I skydd av mörkaste natt
lurar faran,
känner fruktan
känner snaran
känner lukten av helvetets skratt.
I skydd av mörkaste natt
öppnas flammornas port,
oanade faror så stort.
I buskar och snår
leker djävulen tafatt,
förnimmer spår,
förnimmer något,
de elakaste av svart.
I helvetets salar
dansar de nakna med svans.
I pakt!
I balar!
Skrattar de åt offrens nederlag
De vita, de döda, de svaga!
Försatta i röd kärlekstrans.
I skydd av mörkaste natt
Odlas farlig fruktan!
Odlas farlig törst!
Våldtar med ett skratt,
Vill visa sig störst.
Förnedrar, älskar och förgör,
människan som sakta dör.
I skydd av mörkaste natt
lurar faran,
känner fruktan
känner snaran
känner lukten av helvetets skratt.
av Rose-Marie Sandelius
Copyright ©
Kommentera gärna
[Min Hemsida][Poesisidan]