Bläsand Anas penelope Linné 1758

Utbredning

Bläsanden häckar sparsamt till sällsynt i Skogslåglandet och Bergslagen, sällsynt troligen också i Mälarområdet. Arten synes förekomma i ett vitt spektrum av vatten, stora som små, näringsrika som näringsfattiga.

Numerär

Under perioden 1976-2007 har antalet rapporterade häckningar, såväl säkerställda som troliga, varierat mellan noll (0) och arton (18), med en tydlig tendens till ökning under 1990-talets senare hälft. Rapporter om dunungar är mest frekventa från mitten av juni till början av juli. Vid en inventering av sjöarna i Lindesbergs kommun 1987-89 påvisades häckning vid tre sjöar, varav en var mindre än 10 hektar stor (Jan-Erik Malmstigen & Mats Andersson 1990). Sammanlagt har fynd under häckningstid gjorts på 50 lokaler i Västmanland under perioden 1976-2006. Med tanke på att arten dels är relativt svårobserverad under häckningstid, dels förekommer i stor utsträckning utanför de traditionellt välbevakade slättsjöarna, håller jag det för troligt att landskapet hyser åtminstone 50 par.

Historik

Ett äldre västmanländskt namn på arten är ”Bläsa”, enligt L. A. Jägerskiöld & Gustaf Kolthoff (1911-26, s. 341). Bläsanden tycks länge ha varit välkänd som flyttgäst i landskapet, medan uppgifter om häckning förekommer glesare i litteraturen. Carl Rudolf Sundström (1868, s. 25) kände tydligen heller inte till någon häckning i Örebro län: ”...är just icke så sällsynt under flyttningen. Huruvida den kläcker inom länet, vill jag lemna osagdt”. Från Ängsö uppges bläsanden som häckande: ”Förutom vanliga gräsänder finnes här följande arter som häcka: skedand, bläsand…” (ur brev den 25 maj 1925 från H. Nordahl, skogvaktare i Ängsö, till lektor O. M. Floderus). Och i Sala gjorde Henrik Hasselgren (1923) följande iakttagelse pingsten 1923 vid ”de små insjöar, som genom lertagning till tegelfabriken bildats vid vägen ut till Sala landsförsamlings kyrka”: ”Jag iakttog nu i dessa pingstdagar… …flera bläsänder, hanarna med rött huvud och ovan och på sidorna vattrade av mörkgrått och vitt. Det är ej omöjligt, att dessa kunna häcka i den lilla sjön, ty bläsänderna fordra ej stora sjöar och ej heller mycket vass, utan äro mycket förnöjsamma”. Vid Köping tillhörde arten de änder som betecknas som ”rätt så allmänna” (ur brev från konservator Edvard Råberg, Köping, odaterat, till lektor O. M. Floderus), men uppgift om eventuell häckningsförekomst saknas helt. Matts Floderus (1925) fyller på med: ”Häckande i Ryttern, 1 ex. skjutet omkr. 1900”. Den senare sköts vid Stora Ekeby i Rytterne något av åren 1897-1902 (Förteckning å vid St. Ekeby i Ryttern skjutna fåglar uppstoppade vid naturaliemagasinet Uppsala.) medan den förra uppgiften troligen grundas på en anteckning, daterad 5/10 1919, i V.N.F.:s arkiv: ”Enl. H. Kolthoff häckade här [Mellansundet i Rytterne]… …Bläsand…”. Matts Floderus (1925) uppger också: ”1 ex. skjutet i Fläckebo okt. 1922”. I Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar finns en bläsand (nr. C 16) från Fläckebo: ”♀ juv. Fläcksjön Okt. 1927. V.N.F.”. Vid Svartån i Västerås gjordes något så ovanligt som ett vinterfynd: ”Bland änderna i Svartån hade flera bland fören:s ledamöter iakttagits… …i december s. å. liksom på nyåret 1930 en bläsand” (V.N.F. 1930-01-25, § 9).

Från 1940-talet föreligger endast en uppgift, nämligen från Asköviken: ”Av rastande icke häckande änder uppträda... ...och bläsanden... ...vilka framför allt höstetid förekomma i stora flockar” (Bengt H. Girell 1942).

Den första, mer konkreta, häckningsuppgiften kommer från Östersjön i Sura: ”Bläsanden var en flyttgäst, men år 1952 fanns den också representerad som häckfågel med ett par” (Göran Lundqvist 1972). Sannolikt avser Bertil Erikssons (1972) uppgift från Djupen i Ramnäs också 1950-talet: ”...har man haft ungar av... ...bläsand...”. Från 1950-talet till och med 1970-talets första hälft finns åtskilliga uppgifter om att bläsanden förekom regelbundet vår och höst, men uppgifter om häckning från samma tid är få. Från år 1969 rapporterades följande: ”Iakttagen under häckningstid på en lokal i surahammarstrakten (Surahammars Biologiska Förening/Harald Wedérus). Översomrar på några lokaler, t ex Gussjön [Fläckebo] (Hans Avelin)” (VF 29:237). Vid Norsa i Munktorp häckade möjligen bläsanden ”…som i varje fall ses sommaren över” (Arne Eklöw 1970; Arne Eklöw 1970c). Även i Bergslagen förelåg i slutet av 1960-talet misstanke om häckning: ”I Bergslagen iakttogs 2 ex i Orrleksdammen, Grängesberg, nästan hela juni 1968 (Åke Persson)... En sommarobservation har även gjorts i Hötjärn, Grängesberg (Berndt Larsson)” (Kjell Bylin 1975, s. 262). En säkerställd häckning rapporterades 1974 från Gussjön i Fläckebo: ”1 ♀ med 8 pulli Gussjön 25.6 (Stefan Björklund). Översomrar dessutom regelbundet på flera lokaler, t.ex. Asköviken och Gussjön” (VF 34:234). En konstaterad häckning, men utan närmare uppgifter, rapporterades också från Östra Vålen i Sura 1975 (MVOF 7[2]:2; Thomas Forsberg, opubl.). Dessutom bör nämnas 4 ex. vid Asköviken den 22 juni 1958 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.), 1 ♂ vid Stora Sumpen i Kolbäck den 26 maj 1973 (Thomas Pettersson, opubl.) samt upp till 3 ex. under häckningstid vid Asköviken åren 1972-74 (Henry Hirsimäki m.fl., opubl.).

Större ansamlingar, rapporterade från normal sträcktid vår eller höst, föreligger i ett antal fall. Den i särklass tidigaste uppgiften är 100 rastande vid Asköviken den 30 oktober 1953 (Bo Kumlin, in litt.). Lika många rapporterades från samma lokal även den 21 september 1975 (Anders Arnell & Henry Hirsimäki, opubl.). Vid Ångsjön i Irsta/Kärrbo fanns ”flera hundra” den 7 september 1958 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.). En relativt tidig uppgift är minst 100 ex. vid Gussjön i Fläckebo den 6 maj 1967 (Per Ålind, in litt.). Arne Eklöw (1970) rapporterade från Munktorp våren 1970, att i ”månadsskiftet april-maj 1970 provianterade flera hundra ex vid de översvämmade åkrarna vid Stäholm”. Därutöver noterades höga höstsiffror från Gussjön, särskilt hösten 1975, då som mest 770 rastande bläsänder noterades den 28 september (Bo Eriksson 1979). Sensommaren 1973 rastade upp till 250 ex. den 19 augusti vid Nötmyran i Västerfärnebo (Erik Andersson, opubl.). Andra lokaler med höga rastsiffror (minst 100 ex.) under vårflyttningen var Storsjön i Möklinta (Stefan Björklund 1973), Gorgen i Västerfärnebo, som mest 250 ex. 26 och 28 april 1975 (Bo Eriksson 1977) samt Fläcksjön i Fläckebo, som mest 400 ex. den 2 maj 1972 (Bo Eriksson 1977). Hösten 1975 inräknades sammanlagt 479 flyttande bläsänder vid Gnien i Ramnäs (Sören Larsson 1975b), medan hela 1 000 sträckande noterades över Galten i Kungs Barkarö den 5 oktober 1975 (MVOF 7[2]:2).

Något annat vinterfynd än det ovan nämnda 1929/30 är inte känt från perioden före 1976.

Flyttning och övervintring

Bläsanden flyttar huvudsakligen i september och oktober, varvid stora ansamlingar emellanåt kan ses, av såväl sträckande som rastande fåglar. Den största ansamlingen av rastare under perioden 1976-2007 var 400 ex. vid Gussjön i Fläckebo den 11 oktober 1981 (FiV 13:73). Sträckande bläsänder kan vissa höstdagar ses i betydande antal. Sträcket är huvudsakligen riktat åt sydväst och den högsta dagssumman är 1 078 ex. vid Fläcksjön i Fläckebo den 29 september 1991 (Mikael Hedman & Håkan Johansson, opubl.). Några andra höga dagssummor är 554 sträckande vid Gnien i Ramnäs den 16 september 1976 (Sören Larsson, opubl.), 300 sträckande vid Lustplatsen i Norberg den 30 september 1997 (FiV 29:125), 572 str. (SV) vid Snickarbacken i Sura den 7 oktober 2003 (FiV 35:93) respektive 170+110 str. (V) vid Granfjärden i Ängsö den 3 oktober 2004 (FiV 36:107).

Vårflyttningen kulminerar oftast i slutet av april. Den största ansamlingen av rastande fåglar på vårsträcket utgörs av 468 ex. vid Gorgen i Västerfärnebo den 6 maj 1981 (FiV 13:73). Vårflyttningen försiggår uppenbarligen mest nattetid och ses därför sällan. En iakttagelse bör därför framhållas, nämligen av ca 100 sträckande mot norr vid Gnien den 18 april 1998 (FiV 30[2]:22).

Ett anmärkningsvärt fynd är också 50 sydsträckande vid Oxfjärden i Ängsö den 14 juli 1979 (Thomas Pettersson, opubl.). Någon långsiktig förändring i sträckets numerär synes inte föreligga.

Vinterfynd är mycket ovanliga och från perioden 1976-2006 föreligger följande 19 fynd, flertalet gjorda i december:

1984         1-5 ex. Sjömosjön i Fellingsbro 9-22.12 (FiV 16:79).

1984         1 ♀ Silverhöjden i Ljusnarsberg 9.12 (Magnus Köpman, opubl.).

1986         1 ♂ Sjömosjön 2.12 (Magnus Köpman, opubl.).

1995         1 ♀ Lindesberg i Lindes 1-2.12 (FiV 27:113).

1997         1 ♀ omhändertagen vid Långängskrogen i Dingtuna 5.12 (FiV 29:125).

2000         3-5 ex. Asköviken 2-3.12 (FiV 32:61).

2000         3-4 ex. Lagårdssjön i Kolbäck 3-9.12 (FiV 32:61).

2000         4-18 ex. Fläcksjön i Fläckebo 3-12.12 (FiV 32:61).

2000         8 ex. Hällby i Västerfärnebo 3-8.12 (FiV 32:61).

2000         3 ex. Ösby i Västerfärnebo 21.12 (FiV 32:61).

2000         1-6 ex. Gnien i Ramnäs 1-22.12 (FiV 32:61).

2000/01    1-6 ex. Sjömosjön 3.12-1.1 (FiV 32:61; FiV 33:62).

2001         1 ♀ Sköldberga i Fellingsbro 7.1 (FiV 33:62).

2001         1 ♀ Frövifors i Näsby 13.1 (FiV 33:62).

2001         1 ♀ Frövi i Näsby 15.1 (FiV 33:62).

2002         1 ♂ Östra hamnen i Västerås 1-27.12 (FiV 35:94).

2005         1 ♀ Seglingsberg i Ramnäs 14.12 (FiV 37:97).

2006         Asköviken i Västerås-Barkarö, 6-17.12, som mest 92 ex. 7.12 (FiV 38:94).

2006         3 honf. Lagårdssjön i Kolbäck 27-28.12 (FiV 38:94).

2007         1 honf. Lagårdssjön 1.1 (FiV 39:49).