Avtomat Kalashnikova årsmodell 1947, eller AK47 Kalashnikov som den också kallas i folkmun, är en design signerad av ingen mindre än den nu legendariske konstruktören Mikhail Kalashnikov.

Som sergeant och stridsvangschef sårades han vid slaget om Kursk 1941. Denne hjälte ville nte vara overksam under sin konvalescens, och under sjukhusvistelsen började han arbeta på ett problem han tidigt identifierat: att den sovjetiske soldaten saknade en modern automatkarbin - ett begrepp som då var absolut nytt! Endast en sådan design existerade vid denna tid; Stg 43/44, Sthurm Gewähr. Denna produkt kläcktes av tyska tekniker under nazisternas förfärliga styre. Mikhail Kalashnikov såg genast potentialen hos de förhatliga motståndarnas nya vapen. I sin egen design utvecklade han konceptet och så kom AK 47:an att födas – ett vapen som med tiden blev en ikon, en starkt laddad symbol. En symbol för revolution och befrielse för somliga och ett oöverstigligt hot för andra. Åsikterna går radikalt isär men de starka känslorna gäller för alla! Bara profilen av vapnet i sig är ett varumärke starkare än de flesta andra varumärken, kanske det starkaste i vår moderna tid.

I sin grundform finns AK47 kaliber 7,62x39 i nedan nämnda utföranden:

• AK-47
• AKS-47 (Utrustad med fällstock.)
• AKM (Skiljer sig tekniskt från sin föregångare genom en annan tillverkningsprocess. Vapnets låda är inte fräst ur ett stycke stål som sin föregångare, utan präglad ur stålplåt.)
• AKMS (Fällkolv.)
• AKMSU (Kort K-pist)
• AK-47an utgör också basen för den lätta kulsprutan RPK-47.

Vapnet började finna sina vägar ut på förbanden runt 1947-48. Det blev genast känt för sin enkelhet, robusthet och driftsäkerhet. Sergeant Mikhail Kalasnikov kom att få flera utmärkelser för sitt arbete och sin design, till slut förlänades han den betydelsefulla titeln ”Hero of Socialist Labour”. Redan då hade hans arbete burit frukt och Mikhail Kalashnikovs namn var odödligt.

Under 60- och 70-talet blåste förändringens vindar över världen. Eugene Stoners design låg till grund för ett vapen som kom att heta M-16A1 och amerikanska tekniker lyckades därigenom äntligen ge sina soldater en automatkarbin. En ny kaliber, som senare blev NATOstandard, togs fram till detta vapen; 5,56x45mm. I Sovjetunionen gick detta inte obemärkt förbi och man bestämde sig för att genast bygga ett vapen som kunde ge samma fördelar. Detta gjorde man genom en uppgradering av AK-47:an, med radikala materialförbättringar och en ny kaliber; 5,45x39mm. Det nya vapnet ”AK-74:an” var nu redo att möta världen. Den nya kalibern var väsentligt snabbare och var soldat kunde bära med sig mer ammunition. Nackdelen var dock att den hade sämre stoppeffekt än den gamla 7,62x39mm-ammunitionen. Detta har uppmärksammats på senare tid och kalibern har funnit sin väg tillbaks, till och med in i det amerikanska M-16 systemet!

AK-74:an blev emellertid genast en succé. Vapnet antogs av den sovjetiska krigsmakten från och med 1974. När 80-talet stod för dörren var alla förband utrustade med den nya AK-74:an. Faktum är att 1985 uppskattade experter det totala tillverkningsantalet till 50 miljoner enheter av modell ”Kalashnikov” och idag ger samma beräkning en total produktion av 70 miljoner vapen!

AK-74 i sitt grundutförande finns med både fast kolv och fällkolv. Naturligtvis kom även denna design att sprida sig i varianter, många av dom tillverkas fortfarande. Enligt samma mönster som sin föregångare är AK-74:an grunden för det lätta understödsvapnet RPK-74 och för en k-pist i kort utförande; AKSU-74.

Värt att nämna är att Mikhail Kalashnikovs geniala design från AK-programet har gett inspiration vid designen av andra vapen så som PKM:n och SVD:n. Även om dessa vapen till viss del är fjärran från sin förfader rent tekniskt, så finns ett designmässigt släktskap. Självklart kom PKM:n och SVD:n att bli lika banbrytande och effektiva som sin urfader, AK-47:an. Dessa vapen har naturligtvis egna konstruktörer och deras arbete med dessa vapen är också en historia, men den får vi återkomma till vid ett annat tillfälle.

Bland de länder som licenstillverkar AK-47:an och dess efterföljare finns Finland, Serbien, Polen, Egypten, Rumänien, Kina, USA, Bulgarien, Vitryssland, Ukraina, Vietnam, m.fl.

Värt att nämna är också Israel och Sydafrika, de länder där designerna vidareutvecklats till att bli bland de absolut bästa varianterna. Ingen ska heller glömma de bästa av dem alla; de finska varianterna från Sako och Valmet.

Vid firandet till minne av det femtionde året av Mikhail Kalashnikovs design sa han själv ”I have long been waiting to see a man who makes a better weapon. And I will be the first to shake his hand!” En sak är helt säker; denne hjälte tjänade inte många ören på sin design. Förutom sin magra pension har Mikhail Kalashnikov först på senare tid av president Boris Jeltsinn beviljats en särskild extra pension för sina insatser. Enligt honom själv lever han dock gott med sin familj i sitt enkla hus vid Uralbergen nära Izhevsk.

Slutsatsen blir som följer; AK-47:an är inte bara vår tids mest spridda vapen utan också det mest effektiva, i såväl tränade specialisters händer som i händerna på otränade revolutionärer världen över. Ammunition och reservdelar finns att tillgå i så gott som hela världen. Så varhelst en konflikt tarvar en väpnad lösning mot förtryck, kan man se frukten av Mikhail Kalashnikovs odödliga livsverk ställa sig till förfogande.

Än idag tillverkas vapen av Mikhail Kalashnikovs design. I dagens Ryssland tillverkas nya reviderade modeller i AK-100programmet. Dessa tillverkas i ett flertal kalibrar t.o.m. i NATO:s 5,56x45mm. Intressantast är ändå AK-103, kamrad för 7,62x39mm – Kalashnikovs ursprungskaliber. Kan man då säga att cirkeln är sluten? Nej! Flera nya radikala designer baserade på Mikhail Kalashnikovs geniala AK-47 ligger i startgroparna för att ta upp stafettpinnen. AK-47:ans historia är en legend som ännu inte sett sitt slut.