Kärrsnäppa Calidris alpina (Linné 1758)

Förekomst

Kärrsnäppan uppträder regelbundet som genomflyttare i Västmanland. Under sommar och höst är den tämligen allmän, medan den är mer sparsam på våren. Antalen varierar stort både inom och mellan år, men under perioden 1986-2006 finns ingen tydlig trend. År med exceptionellt rikligt uppträdande var 1992, 1998, 1999, 2000 och 2001. Oftast ses den som rastande, men emellanåt noteras också sträckande fåglar. Några indikationer på häckning i Västmanland föreligger inte.

Historik

Även om det inte är direkt osannolikt att kärrsnäppan tidigare häckade inom landskapets gränser, finns inget belägg för det. I Einar Lönnbergs (1929) översikt över förekomsten av kärrsnäppa i Sverige nämns endast att den kan förekomma vid Mälaren, men sällsynt: ”Sie mag auch am Mälarsee vorkommen, aber selten.”. Intressantare är då den karta över kända häckningslokaler som presenteras i samma översikt. Kartan synes omsorgsfullt gjord (Tommy Tyrberg, in litt.) och vid Västerås finns en förekomst av rasen C. a. schinzii finns markerad.

Carl Rudolf Sundström (1868, s. 21) skriver följande angående kärrsnäppan i Örebro län; ”är, enligt Herr Löwenhjelm, ej så sällsynt under flyttningen”. Från 1900-talets början refererar Matts Floderus (1925): ”Skjuten i Köpingstrakten i aug. och sept. (mest ungfåglar); 1 ex. skjutet i Västeråstrakten okt. 1923”. Den sistnämnda återfinns i Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar (nr. C 43): ”♀ juv. Västerås, Johannisbg. [Västerås-Lundby] okt. 1923. R. Tenow.”. Från Köping rapporterades vid ungefär samma tidpunkt, att ”...i aug o sept ses Tringa minuta, subarquata, alpina, islandica, mest ungfåglar då å då någon gammal.” (ur brev från konservator Edvard Råberg, Köping, den 11 juni 1923, till lektor O. M. Floderus).

Vid Hässlösundet i Irsta/Västerås uppträdde kärrsnäppan regelbundet under höststräcket från 1930-talet och fram till 1945 (Bengt H. Girell 1958) och vid Asköviken var den årsviss (Bertil Walldén 1955, s. 255). Exempelvis noterade Hans Avelin (1958) arten där den 2 augusti 1940. Vid den s.k. Tippen vid Östersjön i Sura noterades kärrsnäppa ”allt som oftast” under 1950-talet (Harald Wedérus 1958) och upp till 15 ex. kunde noteras samtidigt (Göran Lundqvist 1972). Vid Ångsjön i Irsta/Kärrbo rastade 35 kärrsnäppor den 26 augusti 1952 (Bo Kumlin, muntl.). Därtill berättade Greta Carlstedt-Pihl (1960), att ”Enstaka exemplar av kärrsnäppan har jag sett vid Halvtron nära Brudgumtorp.”.

Därefter, fram till 1970-talets mitt, föreligger åtskilliga uppgifter, varav följande iakttagelser bör nämnas. Vid Köpingsåns utlopp i Mälaren i Köping ”med där befintliga dybankar” iakttogs 30 kärrsnäppor den 24 juli 1958 (VF 21:318). Bo Wallin (1970) noterade 10 ex. den 4 september och 15 ex. den 15 september 1970 vid Lagårdssjön i Kolbäck. Thomas Forsberg & Hans Karlström (1972) nämner att flockar på upp till 40 ex. har observerats vid Västersjön i Sura.

Den 22 maj 1973 rastade mycket stora ansamlingar av kärrsnäppa på några lokaler i östra Västmanland; ca 300 ex. vid Gorgen i Västerfärnebo, 125 ex. vid Storsjön i Möklinta samt ”några 100-flockar” vid Gussjön och Fläcksjön, sammanlagt uppskattningsvis närmare 700 individer (Stefan Björklund 1973g; VF 33:250). Hösten 1973 rastade upp till 300 ex. vid Nötmyran i Västerfärnebo (VF 33:250). Hösten 1975 bokfördes sammanlagt 135 flyttande kärrsnäppor vid Gnien i Ramnäs (Sören Larsson 1975b). I övrigt har kärrsnäppan noterats i större antal (minst 50 ex.) vid Orrleken i Grängesberg, där 63 ex. noterades den 28 juli 1970 (Kjell Bylin 1975, s. 335) respektive vid Hötjärn i Grängesberg/Ljusnarsberg med 53 ex. den 24 augusti 1975 (MDOF 9[1]:29).

Flyttning och övervintring

Sommaren 1976 var mycket nederbördsfattig i Västmanland, vilket bl.a. innebar att sjöbottnar blottlades på flera håll. Dessa utgjorde goda rastplatser för vadare och två studier har publicerats. Vid Österhammarssjön i Fellingsbro räknades vadare vid 47 tillfällen under tidsperioden 17 juli – 12 september och under dessa dagar noterades kärrsnäppor i genomsnitt varannan gång, och som mest sågs 80 ex. den 11 september (Jan-Erik Malmstigen 1977). Motsvarande studier samma år vid Findlaviken i Arboga gav, vid 17 observationstillfällen 24 juli – 7 oktober, tio noteringar med kärrsnäppa, som mest 50 ex. den 16 september (Ulf Eriksson 1977).

Kärrsnäppans höstflyttning är utdragen och äger rum från och med början av juli fram till början av oktober. Större (minst 50 ex.) ansamlingar har noterats under såväl högsommar som höst:

1984      60 ex. Fläcksjön i Fläckebo 16.9 (FiV 16:87-88).

1987      71 ex. Hötjärn i Grängesberg/Ljusnarsberg 27.7 (FiD 21:77).

1987      133 ex. Hötjärn 2.8 (FiD 21:77).

1988      60 ex. Hötjärn 22.9 (FiD 22:60).

1988      71 ex. Hötjärn 4.10 (FiD 22:60).

1988      56 ex. Hötjärn 7-8.10 (FiD 22:60).

1989      51 ex. Hötjärn 24.8 (FiD 23:65).

1989      >110 ex. Hötjärn 19.9 (FiD 23:65).

1990      130 ex. Hötjärn 1.9 (FiD 24:70).

1990      60 ex. Hötjärn 2.9 (FiD 24:70).

1991      55 ex. Hötjärn 25.9 (FiD 25:62).

1992      63 ex. Hötjärn 14.7 (FiD 26:63).

1992      82 ex. Hötjärn 18.7 (FiD 26:63).

1992      57-65 ex. Gnien i Ramnäs 20-22.7 (FiV 24:102; Anders Frohm & Sören Larsson, opubl.).

1997      50 str. Fagersta i Västanfors 31.8 (Roland Narfström, opubl.).

1998      150 ad. Gnien 7.7 (FiV 30[2]:36).

1998      >130 ex Hötjärn 7.7 (FiD 32:59).

1999      58 ad. Gnien 21.7 (FiV 31:117).

1999      76 ex. Gnien 24.9 (FiV 31:117).

2000      Gnien, Ramnäs, 19.7-13.9, som mest 125 ex., varav 6 ad., 8.9 (FiV 32:78).

2000      Lisjö ängar, Sura, 20.7-9.9, som mest 140 ex. 20.7 (FiV 32:78).

2000      Finnåkerssjön, Fellingsbro, 20.7-26.8, som mest 155 ex. 20.8 (FiV 32:78).

2001      Gnien 18-19.7, som mest 98 ex. 18.7 (FiV 33:79).

2002      90 str. (S) Åsbosjön i Nora 23.7 (FiV 34:106).

De på året senaste kända observationerna utgörs av dels 2 ex. vid Hötjärn i Grängesberg/Ljusnarsberg den 25 oktober 1987 (FiD 21:77), dels en funnen död vid Fänsäter i Ramsberg den 31 oktober 1994 (Mikael Hake, opubl.). Under vårflyttningen är kärrsnäppan betydligt mer fåtalig och oregelbunden. Under vissa förhållanden kan emellanåt ett rikligt sträck förnimmas, särskilt i månadsskiftet maj-juni, då stora ansamlingar ibland noterats:

1984      50 ex. Asköviken 1.6 (FiV 16:87-88).

1985      100 ex. Gorgen vid Hällby i Västerfärnebo 26.5 (FiV 17:67).

1989      82 ex. Hötjärn 31.5 (FiD 23:65).

1995      >50 str. (N) Hötjärn 8.6 (FiD 29:68).

Före maj månad är kärrsnäppan mycket sällsynt och endast tre fynd är kända:

1984      2 ex. Sörängarna i Lindes 13.4 (FiV 16:87-88).

1998      1 ex. Lisjö i Sura 21.4 (Mikael Leppälampi, opubl.).

2002      1 str. (N) Backgården i Västanfors 30.4 (FiV 34:106).

Rasförhållanden

Arten är i Sverige företrädd av två raser. Nominatrasen C. a. alpina häckar närmast i Härjedalen medan rasen C. a. schinzii (C. L. Brehm 1822) häckar i södra och mellersta Sverige, närmast lokalt i Uppland. De flesta, för att inte säga alla, kärrsnäppor i Västmanland torde tillhöra nominatrasen – något fynd av rasen C. a. schinzii har aldrig uppgivits från Västmanland.