Grågås Anser anser (Linné 1758)
Utbredning
Grågåsen häckar tämligen allmänt i Mälarområdet. Sedan mitten av 1980-talet häckar den också sparsamt vid vissa vegetationsrika sjöar i Skogslåglandet.
Numerär
Häckningsförekomsten synes vara i hög grad koncentrerad till ett fåtal lokaler. Vid Findlaviken i Arboga har som mest 21 ungkullar noterats år 1999 (FiV 31:100) och 2004 (FiV 36:105). Höga koncentrationer finns också vid några lokaler vid Mälaren, såsom Asköviken med 38 kullar 2002 (Markus Rehnberg, opubl.), Stavsholmsviken i Rytterne med 13 kullar 1994 (FiV 26:111), Barkaröviken i Kungs Barkarö med 5 kullar både 1998 (FiV 30[2]:20) och 2000 (Börje Wennerström, opubl.), samt Kungsudden i Kungs Barkarö med 7 kullar 2003 (Börje Wennerström, opubl.). Observationer av ungkullar återspeglar naturligtvis bara de lyckade häckningsförsöken. Utöver de nyssnämnda lokalerna finns en gles förekomst i övriga delar av såväl Mälaren som Hjälmaren liksom vid kanske ett tjugotal sjöar i övrigt. Förslagsvis fanns i slutet av 1990-talet 200 par vid Mälaren, 50 par vid Hjälmaren samt 50 par i övriga Västmanland, inalles 300 par. Detta skulle bl.a. innebära att i genomsnitt var tionde lyckad häckning upptäcks och rapporteras.
Historik
Subfossila (ca 700-900 e. Kr.) lämningar av grågås föreligger från utgrävning av människograv från vikingatid vid Tuna i Västerås (Elisabeth Iregren 1983).
I historisk tid nämner Johan Fischerström (1785) en gåsart; ”Vildgåsen (A. Anser) som endast under sträcktiden hvilar i stort sälskap på fälten vid Mälaren, och ehuru skygg kan skjutas för skylt eller skjuthäst, när desse foglar äro tröttflugne” (Johan Fischerström 1785). Uppgiften kan naturligtvis också gälla sädgås Anser fabalis. Carl Rudolf Sundström (1868, s. 24) ansåg grågåsen vara ”under flyttningen allmän” i Örebro län.
Därefter saknas uppgifter i litteraturen tills Bertil Walldén (1955, s. 164) rapporterade ”häckförsök” 1953 vid Frövisjön i Skultuna. Dessa fåglars ursprung var dock inte spontant, utan de härstammade från fågelparken vid Djäkneberget i Västerås (Bertil Walldén 1955). Gunnar Ekberg (1959) berättar även om ”att avkomman till den i ett kanadagåsbo på Djäkneberget kläckte grågåshannen som vid mogen ålder äktade en kanadagås, besökt sin faders födelseplats flera gånger i vår och att en av dem avlade en kort visit där den 14 maj.” Möjligen var det detta omaka par tillsammans med fyra ungar, som Hans Borg (1962) iakttog vid Skanssjön i Hallstahammar 24-26 september 1961. En observation av 22 sträckande grågäss vid Asköviken den 9 oktober 1955 publicerades såsom det första fyndet i Västmanland (Rolf Kumlin & Bo Kumlin 1956), vilket understryker att spontant uppträdande grågäss var en stor sällsynthet vid den tiden. Något förvånande dyker därför uppgiften i SOF (1962, s. 33) upp: ”Häckar sparsamt-sällsynt... ...vid invatten i... ...Vstm...”, men sannolikt åsyftades den förekomst som emanerat från utsättningar o. dyl. Samma uppgift återkom f.ö. i SOF (1970, s. 46-47).
Enligt Claes Karlsson & Sören Larsson (1976) häckade ”troligen s. k. parkfåglar” vid Frövisjön i Skultuna senast 1969. Vid Asköviken i Västerås-Barkarö betecknades grågåsen under 1960-talet som en ”strykgäst” eller ”genomflyttare”, årligen vår och höst åtminstone i slutet av detta decennium. I början av 1970-talet sågs grågåsen alltmer frekvent och mer regelbundet även på lokaler i Skogslåglandet. Häckningar konstaterades vid Frösshammarsviken i Arboga 1974 och 1975 (Ulf Eriksson 1982). Ett blandäktenskap med kanadagås Branta canadensis rapporterades från Östersjön i Sura 1975 (Sören Larsson, opubl.). Före 1976 är två större (minst 50 ex.) ansamlingar kända:
1967 ”55 ex. över Asköviken den 26.4” (VF 28:56).
1975 60 ex. Fläcksjön i Fläckebo 18.10 (MVOF 7[2]:2).
Flyttning och övervintring
Grågåsen flyttar främst i september-oktober. Milda höstar är sträcket utdraget och stora ansamlingar dröjer då kvar ett gott stycke in i november. Senaste höstnotering för ansamling (minst 50 ex.) är 60 ex. vid Sjömosjön i Fellingsbro den 17 november 2000 (FiV 32:59). Decemberfynd är ovanliga och föreligger endast från 1984, vart och ett av åren 1999-2003 samt 2005-2007. Flertalet av dessa fynd har gjorts i Fellingsbro, framför allt vid Sjömosjön. Två fall av fullbordad övervintring är kända, nämligen vid Oppboga i Fellingsbro 8 januari – 4 mars 2000 (fågeln var f.ö. ringmärkt vid Örebro i Närke den 26 juni 1987 [FiV 32:59; FFK Medd. 28:10]); 1 ex. Köping 1 januari – 28 februari 2001 (FiV 33:60).
I juni månad och några veckor framåt samlas flockar av grågäss för ruggning vid vissa lokaler. Före 1990-talet finns inga större (minst 100 ex.) ansamlingar registrerade, men därefter har sådana uppträtt regelbundet under sommarmånaderna vid Findlaviken i Arboga, som mest 750 ex. den 6 juni 2005 (FiV 37:93), samt vid Asköviken, regelbundet över 400 ex. från och med 1997, som mest 1 600 ex. den 27 augusti 2007 (FiV 39:46). Därutöver finns enstaka noteringar om minst 100 ex. sommartid från några andra lokaler (toppnotering inom parentes): Oxfjärden i Ängsö (200 ex. 13.8 2000), Grisfjärden i Ängsö (400 ex. 20.8 2007), Trådarön i Irsta (158 ex. 27.8 1996), Västerängsviken i Västerås-Barkarö (260 ex. 31.8 1999), Ridöfjärden i Västerås-Barkarö (125 ex. 3-8.8 1997), Stora Ekeby i Rytterne (140 ex. 24.7 2000), Sjöholmen i Rytterne (200 ex. 22.7 2007), Stavsholmsviken i Rytterne (145 ex. 6.8 1996), Freden i Säby (230 ex. 23.8 2004), Lindholmen i Kolbäck (400 ex. 20.8 2000), Strömsvik i Kolbäck (400 ex. 19.8 2006), Billingen i Kolbäck (250 ex. 9.8 2000 och 19.7 2002), Norsa i Munktorp (770 ex. 23.8 2007), Barkaröviken i Kungs Barkarö (350 ex. 24.7 2004), Kungsudden i Kungs Barkarö (140 ex. 10.8 2006), Gussjön i Fläckebo (105 ex. 6.8 2002), Fläcksjön i Fläckebo (300 ex. 31.8 2005), Sällingsjön i Fellingsbro (220 ex. 26.7 2005), Finnåkerssjön i Fellingsbro (345 ex. 19.8 2006), Österhammarssjön i Fellingsbro (160 ex. 24.8 2006).
Under höstmånaderna är flockarna mer spridda i östra och södra Västmanland, men de riktigt stora ansamlingarna inskränker sig till tre lokaler: Asköviken, där 1 000 ex. eller mer har inräknats höstarna 1994, 1996 samt årligen 1998-2007, som mest 3 000 ex. den 1 oktober 2005 (FiV 37:93); Barkaröviken, där minst 1 000 ex. noterats höstarna 2002-07, som mest 2 000 ex. den 3 september 2007 (FiV 39:46); Findlaviken med 1 000 ex. den 13 september 2003 (FiV 35:91). Vid Oxfjärden i Ängsö har mer än 1 000 grågäss också inräknats vid ett tillfälle: 1 400 ex. den 2 oktober 2004 (FiV 36:106).
Tidiga vårar återkommer grågåsen redan i februari. Detta var fallet 1990-93, 1995, 1998-2000 samt 2002, 2004 och 2005. Annars ses i regel de första individerna i början eller mitten av mars. Det tidigaste vårfyndet gjordes vid Asköviken den 3 februari 2003 (Niclas Lignell, opubl.). Våransamlingarna är, i likhet med höstuppträdandet, inskränkta till ett fåtal lokaler, men når inte samma nivåer som på hösten. Våransamlingar på 100 ex. eller mer har noterats på följande åtta lokaler (inom parentes anges vilka vårar samt toppnoteringen):
· Oxfjärden i Ängsö (2007; 250 ex. 9.4 2007).
· Asköviken (1992-2007; 600 ex. 2.4 2006).
· Hässlösundet i Irsta (2001-03, 2005, 2007; 215 ex. 26.3 2002).
· Ångsjön i Irsta/Kärrbo (2006; 136 ex. 4.4 2006).
· Strömsholm i Kolbäck (1995, 1999-2002, 2004-06; 250 ex. 24.3 1999 och 27.3 2005).
· Norsa i Munktorp (2003-04, 2007; 200 ex. 16.3 2004).
· Barkaröviken i Kungs Barkarö (2001, 2006; 350 ex. 16.4 2001).
· Findlaviken i Arboga (1990-92, 1994, 1996-2001, 2003-05, 2007; 400 ex. 31.5 2004).
· Storsjön i Möklinta (2005; 400 ex. 17.4 2005).
· Österhammarssjön i Fellingsbro (2003; 105 ex. 6.4 2003).
Övrigt
Hybridisering med kanadagås Branta canadensis är påvisade i tolv fall under perioden 1976-2005, först vid Bännbäck i Möklinta, där ett par med två pulli sågs den 17 juli 1976 (MVOF 8:83; Karl-Gunnar Källebrink, opubl.). Vid Lindholmen i Kolbäck sågs ett sådant omaka par den 31 mars 1990 (FiV 24:88) liksom vid Bergatorp i Västerås-Skerike 15-29 april 2000 (Markus Rehnberg, opubl.). Den 28 september 1999 sågs ett par med ungar vid Barkaröviken i Kungs Barkarö/Köping (FiV 31:100). Ett par med 2 pulli sågs vid Hovaren i Västerås den 21 maj 2004 och sannolikt samma kull vid Kraftvärmeverket i Västerås den 3 juli 2004 (FiV 36:106). Vid Lögarängen i Västerås sågs 3 årsungar 22-25 juli 2005 (FiV 37:95). Dessutom föreligger fyra rapporter från Näsby, närmare bestämt Frövifors 1997 (Erik Jansson, opubl.), Medinge 1998 (FiV 30[2]:20), Väringen 2000 (FFK Medd. 28:10) samt Ullersättersviken 2001 och 2002 (Jan-Erik Malmstigen, opubl.) och 2005 (FiV 37:95). Vuxna hybrider mellan grågås och kanadagås har rapporterats från och med 1992 och i allt större omfattning.
Två hybrider mellan grågås och bläsgås Anser albifrons rapporterades från Västerfärnebo både den 28 februari och den 4 april 1998 (FiV 30 [2]: 20). Rapporter om felpigmenterade fåglar föreligger i tre fall:
1984 1 ”albinistisk” Stora Aspen i Västanfors 12.4 (Leif Lejdelin, opubl.).
1985 1 ”albino” Turkiet i Ramnäs 17.4 (Tom Sävström, opubl.).
1993 1 ”albino” Asköviken 25.3 (Sten-Ove Sandell, opubl.).
Rasförhållanden
Arten är företrädd av nominatrasen A. a. anser.
Kommentar
Enligt Ulf Eriksson (1982) är det ”rimligt att anta att den västmanlänska förekomsten av grågås är ett resultat av utplanteringar och rymning från stadsfågeldammar.” Förekomsten skulle då ha ursprung i såväl Västerås som Örebro, liksom från andra utsättningar. Åtminstone en sådan utsättning ägde rum vid Lillsjön i Nora i juli 1973, vilket vi vet på grund av att tre av de ringmärkta ungarna sköts samma höst på Jylland i Danmark (RC/Å 1973:3:10). Ytterligare ett ringmärkningsåterfynd pekar på Örebro som ett spridningscentrum: en årsunge, märkt vid Örebro i Närke i juli 1963, återfanns död vid Onsjön i Västanfors i oktober 1970 (RC/Å 1970:30).