i Fläckebo 16.5 (MVOF 6: 24; MVOF 7[2]:1).

1975      1 ♂ + 1 ♀ Gångholmen i Västerås-Barkarö 25.5 (MVOF 7[2]:1).

1975      1 ♂ Gussjön i Fläckebo 29.6 och 1.7 (MVOF 7[2]:1).

Flyttning och övervintring

Snatteranden flyttar bort i augusti-september och återvänder i början eller mitten av april, tidiga vårar i mars. Extremdatum är den 13 mars 2007 vid Asköviken i Västerås-Barkarö (Janne Virking, opubl.) respektive den 26 november 2000 vid Gnien i Ramnäs (Ralf Lundmark, opubl.). Något vinterfynd var inte känt förrän år 2000, då enstaka individer sågs i Fläckebo, Ramnäs och Sura 3-22 december (FiV 32:61). Därefter har följande vinterfynd gjorts:

2001      1 ♂ Magsjön i Sura 5.1 (FiV 33:62).

2001      1 ♂ + 1 ♀ Asköviken 4.12 (FiV 33:62).

2006      1 ♂ Frövifors i Näsby 1.1 (FiV 38:95).

De största ansamlingarna (minst 10 ex.) utgörs av följande:

2001      8-13 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 8.7-1.9 (Markus Rehnberg m.fl., opubl.).

2002      12 ex. Asköviken 21.9 (Markus Rehnberg m.fl., opubl.).

2003      Asköviken 22.6-18.10, som mest 24 ex. (13 ♂♂, 11 ♀♀) 4.10 (Pentti J. Tatti m.fl., opubl.).

2004      Asköviken 14.6-20.9, som mest 24 ex. 14.7 (FiV 36:107).

2005      Asköviken 27.7-16.10, som mest 18 ex. 8.10 (FiV 37:97).

2006      Asköviken 30.4-1.5, som mest 13 ex. (7 ♂♂, 6 ♀♀) 1.5 (FiV 38:95).

2006      Asköviken 25.8-13.9, som mest 15 ex. 26.8 (FiV 38:95).

2006      Sörsalbo i Västerfärnebo 21-23.5, som mest 11 ex. (7 ♂♂, 4 ♀♀) 21.5 (FiV 38:95).

2007      Asköviken 26.8-10.11, som mest 33 ex. 13.10 (FiV 39:49).

2008      Asköviken 18.8-2.11, som mest 29 ex. 5.10 (FiV 40:49).

2009      Asköviken 31.7-26.10, som mest 14 ex. 31.7 (FiV 41:66).

2010      10 ex. (2 ♂♂, 8 honf.) Asköviken 2.10 (FiV 42[2-3]:22).

2010      Norsa i Munktorp 24.9-2.10, som mest 11 ex. (3 ♂♂, 8 ♀♀) 25.9 (FiV 42[2-3]:22).

 Därutöver kan nämnas 8 ex. (4 ♂♂, 4 ♀♀) vid Svartån vid Skepplinge i Haraker den 16 april 1999 (FiV 31:102).

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen A. s. strepera.

Kommentar

Ett rapporterat fynd om 43 ex. vid Malmön i Köping den 3 augusti 2007 har underkänts för publicering (FiV 39:114).