Sorgliga samlingen!

Alla vi här fick väldigt svårt när vi fick veta att den 26 februari 2005 gick bort vår kära Jakub Plehandzic, han dog för tidigt, han var bara 47 år gammal. Nyhet om detta kom som blixt och dunder under en vacker dag.

Först kom chock, sedan sorg och tvivel i hjärta av Jakubs närmaste: son Senad, dotter Ksenija, svärson Mirza och fru Suzana, mor Fatima och far Ibro, syskon Mirsada, Senka och Zejna och deras familjer, Suzanas föräldrar Stjepan och Fatima samt bror Damir och alla andra släktingar, vänner, grannar och bekantar, arbetskamrater och många påhejare på kajak sport i Bosnien och Hercegovien samt f.d. Jugoslavien.

Jakub Plehandzic eller vår Jaki, som vi kallade honom, var en människa med sällsynta egenskaper, värme och kärlek som han delade till alla.

Jakub är född den 27 juni 1958 i Bosanski Brod, där han klarade grundskolan och gymnasium utbildning och blev kvalificerad bilmekaniker. Samtidigt med utbildningen, vaknas ett stort intresse om fiske och en stor del av sin fritid befinner sig Jakub, hans farbror Sadija Zenacic, kusiner Nedin och Vedad vid floden Sava. Kärleken mot floden Sava gör att vår Jaki blir medlem i Kajak klubb Premium i Bosanski Brod. Där skrivs historia om Jakub och hans syster Mirsada inom kajak sport i Bosnien och Hercegovien, f.d. Jugoslavien samt i Europa. Efter flera riktigt arbetsamma år fick han fantastiska sports resultat. Flera gånger vann Jaki och var den första i Bosnien och Hercegovien, i kajak discipliner K-1, K-2 och K-4, fem gånger var han den första i Jugoslavien. Han även deltog och vann flera gånger på Balkans tävlingar, I Ungern, Rumenien, Italien, Tyskland, Bulgarien o s v. Han deltog på Mediteran spel i Split och kandidat för Olimpisk representation Jugoslavien. Samtidigt fick han andra priser: Års Idrottsman i stan Bosanski Brod. Idrottsman i län Doboj, 2 gånger var han även Års Idrottsman i Bosnien och Hercegovien.

År 1978, efter lumpen fick Jaki ett arbete i f.d. Nafta Trans i Bosanski Brod. Alla uppgifter gjorde att Jaki inte hade tid för sporten, han träffade då en tjej, Suzana, och gifter sig med henne. De fick dotter Ksenija och son Senad. Då började en ny period i Jakubs liv.

Händelser gick snabbt som på filmen, Jakub fortsätter arbeta hårt och tillsammans med sin fru bygger ett hus. När allt var klart och man hade planerat avkoppling då började kriget i Bosnien i Hercegovien.

Men kriget påverkade inte Jakubs förtroende i människans godhet, värme och troende. Och även när det var den svåraste tid fann Jakub extra tid att hjälpa till sina släktingar, grannar, vänner och bekantar. Efter ca 8 månader i det smutsiga kriget lämnade han allt som man skapade under flera år. Med några resväskor åkte han och hans familj till ovisshet, de blev flyktingar. Det var tillfället att de bosatte sig här i Sverige. Men Jakub kände sig ganska bra ändå trots kriget och väldigt snart anpassade han sig i det nya samhället. Även denna gång fick han bra resultat. Även denna gång blev Jakub respekterad arbetare, arbetskollega.

Glädje kom igen i familjen Plehandzic och Jaki började planera framtid. Ofta tillbringade han tid med sin nära kusin Senad, de fiskade på allra vackraste sjöar i Sverige. Med sina vänner brukade han sitta, grilla och ta någon snaps, han åkte på semester med sin familj… Och när han kände att allt var bra, som det ska vara i livet, kom den hemska sjukdomen som gjorde mycket smärta till Jakub och hans närmaste. Den hemska sjukdomen gjorde att Jakub blev mycket sjuk.

Mer än två år kämpade Jakub mot sjukdomen, det kom flera kriser, förbättringar, nya hopp, löfte. Alla vi hoppades att Jakub ska vinna, likadant som han brukade vinna inom sporten, men hjärtan på den stora idrottsmannen stannade. Det var orättvist, det gick inte att kämpa mot den hemska sjukdomen.

Vår kära Jakub!

Efter dig kommer en stor tomhet i våra hjärter, speciellt hos dina närmaste, hos din familj. Du ansträngde dig till sista stund för familjens skull trots att du kanske visste att slutet var nära. Alla vi ska minnas dig efter din godhet, din storsinthet och din existens.

Du var och ska vara i våra minnen som en varsam son, förälder och make, bror, svåger, kusin och granne, och sedan som god vän och över allt annat en människa i egentlig mening

Ha en ära och evig tack, vår kära Jakub!