< Tillbaka till Arkivet

STOMATIT

STOMATIT

Stomatit är en mycket smärtsam sjukdom som angriper slemhinnorna i munnen hos katten och det är det stomatit betyder dvs en inflammation i munslemhinnorna. Stoma betyder "öppning" och i detta fall menar man munnen.
Det är en inflammation som är mycket besvärligt att underhålla då ingen katt är den andra lik. Stomatit anses vara den mest smärtsamma orala sjukdomen hos katten. I över 20 år har forskare försökt lösa mysteriet kring stomatit men mycket är ännu okänt.

Hundar kan drabbas, men sjukdomen är mycket ovanlig hos dem.

Stomatit går under många namn och några engelska benämningar är:
♦ Cadual stomatitis
♦ Stomatitis with Faucitis
♦ Feline stomatitis
♦ Lymphocytic plasmacytic stomatitis (LPGS)
♦ Feline gingivostomatitis
♦ Feline chronic lymphocytic plasmacytic gingivostomatitis

Olika typer av stomatit:

Den mest allvarliga typen går under benämningen Cadual Stomatitis och det är den typen denna artikel kommer inrikta sig mot. Cadual Stomatitis är den aggressivaste formen och brukar skilja sig från de andra typerna genom att inflammationen lokaliserar sig längst bak i kattens mun, bakom tänderna, ner mot halsen/svalget; men även runt premolarer och molarer. Denna typ är kronisk och ofta väldigt svår att behandla och bota. Vissa föredrar benämningen Faucitis som beskriver inflammation längst bak i munnen, bakom tänderna och är samma sak som Cadual Stomatitis. Men alla benämningar här ovan beskriver denna typ av stomatit.

Stomatit hos katter under 1 år är inte ett undantag men betydligt mer ovanligt. Det finns dock en typ av stomatit som drabbar katter under 1½ år och denna stomatit kallas för Juvenil Stomatit (juvenile stomatitis). Denna typ brukar lokalisera sig runt molarer och premolarer. Daglig munvård såsom tandborstning brukar bidra till att sjukdomen försvinner när katten är runt 2 år för att sen aldrig återkomma.

Vilka katter drabbas:

Stomatit kan drabba alla sorters katter, huskatter som renrasiga. Oftast ser man denna sjukdom hos vuxna katter och äldre individer.
Renrasiga katter och katter som bor i flerkattshushåll ser dock ut att kunna utveckla stomatit tidigare ner i åldrarna.

Finns ingen misstanke om ärftlighet i nuläget.
Kan dock finnas en miljöbetingad faktor, finns fall där helt obesläktade katter i samma hem utvecklat stomatit. Denna del är dock dåligt utforskad och det kan nog bero på att det ändå är relativt ovanligt att flera katter i samma hushåll drabbas.

Vad orsakar stomatit:

Etiologin bakom sjukdomen är nästintill obefintlig, men det finns en del teorier som tyder på att det kan finnas ett antal bidragande orsaker som kan medverka i utvecklingen av stomatit. Men alltför ofta så hittar man ingen orsak, orsak finns säkert men man saknar möjlighet att hitta den.

♦ Ett bristande immunförsvar är troligast en faktor för sjukdomen, men exakt på vilket sätt förstår man ännu inte idag.

Virus:
♦ Felint calicivirus (FCV) och herpesvirus (FeHV-1) kan isoleras från många av de drabbade katterna. En undersökning visade att närmare 90% av katterna med stomatit hade både calici och herpes virus i saliven. Flera undersökningar vad gäller FCV och stomatitis har gjorts och ofta har antalet infekterade katter varit högt bland de drabbade.
♦ Feline immunodeficiency virus (FIV) kan vara en bidragande orsak.
♦ Feline leukemia virus (FeLV) verkar dock inte inverka på sjukdomen, men har funnits hos några drabbade individer. Men om detta virus har ett direkt samband med stomatit vet man inte idag.

♦ Calicivaccinationer kan ha ett samband. Man rekommenderar att man inte vaccinerar katter mot calici under och efter pågående sjukdomsförlopp.

♦ Plack och tandsten med tillhörande bakterier verkar vara en bidragande faktor i några fall. Andra menar att bakterier är en sekundär effekt av sjukdomen då sår utvecklas och infekteras. Katter med stomatit har ofta ett högt antal bakterier i munnen, men man vet att endast antibiotikabehandling inte botar sjukdomen, men kan behövas för att dämpa sekundära infektioner.

♦ Bakterien Feline Bartonella finns det teorier om, men inga bevis.

♦ Foder kan ha en betydande faktor. Det finns någon katt som har tillfrisknat helt efter byte av foder, Dr. Diane Addie som forskar en del inom denna sjukdom beskriver denna katt på sin sida (se länk i källor), men att påstå att foderbytet var den direkta orsaken kan man ej göra då bevis saknas.

Man tror dock som tidigare nämnts att det är flera faktorer som spelar sin roll i utvecklingen av stomatit och inte bara en. Om man lyckas behandla en katt med något så kan följande katt inte alls svara på just den behandlingen, vilket försvårar hanteringen av stomatit.

Symptom:

♦ Smärta från munnen som kan resultera i att katten slutar äta mat. Vissa katter äter men kan skrika till och de kan även bli rädda för maten, då de förknippar smärtan med maten. Vissa katter verkar dock hitta ett sätt att äta sin mat utan känna alltför stor obehag; tuggar inte, sväljer på ett anpassat sätt osv.
♦ Drabbas av viktminskning pga minskat intag av mat. Svalget blir så inflammerad att det blir svårt och väldigt smärtsamt för katten att svälja. Katter som svälter riskerar att drabbas av fettlever som är en allvarlig sjukdom.
♦ Får ökad produktion av saliv.
♦ De inflammerade delarna av tandköttet blöder lätt vid beröring.
♦ Munnen börjar lukta illa (halitosis).
♦ Vill sova bort mycket av tiden.
♦ Kan bli lite smutsiga kring munnen pga ökat salivering och/eller blödande tandkött.
♦ Få beteendestörningar som tex. aggressivitet, skygghet.
♦ Kan skada sig själv genom att klia sönder ansikte och huvud pga den kroniska smärtan.
♦ Katten missköter sin egen hygien pga av smärtan.
♦ Tänderna påverkas inte av stomatit, men en del katter med stomatit kan även drabbas av TR (Tooth Resorption, tidigare FORL).

Den kliniska bilden:

För att undersöka katten ordentligt så behöver man söva katten. En undersökning av munhålan visar ett illrött inflammerat tandkött där tanden möter tandköttet. I halsområdet är det ofta rött och den sjuka såriga vävnaden börjar blöda lätt vid beröring. Området vid premolarerna och molarerna är ofta mer drabbade än canintänderna och incisiverna. Sekundära infektioner kan utvecklas i området.
En röntgen av munhålan visar ofta en mild till en mycket kraftig inflammation av området som stödjer tänderna, dvs tandköttet, käkbenet osv. Som ett tillägg till en inflamerad munhåla så kan alla stadier av "Tooth Resorption" (TR) synas. TR är dock inte samma sjukdom som stomatit, TR är en successiv nedbrytning av själva tänderna.
Tänderna behöver inte alltid vara sjuka, men ibland ser man även tandproblem.
Vissa katter får sår i hela munnen utefter tandköttet, runt tänderna. Andra katter får bara sår längst bak i munnen och ner mot svalget. Övriga delar i munnen kan angripas tex över och under sidan av tungan och läppar.
Lymfknutorna på halsen kan vara förstorade.


Cornish Rexen Kiwi's mun. Under Omega Interferon behandlingens inledning.

Ställa diagnos:

Slutlig diagnos ställs genom biopsier.
Men det är relativt lätt att ge en preliminär diagnos genom att ordentligt undersöka kattens mun och ta del av kattens sjukdomshistoria med långdragen inflammerat tandkött. En mer kortvarig period av inflammerat tandkött kan vara tidig stomatit eller något helt annat. Att ställa diagnos tidigt är viktigt så rätt behandling kan sättas in.
När diagnosen är fastställd så kan man börja rikta in sig mot att försöka hitta en möjlig orsak till sjukdomen tex virus såsom Calici.

Hur botar man stomatit:

Idag finns det inget botemedel mot sjukdomen, men med vissa behandlingsmetoder så har man lyckats bekämpa sjukdomen hos några individer. Men som tidigare nämnts så är alla katter olika och orsakerna verkar variera; så bara för att en behandling verkar fungera hos en katt betyder inte att den måste fungera hos en annan.

Man borde som ett första steg se till att professionellt rengöra kattens mun från plack och tandsten. Och därefter hålla efter med tandborstning och rengörning av tandkött med div produkter som dödar bakterier tex chlorhexidine 2% eller hexident. Finns att köpa receptfritt på apoteket och om katten tillåter det så kan man dutta på detta så gott det går. Men vid allvarligare fall så är denna typen av munvård helt enkelt alltför smärtsamt för katten.
I sällsynta fall så kan detta räcka för att hålla sjukdomen under kontroll, men katter som har gått länge med sjukdomen är ofta dåliga kandidater till att lyckas hålla sjukdomen under kontroll med dessa medel. Om detta inte räcker så borde man fundera på medicinsk behandling och operativa ingrepp.

En vanlig rekommendation som man kan få är att dra ut alla tänder på katterna, förutom canintänderna och ev incisiverna; detta gäller speciellt om kattens tänder är sjuka. Det viktiga då är att man får bort hela roten och inte lämnar rester kvar.
Detta har gett gott resultat i några fall och i andra fall så har ingen skillnad alls infunnit sig. Detta borde dock anses vara som en sista utväg för katter med friska tänder då det är ett stort ingrepp med egna risker och absolut ingen garanti på tillfrisknande. Man säger att endast 50-60% av katterna som man drar tänderna på tillfrisknar i någon grad. Och tyvärr så kan man få denna rekommendation ganska så snart av veterinär då många tror att det är ett fungerande knep att bota stomatit. Det gäller att vara självkritisk och bedöma sin egen katt och börja med lättare artilleri; speciellt om tänderna är i gott skick. Katter klarar sig dock bra utan tänder, men det är ett stort ingrepp och riskfyllt, det skadas inte att upprepas. Men om behovet kräver detta drastiska försök så är det ju inte fel att prova.
Det verkar även vara en högre chans att lyckas om det inflammerade området är lokaliserat kring premolarer och molarer. Om såren är längre bak dvs bakom molarerna mot svalget så är chansen lägre för att detta ska lyckas få bukt på stomatiten.

Man kan kirurgiskt arbeta bort såren i munnen, tex bränna eller använda laser.
Man ska dock vara medveten om att såren kan komma tillbaka och i längden är det inte hållbart att utsätta katten för upprepade operationer.

Akupunktur för att dämpa smärta och höja välmåendet för katten.


Kiwi får akupunktur hos veterinären.

Mediciner:
♦ Antibiotika som kan dämpa sekundära infektioner.

♦ Interferon har botat några katter vars stomatit berott på virus. Märket heter Virbagen Omega Interferon och finns sen något år i Sverige. Detta ges som injektion och man kan även injicera detta direkt i munnen. Området där detta ska injiceras är området där den sjuka vävnaden möter den friska och det ska ske under narkos eller sedering. Finns rappporter som visar att katten endast behöver en enda lokal injektion för att tillfriskna helt, men man får ofta räkna med flera injektioner under en längre tid. Ska ej ges samtidigt med kortison.
Man tror att de bästa kandidaterna för denna behandling är de som visat sig bära på calici, men inga studier har gjorts.

♦ Smärtstillande kan behövas för att dämpa smärta.

♦ Thalidomide är en medicin som har gett positivt resultat, men man bör beakta att det är en extremt dyr medicinering. Månadskostnaden kan mycket väl ligga runt 25.000 svenska kronor och man kan få behöva behandla i flera månader, upp till ett år och ev längre. Och det är svårt att få tillgång till medicinen här i sverige. Kanske inte aktuellt för de flesta av oss men ändå värt att nämna.
Obs, får ej ges till dräktiga honor. Thalidomide är samma medicin som figurerade i den stora Neurosedyn skandalen under 1950-talet som orsakade grava medfödda missbildningar på barn vars mammor hade tagit medicinen under graviditeten.
Länk: Studie på Thalidomide och Lactoferrin

♦ Lactoferrin i oral form kan dämpa inflammation. Lactoferrin binder bla järn och detta innebär att bakterier som kräver järn för att föröka sig inte kan göra det, då bakteriena inte kommer åt järnet. Ämnet sägs även ha en antiviral effekt på virus. Man strör detta direkt på såren i munnen.

♦ Kortison (steroider) kan ge en bra effekt men det enda kortisonet gör är att dölja symptomen. Så fort kortisonbehandlingen avslutas så blossar symptomen upp igen; så detta innebär en livslång behandling. Det borde dock anses vara en nödlösning när inget annat hjälper. Långvarig behandling med kortison kan ge allvarliga följdsjukdomar, risken för biverkningar är hög vid långtidsanvändning. Och ju värre symptom en katt har ju högre och högre doser krävs för att underhålla sjukdomen och ibland kan effekten försvinna efter långtidsbehandling, kortisonet slutar att ha en verkan. Steroider ska ej heller ges till katter som har FeLV eller FIV.

♦ Jag måste bara få nämna en ny behandling även om den inte än är aktuell för oss utanför USA. Den kallas för stunden "stomatitis cocktail/dr. wiggs cocktail". Denna cocktail har funnits i några år och verkar fungera väldigt bra för många av de som testat. Det är en klinik i Dallas, USA som ger ut denna cocktail(är ej för tillfället tillgänglig för export). Behandlingen är ännu i ett försökstadie där behandlande veterinär måste skriva på papper att man är medveten om att medicinen är i ett försökstadium och inga garantier finns. Man ska även skicka in ett blodprov då cocktailen skräddarsys för varje individ. Man ska även skicka fler blodprov under behandlingen just för att man ska se att behandlingen är optimal och för att få ett resultat i försöket. Så vad denna cocktail innehåller är än så länge en hemlighet, allt har ju sin lilla gång. Men det ska inte vara några konstigheter och cocktailen ska bara bestå av godkända läkemedel i USA. Men man vet dock att det inte ska innehålla antiinflammatoriska medel som kortison eller cellgifter. Några få katter har fått några riktigt hemska biverkningar, men rapporter säger att de flesta inte ser biverkningar alls. Och antalet katter som blir symptomfria verkar bli fler och fler, detta är dock inget bot utan en behandling man får ge hela kattens liv. Kostnaden för cocktailen i USA är run 40-50 dollar.
Finns en hel del alternativa behandlingar som folk provar i ren desperation, men vi kan bara hoppas att någon snart ramlar över en fungerande behandling som gäller alla katter.

Ibland är det så illa att katten inte är mottaglig för någon av behandlingarna och det brukar sluta med avlivning; då sjukdomen helt enkelt inte tillåter katten ha en god livskvalitet.

Prognos:
Om man kan underhålla symtomen så att katten slipper smärta, kan äta och vara katt så kan en katt leva ett gott liv. Men i mer allvarligare fall där inget verkar hjälpa så är det en livshotande sjukdom. Om man inte gör något alls så kommer sjukdomen att fortsätta utvecklas och katten kommer må sämre.

Författare:
Jeanette Räisänen
2006
Reviderad: 5 Januari 2010
Reviderad: 5 Januari 2012

Källor:

Feline chronic lymphocytic plasmacytic stomatitis/gingivitis
Dr. Addie

Feline stomatitis: How to treat a diseae of unknown etiology
By: Alexander M. Reiter, Dipl. Tzt., Dr. med. vet., Dipl. AVDC, Dipl. EVDC

Vet Dentistry
Treatments and Procedures

Gingivitis and Stomatitis in Cats
peteducation.com

Animal Dentistry & Oral Surgery Specialists LLC