Sädgås Anser fabalis (Latham 1787)

Förekomst

Ett omfattande sträck berör större delen av landskapet såväl vår som höst. Sedan slutet av 1980-talet har gässen rastat i allt högre utsträckning, särskilt i södra och östra Västmanlands slättbygder. Den ökande trenden bröts dock abrupt i och med den osedvanligt kalla och sena våren 1996.

Historik

Olof Grau (1754, s. 41) nämner kort i sin beskrivning av Västmanlands län, att ”Tranor, Swanor och Willgäss låta ofta här se sig wid deras fram- och återflyttning emellan de södre och norre orterne”. Sannolikt avses med ”Willgäss” denna art. I historisk tid nämner Johan Fischerström (1785) en gåsart; ”Vildgåsen (A. Anser) som endast under sträcktiden hvilar i stort sälskap på fälten vid Mälaren, och ehuru skygg kan skjutas för skylt eller skjuthäst, när desse foglar äro tröttflugne”. Uppgiften kan naturligtvis gälla såväl sädgås som grågås Anser anser. Lägg märke till att sädgåsen vid den tiden ännu inte var urskild som egen art. Av en jaktjournal, förd av brukspatron Wilhelm Hisinger, Skinnskatteberg, åren 1794-1823, framgår att en ”Vildgås” sköts år 1800 (SJNT 46:73-74).

Beträffande Örebro län, skriver Carl Rudolf Sundström (1868, s. 23), att sädgåsen är ”mycket talrik höst och vår”. I Arboga skolors fågelsamling finns en sädgås; ”Westml. Kungs Barkarö 1862 Hr. Handl. A. G. Widegren” (Ulf Eriksson 1985) och en individ finns också i Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar: ”Sädgås. Anser segetum. Västerås. april 1871” (nr. D 35). C. J. Sundevall & J. G. H. Kinberg (1856-86, s. 1259-1260) rapporterar två kollekter från Västmanland: ”Hona, gammal, Köping, död i Stockholm d. 18 juli 1882); ”Hona, gammal, i ruggning, Köping, död i Stockh. d. 23 sept. 1882.”. Signaturen ”J. W. L.” skildrar följande, en höstdag 1874 vid Kvicksund i Rytterne: ”De vildgåsflockar, (nästan alltid sädgåsen, A. segetum), man om höstarne brukar se flyga fram, bestå vanligen af 8 till 30 foglar. Är det en 8-10 stycken, så har man för sig en familj, i annat fall två eller tre. Såsom något ovanligt vill jag derför nämna att jag den 14 sistlidna oktober på eftermiddagen, i trakten af Qvicksund (nordvestra Södermanland), såg en vildgåsskara af icke mindre än 80 foglar sträcka fram genom rymden. Jag var i tillfälle att temligen noga räkna dem, ty de flögo rätt öfver mig och ej särdeles högt – naturligtvis dock så pass högt att jag ej kunde tänka på att nå dem med mina rapphönshagel – samt på en enda ofantlig, något bruten linje.” (SJNT 13:38). K. V. Ossian Dahlgren (1950, s. 30) berättar från Saladamm i Sala kring år 1900 att ”Vildgäss och ovanliga andarter hälsade också på och fyllde krävan, innan de fortsatte sin färd”. Från Järlemossen i Ervalla nämner Adrian Giöbel (1904), att ”Vildgåsen och svanen komma mycket senare på hösten [än tranan], och deras stråt är oftare mera rak.”. Enligt redovisningar av ”fäldt matnyttigt vildt” 1914-17, fälldes inte en enda ”vildgås” i vare sig Örebro eller Västmanlands län (SJT 53:184-185; SJT 56:142-143). Enligt anonyma anteckningar i Västerås stadsarkiv, sannolikt förda av O. M. Floderus på 1920-talet, föreligger följande uppgift från Kärrbo: ”En ♀ skjuten under flyttning vid Aggarön 1926 Gustaf Nilsson”.

Höst- och vårflyttande sädgäss i Västmanland är således en företeelse som torde ha minst några hundra år på nacken. Per Olsson (1974) sammanställde uppgifter om sträckande sädgäss i Västmanland under åren 1970-74 och drog bl.a. följande slutsatser: sträckriktningen är utpräglat nordnordostlig, sträcket kulminerar sista aprilveckan eller första dagarna i maj samt minst 1 000 sädgäss passerar Västmanland varje vår. Notabla dagssummor före 1976 är följande:

1975      750 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 27.4 (MVOF 7[2]:2).

1975      1 159 ex. Gnien i Ramnäs 27.4 (MVOF 7[2]:2).

1975      1 000 ex. Gnien 4.10 (MVOF 6:39).

Före 1976 rastade sädgäss i obetydlig omfattning i Västmanland. Enligt Per Olsson (1974) rastade dock 50-100 sädgäss årligen på vårarna vid Nötmyran i Västerfärnebo. Ett annat undantag i sammanhanget utgjorde upp till ca 185 ex., som ett par höstveckor 1973 rastade vid Asköviken i Västerås-Barkarö (Lars Lindell 1974d). Tre sommarfynd (juni-juli) är kända före 1976:

1958      1 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 15.6 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1970      1 ex. Norsa i Munktorp ult.6 (Arne Eklöw 1970).

1971      2 ex. översomrade vid Västersjön i Sura (Thomas Forsberg & Hans Karlström 1972).

Något vinterfynd (december-februari) före 1976 är inte känt.

Flyttning och övervintring

Höstflyttningen är oregelbunden i såväl tid som omfattning. Detta är möjligen en effekt av att sädgässen då rastar i betydligt mindre utsträckning än på våren. De bästa sträckdagarna på hösten infaller vanligen i slutet av september eller i början av oktober:

1992      1 600 ex. Fännsätra i Ramsberg 28.9 (Mikael Hake, opubl.).

1999      800 ex. Strömsholm i Kolbäck 23.9 (FiV 31:99).

1999      1 000 ex. Viby i Arboga 23.9 (FiV 31:99).

1999      600 str. Sjölunda i Arboga 3.10 (FiV 31:99).

2001      700 str. Krutkällarn i Munktorp 6.10 (FiV 33:58).

2002      600 str. Skäret i Björskog 19.9 (FiV 34:95).

2003      507 str. (SV) Rallsta i Berg 20.9 (FiV 35:90).

2003      600 str. (SV) Malmön i Köping 20.9 (FiV 35:90).

2006      623 str. (SV) Snickarberget, Sura, 29.9 (FiV 38:88).

2006      1 450 str. (SV) Björskog 8.10 (FiV 38:88).

2006      1 800 str. (SV) Björskog 9.10 (FiV 38:88).

2007      1 253 str. (S) Snickarberget i Sura 30.9 (FiV 39:43).

Beroende på vädret anländer de första sädgässen till rastplatser i södra och östra Västmanland i slutet av februari eller i mars. Under perioden 1976-2007 föreligger februarifynd från åren 1990, 1992, 1995, 1997-98, 2000 och 2002, en företeelse som alltså tenderar att bli allt vanligare. Tidigaste ankomstdatum är den 7 februari 2002 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.). De rastande flockarnas storlek kulminerar i mars eller i början av april. De allra viktigaste rastområdena är Bocksjön i Tillberga/Tortuna, där som mest 2 350 ex. rastade den 15 mars 1992 (FiV 24:86-87), Skråmsta i Haraker, som mest 2 500 ex. den 29 mars 2005 (FiV 37:91), samt svartåområdet i Fläckebo/Västerfärnebo, som mest 1 670 ex. den 20 mars 2002 (FiV 34:95).

De högsta dagssummorna av sträckande sädgäss på våren under perioden 1976-2007 är följande:

1977      720 ex. Fläcksjön i Fläckebo 29.4 (MVOF 9:43).

1980      728 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 1.5 (FiV 12:66).

1980      509 ex. Ridön i Västerås-Barkarö 1.5 (FiV 12:66).

1986      852 ex. Hällsjön i Fläckebo/Haraker 4.5 (FiV 18:61).

1990      620 ex. Asköviken 16.4 (FiV 22:97).

1990      731 ex. Gnien i Ramnäs 22.4 (FiV 22:97).

2002      504 ex. Finnåkerssjön i Fellingsbro 21.4 (Sven Larsson, opubl.).

2004      531 ex. Lisjö i Sura 18.3 (FiV 36:104).

2005      900 ex. Norsa i Munktorp 26.3 (FiV 37:92).

I takt med att antalet rastande sädgäss har ökat i omfattning har det alltså blivit allt glesare mellan de riktigt goda sträckdagarna på våren.

Sommarfynd (juni-juli) görs mycket sällan, men med en något ökad frekvens på senare år. Följande är kända under perioden 1976-2007:

1991      1 ex. Sjömosjön i Fellingsbro 31.5-1.6 (Thomas Ewerlid m.fl., opubl.).

1993      1 ex. Kraftvärmeverket i Västerås-Lundby 17.7 (FiV 25:68).

1996      1 ex. Fläcksjön i Fläckebo 6.6 (FiV 28:125).

1997      2 ex. Fläcksjön 1.6 (FiV 29:121).

1999      ca 10 ex. Älghagen i Kungs Barkarö 23.7 (FiV 31:99).

2000      1 ad. Gnien i Ramnäs 4-9.7 (FiV 32:58).

2001      1 ex. Gammelbo i Ramsberg 1.6 (FiV 33:58).

2001      2-4 ex. Sjölunda i Arboga 23.6-11.8 (FiV 33:58).

2007      1 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 1.6-4.7 (FiV 39:43).

År 2007 gjordes de första kända fynden någonsin i januari månad: 8 ex. Strömsholm i Kolbäck 1-17.1; 1 ex. Sjömosjön i Fellingsbro 1-13.1 (FiV 39:43). Fynd i december har gjorts åren 1982, 1984, 1986-87 samt 2000, 2001, 2006 och 2007. Följande decemberfynd är kända under perioden 1976-2007, år 2000 undantaget, se nedan:

1982      1 r. Nadden i Ramnäs 5.12 och 17.12 (Sören Larsson & Tom Sävström, opubl.).

1984      1 ex. Sjömosjön i Fellingsbro 1-2.12 (Magnus Köpman m.fl., opubl.).

1984      26 r. Sörsalbo i Västerfärnebo 7.12 (FiV 16:77).

1984      2 r. Fläcksjön i Fläckebo 28.12 (FiV 16:77).

1986      3 ex. Sjömosjön 2.12 (Magnus Köpman, opubl.).

1987      88 r. Ängsö 1-6.12 (Martin Green m.fl., opubl.).

2001      2 ex. Ervallaängarna i Ervalla 10.12 (FiV 33:58).

2001      1 str. (S) Norrsjön i Sura 15.12 (FiV 33:58).

2006      2 ex. Lagårdssjön och Strömsvik i Kolbäck 17-28.12 (FiV 38:88).

2006      70 r. Sjömosjön i Fellingsbro 24.12 (FiV 38:88). 10 ex. Sjömosjön 25.12 (FiV 38:88).

2007      1 ex. Asköviken i Dingtuna 9-13.12 (FiV 39:43).

2007      5 ex. Lagårdssjön i Kolbäck 2-28.12 (FiV 39:43).

Efter den milda hösten 2000 gjordes decemberfynd av sädgås på åtta lokaler, som senast den 21 december vid Ösby i Västerfärnebo (Krister Ekman, opubl.), och som mest 33 ex. vid Hällby i Västerfärnebo den 12 december (Karl-Gunnar Källebrink, opubl.).

Minst tio olika sädgäss, halsringmärkta på häckningsplats i norra Finland, har avlästs vid ett eller flera tillfällen i Västmanland under åren 1990-97. De var märkta som ruggande adulta fåglar i sex fall och som ungar i övriga fall. Samtliga avläsningar har gjorts på våren. Flertalet av dessa individer har avlästs även vintertid i Skåne (Leif Nilsson, in litt.). Enligt Leif Nilsson & Matti K. Pirkola (1991) är Skåne ett viktigt vinterområde för sädgäss från Finland och som alltså i viss utsträckning passerar Västmanland, i vart fall på vårsträcket. I några fall har en individ avlästs flera gånger inom samma område och som längst stannade en sädgås, en treåring, vid Västerfärnebo i minst sex veckor, 26 februari – 7 april 1990 (Leif Nilsson, in litt.). En ringmärkt unge som utplanterades vid Färila i Hälsingland den 10 juli 1986, sköts (!) vid Fantebosjön i Skinnskatteberg den 13 september 1986 (RC/Å 1986:3:14).

Rasförhållanden

Arten är i huvudsak företrädd av nominatrasen A. f. fabalis. Sädgäss uppvisande rasens A. f. rossicus Buturlin 1933 (”tundrasädgås”) karaktärer, har rapporterats vid 54 tillfällen 1996-2007, merparten på våren: