SÖ SB1965;19

Jag har valt som mitt examensarbete att göra en analys av runinskriften SÖ SB1965;19, belägen i Runmarsvreten i Berga. Den daterad till omkring 1000-talet e.Kr, och är en inhuggning i en bergshäll. Trots att dess rundjurs början och slut är skadat av vittring kan man utläsa att den höggs efter ett brobygge (vilket är en tämligen vanlig anledning) Här och var är huggningen ifylld med vit krita - det har antagligen gjorts av någon skolklass, i.a.f av en privatperson - och inte röd färg. Marit Åhlén vid Runverket förklarar att hällristningar oftast slits mer och färgen försvinner eftersom regnvatten rinner ner längs berget. För att inte skada ristningen eller täcka över viktiga detaljer målar de inte med för fast färg så ommålningar bör ske vart 25 år.
Vid första anblick kan det vara svårt att uppfatta ristningen i sin helhet, mest p.g.a dess skador men även den vita ifyllningen som på avstånd lätt tas för klotter eller dylikt. Efter att tittat närmare på stenen ser man att vem som än fyllt i med vitt gjort det rätt bra, möjligtvis kan det vara lite fel i ristningens nedre del, fast det är svårt att avgöra då den är skadad (klicka på bilden för att se en förstoring). Vem var ristaren då? Det är för mig omöjligt att svara på, jag har letat i Samnordisk Rundatabas och på internet efter liknande ristningar, men inte funnit något som tyder på samma ristare.
Min spontana uppfattning om ristningen är att den är vacker, rundjurets formning som en kringla, med det centrerade korset, ger en känsla av symmetri. Korset bringar budskapet om en ny era, en ny tro, en omskakning av den gamla världen, kanske framfört av ett illabådande omen (se rubrik Korset i detalj).

Den del av texten som fortfarande går att uttyda lyder: ... Gunna lé[t]u hôggva stein þenna ok brú þ[ess]a ... ... ... sína.
Översättningen blir då följande: ...(och) Gunna läto hugga denna sten och (göra) denna bro...

Mig veterligen restes stenar, eller kanske mer passande i detta fall så höggs inskrifter relativt ofta efter brobyggen under 1000-talet e.Kr. Dock är det enda synliga spår av en möjlig bro, en liten bäck som rinner en 5-6 meter ifrån bergväggen (se bild som visar bäcken). Över den går en liten nybyggd träbro, men vem vet hur vegetationen såg ut för tusen år sedan. Det är mycket möjligt att bäcken var större och bredare. Att i sådana fall låta runristningen synas tydligt för en som går över bron låter troligt, Gunna ville att folk skulle veta att han byggt den. Varför lät han annars hugga in texten?
Här kommer man in på ett intressant ämne. Ristaren använder pluralformen av låta, vilket antyder att det var fler än Gunna som var inblandade i byggandet/ristande. Tyvärr är den delen skadad och omöjlig att avläsa, men bevisen pekar på en andra gärningsman. En om något långsökt och oerhört fantasifull teori är möjligheten att Gunna själv lät, under ett senare skede, avlägsna sin frändes namn från inskriften. Kan det ha berott på någon fejd mellan de två (bröderna?), split som såtts inom familjen under en längre tid och som senare resulterade i detta illdåd mot broderns goda rykte. Om vi dock ska återgå till lite mer sansade teorier så kan man dra antagandet att det var två män som lät bygga bron och hugga i stenen, tidens tand har sedemera slitit bort den enes namn och endast Gunna förblir känd.

Korset i detalj:


Korset på Sb1965 är i grund och botten ett ringkors, fast till skillnad från ett vanligt sådant slutar inte de horisontella armarna vid själva ringen utan fortsätter och möts. De sammansmälter och bildar ett tomrum där en punkt är inhuggen i mitten. Samtidigt buktar det både ut uppåt och nedåt som om de lodräta korsarmarna egentligen också ska mötas men istället går "under" själva stenytan. Det ger intrycket av en symbios mellan ristning och sten, som om de egentligen är ett och samma ting. Korset är inte hugget i stenen, utan "uppkommet" ur stenen.
Punkten i mitten förbryllar mig, en tanke som kommer till mig är en möjlig funktion som ett slags nav, en central början, varifrån korsets armar likt de fyra evangelierna utgår. En annan möjlighet är en referens till det s.k "Guds öga", som på vissa håll funnits målat i kyrkor, en ständig påminnelse om Guds vakande blick och att allt ses och vets av honom. Punktens egentliga betydelse, om den har någon, vet jag inte, jag har inte hittat någon annan ristning med något liknande.
En annan intressant detalj är inte själva korset, utan det som finns ovanför. Det är tydligt en fågel, en tupp enligt Samnordisk rundatabas. Dess klor griper korset som om den själv bringar budskapet om Kristus och han ankomst. Tuppen som galer varje ny morgon kan tolkas som en symbol för det nya. En personifiering av en ny epok i nordbornas tillvaro. Samtidigt kan man ana mörkare undertoner, ett eko av de gamla gudarnas nederlag och bortgång. I völans spådom är det nämligen tre tuppar som tillkännager Ragnaröks födelse:

(ur Völans spådom)
"42.[...]Över honom gol i granskog med pors
en fagerröd hane, som Fjalar heter.

43. Gol över asarne Gullinkambe,
han hos Härfader
härmännen väcker; en annan gal
under jorden, en sotröd hane,
i Hels salar."

Är det en medveten anknytning till Raganrökmyten, vill ristaren eller Gunno och hans okände frände visa att trots ett anammande av det kristna budskapet spelar den äldre tron en stor roll i deras liv? Eller är det en symbol för den nye Gudens triumf? Kanske är det endast en estetisk detalj, med viss betydelse i området? Spekulationerna om dess betydelse skulle kunna fortgå flera sidor, det enda säkra är att den lockar till nya funderingar och nya ideér.

Rundjurets huvud i detalj:


Ristningens rundjur är ett tämligen vanligt sådant, den slingrar sig och ger känslan av en evighetssymbol. Dess huvud är till viss del skadat, likt dess slut, den är huggen i profil och har ett stort öga, från vars linjer utgår två små horn som ser ut som en k-runa respektive en möjlig a-runa (även om det antagligen inte ska föreställa det). Djuret har en lång uppåtböjd nosliknande mun, det är svårt att se p.g.a skadorna. Ögat ser ut att stirra mot korset; är det i vördnad eller avsky? Med god vilja kan man tolka dess mun såsom öppen och kanske på väg att bita i korset (kan det likt den tidigare nämnda tuppen, vara en liten eftergift av ristaren till de gamla gudarna?). Rundjuret verkar vara ristat i stadiet mellan de gamla runormarna och de sedemera mer utsmyckade rundjuren, ofta omgivna av ringlande småormar.
















Skadorna på stenen:


Bilden till vänster visar det mest skadade och söndervittrade delarna av runinskriften. Vissa småpartier är skadade längs hela rundjurets kropp, men inte till den grad som syns här. Den mest troliga anledningen till ristningens skador antas vara slitage från de stora mängder regnvatten som runnit längs bergväggen under nästan tusen års tid. Det olycksamma med detta är inte bara den estetiska helhetsbilden som går förlorad utan även textens (den viktigaste anledningen till resandet av stenar) hela innebörd. Till tidens otalade gåtor har vi förlorat namnet på den andre upphovsmannen till stenen, men även de sista raderna, som möjligen skulle ha förklarat själva anledningen till brobygget eller kanske t.o.m för vems skull de gjorde det. Måhända är det inte en större förlust för mänskligheten, de sista förlorade raderna lär inte ha innehållit världsomvälvande livsåskådningar, men dock gnager det i ens medvetande att inte kunna tillhandahålla hela budskapet.

Min personliga åsikt om hela ristningen är att det känns som den är höljd i dunkel, nästintill hela mitt arbete om den byggs på antaganden och förslag. Är det endast ett bevis på äganderätten eller i.a.f till uppförandet av en bro, eller är det något mer dolt mellan raderna. Kan denna ristning vara ett monument över en nyss kommen era, med mystiska anspelningar på en svunnen tid och ett stort nederlag för den gamla tron? Vill Gunna och den okände främlingen slunga ut ett budskap till människorna i deras omgivning, eller kanske till oss efterlevande? Några svar lär vi inte räkna med att få, det enda vi har kvar är att fantisera.