Du står där och skrattar framför mig,
rått och intensivt.
Ditt bländande sken
gör mig blind och famlande.
Var är jag?
frågar jag dig förtvivlat
när jag irrar runt.
Mörkret sprider en rädsla från tå till topp
så svår att fånga och förstå.
Krymp!
Krymp!
ropar du högt men försvinner
i ekot som dör ut.
Skärp dig.
Skärp dig nu
säger du till mig när jag vilsen
söker efter din kraft
av mod och att kunna räta på ryggen.
Du kan!
Res dig!
skriker du rakt ut i rymden.
Jag lägger min hand i din
och du fyller mig sakta,
med salighet och ro,
min ångest som ger mig mod.
av Rose-Marie Sandelius
Copyright ©
Kommentera gärna
[Min Hemsida][Poesisidan]