Klart att en kulla fixade nej-rösten

Det är ordning på dalfolk, de tycker inte om makten som missbrukas. Det har hänt förr i historien...och nu igen.
Sände nyss nedanstående mail till hennes maillåda.

Reportrar utan gränser ska få pengar i stället föreslår hon. Jag vet inte jag. Blommor är ju blommor.

IT-företagen flyr Sverige, och det är inte hot, det är löften. Maud, tack för att du befrämjar företagandet i Sverige. Tusen tack.
Nu ska jag läsa Correns ledare om FRA-eländet. För ett elände är det, det visste alla. Det visste vi, det visste du, men inte Maud och Fredrik. De ägnar sig åt tokerier. Men inte dalkullan Camilla. Så klart.

Det är ordning på dalfolk.

Subject: Röstade inte på alliansen
Men på dig kan jag rösta.
Och det lovar jag.

Sänder en virtuell ros, eftersom det inte släpps in fler blommor till dig. Varför skola blommorna offras på demokratins altare. Det finns ingen anledning till det.

Heder åt dig!
Och tusen tack för att du stod emot partipiskan. Vilket ord förresten.

Partipiska. Usch.

Den borde tas ner från det ställe där den hänger.

Nya lagar och förordningar. Om dessa tycka vi inte.

Alliansens ruljans avslöjar sig själv.

Ralljansens Allians får göra minst en hel pudelkennel.

Ett sätt att fylla deras indexering, om lagen kommer till stånd vilket jag innerligt hoppas den inte gör, är att gödlsa alla SMS och mailväxlingar med deras sökord.

Jag börjar nu. Så har vi det gjort liksom utifall att. Kommer ni och hälsar på mig i fängelset?

Bomb. Papperskorg.
Hemligt. Pulver. På torsdag.

Spränga spränga spränga.

Luften.

Utanförskap på agendan

Det är kväll, alliansens tjänsteman på statistiksektionen
sittar och pratar över en öl. Det är några månader efter
valsegern.

"God öl" ropar Kalle till statistikarkitekten Björn, en 25-årig tjänsteman som oftast tillbringar sina kvällar på Stureplans uteserveringar. Björn älskar att jonglera med siffror, men ikväll är han lite purken och sur, Björn, han vill inte vara på efterfest på statistiksektionen. Han vill inte vara där. Han vill till Stureplan. Att de reste till england bryr inte Björn sig om. Usch och fy.

Kalle däremot dribblar med ord i stället för siffror, stojjar och leker med dem. Upp med dem i luften få se vad som kommer ner. En gång kastade han upp städerska, och ner trillade hygientekniker.

"Hur sjutton gör vi med vår strategi om utanförskap, den är ju inte så stor som vi vill att den ska vara" brummande Kalle. Han tänkte och tänkte, och plötsligt kom han på det:

Vi skapar utanförskap. Vi låter det som är innanför krympa, då blir ju det som är utanför mer utanför.

"Briljant!" ropar Björn. Vi definierar de som är hemma för förkylningsbesvär som varandes utanför. Att svenska folket inte betraktar sig som särskilt utanför vid förkylningar brydde de sig inte om.

Om man inte kommer på hockeymatchen då är man också utanför, sa Björn.
Ja, sa Kalle, men inte särskilt länge, så det kan vi inte ta, men kanske ändå.

Oppositionen! Den är ju utanför, utanför maktens staket. De kan vara med i statistiken. Sedan tar vi bort dem, från statistiken alltså. Det borde gå.

De tågade hem mycket mer muntra än tidigare, de kände sig inte alls utanför. Trots att de gick ut från puben. De tillhör den inre kretsen, och de var till freds med att
ha uträttat så Viktigt Arbete på Puben.

Ytterligare hänryckning uppskjuten

Denna dag påminns man om dårskapen i att ta bort annandag pingst. Det kommer att växa upp en generation som knappt vet vad hänryckningens tid innebär, varesig praktiskt eller bibliskt. Andelen bröllop har nog minskat denna helg gissar jag, det är ju inte längre en långhelg. En speciell långhelg där en måndag alltid var ledig.

Det är som om pingsten inte finns. Det är som om man säger "ja visst ja, det är pingstaftonen idag". "Jo visst är det". Sedan deppar man lite, för att man måste arbeta på måndag.

Vi får väl hänryckas någon annan dag än just denna helg vi kallade pingstens annandag.

Nämen - ökar klyftorna?

Det var det väl ingen som trodde. Eller?

Nyheterna i TV4 tar upp det idag i sin 22-sändning. De rikare blir allt rikare, och de fattigare blir fattigare. Alla förvånade räcker upp handen. Om ni orkar...

De som sparade ihop till pensionen och fick sänka sina avsättningar till pensionen står för sponsringen av detta avdrag. Finansminister Borg var emot den. Så klart.

Men fint Maud, tjusigt och jättebra ordnat, och du håller ju ditt vallöfte som gavs när segern var klar. Före valet skulle du göra det möjligt för företag att anställa folk. Efter valet var parollen, som nu är uppfylld: "Vi ska göra er företagare rika".

Men nationalekonomiskt och privatekonomiskt så är det förkastligt. Det finns väl inte en VD som ens betalar sina strumpor, han får sin lunch troligen varje dag. Ekiperingen står också antagligen företaget för. Tjänstebil? Nä, inte ens det utan någon företagsbil körs väl runt. De är ju reklampelare och utläggen som vi vanliga dödliga alltmer fattigare har finns inte i deras kassabok. Sådant förstår inte Maud. Inte heller att personer i denna ställning i stort sett har det omöjligt att konsumera mera och sätta fart på några hjul. Det låter sig inte göras.

Tror inte de skapar några nya jobb för sina pengar heller. Det är ju deras pengar. Minns Karl-Bertils pappa på julafton, som inte tycker fula skålar ska ges bort. "Den var ju min!".

Nu är ju fortfarande tidskonstanterna tillämpliga, de ska påpekas.
Så de verkningar vi ser härstammar även från den förra regeringen. Men jag inbillar mig att de höll emot klyftans utbredning med en helt annan emfas än den nuvarande.

Sänkt kommunalskatt i sikte.

Linköpingspolitikerna ska kontakta näringslivet om de vill finansiera gator och grönstråk. Det bäddar ju för att vi vanliga arbetare får betala mindre i skatt. Det måste ju vara hela vitsen eller är det en slags överkonsumtion som kommunen ska till att göra. I så fall passar det ju liksom inte, inte alls.

Samarbete med näringslivet är ju inte av ondo, det är inte så jag menar. Men grundläggande infrastruktur betalar jag via skattsedeln, det trodde jag var hela vitsen. Men det skulle inte förvåna mig om det inom ett kort tidsperido döper om Kaserngatan som får heta McDonaldsgatan, Drottninggatan kan heta JASvägen, Storgatan döps om till SEB-vägen, Stora torget heter H&M-torget.

För näringslivet vill ju ha något för pengarna. Men det kanske inte kommunens företrädare förstår. De kanske tror att näringslivet ger ut allmosor likt mecenater förr i tiden.

Men alltså...valfrihet in absurdum

"Det kommer att lösa sig detta med dåliga äldrevårdsomsorgsgivare, när den gamle får välja själv".

Det ska så klart inte ens finnas undermåliga alternativ på just den marknaden. Jag tycker till och med inte det ska finnas en marknad alls. Inte äldrevårdsmarknad. Inte som den beskrevs i ett tv-program nyligen.

Man ska inte riskera att kunna välja dålig vård. Eller omvårdnad. Det är väsensskilt från pennor, suddgummin, datorer och strumpor. Det verkar dock inte regeringens företrädare förstå, eller så vill de inte förstå, eller så förstår de men skiter i det. Vet inte vilket som är värst.

"Oj, då, dog du? Shit happens. Det var ju inte meningen, men vi har inte haft råd att sterilisera utrustningen. Det har visat sig att de flesta klarar sig ändå. Det stod förresten i kontraktet om du läser...nä visst ja...du är död, då kan man inte läsa. Hoppsan."

KUs anmodan besvaras inte

Schenström, ni vet hon som drack vin under sin krisberedskapsjour och pussade på en journalist, vägrar inställa sig vid KU för att delta i en undersökning hur krisberedskapen sköttes just den kvällen. Anmärkningsvärt, och ställer frågor på sin spets.

Jag återvänder hela tiden till uttrycket, men välartade beskrivningar på maktfullkomlighet är liksom något man ska återvända till. "Godtyckets herravälde" sade Roy Andersson en gång i en intervju, godtycket består i att de - makten - påstår sig kunna men inte kan. Herravälde är ju liksom, ja, då, makten i sig.

Schenström är ett exempel på detta, om man nu gör misstaget att pussa på en journalist (vilket de flesta säkert minns mest i denna affär) och dessutom dricka mycket vin en jourkväll så kommer man om en utredning kallar en till möte. Det gör man. Med svansen mellan benen, med skammen i ögonen, med blicken sänkt. Men man kommer. Det är väl nästan till och med så att hon har, eller i alla fall hade, betalt för att inställa sig.

Sedan när man väl sitter där kan man bete sig i stort sett hur som helst. Man kan strirra på ledamöterna och säga "Vet Hut!". Det har ju faktiskt hänt. Man kan säkert säga "Jag minns inte", eller varför inte "Jag vet inte". Men man kommer dit, och sitter och skäms, irriteras eller varför inte bara svarar på frågor.

Jag anmodades av polisen nyss i ett rekommenderat brev med mottagningsbevis att hämta mitt pass. "Det har legat här länge nu, hörru!" ville de liksom säga. Lite underligt att de inte skickade passet, men det får väl inte gå till så. Jag förstår det.

Men jag anmodades. Det är bäst jag går och hämtar det.

Ja, jag kommer att skämmas lite, och ja, jag är orolig för att jag inte riktigt riktigt har klart för mig var kvittot är. De ska säkert ha det. Jag kommer att vara lite nervös, men jag går dit. Så klart, i och för sig är det inte KU. Jag hade inställt mig där med, och inte skickat ett fånigt brev om att jag kommer inte.

Men jag kommer till polisen. På anmodan. Det gör jag.

Avdeldningen för dåliga förslag

Maudan har traditionellt sett omfördelat från de som har lite till de som har mycket och förslaget om avskaffandet av barnbidraget förvånar. Det är dock som vanligt när det gäller Maud en dålig idé, dessutom från en företrädare som representerar under 10 procent av väljarnas stöd. Det tenderar alla plötsligt att glömma bort.

Det gäller att värna om en generell välfärdspolitik, den kommer alla till del. I detta fall barnens, antingen genom att välbärgade familjer faktiskt spar barnbidraget till barnens framtid, eller att mindre välbärgade familjer får en drägligare tillvaro. Som förstås också gynnar barnet.

Tyvärr säljer Maud in Timbros budskap med timbrotrumman till alla de som nu propagerar för att avskaffa alla bidrag. USA here I come, privata försäkringar here I come, Gud, Jesus, Buddah och Allah bevare oss för den sortens lösningar.

Ju mer vi närmar oss en privatfinansierat välfärdssystem desto större blir sannolikheten för ett lika hemskst som uppdelat samhälle. Ambulanspersonalen framtida första fråga i ett frågebatteri utformat av någon marknadsundersökande ekonom kommer då att besannas: "Hej! Vi är glada att kunna hjälpa dig! Jaha, jaså, du har Trygg och Hansa, ledsen lille blödande och andfådde vän, men vi har inte avtal med dem, du får ringa igen till Ambulans AB Tryggofin. Jag har numret här!"

"Men men men...jag håller ju på att..." suck och pust "...dö, tror jag".

"Som sagt, ledsen, men vi har inte avtal med Folksam, du får ringa till Ambulans AB Tryggofin, ringer du via FolkoFin nummerupplysning ingår uppkoppling. Det är gratis!"

Kvinnor ÄR intelligentare än män...

om nu någon inte visste det. Det yttersta beviset är undersökningen om sympatier för Sverigedemokraterna. Män sympatiserar i högre grad än kvinnor med det partiet.

Det säger ju liksom allt. På något vis.