Om Lidingöloppet 2007:

Lördagen den 29/9 så var det äntligen dags att få ta sig ann detta underbara
Lidingölopp.

Inför årets lopp så hade jag provat ett helt nytt koncept, jag hade tävlat
betydligt mycket mera än jag någonsin tidigare gjort. Bara under September
månad så blev det 5 st tävlingar (LL inräknat), givetvis så hade jag inte
toppat formen inför alla dessa loppen utan det vat bara LL och ST Eriksloppet
som fick formtoppning. I kombination med flitigt tävlande så hade jag tränat på
som vanligt med en relativt hög mängd för min del, ca 30 mil denna månad. Min
kropp hade svarat mycket bra på detta upplägget och jag hade de senaste 2
veckorna bara känt mig starkare för varje dag som gick, formtoppen var på G.
Att alla tävlingar hade inneburit nya personbästan hade gjort att mitt
självförtroende var mer än på topp!

Dagen började med att klockan ringde för väckning kl. 07.20:
Jag kliver upp men känns inte kroppen lite stel och sliten just denna dagen?
Nä, det är bara nerverna som spökar med mig.
Jag har sedan gårdagen gått och funderat på vilka skor jag skall springa
dagens lopp i, skall det bli Asics DS Trainer (som jag sprungit en hel del i)
eller skall det bli Asics DS Racer (som jag bara sprungit ett 10 km lopp i).
Hur är de olika skorna i blöt terräng? Klarar min tunga kropp av DS Racern
såhär långt utan att det skall börja göra onaturligt ont?
Ja det var många frågor som snurrade i skallen angående mitt skoval.

Det slutade med att jag tog de lätta DS Racer, tänkte som så att går det så
går det fort!!

Efter att ha ätit en dubbel portion med havregrynsgröt så var det dags för en
promenad med hundarna innan jag skulle pacaka bilen och bege mig mot Lidingö.
Gick en något lortare runda än vanligt denna dagen, ville ju  inte slita ut mig
i förtid.

När klockan nu var 09.20 så började resan mitt Lidingö och jag hade en
förhoppning om att vara där i så god tid att jag skulle kunna göra i ordning
min sportgrötsportion på plats, detta visade sig dock inte vara möjligt denna
dagen. Vilken fruktansvärt lång bilkö det var detta året, kön började redan vid
avfarten från Lidingöbron. Jag var tvungen att stanna till på en busshållsplats
för att lätta på trycket och kunna hälla på vatten på min gröt.  Denna gröten
satte jag sedan i bilkön och åt, detta var en riktigt bra lösning då jag fick i
mig maten som planerat och så hade jag ju någonting att fördriva tiden i kön
med. Jag har som regel att inte äta eller dricka  någonting närmare än 2 timmar
innan lopp och träning, detta gällde givetvis även denna dagen.

Kl. 10.40 så är jag äntligen frame vid Lidingövallen, hade dock inte känt mig
stressad av att sitta i kö då jag redan på Fredagen hade varit ute och hämta
min nummerlapp så allt var klart. Då jag för första gången var ensam till ett
stort lopp, har alltid haft Madde eller mina föräldrar med mig, så tog jag en
sväng i sportmässan. Jag passade på att köpa lite smått och gott, en LL t-
shirt, lita BIZZ linement och så AXA gröt. Så tog jag Aftonbladet som dagen
till ära var gratis, gick efter detta tillbaka till bilen och satte mig där och
läste igenom tidningen.

kl. 11.30, nu var det dags att göra sig klar för att ta sig upp till starten,
ca 2 km promenad upp dit. Som tur var så hade jag ett gammalt regnöverdrag från
Göteborgsvarvet med mig, detta kunde ju vara bra att ha då det duggade. Tog nu
en promenad upp till starten.

Kl. 12.30, PANG!!!!

Där small startskottet eller rättare sagt startkanonen av, jag hade värmt upp
lite lätt innan starten och kände mig relativt lätt. Det enda som jag oroade
mig lite för var att jag kanske skulle behövt sätta mig på Toa och göra nummer
2, men då kön dit var för lång så var det bara att hoppas på att detta inte var
nödvändigt.
Kommer iväg riktigt bra, vilket var väntat då jag startade i startgrupp 1 B.
Ser en hel del bekanta ansikten runt omkring mig, ansikten som känns igen från
andra lopp. Försöker att tänka på att inte stå på allt för mycket från start,
detta är någonting som jag brukar ha svårt för. Ser och hör ett kännt ansikte
intill mig, Malin Everlöw, som pratar lite med löpare. De pratar om väntad tid
och planerat upplägg, hon räknade med en tid runt 2 timmar och sa att hon
brukade springa jämnt. Då jag hörde detta så tänkte jag att det är ju perfekt
att försöka hänga på här. Denna tanken visade sig vara riktigt bar.

5 km passeras på 20.22,
denna första 5 km är något längre,  ca 5,5 km. Allt känns riktigt bra, jag
håller mig runt 4.00 min/km utan att på något sätt behöva ta i för mycket. Har
tagit sällskap med Malin Everlöw och en annan tjej och på köpet så får man
extremt mycket glada hejarop hela tiden utefter spåret, egentligen riktade mot
tjejerna men detta gör allt så lätt även för mig.

10 km passeras på 40.08 (5:an på 19.46),
Håller fortfarande ett jämnt och bra tempo och framförallt så känns det
nästan oförskämt lätt. Har fortfarande sällskap med Malin vilket helt klart gör
jobbet ännu lättare. Än sålänge så är det ju dock bara en transportsträcka
tills dess att LL börjar på allvar vid ca 15 km. Får hoppas på att jag är så
bra som jag tror jag är, detta ät en öppning som är ca 4 minuter snabbare än
förra året.

15 km passeras på 1.00.02 (5:an på 19.54),
Fortfarande i sällskap med Malin vilket man hör då man kommer löpande i
skogen, vad folk hejar på en kändis:) Det är bara att sno åt sig lite av allt
hejande. Mesta delen av tiden är det dock jag som ligger precis förra Malin och
springer men så rätt som det är kan hon gå upp ocg dra lite och jag kan ta
rygg, nästan som ett växeldragande - underlättar verkligen.

20 km passeras på 1.20.34 (10:an på 40.46, 5:an på 20.32),
nu har Lidingöloppet börjat! Vi har nu avklarat första jobbiga 5 km sträckan,
kanske den jobbigaste på hela banan. Nu borde det kanske börja ta emot men av
någon konstig anledning så kommer jag på mig själv springa och le för mig
själv, DET GÅR SÅ LÄTT!! Jag känner bara ett stort välbehag som sveper genom
kroppen, SÅHÄR PIGG OCH BARA 10 km kvar. Den 5:an vi precis avklarat är det
rejält med upp- och nedförsbackar i men av dessa är jag totalt opåverkad. Har
samma känslan som jag hade en gång på Ursvik Extrem, känslan där jag börjar
undra vart backarna tagit vägen?! Löper fram och som sagt bara njuter.
Fortfarande ihop med Malin för den som undrar.

25 km passerar på 1.41.37 (5:an på 21.03),
Det går fortfarande riktigt lätt även om farten har sjunkit lite men detta
kan förklaras med den senaste avklarade kilometern där Abborrebacken ingick, på
vägen fram mot Abborrebacken så funderade jag på om jag skulle gå uppför eller
inte, inte för att jag kände mig trött utan för att kanske kunna spara tid på
detta. Sedan så tänkte jag att jag gör som Malin som för övrigt drog ifrån mig
lite den senaste km, dock så pass nära så att jag har ögonkontakt (ca 75 m).
När jag väl kommer in i Abborrebacken så behöver jag inte längre tänka på om
jag skall springa eller gå, detta kommer helt naturligt. Jag springer, kan ju
inte gå när jag är så pass pigg!

30 km MÅL passeras på 2.02.52!!!! (10:an 42.16, 5:an 21.13),
även den sista 5:an har gått över förväntan lätt, mitt eventuella tapp kom
aldrig. Visst har jag varit trött sista biten, illa vore väl annars! Har dock
lyckats med att hålla igång min löpning ordentligt och frånsett km 28-29 som
även denna innehåller en ruskigt jobbig backe så är det riktigt bra km tider
(under 4.10). Just backen direkt efter markeringen som visar på 2 km kvar till
mål är nog den värsta backen på hela banan i mina ögon sett, här har jag alltid
behövt att gå varje gång jag kommit hit tidigare men inte denna gången! Känns
som att jag denna gången vann över Lidingöloppsbanan!
När jag passerar mållinjen och äntligen har lyckats med att ta min
efterlängtade Silvermedalj så känner jag bara en enorm glädje och stolthet som
sprider sig genom hela min kropp, all denna träning och att få lyckas med mitt
mål. FAN VAD SKÖNT! Går med huvudet högt och känner mig så enormt stolt av att
få ha detta Silver hängande runt halsen! Kan inte riktigt sätta ord på denna
enorma känslan!

Samanfattar jag mitt lopp så är jag bara så enormt LYCKLIG över min insatts,
jag satte i våras upp ett mål om att komma in under 2.15. Att jag lyckas med
detta är anledning nog att känna sig nöjd, att jag sedan gör det med hela 12
minuters marginal. Detta känns nästan overkligt! Jag sätter nytt pers med hela
25 minuter!!! 2 saker som jag tänkte på under loppets gång och som verkligen
har satt sig på hjärnan är:

1. Skall verkligen inte släppa på denna höga och bra träningsnivå som jag vant
mig vid nu, när jag är så bra tränad som jag är nu så är det bara kul att få
springa och ta i, inte alls lika jobbigt som det en gång varit. Nu vill jag
bara bli ännu bättre.

2. Blev arg på mig själv för min dåliga Marathontid som gäller som
personbästa, 3.18, denna tiden ljuger. Jag funderar starkt på att åka till
Åland i Oktober bara för att ändra på detta.

<< Tillbaka