Stockholms Marathon 2008:

Nu är jag som vanligt efter ett tuffare lopp vaken allt för tidigt, kan verkligen inte sova efter rejäla urladdningar!

Igår så var det som bekant Stockholm Marathon som gällde för min del och det kan jag lova att det är ingenting som min kropp idag vill hålla hemligt för mig utan den skricker av smärta så fort jag rör på mig, vilken tur att man kan ligga på soffan hela dagen idag då.

Det är väl ingenting att hålla på detta längre, tänkte jag nu skulle försöka att minas loppet i text.

Startskottet gick kl.14.00, då hade man stått bakom startlinjen och småpratat med klubbkamraterna och andra trevliga medlöpare ett litet tag. I år så hade jag lyckats seeda upp mig till startgrupp B vilket innebar att jag kunde stå i skuggan innan loppets start, guld värt i de 26 garder och sol som råde denna dag.

Jag hade en plan att gå på i 4.00 min/km, men visste att det fanns en viss risk för att jag skulle kunna driva på anningen lite för fort, så blev det även denna dag.

Känns relativt lätt och bra från start och jag försöker att hitta den där behagliga farten där jag bara kan ligga och tugga på, känns som att jag hittar denna ganska så snabbt men samtidigt så märker jag att jag drar ifrån löpare som jag kanske borde ha sprungit ihop med.

5 km passeras på 19.27 (3.53 min/km), detta är ju som synligt lite för fort och i denna värmen, hur skulle detta sluta. Det känns mkt bra just nu och jag har precis kommit ikapp en klunga där Malin Ewerlöv och Henrik Rüffel (grymt duktig synskadad löppare), anledningen till att det gick lite fort den första km var att jag på slutet av denna såg denna klungan och kände att de ville jag springa ihop med.

10 km passeras på 39.05 (5 km på 19.38), vi har nu passerat hela Strandvägen, Hamngatan, Norrmalmstorg, Kungsträdgården och Gamla Stan, under hela tiden så har jag haft sällskap med Malin och Henrik och vilken kick man får av detta sällskapet!!! Det var helt obeskrivligt vilket tryck det var i hejaropen som skallade där vi bars fram på Stockholms gator, gåshud hela tiden och nära till tårarna av det lyckorus som spreds genom kroppen!!!! Känslan är fortfarande att det går mycket lätt och vid Södermälarstrand så väljer jag att gå fram och dar denna gruppen men märker tyvär efter ett tag att jag går ifrån med ett par meter, då jag känner mig i så bra slag så tar jag istället ryggarna framför, inte så smart kanske?!?!

15 km passeras på 59.02 (5 km på 19.56), Nu har första vändan på Västerbron avklarats och detta gick hur lätt och bekvämt som helst. Lämnar banans absolut tråkigaste bit bakom oss, Söder- och Norrmälarstrand, de bitarna är ju inte speciellt roliga. I början av Västebron kom min gammla klunga med Malin och Henrik ikapp igen så detta gjorde ju att Norrmälarstarnd blev en mkt lättare eller rättare sagt roligare resa då det hela tiden hurrades och hejades så sjukt mycket åt detta sällskapet!

20 km passeras på 1.19.01 (5 km på 19.58), nu har vi även avverkat den nya sträckningen på årets bana, Vasagatan, förbi Centralstationen. Detta visade sig vara en mkt publiktät sträcka till en början och det ger en grymt med extra energi och krafter, känner mig fortfarande hur pigg och fräch som helst och farten är ju god, håller mig nästan till de planerade 4.00 min/km som jag tänkte innan (i denna värmen). Sträckan efter Centralstationen där man springer Torsgatan upp till Odengatan, den kunde jag nästan varit utan för den var ganska så folktom och tråkig men väl frame vid Odengatan så var det återigen ett folkhav som mötte upp oss löpare så då var det bara att njuta (så länge man kan). I stort sett vid 20 km passeringen står mina föräldrar och hejar på mig och detta ger ju ytterligare energi!!!

21,1 km passeras på 1.23.19, har precis fått en extra vattenflaska och 2 st gel langade åt mig av Madde som stod och väntade in mig på Vallhallavägen. Känner mig som sagt i gott slag och det känns inte som att jag dragit på för fort utan det känns som att jag har ansträngningen under kontroll.

25 km passeras på 1.38.58 (5 km på 19.57), denna delen av banan är riktigt tung mentalt och jag börjar helt plötsligt att få negativa tankar om att jag inte vill fortsätta mera utan att jag skulle vilja bryta loppet nu, trotts att jag håller min planerade fart. Det är så glest med publik ute på Gärdet och Djurgården så det där extra stödet man får på andra bitar av banan det saknar man verkligen. Att Malin vid 23 km vätskekontrollen plötsligt försvann gjorde ju inte det hela lättare precis, det var inte så att hon sprang ifrån oss utan hon försvann bakåt och jag var helt säker på at hon bröt, Henrik hade försvunnit redan vid Centralstationen (ca). Jag försökte nu att tänka på tipps jag fått av klubbkamrat att man får bara inte bryta loppet förens då man är ute på Strandvägen eller uppe vid Normalmstorg igen, Djurgården råder det brytförbud på!!!!

30 km passeras på 1.59.32 (5 km på 20.33), det funkade med brytförbudet ute på Djurgården. När man väl var tillbaka bland publiken och bebygelsen på Strandvägen så kom även lite energi och positiva tankar tillbaka. Nu tänkte jag istället att det kanske vore dags för en ökning sista 12 km!!! Har även fått sällskap av Malin igen sedan ca 29 km, plus att klubbkompisen Mattias kom ikapp bakifrån vid Kungsträdgården. Det som dock bekymrar mig nu är att jag börjar få krampkänning samtidigt som det nästan känns som att jag druckit för mycket. Krämpkänningen är i baksidan av låren.

35 km passeras på 2.21.58 (5 km på 21.56), har avverkat Södermälarstarnd med kraftig krampkänning och Västerbron gick bra uppför men då det gick nedför så var jag tvungen att sänka farten ordentligt för jag kände att det kunde smälla till i baksidan av höger lår när som helst!!!! Att mina strumpor av nån anledning skrynklat sig mitt där tårna böjs har gjort att jag känner hur blåsor växer fram i vecket på båda stortårna, detta trots att detta är mina favostrumpor och att jag sprungit långpass i dessa med just dessa skorna?!?! När jag kommer ner mot Rålambshovsparken så hugger det på allvar till i baksidan på höger lår och jag håller nästan på att falla omkull, lyckas dock rädda balansen men måste sänka farten på allvar. Går dock tillbaka ganska så snabbt och jag hoppas på att det skall hjälpa med sportdrycken som väntar vid nästa vätskekontroll.

40 km passeras på 2.45.29 (5 km på 24.09), strax efter vätskekontrollen i början av Norrmälarstrand så stod 2 st kollegor från jobbet och hejade på mig, detta hade i normala fallet givit extra energi men nu var det bara tungt då jag kände att kramperna bara blev värre. Ganska så mitt på Norrmälarstrand så smäller det till på baksidan av båda låren samtidigt!!!! Det är bara att försöka hålla sig stående, tvärstoppar och står och känner att jag bara vill rasa i marken men måste försöka komma åt att sträcka ut musklerna, detta är lättare sagt än gjort och jag bara står där som om jag är påväg att skitta ner mig i säkert 1 min innan jag lyckas få sådan kontroll över kroppen att jag skall kunna sträcka ut baksidorna av låren, fan vad det gör ont med kramp!!!!! Lyckas dock komma igång och springa igen, men nu i mkt lägre fart och jag känner att nu är det bara att kriga sig i mål på SUB 3 timmar som gäller!!! Lunkar sakta fram längs Vasagatan och via Torsgatan upp mot Odengatan, hela tiden med grym krampkänning!!! Nu kommer även nästa problem, magen börjar jävlas med mig och jag känner att jag skulle behöva sätta mig på muggen!!! Frågar en funkis vid Odengatan om vart närmsta bajamaja finns och han pekar ut denna, riktar in mig mot denna som ligger ca 100 m längre fram på höger sida, inser då plötsligt att om jag skall sätta mig där så finns risken att jag tappar bort min dröm om att göra min första mara under 3 timmar så det är bara att knipa ihop och jogga på, för nu med både magproblem och kraftiga krampproblem så är det jogg som gäller!!!

Sista 2,2 km in mot målet blir riktigt jobbiga men jag känner ändå att ett sub 3 är näst intill fixat och när jag kommer längs Karlavägen (ca 1 km från mål) står klubbkamraten Andreas (seas) där och hejar på och säger att om jg spurtar lite så tar jag hans pers!!! Jag svarar som det är att om jag spurtar nu så kommer jag inte i mål utan blir liggande med kramp och detta har jag redan gjort en gång på Karalavägen (i min maradebut för 2 år sedan). Precis innan dess att jag skall svänga in på Stockhoms Stadion så har man en lite vägsnutt på ca 100-150 m som skall avverkas och här smäller det återigen till med kramp i baksidan av båda låren, FAN!!!! Jag blir stående igen med inte ens 400 m till målet!!! J..la kramp!!! Ser på kockan och börjar nästan få panik, skall jag pga kramp missa sub 3?!?!? Försöker att sträcka ut musklerna men kan inte röra mig för då skulle jag bara ramla omkull, det sitter en dam i en trappa precis där jag står som fastgjuten i marken, hon tittar lätt skinerat på mig som om hon inte riktigt vet hur hon skall bete sig. Jag bara ser hur klockan tickar iväg och jag kan inte ens röra mig!!! Säger då till damen att nu börjar det bli brottom och får nått halvt oförståligt om att hon ej kan svenska eller engelska!!! Lyckas efter ca 1,5-2 min komma åt att sträcka ut baksidorna av låren och kan efter detta fortsätta in genom Marathonporten på Stadion, Nu är det bara varvet på löparbanan kvar och jag kommer att klara sub 3 om inte krampen kommer igen!!! Är livrädd över att jag skall bli stående med 10 m kvar till mål och inte kunna röra mig, men då skulle jag f.n ta mig åla in i mål!!! Det håller och jag bryter mållinjen på nytt pers 2.57.31!!!!

Detta var ett till en början underbart lopp som efter 30 km övergick till ett krig mot kramp och klockan, jag vann detta kriget!!! Att under dessa förhållanden sätta nytt pers med 21 min och 3 sek kan jag inte vara annat än sjukt nöjd med!!!

Nu är det bara att planera in en mera lättsprungen mara, i bättre väderförhållanden, till hösten.

<< Tillbaka