Kval, kval
alla lider vi helvetes kval.
I bistra tider, i ljusa tider
I ångesttrassel smärtan svider
Ett nystan utan slut,
sakta ebbar ut.
Kval, kval
I den tomma börsens virvlande damm.
Den knorrande magen gör sig påmind.
En tår fylld av skam rinner nerför var kind.
En fattig i välfärdsland,
har fickan fylld med sand.
Kval, kval
I arbetslöshetens vardag.
Att inte få känna sig behövd och nyttig.
Att istället känna sig överflödig och flyktig.
En självkänsla som dör,
söker envetet gehör.
Kval, kval
I vånda och själslig smärta.
Förnimmer man anden,
som vaggar ett trasigt hjärta.
För hög press,
resulterar i hjärnstress.
Kval, kval
I maktens korridorer.
Med dollartecken i sina ögon,
rusar de förtroendevalda runt och låtsas förstå er.
Där ekonomin styr,
lurar politiker som individen skyr.
Kval, kval
Så mäktig och skral.
På sin tron en bestialisk fara.
Kommer alltid att finnas inuti utan att svara.
av Rose-Marie Sandelius
Copyright ©
Kommentera gärna
[Min Hemsida][Poesisidan]