Idkar outlookarkeologi

Samt allmän skrivbordsarkeologi. Man hittar allehanda saker, igår inspirerades jag av en god gammal vän att kika i fotografikartongen. Ni vet den där blå eller röda, rutiga, oftast IKEA-inhandlade kartongen där alla Gamla Fotofier ligger.

Det är lite som Povel skaldade, så vill jag bli munnen. Hur vill man bli munnen? Det finns ju en terapimetod (?) som går ut på att man ska föreställa sig sin begravning, på den ska fyra personer tala om ens liv.

1. Barnen
2. Frun
3. Arbetskamraterna
4. Föräldrarna

Tror jag de fyra var...suck...inte ens det MINNS JAG. Fy på mig, att googla under skrift är fult. Men nu gör jag det. Återkommer snart. [Lycka till att söka på begravning och fyra...Filmen upptar alla sökträffar, ändring av sökstrategin medförde att andra underliga siter kom upp, avbryter försöket] Nå. Låt oss säga att det är dessa fyra då.

Vad vill man de ska säga?

Den frågan gjorde att jag aldrig mer säger "nej, min son jag har inte tid att fika med dig nu, jag ska arbeta". Eller "Nej, min dotter, du får handla den där tröjan själver, jag ska arbeta". Har några steg kvar på denna min vandring.

Genom att rota i sitt förlutna undanröjs en massa bråte som dolt trådar man inte visste att uppskatta. Vänner man hade under sin tid som tonåring och gymnasist, som högskolestuderande och tjugoåring. De Vet hur man var Då. Och vilken kärnan var. Har man lagt sig till med en olat så får man veta det. Varsamt.

En del trådar har liksom vävt in sig, men är lätt återupptäckta vid mötet mellan människorna man kände "då".

Ett glas rosé, ett glas rosë eller ett glas rosè

Tja, vilken är skillnaden. Jo, ett glas rosé är liksom det vanliga. Det man tar allena, på altanen.

Ett glas rosè måste vara felstavat, eller felapostroferat.

Ett glas rosë - det är ett glas rosé med sin bästa vän. Det har jag just bestämt, att ett glas rosë är Det Bästa Sättet att dricka just rosé.

Rosë är Mer. Att röra sig är tillräckligt, att dansa är Mer. Att tala är tillräckligt, att sjunga är Mer.

Så är det med ett glas rosë, det är Mer.

SMS-floden ville liksom inte avta.

Under gårdagen, då jag fyllde år, kom det SMS från Mallorca, Barcelona, Linköping, Stockholm och Dubrovnik. Himla fint.
Blev glad över alla SMS. Blev glad över alla som liksom bryr sig om att sända en hälsning på en födelsedag.

Blev mycket glad över men framförallt varm inombord av en middag som ordnades dagen före min födelsedag. Tarte au Citron på självaste födelsedagen borde alla citronälskare få.

Presenter? Ja, några, men inte många, vill inte ha många presenter. Har visserligen skrivit om dem nedan, men kan inte låta bli att utveckla lite till...så är det...

Tavla - Står redan hemma, den påminner om denna.
Kaffe - älskar kaffe ser redan fram emot att smaka det, tar en vecka dock.
Himla häftig kokbok av Lucullus - ser fram emot att slå upp alla franska ord som jag inte begriper. Eller inte slå upp dem och se hur maten blev...
En fin anteckningsbok inköpt på Glanum- har inte bestämt om det ska skrivas, ritas eller båda i den.
Godis - som jag såg skymta förbi på bandet i livsmedelsaffären...
En tavla med en ängel på - fådd av en ängel.
Blommor från någon eller några okända - av vem eller vilka får jag se när jag kommer hem. Spänd av förväntan.