På en stubbe,
satt en gubbe,
med en nubbe i sin hand.
Skål för naturen!
Skål för alla djuren!
Jag tror tamejfan,
jag hurrar för detta land.
Ett land med träd och grönska,
i outsäglig prakt.
Kan man bättre önska?
i lugnet som är stilla lagt.
Skål för naturen!
Skål för alla djuren!
Jag tror tamejfan,
jag hurrar för detta land.
Andas norrländsk luft,
verklig, riktig, okonstlad luft.
Här kan man leva i naturlig miljö.
Här kan man njuta och här kan man dö.
Skål för naturen!
Skål för alla djuren!
Jag tror tamejfan,
jag hurrar för detta land.
Där borta står älgen i ståtlig prakt.
Lyfter kronan mot himlen och påvisar makt.
Orrarna spelar, när morgonen gryr.
Se! Hjortronen så guldgula på gungande myr.
Skål för naturen!
Skål för alla djuren!
Jag tror tamejfan,
Jag hurrar för detta land.
Kvar på stubben,
Sitter gubben,
Med den lilla nubben i sin hand.
av Rose-Marie Sandelius
Copyright ©
Kommentera gärna
[Min Hemsida][Poesisidan]