I Ludwig Wittgensteins Tractatus Logico-Philosophicus, hävdas att alla filosofiska problem bottnar i missförstånd av språkets logik. Enligt Tractatus kan man inte yttra en meningsfull sats om metafysiska ting, eller om världen i sig. Förståelsen av Tractatus innebär paradoxalt nog en insikt om att utsagorna däri själva är meningslösa. Verket har jämförts med en stege man klättrar på för att sedan välta omkull. På det ”högre plan” man då befinner sig återstår endast tigande.
Att skriva en text är oftast kommunikativt. Det är ett försök att bli förstådd och kanske lämna spår. Jag tycker det blir intressant när texten bryter mot detta uppsåt, och på olika sätt blir icke-kommunikativ. En text som inte gör anspråk på att bli förstådd, men ändå skrivs, är motsägelsefull.
Jag intresserar mig för den abstraherade texten. En text som inte går att läsa. Den är otillgänglig, men samtidigt totalt öppen genom att den inte bestämmer ett visst innehåll. Som visuell tystnad. Alla kan (inte) läsa den. Till skillnad från många andra texter är den inte skenbart tillgänglig, men obegriplig. Den är snarare skenbart ogenomtränglig, men ställer heller inga krav på förståelse. Dess motstånd är så uppenbart.
Text och textil har samma latinska ursprung - textus betyder väv, flätverk. Att brodera min icketext med korsstygn får oväntad betydelse. Stygnen är kryss, x. Extext - en text med prefixet ”ex”, får betydelsen ”före detta”. En text som existerat. En f d text. Wittgensteins tigande.
Åtta broderier är inköpta av Västerås Konstmuseum.
|
|