SKEPPSKATTEN 2006



FNISS FNISS HI HI HI Så här kul var det på vår första semesterdag när matte hittade
prinskorvarna på durken och trodde att det var husse som hade slarvat ordentligt.


Dom första dagarna så låg jag för det mesta och bara njöt av den
härliga friheten som jag bara har under vår semester.


Här har lilla jag hoppat iland för första gången den här semestern och står på berget och tittar
ned i vattnet. Det får nog vänta någon vecka så det hinner bli lite varmare innan jag badar.


Det tar bara någon dag innan jag blir en tuff sjöman igen och jag älskar att hoppa
över vattnet och snabbt ta mig iland varje morgon. Det är alltid lika roligt.


Man måste undersöka allt som har flytit iland och då passar man ju på och sniffar lite på tången som
luktar så roligt. Det brukar också finnas lite krypande småsnacks och sånt som är ett gott mellanmål.


Det är viktigt med motionen när man är ute med båten. Här springer jag det allra fortaste jag kan. Tänk
att det är så svårt att få med husse och matte på en språngmarsch, dom vill ju bara lunka omkring.


Det händer alltid en massa spännande saker utanför båten. Särlor brukar sitta på relingen och vi har
även haft änder på däcket. Men nu är det fiskarna som håller på och plaskar alldeles utanför båten.


Det är inte bara Cashi som kan flyga lågt. Här kommer jag in för landning på båten.
Husse brukar skoja om att det vore nog säkrast med en flygledare ombord.


Man känner sig nästan som en utvikningspojke när både husses och mattes kameror smattrar på när dom tycker
att en vy är bra. Det var tur för dom att det var ett härligt klösträd annars hade jag stuckit på en gång.


Ibland när man har varit länge ute i skogen och blivit törstig så dricker en Skeppskatt
såklart sjövatten. För att få det renaste vattnet är man tvungen att gå ut en liten bit.


Här ombord är det tryggt, varmt och gott. På dagen är det jättemysigt att sno mattes säng när man kommer
hem efter att ha lufsat i skogen i många timmar. Här kan man slappna av och sova helt ostört. Jag känner
väl igen dom vanligaste ljuden som att jollen kan dunka lite mot båten och störs inte alls av det.


Välkommen in till min alldeles egna hytt. Här ligger jag oftast när vi åker och det gungar lite. Som ni kan se så är den
här lilla hytten utrustad med äkta trossbotten. Dom som brukar tala om trossbottnar vet antagligen inte vad dom talar om.


Nu äntligen kommer husse och matte tillbaka från jolleturen. Så fort de åker ut med jollen så
kommer vi alltid ner från skogen och vaktar båten. Som dom Skeppskatter vi är så missade vi
inte vakthållningen en enda gång i år och inte förra året heller tror jag.


Jag trodde att det var ett par älgar som närmade sig och skulle precis springa iväg när jag såg att det var husse
och matte som kom. Dom kommer alltid upp några gånger varje dag när vi är i skogen och ger oss gottis och gos.


När inte stävstegen är nedfälld så får jag göra som Cashi alltid gör och flyga iland. Jag
har också hoppat i vattnet och simmat iland när jag tycker att det tar för lång tid att
lägga till vid en ö. Jag kan väl inte hjälpa att en kisse inte har något tålamod alls.


Här kommer jag traskande tillbaka till båten efter många timmar iland. Hoppas att det ligger något riktigt gott
i matskålen för nu är jag jättehungrig även om jag är nästan helt slut och nog mest behöver sova en stund först.


Vi brukar alltid kontrollera husse och mattes svampkorgar när dom kommer till båten.
Inte för att vi är så där jättebra svampkännare men det luktar ju så gott.


Här ligger jag och svampen på tork. Nja svampen är nog den som behöver torka mest. Jag brukar låna
ut några våningar av min skönaste etagesäng till husse och matte när dom skall torka svampen.


Nu har det blivit oktober och det är bara att säga Adjö musar och måsar. Adjö
skärgård, öar och allt annat mysigt som finns här ute. Men vi ses igen.





CASHINAWA SKICKAR EN HÄLSNING FRÅN BÅTRESAN 2006


Hejsan Nu kommer ett semesterkort från mig igen. Det här är mitt femte år som skeppskatt så nu börjar jag få lite rutin på det här med båtåkande och skärgård.

I år gjorde vi en längre båtresa än vi brukar. Vi var inte bara i Stockholms skärgård utan åkte till Sankt Annas och Gryts skärgård i Östergötland. Där har jag aldrig varit förut men hualigen vad det gungade när vi åkte över Bråviken. Då var det bra att ha klor så att man kunde hålla i sig när allt omkring en rullade runt.

När vi är ute med båten vaknar jag ofta jättetidigt tidigt på morgonen av att fåglarna kvittrar. Ibland sitter de där små fräcka filurerna på vårt båträcke och sjunger sin morgonkonsert. Mycket irriterande för jag blir ju alltid inlåst på kvällarna och kan alltså inte jaga iväg sädesärlorna och svalorna från räcket förrän husse och matte låst upp båten. Då går jag istället ner i akterruffen och håller konsert med husse och matte som enda åhörare. Hjälper inte det - för de är väldiga sjusovare - så brukar jag hoppa upp i sängen och gå runt lite grann. När man väger över sju och ett halvt kilo som jag gör så brukar de vakna när jag gått några gånger fram och tillbaka. Sen är jag jättegosig och kurrar och pratar. Om det inte hjälper försöker jag låta som om jag håller på att svälta ihjäl. Då brukar åtminstone en av dem gå upp och sätta på mig halsbandet och öppna båtdörren. Någon frukost har jag inte tid med när jag är skeppskatt. Nej, på båten har jag helt andra rutiner än hemma i stan. I skärgården hägrar ju skogen och alla äventyren. Äta kan man göra senare under dagen. Man får alltid mat när man kommer hem till husse och matte.

En dag på semestern upptäckte matte att en stor trut satt på vårt berg och åt på en stor fisk. Fisken var så stor att truten inte kunde flyga iväg med den men den hade ändå lyckats fånga den. Truten bara åt och åt. Till sist tyckte jag att det var nog. Jag smög mig av båten och kröp utmed klippan tills jag kommit i bra anfallsställning. Attack! Sen flög jag fram genom luften mot truten och hade mitt vildaste main coon look på mig. Oj oj oj, truten flög iväg direkt. Sen la jag mig på klippan alldeles i närheten av fiskresterna och där låg jag bara och visade att jag var kung på ön. När jag var övertygad om att truten förstått att jag var störst, bäst och starkast gick jag därifrån. Truten låg ute på vattnet och simmade en lång stund innan han tordes smyga tillbaka till klippan. Jag kände mig rätt tillfreds när truten förstod vem det var som bestämde.

En annan dag blev min kattkompis Kajsa sur på mig. Hon hade nog hittat ett grodbo och satt på en sten och vaktade på att de skulle hoppa ut. Hon väntade och väntade. Jag satt på båten och såg henne men eftersom jag inte har lika bra tålamod som henne så blev jag lite otålig när inget spännande hände. Då sprang jag iland för att hjälpa henne med fångsten och kastade mig upp på samma sten som Kajsa. Jag kan väl inte rå för att det bullrar i jorden när en "liten" maine coon kille kommer farande och dunsar ner på ett sånt där sätt som bara en maine coon kan. Alla grodor smet undan och jag har aldrig sett Kajsa så arg förut. Hon lyfte på ena tassen och smällde den över mitt huvud flera gånger. Sen marscherade hon iväg över klipporna med hög svansföring och vände sig inte om och tittade på mig en enda gång. Men på kvällen hade ilskan gått över så då fick jag nospussa henne igen. Vilken tur, för hon är ju min favoritkattflicka.

I år var det alldeles för varmt väder för mig. Oj vad det gassade på pälsen. Ibland fick jag lov att söka upp skuggan för att svalka mig. Vid några tillfällen hällde matte och husse vatten över mig också. Det var riktigt skönt. En dag regnade det. Då stannade jag ute tills jag blev genomblöt. Det var jätteskönt. Tur att man har sån päls att vattnet bara rinner av. Det var bara magen som blev blöt en längre tid men vad gjorde det när man fick vara ute i skärgården.


Många Skepp O´hoj från skeppskatten Cicceorinas Cashinawa eller Cashi som jag är mer känd som. Husse Ingvar och matte Ingegerd hälsar de också.