SKEPPSKATTEN 2009



Nu är det äntligen sommar. Kom igen nu grabbar för nu får vi äntligen springa på öarna. Nu ska vi jaga leka och
ha kul. Som vanligt går Kajsa först, sedan Cashi och sist lillebror Danny. Helt enligt kissarnas rangordning.
Vad bra att de landade båten så att man inte behöver utföra cirkus konster för att kunna gå iland.


Hur konstigt det än är så är Kajsa den bästa spårjägaren av oss
alla därför får hon gå först och snifffa efter ett gott mellanmål.


När man har gått iland och inte vet vad som finns på ön så smyger man.
Inget ska kunna se mig utan jag hukar mig ordentligt tills ön är utforskad. Safety first.


Här uppe på berget kan man se ut över hela nejden. Tänk att det är så härligt i skärgården.


Nu har jag sagt åt husse att vara beredd med kameran när jag tar sats för jättehoppet.


Här kommer språnget och jag lyfter med alla fyra i raketfart.


Nu flyger jag högt. JÄÄTTEHÖGT.


Landningsställ och klaffar ute enligt checklistan. Det gäller att inte glömma något inför landningen.


Nu går solen strax ned på andra sidan ön men dagen har varit full av äventyr.
Nu dröjer det inte länge innan matte och husse ropar på mig.


Husse och matte får aldrig nog av att plåta mig.
Dom har liksom fått för sig att jag passar in i skogen.


Hörru brorsan, hur var det nu igen. Är det de luddiga prickiga
tolvbenta som är sura ? Nä, det är dom som är beska har jag för mig.


Man vet inte riktigt vad man ska titta på. Naturen eller småfisken i havet.


Vad mysigt att servicepersonalen på båten har lagt en hög med båtkuddar här just när jag vill ta mig en lur.


Det är så kul att leta på öarna, man hittar saker hela tiden.
I den här ravinen hittade jag t.ex. en skugga mitt i solgasset.


Undrar var Cashi och Danny håller hus. Man borde kunna se dom härifrån.


Nu är det dags att patrullera strandkanten för att kolla så
att inga främmande ubåtar eller sälar har flytit iland.


Har någon sett Danny ? Vi lekte kurragömma och den rackarn bara försvann.


När man varit ute och gjort holmen så är det helmysigt att relaxa i kaptensstolen.


Det gäller att ha pejl på det mesta här i vildmarken. Om man dessutom
rör sig lite världsvant så håller sig trutarna på respektfullt avstånd.


Ibland är det mysigt att ligga och gosa sig på akterdäcket. Speciellt när
man har varit iland och stökat med trutarna. Här får man ligga ifred.


Du kommer väl med nu husse? Va! Tycker du att det är för brant? Det
är väl inget att vara rädd för. Sätt bara klorna i berget och kom.


Störst bäst och vackrast, och kung på ön det är jag det.


När solen gassar ordentligt och man inte vill lämna den underbara utsikten
så får man göra som jordekorrarna gör. Använda svansen som parasoll.


Det är tur att båten har så stora putt-ifrån-korvar så att man kan få svalka i gasset när man är på däcket.


Nu har dom klumpiga grabbarna gjort det igen. Skrämt bort mina möss när jag jagade. Det låter som en
boskapshjord i sken när Cashi och Danny leker. Nu går jag till båten och sussar ett tag.


Nu gäller det att ta tillvara varenda minut för nu ska vi åka hem i morgon.
Det här är min bästa plats på ön och den ska jag minnas hela vinter.





CASHINAWA SKICKAR SOM VANLIGT EN HÄLSNING FRÅN SEMESTERN


Jag vaknade av att husse gick upp eftersom han inte kunde sova. Han sa att han såg fladdermöss flyga.
Men det är ju löjligt. Fladdrande möss kan väl inte flyga. De som flyger har fjädrar. Han tog fram kameran
och skulle fota dom sa han. Självklart så fick han inte han någon bild av musarna med fjädrar som inte finns.

En dag stod Danny och drack vatten från sjön. Det blåste lite så det gick vågor och helt plötsligt kom en våg
och stänkte upp vatten på Dannys nos så han blev alldeles blöt i huvudet. Han tittade sig omkring för att se
vem som stänkt vatten på honom men när han inte såg någon började han dricka igen. Då kom en våg till och stänkte
ner hela hans huvud. Ni skulle bara ha sett honom. Han for baklänges upp från klippan och skrek "Vattenskålen anfaller".

På en resa som gick utomskärs från Söderarm till Singö hände en massa saker. Det gungade en hel del och Kajsa och
Danny blev lite sjösjuka och ville inte ha någon mat under resan. När vi skulle åka in ibland öarna blev det plötsligt
jättekonstigt. Allt var helt vitt runt båten och alla öarna bara försvann. Det hade blivit jättedimmigt och vi såg
ingenting alls. Då satte husse på sin teve som han kallar radar. På den kan man se alla öar även fast det är dimmigt
så vi kunde fortsätta åka i alla fall.

De första 14 dagarna var vädret otroligt bra och alldeles för varmt för oss skeppskissar så vi låg och bara flåsade
i skuggan hela dagarna tills husse och matte hällde lite dricksvatten på oss. Då blev det direkt svalare och vi kunde
börja utforska öarna igen. Husse han är bra korkad. En dag var han jätteupprörd och sa att han hade tappat ankaret i sjön.
Ja tacka sjutton för det. Jag såg ju att han slängde i det själv. Han borde väl fatta att det mesta försvinner när man
slänger ut det i sjön. Som tur var lugnade han sig när han plockade fram reservankaret under durkarna och sedan kunde
vi fortsätta färden i lugn och ro.

I år låg vi flera nätter i en gästhamn i Öregrund. Helvisset för oss kissar. Visserligen händer det ju en hel del i
hamnen som man kan spana in från styrhyttsfönstret men det är jättetråkigt att inte få springa ut själv. Vi fick bara
gå ut på finpromenad i koppel och hälsade på två skeppstaxar som inte var särskilt trevliga men man fick ju lite frisk
luft i alla fall.

Efter Öregrund så fick vi skeppskissar så äntligen en egen ö att springa på. Allt hade varit toppen om vi inte hade plockat
med oss så många fästingar från ön. Varje gång som vi kom ombord så blev det en lång avfästnings procedur som inte var kul alls.
En kväll när vi skulle lägga till hade husse hittat en kanonmysig ö. Massor av träd och fina klippor. Vi får aldrig gå iland
förrän de lagt till båten ordentligt men den här dagen hade vi svårt att bärga oss. Vi skrek alla tre så det hördes långt upp
på land. Sedan blev Danny så ivrig att han klev upp på instrumentbrädan och där hade husse glömt att stänga av datorn med GPS:en.
När husse kom in och såg honom tog han tag i Danny och lyfte bort honom. Men se Danny han hade inte lust att gå ner så han
stampade först på tangentbordet och ändrade husses inställningar och sedan grep han tag i tangenterna med klorna så att de
lossnade och inte gick att sätta dit igen. Oj oj oj. Ni skulle sett husses min. Han blev alldeles röd i ansiktet.
Tur för Danny att straffet med den niosvansade katten och kölhalning till sjöss är avskaffat. Nå, som den katt han är så
visste han ju hur man får husse att glömma sånt där. Man viftar på svansen, kurrar och stryker sig mot husses ben och sen
var den saken ur världen för Dannys del.

När husse och matte kom tillbaka med jollen efter att ha försökt att fota havsörnar på holmen bredvid så hade det kommit en
båt med en pudel till vår ö. Båten hade inte förtöjt vid ön utan låg strax utanför och tittade med kikare på Danny. När husse
och matte kom närmare så berättade de på pudel-båten för husse och matte att det fanns en riktig vildkatt på ön.
Jag tror inte att jag har sett mattes leende så stort någon gång tidigare.

Många salta skärgårdshälsningar från skeppskatten Cicceorinas Cashinawa och hans
besättning Kajsa Kavat, Cicceorinas Danny, husse Ingvar och matte Ingegerd.