och ords betydelser

Generell språkstörning = impressiv + expressiv språkstörning.

Impressiva störningar = svårigheter att ljudmässigt uppfatta tal,
att associera till de begrepp orden står för, och att förstå och minnas det man hör.

Expressiva störningar = svårigheter att uttrycka sig, kan gälla producerandet av ljud och att finna rätt ord, meningsbyggnad och uttryckssätt. Bakom de expressiva svårigheterna ligger ofta impressiva störningar.

Grav språkstörning = språkstörningen påverkar språket på flera nivåer (grammatik,
språkförståelse, ordförråd, fonologi, pragmatik och/eller prosodi) och blir gravare ju fler nivåer
som är drabbade. Konsekvensen blir ett funktionshinder där störningen leder till problem i vardagen.

Verbal dyspraxi = störning av artikulationsförmågan, problem med att viljemässigt initiera
ljud och sedan sekvensera dessa till ord. Individen får på ett konkret plan uttalssvårigheter.

Fonologi innefattar språkljud, såsom det kommer till uttryck i uttalet,
men gäller även talets rytmiska och melodiska aspekter.

Pragmatik = läran om språkets användning och meningars egentliga betydelse.