Jag orkar inte älska!
Du vill inte förstå.
Står i skugga för det mesta.
Sträcker mig för att nå,
det vackra och det sköna,
En del av livets gröna.
Likt en ros,
slår jag ut i vackraste blom.
När jag känner mig fulländad,
istället för sårad och tom.
Låter mina rötter söka efter näring,
med en hunger så stor.
Förgrenar sig i jorden,
där maskarna bor.
I kylig nattsvart mullrik jord,
släcks min törst.
I solig stående prakt,
är jag störst.
Skyddar mig med tagg.
Skyddar mig i dagg.
Jag orkar inte älska!
Du vill inte förstå.
Står i skugga för det mesta.
Sträcker mig för att nå,
det vackra och det sköna.
En del av livets gröna.
av Rose-Marie Sandelius
Copyright ©
Kommentera gärna
[Min Hemsida][Poesisidan]