Hon söker
i dimma.
Hon söker
i ljus.
Bilden av lycka
förblir dock diffus.
En skepnad
av en ung kvinna
med beige hätta
och vadmalskjol så grå.
Hon ser så ledsen ut
men ingen kan henne någonsin nå.
I svartaste mörker
hon vaktar ett krus.
En råkall fuktig källare
i ett stort gammalt stenhus.
Genom huset så tomt och öde
drar vindilerna kalla.
Tillhör henne-den döde
man hör klagoropen som skalla.
Vad som finns i kruset
ingen vet.
Detta förblir hennes
hemlighet.
Hon finner ingen vila.
Hon finner ingen ro.
I huset - ja där vill ingen heller bo.
av Rose-Marie Sandelius
Copyright ©
Kommentera gärna
[Min Hemsida][Poesisidan]