IP CH S*CICCEORINA´S CASHINAWA

Cashi som han kallades, var född i oktober 2001. Han var vår första renrasiga katt, en brun tigré Maine coon. Cashi var inte någon knäkatt men väldigt kelig och social. Som den maine coon katt han var så pratade han väldigt mycket. Han svarade på tilltal och ibland rann det långa haranger i olika läten ur honom. Tänk om man förstått vad han sa, eller det kanske var lika bra att man inte förstod allt.

Cashi var väldigt busig och vi skrattade nästan varje dag åt hans tilltag. Han var inte heller rädd för vatten och brukade känna på vattnet med tassen innan han drack. Vi ställde ut Cashi flera gånger och han blev både Champion- och Internationell Premier men han fick "klagomål" på att han såg för snäll ut för att vara en Maine Coon kille. I början av 2017, drygt 15 år gammal, lämnade han oss och for till katthimlen.


Det här är Cashis sida.



Hejsan, jag heter Cashinawa och det är mig den här sidan handlar om.
Det här fotot togs den 16 mars 2003 och är den första bilden som jag
har gjort som husse ville och tittat in i kameran. Mer om mig längre ned.
Kul att ni tittade in förresten.





Det här är det första kortet som togs på mig.
Redan när jag var några dagar var jag gullig, eller hur.



Jag älskar och ligga i fönstret och spana. Här i solskenet kan man ha koll på vad som händer både hemma och ute på gården.


Jag missar aldrig att leka med vatten och blöta ner mig ordentligt






Dom säger att min pondus ökar allt eftersom månaderna går.
Men jag vet inte riktigt vad det betyder för jag är bara 8 månader.




Bara för att jag prövade på att klättra på utsidan av balkongen byggde husse
och matte den här fängelsemuren. Alcatraz kallar jag balkongen numera





Här har jag precis blivit Champion vid utställningen i Viksjö den 16 november 2002




Eftersom jag jagar flugor i fönstren har matte fått lov att skaffa ett skärskilt blombord
där jag kan stå och lukta på blommorna som tjuren Ferdinand



Det här kortet togs i mars 2003 och jag satt väldigt stilla för ovanlighetens skull.





Här ute är det full aktivitet vid fågelbordet. Tänk om jag kunde öppna dörren själv.





När jag är hemma i Solna så måste jag ha koppel på mig när jag går ut och då kan man inte springa som man vill. Men det är skönt med lite frisk luft i alla fall.