Otryckt manus:

Innehållsöversikt:
Under 1600- och 1700-talen förelåg en ortodox, en katolsk, en luthersk och en reformert kyrka med egna kyrkobyggnader och gudstjänstlokaler. Kyrkorummen gestaltades vart och ett på sitt sätt, vilket skapade konfessionell identitet. Under 1500-talets bildstrider hade konsten blivit ett viktigt inslag i den teologiska argumentationen, och fått betydelse som avgränsande faktor också när det gällde själva kyrkotillhörigheten. Med kyrkotillhörigheten följde också en uppfattning om bildkonst och arkitektur. De olika kyrkobildningarna influerade dock varandra. Av särskilt intresse för konsten och kulturen överhuvud under 1600- och 1700-talen är resandet. Många från Norden begav sig ut på bildningsresor till både reformerta och katolska länder. I öster kom svenskarna under stormaktstiden i kontakt med de ortodoxt kristna. De ostindiska kompanierna förde kunskap med sig om andra världsdelars och kulturers konst och religion. Detta influerade det teologiska tänkandet och den religiösa konsten och krävde ställningstaganden och ibland också omprövningar av den religiösa identiteten. Utifrån samtida teologiska och konstfilosofiska texter och utifrån samtida arkitektur och bildkonst diskuteras i vilken omfattning konsten under 1600- och 1700-talen bidrog till att skapa identitet i kyrkotillhörigheten inom den evangelisk-luterska kyrkogemenskapen, och vilken roll konsten hade i det teologiska tänkandet och i det kristna livet överhuvud.