Se stjärnan som strålar,
genom universums port.
I vattenskålar sköljes,
bittra minnen bort.
Gyllene sand som viner,
lägger sig glänsande invid .
Osynliga oaser skiner,
I ökentorkas strid.
Bland Egyptens pyramider,
väver spindeln sina nät.
Solens falska glans sig sprider,
I rikedom så tät.
Se stjärnan som strålar,
genom universums port.
Ljuva sinnen silar,
kärleksfulla kort.
Ormen ringlar i min hand,
stryps sakteliga.
Stoftet blir till land,
för de förkastliga.
I träsk fyllt av lianer,
söker känslor ljus.
Stympade kavalkader,
I kärlekens största rus.
Se stjärnan som strålar,
genom universums port.
Stillar hjärtat som gråter,
outsinligt fort.
av Rose-Marie Sandelius
Copyright ©
Kommentera gärna
[Min Hemsida][Poesisidan]