SKEPPSKATTEN 2004





YIIIPEEEE Så här tar sig en äkta Skeppskatt i land.
Se upp alla möss och ni andra som inte vill stöka med en Cashinawa. Här kommer jag och erövrar ön.
Nu har jag vilat mig under hela hösten, vintern och våren, så nu kliar springet i tassarna ordentligt




När jag går i land så sker det med lite större finess och jag använder alltid stegen,
både när jag går iland och när jag kliver ombord på båten. Stegen är ju till för det.




Jag har lärt mig att klättra bättre och bättre för varje år och det är jättehärligt att sitta här i träden och spana,
speciellt efter en lång båtresa eftersom vår båt inte har en sån där klätterpinne som seglarna har.




I morse så var matte och husse lite sömniga och eftersom den färska fisken var slut så tog jag och
rodde ut och fixade lunchen till Kajsa och mig. Rensning och kokning fick dock matte ordna till.




Den härliga friheten på sommaren här ute på öarna är helt otroligt underbar för en kisse.




Att sitta precis bredvid vattnet och höra det kluckande ljudet är en av mina favorit sysselsättningar.
Nu är vi i Söderarms skärgård och det är första gången som jag är där. Ett par duvhökar finns här också.




Nu har vi kommit ner till Kallskär och jag sitter på öns allra högsta punkt och spanar efter den där
sälen som husse såg för en stund sedan. Förra veckan så såg han fel och trodde att det var en
sån där puttifrån-korv som var svart och kallas för fender. Men när fendern började titta på honom
förstod han att det var en säl. Idag så var det kanske en fender han såg istället.




Äntligen hemme i skutan efter 12 timmars undersökande verksamhet bland öns samtliga prång och hemligheter.
Nu är det vila ett par timmar så att man orkar vara uppe i kväll och spana efter myggor och flugor å sånt.



Ibland är det på det viset att matte och husse är så tossiga att dom parkerar båten mitt ute i plurret utan att
fråga oss andra i besättningen om vi vill iland. När det händer så har vi ändå rätt mysigt ombord i alla fall.



Jag tycker nog bäst om när det inte är så där väldigt varmt ute. Då behöver man inte ligga i skuggan utan
kan uppleva skärgården på rätt sätt och sitta öppet och insupa all den härliga natur som finns på ostkusten.



Nu har det redan blivit höst och vi är på svampsafari och letar efter öarnas guld.




SLÄPP UT OSS !!! Sommaren och semestern kan inte vara slut redan så att vi måste åka hem idag.





ETT VYKORT FRÅN BÅTRESAN 2004 AV SKEPPSKATTEN CASHINAWA

Så var det sommar och semester igen. Härligt!!! När man är skeppskatt som jag är, så har man ju längtat hela vintern. Det här är min tredje båtsommar så jag vet ju vad som väntar.

Efter att husse och matte packat båten full med sina saker, mat, min kompis Kajsa och mig så lättade vi ankar och drog ut över de stora haven. Ja, Stockholms skärgård alltså.

I år har vi rest runt i norra skärgården. Vi bodde några nätter på en ö utanför Arholma och där fanns massor av små möss. Sådana där små skinnklädda saker som matte köper hem till mig. Hemma kastar hon dem över golvet och säger till mig att jaga dem. När jag tar fast en leksaksmus berömmer hon mig jättemycket. När vi är ute med båten beter hon sig inte alls som hemma. När jag är duktig och fångar en sån där skinnklädd sak så säger hon usch och fy och sen får jag ingen godnattpuss den kvällen. Vad menar hon ? Jag förstår inte alls. Möss som möss, eller…?

Det fanns massor av sån´a där fästingar på den ön så varje kväll var det pälssanering. Men – ni skulle varit med en kväll. Då tog jag en runda över husses säng och liksom skakade av mig lite grann. Sen hoppade jag över till min lilla bädd och la mig för att sova. Men oj oj oj. Vilket liv det blev. Husse for upp från sin säng och ställde sig raklång. Han ropade högt att han fått en fästing i sin säng. Och, so what, hela jag var ju full så det var väl klart att jag ville dela mig. 20 stycken påstod de att jag hade haft på mig. De flesta fästingarna tog husse och matte bort innan de satt sig fast tack och lov så jag har inte så värst många bett.

Sen fortsatte vi längst ut i skärgården till Söderarm och Kallskär. Där fanns det inga möss men massor av flugor och fjärilar som man kunde hoppa efter. Oh vilket härligt liv. Ibland kom husse och matte också och låtsades att jaga mig. Men jag är mycket snabbare än dem, ha ha!!! Dessutom är de mycket klumpigare än mig när de springer runt på klipporna. Oh vad underbart det är att få komma och gå som man vill och springa över klipporna och riktigt få sträcka ut sig i hela sin längd. I alla fall på dagtid för när det blir kväll låser matte in hela familjen i båten så att hon vet var hon har oss.

Det finns massor av fåglar ute i skärgården. De är lite busiga och lockar på mig. När jag rusar efter dem sticker de snabbt som sjutton och är helt borta en stund. Sen står de helt plötsligt där på en ny klippa och ropar på mig. Och när jag rusar dit flyger de iväg igen. De är alldeles för snabba för mig. Attans också! Jag måste skaffa mig lite bättre kondis till nästa sommar så jag hinner ikapp dem. En dag såg vi en havsörn. Den var stor som ett flygplan och seglade över havet alldeles utanför vår ö. Men den hittade inget ätbart så den flög iväg igen.

Jag har badat lite grann i år också. De hade lagt båten vid en jättelåg klippa och när jag skulle hoppa ombord tog jag inte riktig sats och – plask – så kan det gå. Alldeles blöt på magen och bara 17 grader. Hu! Det var bara att ta större sats så jag kom upp och sen gick jag in och la mig i mattes säng tills jag torkade. Gissa om hon blev glad när hon upptäckte var jag hade legat.

I år har jag blivit en hejare på att klättra i träd. Helst såna träd som har mycket grenar för då kan man promenera ut och in i trädet, gång på gång. Dessutom kan man sitta i trädet om det börjar regna. För numera går jag inte hem bara för att det regnar lite. I så fall skulle man ju fått vara inne alldeles för mycket den här regnsommaren. Lite blött i pälsen är väl inget i jämförelse med tvättarna man måste genomlida före utställningar. Då är det blött i pälsen må jag säga.

När vi kommit in till Möjatrakten gick husse och matte ut i skogen för att leta skogens guld som de sa. När de kom tillbaka visade de mig en hög gula kantareller. Sedan sa de "sök" precis som om jag vore en spårhund. Jag har nog sett såna där gula saker men jag tänker inte tala om var för då får jag jaga svamp hela semestern.

Ja, nu är jag hemma igen och ligger i min stol på balkongen och drömmer om min skärgård, om mina möss och mina fåglar och fjärilar. Oh! Jag längtar redan nu till nästa semester.

Många sommarhälsningar från skeppskatten S*Cicceorinas Cashinawa och hans husse Ingvar och matte Ingegerd