Att finna en väg ur sorgen
när man mist sin käraste vän.
Att plötsligt vara ensam
och ej veta vad som kommer sen.
När saknaden skär i ens inre
och tomhet är allt jag ser.
Tankarna på svår sjukdom
och jag vet att du ej behöver lida mer.
Det finns en stig tillbaka
om än så snårig och lång.
Man får lära sig att återblicka
på det som var roligt en gång.
Glada minnen värmer
när jag tänker på hur lycklig du var.
Det ljus jag inom mig gömmer
kommer alltid att finnas kvar.
En liten ängel
sänker sig
och andlöst hämtar dig.
En vindpust som släcker
ett underbart ljus.
En vindpust som tar dig hem
till Guds hus.
av Rose-Marie Sandelius
Copyright ©
Kommentera gärna
[Min Hemsida][Poesisidan]