En TBE patient, som heter Göran, lever ett aktivt liv nära naturen. Han jagar och jakthundarna kräver rejäl motion.

”Jag är ute i skog och mark praktiskt taget dagligen, säger han. Båda jag och hundarna får ofta fästingar, som ibland varit stora som druvor innan jag upptäckt dom. Ofta sitter de i hudveck, till exempel knän och ljumskar. Det gäller att inspektera kroppen efter varje promenad, att förebygga fästingbett tycker jag inte fungera.

En gång fick jag Borrelia. Jag fick en röd ring runt fästingbettet och sedan feber. Besvären försvann efter en penicillinkur.”

En sommardag för två år sedan blev Göran verkligt sjuk.

”Jag fick feber, huvudvärk och illamående efter ett fästingbett. Först trodde jag att det var borrelia. Men dagarna gick och besvären bara tilltog. Febern steg till 40 grader och huvudvärken blev outhärdlig.”

Göran sökte vård akut, där man efter ryggmärgsprov kunde konstatera fästingburen hjärninflammation, TBE. Han fick morfin mot smärtorna och medicin som lindrade illamåendet. Annars kräktes han gång på gång.

”Efter 3 veckor på sjukhus, klingade besvären av. Men jag var sjukskriven i ett halvår och fick regelbundet smärtstillande sprutor av en distriktssköterska. Efter hand tillkom andra besvär: Öronsus, oro, retlighet, koncentrationssvårigheter och depression. Jag kan vakna klockan tre på natten med svarta tankar och får fortfarande medicin mot oron. Inflammation av hjärnan kan leda till mycket!

Ännu har de flesta människor inte accepterat att fästingar kan vara farliga. ”Det händer inte mig”, tänker många i jaktlaget. ”Ändå så fick jag inte mitt givande TBE - fästingbett under jakt utan på en vanlig söndagspromenad,” säger Göran.