Jag var så glad igår.
Nu finns bara stora
öppna sår.
Tårarna rinner och rinner.
Jag ingenting annat än
torka dem hinner.
Domen som kom tog
fruktansvärt hårt.
CANCER
Det ordet är slagkraftigt
och svårt.
Jag hade ont i tungan
och led i ett års tid.
Kunde knappt äta och svälja,
fick verkligen vid värk
kännas vid.
Läkaren sa:
Du har bara bitit dig i tungan.
Nu får du gå.
Men jag blev förbannad och
stod på mig som få.
Fick till slut remiss på remiss.
Det var som att åka berg och dalbana
eller hiss.
I tandkirurgens stol
jag absolut vettskrämd var.
Nu skär han bort knuten.
Snart är den inte kvar.
När jag sen ställde mig upp
var jag stolt som en tupp.
Bragden var avklarad
men frågan på
vad det var
förblev obesvarad.
När jag idag svaret på
analysen fick,
kändes det som att
all luft ur mig gick.
Nu måste jag mycket
hårt kämpa,
mot denna erhörda
krämpa.
av Rose-Marie Sandelius
Copyright ©
Kommentera gärna
[Min Hemsida][Poesisidan]